Stockholm.homes

Etikett: public service

  • Media i förändring: från Radio Nord till dagens medielandskap

    När Radio Nord och Radio Syd började sända från internationellt vatten på 1960-talet bröts Sveriges mediekoncentration för första gången i modern tid. Deras utmaning mot dåtidens statliga radiomonopol ledde ironiskt nog till att staten skapade Melodiradion. Idag menar flera röster att medierna står inför en liknande förändringsvåg. Genom kritik mot etablerade mediehus och lanseringen av nya digitala plattformar menar vissa att det återigen blåser förändringens vind över den svenska mediebranschen.

    Ett skifte i vår tid

    Under större delen av 1900-talet tog svenska medborgare del av nyheter och samhällsinformation via ett begränsat antal kanaler. Public service byggdes upp med syftet att erbjuda oberoende och mångsidig rapportering, utan yttre påverkan.

    Men i takt med att digitala medier växer och fler röster etablerar sig, ifrågasätts public service-modellen allt oftare. Kritiken handlar inte längre bara om enskilda publiceringar – utan om strukturer, narrativ och hur journalistikens uppdrag ska tolkas.

    Mediernas roll i demokratin

    Traditionellt betraktas mediernas huvuduppgift som att granska makthavare och presentera fakta som underlag för medborgarnas beslut. Enligt kritiker har rollen gradvis förskjutits mot att forma opinion, i stället för att neutralt återge verkligheten.

    Detta beskrivs som en av orsakerna till att alternativa plattformar vuxit fram.

    Historien som upprepar sig – Radio Nord och Radio Syd

    På 1960-talet utmanade Radio Nord och Radio Syd det svenska radiomonopolet genom att sända populärmusik och nyheter från fartyg utanför Sveriges territorialvatten. Deras program lockade stor publik, särskilt yngre lyssnare, som upplevde den statliga radion som stel och begränsande.

    Radioskeppet Bon Jour (Radio Nord) och Cheeta (Radio Syd) fick snabbt folkligt genomslag. Staten reagerade genom att anta Lex Radio Nord, som förbjöd svenskar att medverka i sändningar från internationella fartyg.

    Men effekten blev motsatt den avsedda. För att behålla publiken lanserade Sveriges Radio snart Melodiradion – ett format inspirerat av de förbjudna piratradiostationerna. Med andra ord:

    De nya aktörerna tystades – men förändringen de representerade integrerades i systemet.

    Paralleller till dagens digitala medierevolution

    I videon som denna artikel bygger på framhålls att vi idag ser ett liknande skifte. Nu utgår förändringen inte från havet utan från internet, poddar, YouTube och oberoende digitala plattformar.

    Precis som då handlar det om att tillföra nya perspektiv, ibland med annat språk, annan ton och andra prioriteringar än de etablerade aktörerna.

    Kritik mot dagens etablerade medier

    Flera exempel tas upp på situationer där medieorganisationer anklagats för att förstärka politiska narrativ istället för att kritiskt granska dem. Bland annat nämns:

    MedieaktörExempel på kritik
    BBCKlippning av Donald Trumps tal med 54 minuters mellanrum sammanfogade
    SVTDiskuterad intervju om samma tal, omredigerad utan självkritik
    TV4Publicerade misstanke om motiv mot polisens uppmaning att avvakta
    Sveriges RadioAnlitade frilansare med politisk aktivism i konfliktområde
    Dagens NyheterPublicerade material från personer med politisk bakgrund utan tydlig redovisning

    I videon hävdas att dessa exempel speglar en trend snarare än enskilda misstag.

    Nya aktörer i medielandskapet – parallell till Radio Nord

    Precis som Radio Nord erbjöd något som publiken saknade, beskriver grundarna av det nya initiativet 100 % att de vill tillföra perspektiv som de menar lämnas utanför traditionella mediers rapportering.

    Projektet betonar att det inte gör anspråk på opartiskhet, utan istället deklarerar sina utgångspunkter öppet.

    Till skillnad från public service finansieras detta genom privata investerare och stöd från tittare.

    Studio, produktion och innehåll

    Den nya satsningen uppges omfatta:

    • nyhetsdesk med modern teknik
    • robotiserade kameror
    • poddstudio
    • greenscreen-miljö
    • intervjuscener för samtal och debatt
    • cirka 400 kvadratmeter studiolokaler nära public service-hus

    Innehållet beskrivs spänna från samhällsanalys och intervjuer till frågeprogram, satir och diskussionsformat.

    När en ensam aktör möter en institution

    Precis som staten reagerade kraftfullt mot piratradion, beskrivs det i videon hur etablerade medier med betydande resurser kritiserat enskilda debattörer. I vissa fall har detta enligt berättelsen fått motsatt effekt – nya röster har stärkts snarare än tystats, vilket påskyndat framväxten av alternativa medieinitiativ.

    Mediebranschens återkommande mönster

    Utifrån berättelsens perspektiv verkar samma mönster återkomma:

    1. En ny aktör tillför något som publiken saknar.
    2. Etablerade krafter reagerar negativt.
    3. Ur konflikten föds innovation eller förändring.

    På 1960-talet ledde det till att piratradion förbjöds men också till att Melodiradion startades. I dag driver motsvarande drivkrafter utvecklingen mot digitala plattformar.

    Slutord – förändringens vindar

    Den tid då statligt finansierade aktörer ensamma kunde forma verklighetsbeskrivningen anses vara över. Precis som när Radio Nord tvingade fram en förändring av svensk radio beskrivs dagens alternativa plattformar som en katalysator för omvandling av mediestrukturen.

    Framtidens medielandskap blir sannolikt bredare, mer dynamiskt – men också mer komplext. Oavsett format eller finansieringsmodell blir en avgörande fråga framöver:

    Hur säkerställs saklighet, transparens och ansvarstagande när rösterna blir fler?

    Historien visar att förändring sällan stoppas. Den absorberas, omformas och fortsätter.

    Faktaruta: Hur staten försökte stoppa Radio Nord och Radio Syd – och Palmes roll

    • Statsmonopol på radio:
      I början av 1960-talet hade staten via Sveriges Radio monopol på radiosändningar. Radio Nord och Radio Syd sände från internationellt vatten och kringgick därmed den svenska jurisdiktionen, vilket uppfattades som ett hot mot statens kontroll över etern.
    • Palme som drivande kraft:
      Olof Palme, då statssekreterare i kommunikationsdepartementet under minister Sven Andersson, var en av de politiker som drev frågan om att stoppa piratradion. Han deltog aktivt i lagstiftningsarbetet och argumenterade offentligt för att sändningarna utgjorde ett hot mot ordningen och svensk mediepolitik.
      Palme ansåg att kommersiell radio riskerade att underminera folkbildningsuppdraget och bidrog till att lagen utformades så att svenskar inte kunde medverka i eller stödja verksamheten, även om den bedrevs utanför territoriet.
    • Politiska utredningar och stark retorik:
      Regeringen såg sändningarna som en form av ”angrepp utifrån”. Palme uttryckte att radio inte skulle styras av ”kommersiella intressen” utan av samhällsansvar. Han argumenterade även för att privat radio kunde öppna för utländskt inflytande.
    • Lex Radio Nord (1962):
      Riksdagen antog lagen efter regeringsförslag där Palme haft inflytande. Lagen gjorde det straffbart för svenska företag och medborgare att tekniskt, ekonomiskt eller praktiskt bistå ”piratstationerna”, även om sändningarna skedde utanför Sveriges gränser.
    • Tryck mot annonsörer och medverkande:
      Syftet var att ekonomiskt isolera Radio Nord och Radio Syd. Annonsörer, tekniker, journalister och andra som samarbetade med stationerna riskerade sanktioner eller rättsligt ansvar.
    • Myndighets- och övervakningsinsatser:
      Staten följde fartygens rörelser, hotade med beslag av utrustning i hamn och agerade juridiskt mot personer kopplade till verksamheten. Offentlig kritik mot stationerna var hård, ofta politiskt förankrad.
    • Stationerna tystnar:
      Radio Nord upphörde med sina sändningar i mars 1962, kort efter att lagen trätt i kraft. Radio Syd höll ut längre men tystnade mot slutet av 1960-talet.
    • Ironin: staten kopierar piratradions format:
      Kort efter att stationerna stoppats lanserade Sveriges Radio Melodiradion – med musik och ett mer populärt anslag, direkt inspirerat av Radio Nord och Radio Syd. Det innebar att staten först stoppade de nya aktörerna – och sedan tog över deras koncept.

    Slutligen

  • Greta Thunberg, Palestina och propagandakriget – bakom aktivismen som skakar Europa

    Greta Thunbergs deltagande i den så kallade Freedom Flotilla, som stoppades av Israel på väg mot Gaza, har väckt kraftiga reaktioner världen över. Händelsen, som sammanföll med årsdagen av Hamas terrordåd den 7 oktober, har förvandlats till en symbolisk strid om sanningen – mellan aktivister som säger sig kämpa för mänskliga rättigheter och kritiker som varnar för att bli verktyg i ett propagandakrig.

    Innehållsförteckning

    En kontroversiell seglats

    När Greta Thunberg i början av oktober deltog i den så kallade Freedom Flotilla, ett fartygståg med destination Gaza, fick händelsen snabbt stor internationell uppmärksamhet. Syftet med resan uppgavs vara att bryta Israels blockad av Gazaremsan – en blockad som aktivister länge beskrivit som illegal, men som enligt FN:s bedömning från 2011 är tillåten enligt internationell rätt som en säkerhetsåtgärd mot vapeninförsel till Hamas.

    Efter att ha stoppats av israelisk kustbevakning deporterades Thunberg och hennes medresenärer till Grekland. Väl på plats anklagade hon Israel för ”folkmord” – ett påstående som fick stort genomslag i svenska medier men som inte ifrågasattes i direktsändning. Samtidigt sammanföll Thunbergs uttalanden med årsdagen av Hamas attack mot Israel den 7 oktober 2023, då över tusen civila dödades.

    Från klimat till konflikt

    Greta Thunberg, som slog igenom som klimataktivist 2018, har under de senaste åren alltmer engagerat sig i propalestinska frågor. I sociala medier och på demonstrationer har hon talat om behovet av att ”stoppa ockupationen” och ”avsluta apartheidsystemet”. Hon har även använt slagordet ”From the river to the sea” – en formulering som i debatten ofta tolkas som ett krav på att staten Israel ska upphöra att existera.

    Thunberg har förklarat sitt engagemang med att ”rasism” ligger bakom västvärldens ovilja att agera mot Israels agerande i Gaza. Kritiker menar däremot att hennes ställningstaganden har glidit över i politisk propaganda och att de riskerar att förvärra polariseringen i Europa.

    FN:s linje och aktivisternas påståenden

    Den israeliska sjöblockaden mot Gaza har flera gånger varit föremål för internationella granskningar. En FN-rapport från 2011 konstaterade att blockaden ”infördes som en legitim säkerhetsåtgärd för att förhindra vapeninförsel” och att den därmed inte strider mot internationell lag. Samma rapport slog fast att humanitärt bistånd till Gaza bör ske via godkända landövergångar i samråd med Israel och den palestinska myndigheten.

    Trots detta beskriver flottiljens arrangörer, bland dem den Londonbaserade aktivisten Zaher Birawi, blockaden som ett folkrättsbrott. Birawi har i flera sammanhang kopplats till den palestinska organisationen Hamas, något han själv tillbakavisat. Enligt israeliska underrättelsekällor är den så kallade Palestinian Conference for Palestinians Abroad (PCPA), som Birawi leder, nära knuten till Hamas och fungerar som dess representant i Europa. Några oberoende bekräftelser på dessa uppgifter har dock inte publicerats av västerländska medier.

    En kampanj med global räckvidd

    Freedom Flotillan har beskrivits som en professionellt organiserad påverkanskampanj, med direktsända uppdateringar, flerspråkiga videoklipp och stor aktivitet i sociala medier. Enligt rapporter i internationell press lockade aktivisternas innehåll över sex miljoner tittare under de första dagarna.

    Den brasilianske influencern Thiago Ávila, som deltog i flottiljen, har öppet beskrivit resan som en politisk handling och uttryckt beredskap att ”offra livet” för den palestinska saken. I iranska medier har deltagarna kallats ”martyrer” vars uppoffringar ska ”väcka Europa ur sin slummer”.

    Samtidigt har israeliska myndigheter uppgett att flera av fartygen ägs via skalbolag kopplade till personer inom Hamas’ nätverk. Aktivisterna själva avvisar dessa påståenden och beskriver resan som en ”fredlig humanitär insats”.

    Svensk mediedebatt och reaktioner

    Thunbergs agerande har utlöst en omfattande debatt i Sverige. Medan flera kultur- och ledarskribenter på Dagens Nyheter och Aftonbladet beskrivit hennes engagemang som modigt och symboliskt viktigt för ”Sverigebilden”, har kritiker varnat för att hennes retorik riskerar att normalisera antisemitism.

    En särskilt uppmärksammad debatt uppstod när civilförsvarsminister Carl-Oskar Bohlin bar en slipsnål med Davidsstjärna i solidaritet med Sveriges judar. Aftonbladets Jonna Sima beskrev gesten som ”oansvarig” eftersom den ”kunde uppfattas som provocerande”. Kritiker menade att detta i sig var ett uttryck för den typ av antisemitism som just nu tilltar i Europa.

    Ett växande propagandakrig

    Enligt israeliska underrättelsetjänster använder Hamas västerländska aktivister för att påverka opinionen i Europa och försvaga stödet för Israel. Organisationens ledning har öppet deklarerat att attacken den 7 oktober ”förde den palestinska saken tillbaka till rampljuset” och att man inte kommer lägga ner vapnen förrän ”Palestina är fritt från floden till havet”.

    Samtidigt uppges USA:s fredsplan – där frigivning av israeliska gisslan och israelisk reträtt från delar av Gaza ingår – ha fått stöd från den israeliska regeringen. Hamas har däremot meddelat att man inte accepterar avtalet i sin nuvarande form.

    En fråga om ansvar och konsekvens

    Frågan många nu ställer sig är vad som händer när symboliska aktioner får verkliga geopolitiska konsekvenser. Thunbergs flottilj har av anhängare beskrivits som ett humanitärt initiativ – men av kritiker som ett inslag i ett globalt propagandakrig som gynnar Hamas och förlänger konflikten.

    Oavsett tolkning illustrerar händelsen hur en rörelse som en gång handlade om klimat och miljö nu blivit en del av ett laddat geopolitiskt drama.

    När världen ser på – mellan Gaza, Tel Aviv, Bryssel och Stockholm – återstår frågan: handlar kampen om frihet, rättvisa och mänskliga rättigheter?
    Eller om inflytande, identitet och ideologisk krigsföring?

    Startsida
    Fakta: Hamas

    Namn: Hamas (Islamiska motståndsrörelsen), med den väpnade grenen Al-Qassam-brigaderna.

    Grundat: 1987 i Gaza under första intifadan. Ideologi: sunnimuslimsk islamism och palestinsk nationalism. Kontroll: de facto-styre i Gaza sedan 2007.

    Terrorstämpling: Utnämnt till terroristorganisation av bl.a. USA och EU. (Även andra länder/organisationer har liknande beslut.)

    Metoder som tillskrivs Hamas (urval):

    • Suicidattacker mot civila mål i Israel, särskilt under andra intifadan (tidigt 2000-tal).
    • Omfattande raketbeskjutning från Gaza mot israeliska städer och samhällen.
    • Gränsöverskridande räder, gisslantagningar och användning av tunnelnät för militära syften.

    Dokumenterade våldsdåd (exempel – ej komplett lista):

    • 2001: Sprängdåd utanför Dolphinarium-diskoteket i Tel Aviv (21 civila dödade).
    • 2002: Självmordsbomb på påskmiddagen i Netanya (Park Hotel) – 30 dödade.
    • Återkommande: Raketattacker mot civila mål i Israel (bl.a. 2008–2009, 2014, 2021 och därefter).
    • 7 oktober 2023: Massattack i södra Israel med omkring 1 200 dödade och 251 personer tagna som gisslan.

    Rättsliga/mänskliga rättigheter: Internationella aktörer har bedömt att Hamas-anknutna attacker inkluderar avsiktliga attacker mot civila, vilket utgör brott mot internationell humanitär rätt.

    Aktuellt läge (okt 2025): Efter kriget som följde på attacken 7 okt 2023 pågår förhandlingar om eldupphör och utväxling; ett mindre antal gisslan bedöms fortfarande vara vid liv.

  • När orden blir vapen: Vänsterns ordkrig i svensk politik

    När regeringsföreträdare beskrev hotfulla propalestinska aktioner som ”antisocialt dominansbeteende” och ”odjur” flyttade vänstern – med delar av public service i släptåg – fokus från övergreppen till orden. I stället för att erkänna problemen stämplas språkbruket som rasistiskt och avhumaniserande, och ordkriget blir ett verktyg för att trycka undan en obekväm verklighet.

    Innehållsförteckning

    En serie ordval från regeringsföreträdare har utlöst en storm i svensk debatt – men inte på grund av våldet som drabbat politiker, utan för att vänstern bestämt sig för att angripa själva språket.

    Civilförsvarsminister Karl-Oskar Bohlin kallade de hotfulla propalestinska demonstranter som förföljde honom för ”antisocialt dominansbeteende”. Statsminister Ulf Kristersson höll med och betonade att beteendet var oacceptabelt i ett civiliserat samhälle. Kort därefter beskrev utrikesminister Maria Malmer Stenergard de aktivister som samlats utanför en judisk skola som ”odjur”.

    Vänsterns ilska över ord – inte handlingar

    Reaktionerna från vänstern lät inte vänta på sig. Socialdemokraternas partiledare Magdalena Andersson hävdade att Stenergards ord riktades mot judar, trots att det uttryckligen handlade om de aktivister som skrämde barn utanför skolan. Vänstermedier hakade på och kallade språkbruket rasistiskt, djuriskt och oacceptabelt.

    Men vad de undvek att tala om var själva kärnan: att politiker och barn hotas, att judar i Sverige inte längre känner sig trygga. Istället riktades hela fokus mot orden – som om verkligheten kunde trollas bort bara man angriper den som beskriver den.

    Mediernas roll i ordkriget

    Etablerade medier, särskilt public service, har gång på gång agerat språkrör för denna vänsterlogik. När Hamas statistik över döda i Gaza ifrågasatts internationellt fortsätter SVT och Sveriges Radio att presentera siffrorna som fakta. När frilansjournalister med tydlig propalestinsk aktivism avslöjats, har SR försvarat dem som ”oberoende röster”.

    Samtidigt har samma redaktioner riktat udden mot svenska ministrar som burit en Davidsstjärna – men inte haft några invändningar när en vänsterpolitiker trotsat riksdagens regler och burit Palestinasjal i kammaren.

    Ord som maktmedel

    Historien är full av exempel på hur makthavare försökt kontrollera verkligheten genom att styra språket. I dag är det vänstern som med hjälp av aktivistiska medier bestämmer vilka ord som är tillåtna och vilka som ska smutskastas. ”No-go-zoner”, ”klaner” eller ”antisocialt dominansbeteende” blir omedelbart fördömda – inte för att de är osanna, utan för att de blottlägger problem som vänstern inte vill kännas vid.

    En farlig tryckkokare

    Konsekvensen blir en offentlighet där det är farligare att välja fel ord än att hota en politiker. När medier och vänsterpolitiker systematiskt förvränger verkligheten och stämplar alla som lyfter obekväma sanningar som rasister eller alarmister, skapas en tryckkokare i samhället.

    När människor till slut inser att de blivit manipulerade, riskerar reaktionen att bli så kraftfull att det skadar själva demokratin.

    Startsida

  • TV4 lämnar marknätet – SVT fortsatt skattefinansierat och en begränsning av valfriheten

    När TV4 vid årsskiftet lämnar marknätet och satsar på digitala tjänster står SVT kvar – finansierat av skattebetalarna. Kritiker menar att modellen begränsar valfriheten och i praktiken gör det dyrare för de hushåll som hellre vill betala för andra streamingtjänster än public service.

    Innehållsförteckning

    TV4 lämnar marknätet – SVT fortsatt skattefinansierat och en begränsning av valfriheten

    1992 blev TV4 den första kommersiella kanalen i Sverige att sända via marknätet. Vid årsskiftet sätts punkt för den epoken. TV4 lämnar marknätet och satsar i stället på sin digitala plattform TV4 Play.

    Framöver kommer tittarna att kunna se nyheter och program gratis med reklam via Play, men den linjära tv-kanalen blir en betaltjänst.

    – Det här var väntat. Alla i branschen visste att frågan inte var om utan när, säger Jan Scherman, tidigare vd för TV4.

    Bolaget motiverar förändringen med att tittarna i allt större utsträckning väljer digitala lösningar framför traditionella tv-sändningar.

    SVT fortsätter i marknätet

    Medan TV4 lämnar marknätet står SVT kvar – finansierat genom skatten. SVT:s vd Anne Lagercrantz menar att beslutet från TV4 ökar pressen på samhällets kostnader:

    – Det är avgörande att regeringen snabbt säkrar marknätets finansiering utan att public service belastas, säger hon.

    Kritik mot tvångsmodellen

    Kritiker pekar däremot på att det är just public service som är belastningen. Alla skattebetalare finansierar SVT:s verksamhet, oavsett om de använder tjänsten eller inte.

    I en tid när allt fler väljer streamingtjänster begränsar det valfriheten. Den som vill betala för exempelvis Netflix, Viaplay eller C More får ändå betala för SVT via skatten. I praktiken innebär det att den som väljer bort SVT ofta får högre totalkostnad för sitt tittande än den som nöjer sig med public service.

    När TV4 nu går över till en marknadsstyrd modell, där tittarna själva väljer om de vill betala eller nöja sig med reklamfinansierat innehåll, blir kontrasten mot SVT tydligare än någonsin.

  • ”Folkmords-vänstern”: Om begreppshegemoni, journalistisk aktivism och Hamas narrativkrig

    Innehållsförteckning

    I en ny video lyfter samhällsdebattören Henrik Jönsson en kontrovers som blossat upp inom svensk medievärld. Bakgrunden är ett upprop, initierat av krigsreportern Magda Gad, där ett stort antal journalister – bland annat inom public service – undertecknat ett dokument som beskriver Israels agerande i Gaza som ett ”folkmord” och anklagar västerländska medier för att ”legitimera” detta.

    Jönsson ifrågasätter dels huruvida konflikten i Gaza juridiskt kan klassas som folkmord, dels om undertecknarna kan fortsätta betraktas som opartiska journalister.

    Begreppshegemoni – makten över språket

    En central del i Jönssons resonemang är teorin om begreppshegemoni, ett begrepp myntat av den italienske marxisten Antonio Gramsci. Det syftar på förmågan att dominera den offentliga diskussionen genom att styra vilka ord och tolkningar som används för att beskriva verkligheten.

    Enligt Jönsson är vänsterns mål att etablera ordet ”folkmord” som den självklara benämningen på Israels krig mot Hamas. Detta görs genom ständiga upprepningar i rubriker och nyhetsinslag – en retorisk strategi han jämför med Joseph Goebbels klassiska propagandateknik: upprepa något tills det uppfattas som sanning.

    Den juridiska definitionen av folkmord

    FN:s folkmordskonvention från 1948 definierar folkmord som handlingar som begås med avsikt att helt eller delvis utrota en nationell, etnisk, rasmässigt bestämd eller religiös grupp. Detta kräver dolus specialis – ett särskilt uppsåt att förinta gruppen.

    Jönsson menar att palestinavänstern försöker urvattna denna definition genom att ta bort kravet på uppsåt, och istället tala om att konflikten ”kan betraktas som folkmord” eller att ”mycket talar för” att ett folkmord pågår.

    Uppropet och opartiskhetskravet

    Magda Gads upprop kräver ökad pressfrihet i Gaza, men nämner inte Hamas förtryck och hot mot journalister. Istället jämförs situationen med folkmordet i Rwanda 1994.

    Bland undertecknarna återfinns flera profilerade journalister från Sveriges Radio, däribland Cecilia Uddén och Johan Mathias Sommarström. Detta står i direkt konflikt med SR:s egna riktlinjer, som förbjuder journalister att offentligt ta ställning i politiska frågor de bevakar.

    Trots detta beskrev Ekots chef Klas Wolf-Watz undertecknandet som ”okontroversiellt” och hävdade att uppropets ”tyngsta budskap” handlade om pressfrihet.

    Narrativets vinnare: Hamas

    Jönsson pekar på att Hamas har lyckats ta kontroll över det internationella narrativet. Organisationen kan till och med offentliggöra propagandafilmer där israeliska gisslan visas utmärglade och nära döden – utan att mötas av omfattande kritik i västmedia.

    Samtidigt lyfter han fram hur internationella medier som Bild, New York Times och BBC har tvingats hantera avslöjanden om att Hamas påverkat bildmaterial och reportage från Gaza. Dessa nyheter har dock i stort sett uteblivit i svensk rapportering.

    Ett större problem för svensk journalistik

    Henrik Jönsson menar att public service i Sverige länge har haft svårt att hantera sin ideologiska slagsida. När partiskheten blir alltför uppenbar har man, enligt honom, försökt dölja den snarare än att åtgärda den.

    Konflikten kring uppropet blir därför inte bara en fråga om Gaza, utan en symbol för en djupare trovärdighetskris inom svensk journalistik. När reportrar öppet tar ställning i politiskt laddade frågor riskerar de att bli ”nyttiga idioter” åt de aktörer vars narrativ de förstärker.

    Slutsats

    Jönssons video avslutas med en varning: om västvärlden okritiskt anammar den propalestinska kampanjens verklighetsbeskrivning har Hamas i praktiken vunnit slaget om begreppshegemonin. Då är det inte bara militära mål som står på spel – utan hela förmågan att rapportera om krig och konflikter med intellektuell hederlighet.

    Startsida