Etikett: offentlighetsprincipen

  • Grön censur – hotet mot offentlighetsprincipen

    Regeringen vill införa nya sekretessregler för så kallade strategiska nettonollprojekt. Förslaget, som är en del av EU:s gröna giv, kan innebära att statsstödda industrisatsningar skyddas från insyn i upp till 20 år – något som väckt frågor om vad som händer med offentlighetsprincipen och demokratisk transparens.

    Innehållsförteckning

    Den svenska offentlighetsprincipen har i mer än 250 år varit en hörnsten i demokratin och en garant för insyn i maktens korridorer. Men nu föreslår regeringen, i linje med EU:s gröna giv, omfattande inskränkningar som riskerar att göra granskning av skattefinansierade industriprojekt nästintill omöjlig.

    Northvolt som varnande exempel

    Northvolts framgångssaga lyftes länge fram som en symbol för Europas gröna omställning. Men bakom de storslagna visionerna dolde sig en affärsmodell som aldrig levererade. Företaget misslyckades att producera helsvenska batterier och tvingades gång på gång backa från sina löften. Det var tack vare offentlighetsprincipen – genom begärda handlingar och visselblåsare – som kritiker kunde avslöja haverierna. Utan dessa avslöjanden hade sannolikt ännu fler skattemiljarder pumpats in i bolaget innan dess oundvikliga kollaps.

    Den nya sekretesslagen

    Regeringens proposition 2024/25:199, ”Sekretess i vissa ärenden om strategiska nettonollprojekt”, föreslår att statsstödda gröna projekt ska omfattas av sekretess i upp till 20 år. Begreppet “strategiska nettonollprojekt” är medvetet brett och kan omfatta allt från batteritillverkning till grönt stål. Affärsplaner, finansiering, produktionskostnader och leverantörskedjor – allt riskerar att hemligstämplas.

    Förslaget är en del av EU:s Net-Zero Industry Act, där kommissionen beskriver inskränkningen av insyn som “ett unikt tillfälle” för gröna projekt att låsa upp särskilda förmåner. Projekten ges nationell prioritet, snabbare tillståndsprocesser och finansiell rådgivning – samtidigt som offentlig granskning försvåras.

    Myndigheter vill gå ännu längre

    Trots förslagets långtgående konsekvenser har det mötts av påfallande tystnad. Flera svenska myndigheter applåderar i stället sekretesskraven. Energimyndigheten, Advokatsamfundet och Tillväxtverket vill se ännu strängare regler. Region Dalarna ifrågasätter till och med om 20 års sekretess räcker.

    En hotad tradition

    Sverige har en lång tradition av öppenhet. Offentlighetsprincipen infördes 1766 på initiativ av Anders Chydenius och är än i dag unik i världen. Historien visar dock att insynen ofta hotats – från Gustav III:s censur 1772 till begränsningar under andra världskriget och IB-affären på 1970-talet.

    Det nuvarande försöket att inskränka principen innebär att visselblåsare och journalister kan tystas när de försöker granska skattefinansierade gröna projekt. Det riskerar att cementera en politisk kultur där förhoppningar om en “grön revolution” väger tyngre än demokratisk transparens.

    Demokratins värde

    Förespråkare av insyn menar att offentlighetsprincipen inte är ett hinder för utveckling, utan en förutsättning för kloka beslut. Börsnoterade företag är exempel på hur transparens skapar förtroende – där måste verksamhetens ekonomi redovisas öppet. Om gröna projekt inte tål samma granskning, är det snarare deras hållbarhet som bör ifrågasättas än insynens värde.

    Slutsats

    Att inskränka offentlighetsprincipen i klimatpolitikens namn innebär att medborgare fråntas möjligheten att följa hur deras skattepengar används. Om lagförslaget går igenom riskerar Sverige att gå från att vara en internationell förebild i öppenhet till ett land där centrala industrisatsningar sker i skymundan.

    För demokratin är insyn inte en belastning – den är en grundförutsättning. Därför är det nu viktigare än någonsin att försvara offentlighetsprincipen mot försök till grön censur.

  • Allt fler boende bli störda av högljuda krogar och politiker vägra att lyssna.

    Innehållsförteckning


    Liberalerna har orsakat stor skada på Sverige. Det var Bengt Westerberg som på 1990-talet upphävde Luciabeslutet och därmed lade grunden för det ”Al Capone-Sverige” vi har idag – med skjutningar och sprängningar som följd. Från ett homogent och tryggt Sverige har Liberalerna lett utvecklingen mot ett mångkulturellt helvete på jorden.

    Politikerna sviker – vi ska acceptera att inte kunna sova

    Krogbråk, buller och maktspel i Sveriges städer

    Samtidigt som restaurangägare varnar för att deras verksamheter hotas av grannklagomål, är det många boende som upplever att deras livskvalitet helt ignoreras. För varje hög basgång och skrikande nattgäster finns det familjer, äldre och vanliga arbetspendlare som tvingas sova med öronproppar – om de ens får sova.

    Bullret är inte en ”detaljfråga”, utan påverkar människors hälsa, välbefinnande och vardag. Trots detta verkar flera politiker – särskilt från Liberalerna – vilja sänka skyddet för de som bor i våra stadskärnor.

    – Det är som att de tycker man får skylla sig själv om man bor centralt. Men man köper en bostad – inte en nattklubb, säger en boende i Helsingborg som vill vara anonym.

    Amir Jawad (L), ordförande i miljönämnden i Helsingborg, föreslår nu att man ska införa så kallade ”differentierade bullernivåer”, där boende i stadskärnor får tåla mer oljud än andra. Kritiker menar att det i praktiken innebär att politiken gör skillnad på människors rätt till lugn – beroende på adress.

    – Det är otroligt anmärkningsvärt. Politikerna borde skydda oss, inte lägga sig platt för krogägare med pengar och kontakter, säger en annan granne till en av de aktuella krogarna.

    En korrupt utveckling

    Kritiker anklagar nu delar av det politiska etablissemanget, särskilt inom L, för att vara påverkade av näringslivsintressen snarare än att försvara invånarnas rätt till trygghet. Genom att ensidigt lyfta fram krogarnas problem – och ignorera de boendes situation – riskerar politiken att framstå som både partisk och korrupt.

    – Det här luktar jäv. Man vill ha ett ”levande centrum” på pappret, men vad man i praktiken gör är att lämna boende i sticket, säger en jurist som tidigare drivit miljömål i mark- och miljödomstolen.

    Samtidigt visar flera fall, bland annat i Borgholm och Helsingborg, att krogägare lägger hundratusentals kronor på ljudteknik – men inte på dialog med sina grannar. Ofta tas klagomål vidare till myndigheter, som tvingas lägga stora resurser på långdragna processer.

    Tystnaden som politisk blindfläck

    Det som i krogarnas version framstår som ”någon som klagar på stolar”, är för andra ett ljudligt helvete som pågår flera kvällar i veckan – år efter år. Att politiker ensidigt väljer att lyssna på näringslivet och kräver att boende ska ”anpassa sig” till bullret, väcker frågor om vems intressen man faktiskt företräder.

    Att föreslå ”medverkansplikt” för den som klagar på buller – som Amir Jawad gör – kan i praktiken tysta människor från att slå larm. Det är inte dialog, det är maktspråk.

    Fakta: Politisk korruption och skandaler inom Liberalerna

    Politisk korruption innebär att makthavare utnyttjar sitt förtroende för att gynna sig själva eller särskilda intressen, ofta på bekostnad av allmänheten.

    Exempel på uppmärksammade skandaler inom Liberalerna (L):

    • Tobias Krantz och lobbyismen:
      Efter sin tid som utbildningsminister började Krantz arbeta för lobbygrupper utan karenstid. Det har ifrågasatts om hans politiska beslut gynnade framtida arbetsgivare.
    • Dolda partibidrag och stöd (2022):
      Flera granskningar har visat att L mottagit ekonomiska bidrag där kopplingarna till näringslivet och påverkansgrupper varit oklara eller dåligt redovisade.
    • Vänskapskorruption i Stockholms län (2023):
      Förtroendevalda i Liberalerna anklagades för att ha gynnat bekanta inom friskolesektorn. Även om ärendet lades ned väckte det misstankar om otillbörlig påverkan.
    • Dörren mellan politik och näringsliv:
      Det är vanligt att L-politiker snabbt går vidare till jobb inom sektorer de tidigare beslutat om. Det skapar osäkerhet kring deras opartiskhet som folkvalda.

    Historisk bakgrund: Staafs fiasko och kungens ansvar

    År 1914 stod Sverige inför ett växande säkerhetshot i Europa, men statsminister Karl Staaf, ledare för Liberalerna, valde att aktivt motarbeta en upprustning av det svenska försvaret. Trots oro bland folket och försvarsvänliga grupper höll han fast vid en linje som försvagade landets beredskap.

    När Staaf inte längre lyssnade på opinionen – varken folkets eller militärens – trädde kung Gustaf V in och tog ansvar. I det historiska borggårdstalet talade kungen direkt till försvarsvänliga bönder och medborgare och markerade att rikets säkerhet stod över partipolitik.

    Staaf svarade med att avgå i protest – ett svek mot landet i ett läge som krävde ledarskap, inte prestigeförlust. Händelsen blottlade den liberala maktens arrogans och oförmåga att se bortom ideologi när nationens intressen stod på spel.

    Kopplingen till dagens bullerkonflikter

    När dagens L-politiker föreslår att innerstadsbor ska tvingas acceptera högre buller eller att den som klagar ska tystas via ”medverkansplikt”, visar man samma mönster: förakt för vanliga människors behov, och en vilja att behaga inflytelserika kommersiella aktörer.

    Staaf svek landets säkerhet – dagens liberaler sviker medborgarnas rätt till trygghet och hälsa.

    Tips:

    Vill du förstå vilka intressen som styr din kommun? Undersök lokalpolitikernas kopplingar, sidoinkomster och beslut. Offentlighetsprincipen ger dig rätten att granska.