Stockholm.homes

Etikett: public service

  • När orden blir vapen: Vänsterns ordkrig i svensk politik

    När regeringsföreträdare beskrev hotfulla propalestinska aktioner som ”antisocialt dominansbeteende” och ”odjur” flyttade vänstern – med delar av public service i släptåg – fokus från övergreppen till orden. I stället för att erkänna problemen stämplas språkbruket som rasistiskt och avhumaniserande, och ordkriget blir ett verktyg för att trycka undan en obekväm verklighet.

    Innehållsförteckning

    En serie ordval från regeringsföreträdare har utlöst en storm i svensk debatt – men inte på grund av våldet som drabbat politiker, utan för att vänstern bestämt sig för att angripa själva språket.

    Civilförsvarsminister Karl-Oskar Bohlin kallade de hotfulla propalestinska demonstranter som förföljde honom för ”antisocialt dominansbeteende”. Statsminister Ulf Kristersson höll med och betonade att beteendet var oacceptabelt i ett civiliserat samhälle. Kort därefter beskrev utrikesminister Maria Malmer Stenergard de aktivister som samlats utanför en judisk skola som ”odjur”.

    Vänsterns ilska över ord – inte handlingar

    Reaktionerna från vänstern lät inte vänta på sig. Socialdemokraternas partiledare Magdalena Andersson hävdade att Stenergards ord riktades mot judar, trots att det uttryckligen handlade om de aktivister som skrämde barn utanför skolan. Vänstermedier hakade på och kallade språkbruket rasistiskt, djuriskt och oacceptabelt.

    Men vad de undvek att tala om var själva kärnan: att politiker och barn hotas, att judar i Sverige inte längre känner sig trygga. Istället riktades hela fokus mot orden – som om verkligheten kunde trollas bort bara man angriper den som beskriver den.

    Mediernas roll i ordkriget

    Etablerade medier, särskilt public service, har gång på gång agerat språkrör för denna vänsterlogik. När Hamas statistik över döda i Gaza ifrågasatts internationellt fortsätter SVT och Sveriges Radio att presentera siffrorna som fakta. När frilansjournalister med tydlig propalestinsk aktivism avslöjats, har SR försvarat dem som ”oberoende röster”.

    Samtidigt har samma redaktioner riktat udden mot svenska ministrar som burit en Davidsstjärna – men inte haft några invändningar när en vänsterpolitiker trotsat riksdagens regler och burit Palestinasjal i kammaren.

    Ord som maktmedel

    Historien är full av exempel på hur makthavare försökt kontrollera verkligheten genom att styra språket. I dag är det vänstern som med hjälp av aktivistiska medier bestämmer vilka ord som är tillåtna och vilka som ska smutskastas. ”No-go-zoner”, ”klaner” eller ”antisocialt dominansbeteende” blir omedelbart fördömda – inte för att de är osanna, utan för att de blottlägger problem som vänstern inte vill kännas vid.

    En farlig tryckkokare

    Konsekvensen blir en offentlighet där det är farligare att välja fel ord än att hota en politiker. När medier och vänsterpolitiker systematiskt förvränger verkligheten och stämplar alla som lyfter obekväma sanningar som rasister eller alarmister, skapas en tryckkokare i samhället.

    När människor till slut inser att de blivit manipulerade, riskerar reaktionen att bli så kraftfull att det skadar själva demokratin.

    Startsida

  • TV4 lämnar marknätet – SVT fortsatt skattefinansierat och en begränsning av valfriheten

    När TV4 vid årsskiftet lämnar marknätet och satsar på digitala tjänster står SVT kvar – finansierat av skattebetalarna. Kritiker menar att modellen begränsar valfriheten och i praktiken gör det dyrare för de hushåll som hellre vill betala för andra streamingtjänster än public service.

    Innehållsförteckning

    TV4 lämnar marknätet – SVT fortsatt skattefinansierat och en begränsning av valfriheten

    1992 blev TV4 den första kommersiella kanalen i Sverige att sända via marknätet. Vid årsskiftet sätts punkt för den epoken. TV4 lämnar marknätet och satsar i stället på sin digitala plattform TV4 Play.

    Framöver kommer tittarna att kunna se nyheter och program gratis med reklam via Play, men den linjära tv-kanalen blir en betaltjänst.

    – Det här var väntat. Alla i branschen visste att frågan inte var om utan när, säger Jan Scherman, tidigare vd för TV4.

    Bolaget motiverar förändringen med att tittarna i allt större utsträckning väljer digitala lösningar framför traditionella tv-sändningar.

    SVT fortsätter i marknätet

    Medan TV4 lämnar marknätet står SVT kvar – finansierat genom skatten. SVT:s vd Anne Lagercrantz menar att beslutet från TV4 ökar pressen på samhällets kostnader:

    – Det är avgörande att regeringen snabbt säkrar marknätets finansiering utan att public service belastas, säger hon.

    Kritik mot tvångsmodellen

    Kritiker pekar däremot på att det är just public service som är belastningen. Alla skattebetalare finansierar SVT:s verksamhet, oavsett om de använder tjänsten eller inte.

    I en tid när allt fler väljer streamingtjänster begränsar det valfriheten. Den som vill betala för exempelvis Netflix, Viaplay eller C More får ändå betala för SVT via skatten. I praktiken innebär det att den som väljer bort SVT ofta får högre totalkostnad för sitt tittande än den som nöjer sig med public service.

    När TV4 nu går över till en marknadsstyrd modell, där tittarna själva väljer om de vill betala eller nöja sig med reklamfinansierat innehåll, blir kontrasten mot SVT tydligare än någonsin.

  • ”Folkmords-vänstern”: Om begreppshegemoni, journalistisk aktivism och Hamas narrativkrig

    Innehållsförteckning

    I en ny video lyfter samhällsdebattören Henrik Jönsson en kontrovers som blossat upp inom svensk medievärld. Bakgrunden är ett upprop, initierat av krigsreportern Magda Gad, där ett stort antal journalister – bland annat inom public service – undertecknat ett dokument som beskriver Israels agerande i Gaza som ett ”folkmord” och anklagar västerländska medier för att ”legitimera” detta.

    Jönsson ifrågasätter dels huruvida konflikten i Gaza juridiskt kan klassas som folkmord, dels om undertecknarna kan fortsätta betraktas som opartiska journalister.

    Begreppshegemoni – makten över språket

    En central del i Jönssons resonemang är teorin om begreppshegemoni, ett begrepp myntat av den italienske marxisten Antonio Gramsci. Det syftar på förmågan att dominera den offentliga diskussionen genom att styra vilka ord och tolkningar som används för att beskriva verkligheten.

    Enligt Jönsson är vänsterns mål att etablera ordet ”folkmord” som den självklara benämningen på Israels krig mot Hamas. Detta görs genom ständiga upprepningar i rubriker och nyhetsinslag – en retorisk strategi han jämför med Joseph Goebbels klassiska propagandateknik: upprepa något tills det uppfattas som sanning.

    Den juridiska definitionen av folkmord

    FN:s folkmordskonvention från 1948 definierar folkmord som handlingar som begås med avsikt att helt eller delvis utrota en nationell, etnisk, rasmässigt bestämd eller religiös grupp. Detta kräver dolus specialis – ett särskilt uppsåt att förinta gruppen.

    Jönsson menar att palestinavänstern försöker urvattna denna definition genom att ta bort kravet på uppsåt, och istället tala om att konflikten ”kan betraktas som folkmord” eller att ”mycket talar för” att ett folkmord pågår.

    Uppropet och opartiskhetskravet

    Magda Gads upprop kräver ökad pressfrihet i Gaza, men nämner inte Hamas förtryck och hot mot journalister. Istället jämförs situationen med folkmordet i Rwanda 1994.

    Bland undertecknarna återfinns flera profilerade journalister från Sveriges Radio, däribland Cecilia Uddén och Johan Mathias Sommarström. Detta står i direkt konflikt med SR:s egna riktlinjer, som förbjuder journalister att offentligt ta ställning i politiska frågor de bevakar.

    Trots detta beskrev Ekots chef Klas Wolf-Watz undertecknandet som ”okontroversiellt” och hävdade att uppropets ”tyngsta budskap” handlade om pressfrihet.

    Narrativets vinnare: Hamas

    Jönsson pekar på att Hamas har lyckats ta kontroll över det internationella narrativet. Organisationen kan till och med offentliggöra propagandafilmer där israeliska gisslan visas utmärglade och nära döden – utan att mötas av omfattande kritik i västmedia.

    Samtidigt lyfter han fram hur internationella medier som Bild, New York Times och BBC har tvingats hantera avslöjanden om att Hamas påverkat bildmaterial och reportage från Gaza. Dessa nyheter har dock i stort sett uteblivit i svensk rapportering.

    Ett större problem för svensk journalistik

    Henrik Jönsson menar att public service i Sverige länge har haft svårt att hantera sin ideologiska slagsida. När partiskheten blir alltför uppenbar har man, enligt honom, försökt dölja den snarare än att åtgärda den.

    Konflikten kring uppropet blir därför inte bara en fråga om Gaza, utan en symbol för en djupare trovärdighetskris inom svensk journalistik. När reportrar öppet tar ställning i politiskt laddade frågor riskerar de att bli ”nyttiga idioter” åt de aktörer vars narrativ de förstärker.

    Slutsats

    Jönssons video avslutas med en varning: om västvärlden okritiskt anammar den propalestinska kampanjens verklighetsbeskrivning har Hamas i praktiken vunnit slaget om begreppshegemonin. Då är det inte bara militära mål som står på spel – utan hela förmågan att rapportera om krig och konflikter med intellektuell hederlighet.

    Startsida