Stockholm.homes

Etikett: Gustaf V

  • Haijbyaffären: när kungen begick lagbrottet ”otukt som mot naturen är”.

    På 1930- och 1950-talens Sverige rörde sig en berättelse i skuggorna – om pengar som betalades i tysthet, om en obekväm man som aldrig försvann och om en stat som fruktade skandal mer än offentlig prövning. Haijbyaffären blev till slut en av landets mest omstridda rättsaffärer, där rykten om kungahuset, rättsväsendets agerande och folkhemmets behov av kontroll flöt samman. Än i dag väcker den frågan om vad som händer när makten väljer tystnad framför öppenhet.

    Polismördaren Kurt Haijby och Kung Gustaf V hade en ”kärleksaffär” som enligt dåtidens lagstiftning var otukt mot naturen.

    Det börjar som en ganska vardaglig historia i 1930-talets Stockholm: en restaurang, ett tillstånd, en man med dåligt rykte och en stat som gärna håller ordning. Men den slutar som en av Sveriges mest omtalade affärer – där kungahusets anseende, rättsstatens självkänsla och folkhemmets behov av kontroll hamnar i samma tryckkokare.

    En restaurangägare söker kungens hjälp

    Kurt Haijby driver restaurang Lido på Kungsgatan. Han är entreprenör, men också belastad av ett kriminellt förflutet. Det gör livet svårt när det gäller utskänkningstillstånd. Och när de vanliga vägarna känns stängda finns alltid den svenska genvägen: att försöka nå någon som kan påverka.

    Så söker Haijby audiens hos Gustaf V. Det är 1933, kungen är gammal men fortfarande symbolen för staten. Haijby får träffa honom, tillsammans med många andra.

    Efteråt börjar berättelserna glida isär.

    Enligt Haijby själv tar historien en helt annan riktning än en enkel bön om vinrättigheter. Han påstår att det uppstår en sexuell relation mellan honom och kungen. Andra kommer senare att säga att den berättelsen inte håller – men att den ändå blev farlig, därför att den var möjlig att tro på i en tid av rykten, skam och tabun.

    Pengarna som inte borde ha funnits

    Det är här affären får sin märkliga tyngd. För även om man inte accepterar Haijbys kärnberättelse finns något mer konkret: pengar betalas ut.

    Hovet betalar. Inte en gång, utan över tid, i olika former. Det handlar om belopp som i samtiden är stora nog att förändra ett liv. Varför?

    Om Haijby bara var en lögnare borde det rimliga ha varit att stoppa honom, polisanmäla, säga nej. Men i stället verkar man vilja köpa lugn.

    Det är i det här spänningsfältet som affären föds: mellan det som sägs vara bluff och det som faktiskt görs för att hålla bluffen tyst.

    När lösningen blir att försvinna

    Under 1930-talet prövas en klassisk metod: flytta problemet bort från Sverige.

    Haijby får pengar för att emigrera. Tanken är enkel: om han inte finns här, kan han inte ställa till med något här. Men han kommer tillbaka. Och när han kommer tillbaka står han där igen – lika besvärlig, lika beroende, lika laddad.

    Under de följande åren får han olika former av “hjälp”: affärslösningar, pengar, möjligheter. I berättelsen blir det en sorts märklig livlina som samtidigt är en kedja. Hjälpen ges – men den förutsätter att han håller tyst.

    Och i bakgrunden finns alltid samma rädsla: inte bara för en personlig skandal, utan för vad som händer om monarkin tappar sin glans.

    Psykiatrin som lugn och lås

    När Haijby på nytt blir ett problem tar historien en mörkare ton.

    Han hamnar under observation på Beckomberga, och senare sker nya perioder av inläggning. Formellt finns motiveringar: oro för hans psykiska tillstånd, behov av vård, behov av observation.

    Men när man läser affären som berättelse framstår psykiatrin också som något annat: ett sätt att skapa stillhet. En plats där en bråkig människa kan bli tyst, avskild, kontrollerad.

    Det gör Haijbyaffären till mer än en skandalhistoria. Den blir en berättelse om ett samhälle som ibland föredrar att “hantera” människor snarare än att ta strid med sakfrågan öppet.

    Boken som inte fick finnas

    1947 gör Haijby det förbjudna: han slutar hålla inne med sin historia.

    Han ger ut en nyckelroman – Patrik Kajson går igen – där han i romanform lägger fram sitt perspektiv. Det är ett sätt att tala utan att skriva ett protokoll. Men alla förstår vad den handlar om.

    Och då händer något som är så svenskt att det nästan blir absurt: stora delar av upplagan köps upp och försvinner ur cirkulation.

    Man vill inte ha en tryckfrihetsprocess. Man vill inte ha rubriker. Man vill inte ha vittnesmål, rykten, insinuationer.

    Man vill ha tystnad.

    Men när tystnad blir en aktiv insats – då börjar folk ana att det finns något att tysta.

    När staten måste titta – men inte för mycket

    Efter kungens död 1950 trappas allt upp. Haijby skriver brev till myndigheter, gång på gång, om rättsövergrepp och om hur han menar sig ha behandlats.

    Till slut hamnar frågan hos Justitiekanslern, som utreder om det finns fog för anklagelserna. Utredningen landar i en dubbelhet som nästan känns som en dramaturgisk knut:

    Å ena sidan: Haijbys påståenden anses i stort sakna grund.

    Å andra sidan: det står klart att hovet betalat stora summor och gjort mycket för att hålla honom tyst.

    Det är som om staten säger: “Vi ser inget brott” – men samtidigt: “vi ser att något ovanligt pågick.”

    Och det räcker för att misstron ska växa.

    Rättegången som blev nationell feber

    Till slut blir det rättegång. Haijby åtalas och döms för grov utpressning. Domen blir ett slags officiellt avslut: ett sätt att slå fast vem som är skurken i berättelsen.

    Men i offentligheten blir det inte ett avslut. Det blir en explosion.

    Debattörer går i clinch. Ledarsidor rasar. I riksdagen talas det om rättsröta. Vilhelm Moberg kliver fram som en av de mest hänsynslösa kritikerna och menar att själva faktum att Haijby döms visar att rättssystemet skyddar makten.

    Andra säger tvärtom: domen visar att han var en bedragare som pressade hovet på pengar.

    Och det är här affären stelnar till sin eviga form: den blir en kamp om tolkning.

    Var det sant? Eller var det bara farligt att det kunde vara sant?

    När man försöker knyta ihop berättelsen återstår en sak som gör den mer plågsam än många andra skandaler:

    Det går inte att enkelt bevisa den centrala kärnfrågan.

    Hade Gustaf V och Haijby en relation? Var Haijby offer för ett system som skyddade sig självt? Eller var han en skicklig manipulatör som spelade på samtidens största tabun?

    Historiker, jurister och författare har landat på olika sidor. Vissa menar att relationen är obevisad och att tidpunkter inte stämmer. Andra menar att något måste ha hänt, eftersom systemet agerade så kraftfullt.

    Och kanske ligger affärens verkliga kärna just där: inte i om allt Haijby sa var sant, utan i att staten och hovet betedde sig som om det kunde vara sant – och att det räckte för att sätta igång en kedja av hemligheter, pengar, inlåsning, tystnad och till slut dom.

    Varför affären fortfarande känns modern

    Haijbyaffären lever kvar för att den inte bara handlar om kungar och skandaler. Den handlar om mekanismer som fortfarande känns igen:

    Ett samhälle som skyddar sina institutioner.
    En obekväm person som blir ett “problem” snarare än en människa.
    En offentlighet som växer när insynen minskar.
    Och en berättelse där pengar, sekretess och prestige blir starkare krafter än principer.

    Det är därför Haijbyaffären fortfarande diskuteras. Inte för att alla vill veta vad som hände i ett sovrum på 1930-talet – utan för att många vill förstå vad som händer i en stat när det som måste skyddas blir viktigare än det som borde prövas öppet.

  • Allt fler boende bli störda av högljuda krogar och politiker vägra att lyssna.

    Innehållsförteckning


    Liberalerna har orsakat stor skada på Sverige. Det var Bengt Westerberg som på 1990-talet upphävde Luciabeslutet och därmed lade grunden för det ”Al Capone-Sverige” vi har idag – med skjutningar och sprängningar som följd. Från ett homogent och tryggt Sverige har Liberalerna lett utvecklingen mot ett mångkulturellt helvete på jorden.

    Politikerna sviker – vi ska acceptera att inte kunna sova

    Krogbråk, buller och maktspel i Sveriges städer

    Samtidigt som restaurangägare varnar för att deras verksamheter hotas av grannklagomål, är det många boende som upplever att deras livskvalitet helt ignoreras. För varje hög basgång och skrikande nattgäster finns det familjer, äldre och vanliga arbetspendlare som tvingas sova med öronproppar – om de ens får sova.

    Bullret är inte en ”detaljfråga”, utan påverkar människors hälsa, välbefinnande och vardag. Trots detta verkar flera politiker – särskilt från Liberalerna – vilja sänka skyddet för de som bor i våra stadskärnor.

    – Det är som att de tycker man får skylla sig själv om man bor centralt. Men man köper en bostad – inte en nattklubb, säger en boende i Helsingborg som vill vara anonym.

    Amir Jawad (L), ordförande i miljönämnden i Helsingborg, föreslår nu att man ska införa så kallade ”differentierade bullernivåer”, där boende i stadskärnor får tåla mer oljud än andra. Kritiker menar att det i praktiken innebär att politiken gör skillnad på människors rätt till lugn – beroende på adress.

    – Det är otroligt anmärkningsvärt. Politikerna borde skydda oss, inte lägga sig platt för krogägare med pengar och kontakter, säger en annan granne till en av de aktuella krogarna.

    En korrupt utveckling

    Kritiker anklagar nu delar av det politiska etablissemanget, särskilt inom L, för att vara påverkade av näringslivsintressen snarare än att försvara invånarnas rätt till trygghet. Genom att ensidigt lyfta fram krogarnas problem – och ignorera de boendes situation – riskerar politiken att framstå som både partisk och korrupt.

    – Det här luktar jäv. Man vill ha ett ”levande centrum” på pappret, men vad man i praktiken gör är att lämna boende i sticket, säger en jurist som tidigare drivit miljömål i mark- och miljödomstolen.

    Samtidigt visar flera fall, bland annat i Borgholm och Helsingborg, att krogägare lägger hundratusentals kronor på ljudteknik – men inte på dialog med sina grannar. Ofta tas klagomål vidare till myndigheter, som tvingas lägga stora resurser på långdragna processer.

    Tystnaden som politisk blindfläck

    Det som i krogarnas version framstår som ”någon som klagar på stolar”, är för andra ett ljudligt helvete som pågår flera kvällar i veckan – år efter år. Att politiker ensidigt väljer att lyssna på näringslivet och kräver att boende ska ”anpassa sig” till bullret, väcker frågor om vems intressen man faktiskt företräder.

    Att föreslå ”medverkansplikt” för den som klagar på buller – som Amir Jawad gör – kan i praktiken tysta människor från att slå larm. Det är inte dialog, det är maktspråk.

    Fakta: Politisk korruption och skandaler inom Liberalerna

    Politisk korruption innebär att makthavare utnyttjar sitt förtroende för att gynna sig själva eller särskilda intressen, ofta på bekostnad av allmänheten.

    Exempel på uppmärksammade skandaler inom Liberalerna (L):

    • Tobias Krantz och lobbyismen:
      Efter sin tid som utbildningsminister började Krantz arbeta för lobbygrupper utan karenstid. Det har ifrågasatts om hans politiska beslut gynnade framtida arbetsgivare.
    • Dolda partibidrag och stöd (2022):
      Flera granskningar har visat att L mottagit ekonomiska bidrag där kopplingarna till näringslivet och påverkansgrupper varit oklara eller dåligt redovisade.
    • Vänskapskorruption i Stockholms län (2023):
      Förtroendevalda i Liberalerna anklagades för att ha gynnat bekanta inom friskolesektorn. Även om ärendet lades ned väckte det misstankar om otillbörlig påverkan.
    • Dörren mellan politik och näringsliv:
      Det är vanligt att L-politiker snabbt går vidare till jobb inom sektorer de tidigare beslutat om. Det skapar osäkerhet kring deras opartiskhet som folkvalda.

    Historisk bakgrund: Staafs fiasko och kungens ansvar

    År 1914 stod Sverige inför ett växande säkerhetshot i Europa, men statsminister Karl Staaf, ledare för Liberalerna, valde att aktivt motarbeta en upprustning av det svenska försvaret. Trots oro bland folket och försvarsvänliga grupper höll han fast vid en linje som försvagade landets beredskap.

    När Staaf inte längre lyssnade på opinionen – varken folkets eller militärens – trädde kung Gustaf V in och tog ansvar. I det historiska borggårdstalet talade kungen direkt till försvarsvänliga bönder och medborgare och markerade att rikets säkerhet stod över partipolitik.

    Staaf svarade med att avgå i protest – ett svek mot landet i ett läge som krävde ledarskap, inte prestigeförlust. Händelsen blottlade den liberala maktens arrogans och oförmåga att se bortom ideologi när nationens intressen stod på spel.

    Kopplingen till dagens bullerkonflikter

    När dagens L-politiker föreslår att innerstadsbor ska tvingas acceptera högre buller eller att den som klagar ska tystas via ”medverkansplikt”, visar man samma mönster: förakt för vanliga människors behov, och en vilja att behaga inflytelserika kommersiella aktörer.

    Staaf svek landets säkerhet – dagens liberaler sviker medborgarnas rätt till trygghet och hälsa.

    Tips:

    Vill du förstå vilka intressen som styr din kommun? Undersök lokalpolitikernas kopplingar, sidoinkomster och beslut. Offentlighetsprincipen ger dig rätten att granska.