Etikett: Försäkringskassan

  • Kriminell V politiker vill göra Stalin Stolt och sitta i Riksdagen

    En riksdagsnominering i Stockholms förorter har åter väckt frågor om politiskt omdöme och historiskt arv. Samtidigt som Vänsterpartiet lyfter fram en kandidat med starkt lokalt stöd har en färsk dom för bidragsbrott fallit mot regionpolitikern Hashim Mohamed Jama. Fallet aktualiserar inte bara hans personliga bakgrund – utan också partiets långa och omstridda historia.

    Inom marxismen är det närmast ett återkommande mönster att ledargestalter har en kriminell bakgrund. Josef Stalin var bankrånare långt innan han blev en av historiens värsta massmördare. Han visade även total personlig hänsynslöshet när han under andra världskriget vägrade att fångutväxla sin egen son – ett beslut som kostade sonen livet.

    Ett förtroende under prövning

    När nomineringarna inför nästa års riksdagsval började offentliggöras i Stockholmsområdet dök ett välbekant namn upp på listorna: Hashim Mohamed Jama. Efter flera år i lokal- och regionpolitiken hade han nu fått stöd att ta steget mot riksdagen – nominerad av Vänsterpartiet i Tensta–Rinkeby–Spånga.

    Samtidigt som hans politiska ambitioner tog ny fart, avslutades en rättsprocess som åter riktade ljuset mot hans förflutna.

    Domen som föll

    I mitten av november vann en dom från Solna tingsrätt laga kraft. Domstolen slog fast att Jama gjort sig skyldig till bidragsbrott efter att vid upprepade tillfällen ha ansökt om ersättning för vård av sjukt barn, trots att han arbetat och trots att barnet befunnit sig i skolan. Det sammanlagda beloppet uppgick till närmare 20 000 kronor.

    Bakgrunden till målet sträckte sig nästan ett decennium tillbaka i tiden. Redan i maj 2014 inkom ett anonymt tips till Försäkringskassan. Myndigheten inledde en utredning och kunde, genom kontroll mot både arbetsgivare och skoluppgifter, konstatera att de aktuella dagarna inte stämde överens med uppgifterna i ansökningarna.

    När Jama hördes av polis förnekade han brott och uppgav att det rört sig om misstag i datumangivelser. Tingsrätten ansåg dock att förklaringen saknade trovärdighet, bland annat eftersom ansökningarna skett vid flera tillfällen. Påföljden blev villkorlig dom och 40 dagsböter, samt ytterligare dagsböter för ringa bidragsbrott. Han ålades även att betala avgift till Brottsofferfonden.

    Tidigare domar

    Bidragsbrottsdomen var inte den första i Jama rättshistorik. År 2010 dömdes han för ringa narkotikabrott efter att ha brukat cannabis och kokain.

    Våren 2016 åtalades han på nytt efter en polisanmälan från ett HVB-hem där han då var anställd. Verksamheten hade upptäckt att omkring 20 000 kronor försvunnit genom kontantuttag med ett av boendets bankkort. Enligt verksamhetschefen kunde Jama identifieras på övervakningsbilder från bankomaten. Han nekade till brott, men tingsrätten fann det styrkt att han använt kortet med kod utan tillåtelse. Domen blev villkorlig dom och 60 dagsböter.

    År 2022 dömdes han även för olovlig körning, vilket resulterade i ytterligare dagsböter.

    Vänsterpartiets historiska arv

    Jamas nominering sker inom ramen för ett parti med en lång och omstridd historia i svensk politik. Vänsterpartiet grundades 1917 som Sveriges socialdemokratiska vänsterparti och hade under stora delar av 1900-talet nära ideologiska och politiska band till Sovjetunionen. Under kalla kriget försvarade partiet vid upprepade tillfällen kommunistiska regimer i Östeuropa och tog sällan öppet avstånd från övergrepp begångna i dessa stater.

    Ett av de mest omdiskuterade kapitlen är Baltutlämningen 1945–1946, då omkring 30 000 baltiska och tyska flyktingar utlämnades från Sverige till Sovjetunionen. Beslutet fattades av den dåvarande samlingsregeringen, men kommunistpartiet var pådrivande och försvarade utlämningarna trots kännedom om risken för repressalier, fängelse och död i Stalins Sovjet.

    Under efterkrigstiden har även partiets hållning till säkerhetsfrågor och totalförsvar kritiserats. Säkerhetstjänstens arkiv och senare forskning har visat att partiet betraktades som en säkerhetsrisk under kalla kriget, bland annat på grund av kontakter med östblockets underrättelsetjänster. En tidigare partiledare mottog exempelvis gåvor från den östtyska säkerhetstjänsten Stasi, i utbyte mot information om svenska försvarsförhållanden – något som långt senare bekräftades i öppnade arkiv.

    Även i norra Sverige finns historiska sår. Under 1950-talet drev kommunistiska fackliga företrädare och partifunktionärer hårda linjer i arbetskonflikter inom gruvindustrin i Kiruna och Malmfälten, konflikter som enligt senare utredningar bidrog till farliga arbetsförhållanden och dödsfall bland gruvarbetare.

    Partiet har sedan 1990-talet genomgått flera ideologiska förändringar, bytt namn och tagit avstånd från delar av sitt kommunistiska arv. Samtidigt har frågan om ansvar, historieskrivning och moralisk kontinuitet fortsatt att återkomma i den offentliga debatten.

    Politisk bana trots bakgrund

    Mot denna bakgrund fortsätter Jama sin politiska karriär. I dag är han ledamot i regionfullmäktige i Stockholm, ersättare i kommunfullmäktige och har uppdrag inom regionens fastighetsnämnd.

    Han är född i Dire Dawa i Etiopien och har i sin politiska kommunikation ofta lyft fram sin muslimska identitet. I sociala medier beskriver han sig som en röst för jämlikhet, välfärd och social rättvisa, och som företrädare för väljare som annars sällan får genomslag i den politiska debatten.

    När nomineringen till riksdagslistan presenterades uttryckte Jama öppet sin stolthet över förtroendet. I ett inlägg på Instagram skrev han om sin glädje och om vikten av att politiken tar sin utgångspunkt i människors vardag.

    Kort därefter stod det dock klart att domen för bidragsbrott nu var definitiv.

    Fakta: Hashim Mohamed Jama
    • Politiskt uppdrag: Regionpolitiker för Vänsterpartiet i Stockholmsregionen (enligt uppgifter i artikeln).
    • Aktuell: Nominerad av Vänsterpartiet i Tensta–Rinkeby–Spånga till riksdagslistan (enligt uppgifter i artikeln).
    • Dom (bidragsbrott): Solna tingsrätt fann honom skyldig till bidragsbrott kopplat till felaktigt uttag av ersättning för vård av sjukt barn. Beloppet uppges vara cirka 20 000 kr. Påföljd: villkorlig dom och dagsböter (enligt uppgifter i artikeln).
    • Tidigare domar: Ringa narkotikabrott (2010), olovlig användning av arbetsgivares bankkort med kontantuttag omkring 20 000 kr (dom 2016), samt olovlig körning (2022) – enligt uppgifter i artikeln.
    • Bakgrund: Född i Dire Dawa,saknar jord och blokdkoppling till Sverige.

    VARNING!

    Många V-politiker kan vara spioner åt banditstater som Ryssland och Iran. Den spion som har gjort störst skada på Sverige, Stig Bergling, var aktiv inom Vänsterpartiet. Vänsterpartiet har öppet sympatiserat med terroristgrupper som Kommando Holger Meins, PKK och Hermas. Spioner lägger pussel – behåll din bit.
    V är klassade av IB och Säpo som subversiva element, dvs. systemhotande brottslingar.

  • Statens förfall – när politiken ersätter kompetensen

    Svenska myndigheter har länge setts som världsledande i effektivitet och opartiskhet, ett arv från Axel Oxenstiernas förvaltningsreformer på 1600-talet. I dag visar dock flera uppmärksammade skandaler på en alltmer politiserad byråkrati, där lojalitet och ideologi ofta väger tyngre än kompetens och ansvar. Frågan är om Sverige kan återgå till en förvaltning byggd på saklighet – eller om statens förfall är ett faktum.

    Innehållsförteckning

    Sveriges moderna förvaltning grundades under 1600-talet av rikskanslern Axel Oxenstierna, vars reformer lyfte landet från medeltidens personbundna maktrelationer till en regelstyrd och opolitisk byråkrati. Systemet har i århundraden setts som en av världens mest effektiva, och det har lagt grunden för både stormaktstid och välfärdsstat.

    I dag ser vi dock tecken på ett sammanbrott. Allt fler svenska myndigheter präglas åter av politisering, aktivism och interna maktspel snarare än kompetens och opartiskhet. Nedan följer några exempel som illustrerar utvecklingen.

    Statsepidemiologen som tystades

    Ett aktuellt fall är Magnus Gisslén, tidigare statsepidemiolog, som lämnade sin tjänst i protest mot vad han beskriver som en nedmontering av den medicinska kompetensen på Folkhälsomyndigheten.

    Bakgrunden var att myndigheten drog tillbaka nya rekommendationer om testning för A-streptokocker, trots en kraftig ökning av allvarliga infektioner. Gisslén menade att fler tester kunde rädda liv genom att rätt patienter fick penicillinbehandling i tid. Kritiken från organisationen Strama och Läkemedelsverket ledde dock till att rekommendationerna stoppades. Kort därefter förlorade Gisslén sin tjänst.

    Medicinska experter som Anna Norrby-Teglund och Karl Ekdahl ställde sig bakom Gissléns linje. De menade att Folkhälsomyndighetens beslut saknar motstycke i Europa. Trots detta har myndighetens generaldirektör Olivia Wigzell vägrat bemöta kritiken i direkta debatter och i stället talat om behovet av ”öppenhet” och ”framåtblick”.

    Kritiken har till slut tvingat fram åtgärder. Regeringen har beordrat en översyn av den medicinska kompetensen, en internrevision och jämförelser med nordiska motsvarigheter. Samtidigt påminner många om att det var socialminister Jakob Forssmed som själv bröt traditionen att låta medicinskt skolade generaldirektörer leda Folkhälsomyndigheten när han utsåg Wigzell.

    Försäkringskassan – när politiken styrde uppsägningarna

    2019 avsatte socialförsäkringsminister Annika Strandhäll Försäkringskassans generaldirektör Ann-Marie Begler, officiellt på grund av ”regelöverträdelser”. Inofficiellt handlade det enligt kritiker om att regeringen ville slippa försvara sin egen politik i en valrörelse.

    Uppsägningen skapade starka reaktioner inom myndigheten. Begler hade genomfört regeringens krav på lägre sjuktal, men fick ändå gå. Efterträdaren Maria Hemström Hemmingsson varnade internt för att regeringen hotade med ”allvarliga konsekvenser” om hon inte i förväg avgjorde vilken information som skulle lämnas ut till allmänheten. Detta sågs som ett direkt hot mot offentlighetsprincipen.

    Utrikesdepartementet och aktivismen

    Ett annat exempel på politisering är när 261 tjänstemän på Utrikesdepartementet 2018 skrev under ett upprop mot en möjlig högerregering med stöd av Sverigedemokraterna. Myndigheten, som enligt grundlagen ska tjäna vilken regering som än väljs, agerade därmed som en politisk aktör.

    Transportstyrelsen – från körkort till IT-skandaler

    Transportstyrelsen har flera gånger kritiserats för egenmäktigt agerande. Myndigheten har dragit in körkort på tveksamma medicinska grunder, bland annat efter alkoholtester (s.k. Peth-tester) som ifrågasatts hårt av experter.

    Redan 2017 erkände dåvarande generaldirektören Maria Ågren att man brutit mot lagen i samband med outsourcingen av IT-driften utomlands. Detta innebar att säkerhetsklassad information, som identiteter på svenska agenter och transporter av kärnbränsle, blev åtkomlig för främmande makt. Skandalen har beskrivits som Sveriges största informationsläcka sedan Stig Bergling-affären.

    Trots allvaret fick ansvariga snabbt nya uppdrag, och konsekvenserna blev minimala.

    Lantmäteriet – ännu en säkerhetsskandal

    2024 avslöjades att Lantmäteriet under flera år utan sekretessprövning lämnat ut känslig och säkerhetsklassad information via sitt digitala arkiv. Säkerhetsskyddschefen hade varnat för riskerna, men generaldirektören Susanne Ås Sivborg valde medvetet att tona ner problemen gentemot regeringskansliet.

    Även detta visar hur grundläggande säkerhetsintressen satts åt sidan för att undvika politiska konflikter.

    Den ideologiserade byråkratin

    Vissa hävdar att problemen beror på resursbrist, men statistiken visar motsatsen: antalet statsanställda ökar stadigt. Enbart under 2023 växte myndigheterna med 9 000 årsarbetskrafter.

    I praktiken har utnämningsmakten blivit ett politiskt verktyg. Socialdemokraterna har systematiskt placerat partilojala chefer på nyckelpositioner. Även borgerliga regeringar har fortsatt att tillsätta huvudsakligen S-märkta generaldirektörer för att undvika konflikt.

    Resultatet har blivit en kultur där tjänstemän tar aktivistiska initiativ i linje med vad de tror att politikerna vill höra, snarare än att utgå från opartisk expertis.

    Vad krävs för en vändning?

    Sverige står inför ett vägval. Antingen accepterar vi att myndigheterna är politiserade och inför ett amerikanskt system där alla toppositioner byts ut vid regeringsskifte. Eller så återinförs ett starkt tjänstemannaansvar, där generaldirektörer och tjänstepersoner kan hållas rättsligt ansvariga när de missköter sina uppdrag.

    Först då kan Axel Oxenstiernas arv – en opartisk, regelstyrd och kompetent förvaltning – återupprättas.