Etikett: energikris

  • Stängda reaktorer = högt elpris

    Sveriges energival – hur historiska beslut formar dagens elpriser och morgondagens ekonomi

    Elpriset är något de flesta svenskar tidigare knappt funderade över. Det var en självklar del av vardagen, ungefär som rinnande vatten. Men under de senaste åren har elräkningen blivit en källa till oro för både hushåll och företag. Vissa vinterdagar har priserna skjutit i höjden och skapat en intensiv politisk debatt. För att förstå varför behöver man lyfta blicken från dagsaktuella konflikter och i stället se hur energisystem fungerar över tid.

    Ett elsystem är nämligen inte bara teknik. Det är ekonomi, säkerhetspolitik, klimatfråga och industristrategi på samma gång. Och det formas av beslut som fattas decennier tidigare.

    Hur fungerar ett elsystem egentligen

    El måste produceras exakt i samma ögonblick som den används. Det går inte att lagra stora mängder el billigt och enkelt över långa perioder. Det innebär att produktionen hela tiden måste matcha efterfrågan. När många människor lagar mat, laddar bilen och värmer huset samtidigt måste kraftverken leverera mer. När efterfrågan minskar måste produktionen sänkas.

    Här blir skillnaden mellan planerbar och oplanerbar elproduktion avgörande. Planerbar produktion, som kärnkraft och vattenkraft, kan öka eller minska sin produktion när behovet kräver det. Oplanerbar produktion, som vind- och solkraft, styrs av naturens villkor. Det blåser när det blåser. Solen skiner när den skiner.

    Under kalla vinterdagar ökar elförbrukningen kraftigt i Sverige. Om det samtidigt är vindstilla blir trycket på systemet stort. Då behövs andra kraftslag för att täcka upp. Om de inte räcker till eller är dyrare att starta stiger priset. Myndigheten Svenska kraftnät har vid flera tillfällen varnat för effektbrist i södra Sverige just under sådana situationer. Effektbrist betyder inte att elen tar slut för hela året, utan att det saknas tillräcklig kapacitet just i det ögonblicket.

    Folkomröstningen 1980 och den svenska modellen

    År 1980 höll Sverige en folkomröstning om kärnkraftens framtid. Resultatet innebar inte ett omedelbart stopp utan en successiv avveckling. Samtidigt färdigställdes reaktorer som redan var under byggnad. Under flera decennier hade Sverige tolv reaktorer i drift.

    Kombinationen av vattenkraft och kärnkraft blev grunden för det svenska energisystemet. Vattenkraften gav flexibilitet och snabb reglerförmåga. Kärnkraften levererade stabil baskraft dygnet runt. Tillsammans skapade de ett system med låg fossil andel och relativt stabila priser.

    Detta blev en stark konkurrensfördel. Sverige utvecklade energiintensiva industrier som stålproduktion, gruvdrift, skogsindustri och kemiindustri. Billig och stabil el är avgörande i sådana verksamheter. När elen är förutsägbar vågar företag investera långsiktigt.

    Under slutet av 1900-talet var Sveriges elproduktion till nästan hundra procent fossilfri, något som var ovanligt i Europa. Många andra länder var betydligt mer beroende av kol och gas.

    Vad hade hänt om Sverige sagt nej 1980

    Det är intressant att ställa den kontrafaktiska frågan. Vad hade hänt om Sverige 1980 hade röstat för ett snabbt och definitivt stopp för kärnkraften, och aldrig färdigställt de sista reaktorerna?

    På 1980-talet fanns inte dagens billiga vindkraft eller solpaneler. Tekniken var dyr, ineffektiv och begränsad. Storskalig batterilagring existerade inte. Om kärnkraften snabbt avvecklats hade Sverige sannolikt behövt ersätta den med fossila bränslen.

    Det hade inneburit ökad användning av olja, kol eller naturgas. Sverige hade då blivit mer beroende av importerad energi och mer utsatt för internationella prissvängningar. Under perioder av geopolitisk oro eller höga oljepriser hade det påverkat både hushåll och industri.

    Högre energikostnader hade sannolikt slagit mot basindustrin. Företag som producerar stål, papper eller kemikalier är mycket känsliga för energipriser. Om elen varit betydligt dyrare under 1980- och 1990-talen hade vissa investeringar kunnat hamna i andra länder. Det kunde ha påverkat sysselsättningen i industriregioner och dämpat Sveriges exportutveckling.

    Det är därför rimligt att anta att Sveriges ekonomiska utveckling kunde ha blivit svagare om kärnkraften avvecklats snabbt redan då. Billig och stabil el fungerade som en dold men kraftfull konkurrensfördel.

    Samtidigt finns ett annat perspektiv. Ett tydligt nej till kärnkraft kunde ha tvingat fram snabbare satsningar på energieffektivisering och förnybar teknik. Sverige kunde ha blivit ännu tidigare ledande inom vindkraft och energilagring. Men den tekniska och ekonomiska verkligheten på 1980-talet gör att en sådan omställning sannolikt hade varit dyr och krävande.

    De senaste årens förändringar

    Mellan 2015 och 2020 stängdes fyra svenska reaktorer. Under den perioden styrdes landet av Socialdemokraterna och Miljöpartiet. Besluten fattades formellt av energibolagen, men ekonomiska villkor och politiska signaler påverkade lönsamheten.

    I dag är sex reaktorer kvar i drift. Samtidigt har vindkraften byggts ut kraftigt. Andelen väderberoende el har ökat. När systemet fungerar väl ger det låga priser och låg klimatpåverkan. Men under kalla och vindstilla perioder uppstår sårbarheter.

    Elpriset påverkas dessutom av den europeiska marknaden. Sverige är sammankopplat med andra länder, och priset bestäms i samspel med hela regionen. Gaspriser i Europa kan därför indirekt påverka svenska elpriser.

    Framtiden och den växande elanvändningen

    Sverige står nu inför en ny fas. Industrins klimatomställning och elektrifieringen av transporter kan leda till att elanvändningen fördubblas till 2045. Det innebär att betydligt mer produktion måste byggas.

    Den politiska debatten handlar om vilken väg som är mest hållbar. Den nuvarande regeringen, baserad på Tidöavtalet, vill underlätta ny kärnkraft. Andra partier vill prioritera förnybar expansion, energieffektivisering och flexibilitet i systemet. Samtidigt vill Miljöpartiet på sikt avveckla kärnkraften.

    Det centrala är att investeringar i energisystem är långsiktiga. Kraftverk byggs för att stå i drift i 40, 50 eller 60 år. Politiska beslut i dag påverkar därför ekonomin långt in i framtiden.

    Energipolitik är ekonomisk politik

    När man diskuterar energisystem är det lätt att fastna i ideologiska positioner. Men i grunden handlar det om samhällsekonomi. Stabil, förutsägbar och rimligt prissatt el är en förutsättning för industriell konkurrenskraft och hushållens trygghet.

    Historien visar att Sveriges kombination av vattenkraft och kärnkraft gav landet en unik position under flera decennier. Om kärnkraften hade avvecklats helt redan 1980 är det sannolikt att Sverige blivit mer fossilberoende och haft högre energipriser under lång tid, vilket kunnat påverka den ekonomiska utvecklingen negativt.

    Samtidigt är energisystem i ständig förändring. Teknik utvecklas, kostnader förändras och klimatkrav skärps. Frågan är därför inte bara vad som var rätt eller fel för 40 år sedan, utan hur Sverige bygger ett system som kombinerar leveranssäkerhet, rimliga priser och låg klimatpåverkan under de kommande 50 åren.

    Det är en av de mest avgörande framtidsfrågorna för Sveriges ekonomi och välfärd.

    Faktaruta: Avvecklad kärnkraft och möjlig pris­effekt

    Fyra reaktorer som stängts i förtid: Oskarshamn 1 (O1), Oskarshamn 2 (O2), Ringhals 1 (R1) och Ringhals 2 (R2).

    Planerbar effekt som försvann (ungefär): cirka 2,9 GW (R1 881 MW, R2 904 MW, plus O1/O2 i storleksordningen ytterligare drygt 1 GW beroende på nettosiffror).

    Elproduktion som försvann (storleksordning per år): omkring 20 TWh/år, vilket motsvarar cirka 20 000 000 MWh/år. Exempel: Ringhals uppgav för 2018 att R1 producerade 6 586 GWh och R2 6 739 GWh (tillsammans 13 325 GWh = 13 325 000 MWh). Oskarshamn anger total livstidsproduktion för O1 (109 TWh) och O2 (154 TWh); utslaget per driftår ger en grov årsnivå på ungefär 6 TWh/år tillsammans.

    Möjlig påverkan på elpris (exempel från forskning): Energiforsk har analyserat hösten 2021 och fann att elpriserna i södra Sverige (SE3/SE4) hade kunnat vara cirka 30–50% lägre om mer elproduktion funnits i drift i södra Sverige (med övriga antaganden lika).

  • Stegras kris: När den gröna fantasiekonomin möter verkligheten

    Stegra lovade fossilfritt stål i världsklass – men står nu inför en eskalerande kris. Kapitalbehovet rusar, tidsplanen spricker och kommuner samt pensionsfonder exponeras för växande risker när politiskt drivna gröna industriprojekt möter marknadens verklighet.

    Innehållsförteckning

    Det svenska bolaget Stegra – tidigare känt som H2 Green Steel – befinner sig i djup kris. Bakom bolaget står bland andra finansmannen Harald Mix, som nyligen avgick som styrelseordförande. Företaget kämpar nu för att undvika ett haveri som riskerar att bli ännu större än den redan historiska kraschen i systerföretaget Northvolt.

    Enligt uppgifter till Financial Times behöver Stegra akut över 15 miljarder kronor i ny finansiering, efter att kostnaderna skenat till 85 miljarder kronor – trots att fabriken ännu inte är färdigbyggd. Produktionen, som först planerades till 2024, har nu skjutits fram till 2027.

    En ny planekonomi i gröna kläder

    Under 1900-talet styrdes de kommunistiska ekonomierna med femårsplaner, där staten bestämde exakt hur mycket som skulle produceras. Dagens gröna politik riskerar att upprepa samma misstag, men i klimatets namn.

    Sverige har satt upp klimatmål så ambitiösa att de skapat en ny bransch byggd på orealistiska förhoppningar. Stegra är ett exempel på hur dessa visioner krockar med verkligheten.

    Bolaget har, liksom Northvolt, finansierats genom att sälja framtida produktion som säkerhet för lån – en industriell variant av att “sälja skinnet innan björnen är skjuten”. Denna modell gör företaget extremt känsligt för förseningar och kostnadsökningar.

    Det gröna stålets verkliga utmaningar

    Stegra har lovat att producera 5 miljoner ton fossilfritt stål per år, mer än hela Sveriges nuvarande stålproduktion. Men de tekniska och ekonomiska hindren är enorma.

    • Elförbrukning: Bara vätgasprocessen kräver lika mycket el som halva Stockholms årsförbrukning – el som inte finns tillgänglig.
    • Råvaror: Endast cirka 4 % av världens järnmalm håller tillräcklig kvalitet för grönt stål, vilket tvingar Stegra att importera malm från Brasilien.
    • Lönsamhet: Enligt Affärsvärlden skulle Stegra behöva tjäna cirka 6 000 kr per ton stål, jämfört med SSAB:s vinstmarginal på 2 000 kr.

    Resultatet är att flera europeiska stålbolag, som ArcelorMittal och ThyssenKrupp, redan har pausat eller lagt ned sina satsningar på grönt stål. Marknaden tror helt enkelt inte på konceptet i nuvarande form.

    Politiska band och gröna bidrag

    Bakom den gröna industriboomen finns också starka politiska kopplingar.
    Socialdemokraternas tidigare statsminister Magdalena Andersson föreslog 2021 att staten skulle gå in med minst 100 miljarder kronor i gröna kreditgarantier – bland annat för projekt som Northvolt och Stegra.

    Andra ministrar och partiföreträdare har också varit tätt knutna till bolagen:

    • Anna Hallberg (S) hyllade Stegra som beviset på att ”det omöjliga går”.
    • Hennes partner Anders Sundström, tidigare näringsminister, har varit rådgivare och delägare i både Northvolt och Stegra.
    • Thomas Östros, nu vice ordförande i Europeiska investeringsbanken, har godkänt miljardlån till båda bolagen.
    • Ibrahim Baylan gick efter sin ministertid direkt till arbete som lobbyist för Harald Mix företag.

    Även delar av borgerligheten har lockats av den gröna industripolitiken. I den nyutgivna boken Grönhöger argumenteras för en statlig industripolitik som påminner om planekonomi – en modell som flera moderata företrädare har visat sympati för.

    Hemlighetsmakeri och växande skuld

    Samtidigt inför regeringen en ny lag som tillåter att så kallade strategiska nettoprojekt – ofta gröna industrisatsningar – kan sekretessbeläggas i upp till 20 år. Det innebär att granskningar av miljardinvesteringar i klimatprojekt snart inte längre är möjliga.

    Priset för dessa satsningar blir dock tydligt i kommuner som Boden, där Stegra bygger sin anläggning. Kommunens skulder har ökat från 80 miljoner till 1,6 miljarder kronor på bara några år – en ökning på 1 700 %. Räntorna riskerar nu att tränga undan välfärdstjänster som skola och vård.

    Dessutom har svenska pensionsfonder som Andra AP-fonden och AMF investerat miljardbelopp i bolaget – pengar som ytterst kommer från svenska sparare.

    När drömmen möter verkligheten

    Stegra symboliserar en bredare trend: politiker försöker skapa framtidens industrier genom bidrag och lånegarantier, snarare än genom marknadens innovation och konkurrens. Resultatet är växande risker, dolda kostnader och en växande misstro mot hela den gröna industripolitiken.

    En verkligt hållbar klimatpolitik kräver inte storskaliga experiment med skattemedel, utan enkla ekonomiska principer:

    • Prissätt utsläpp.
    • Sänk skatter för innovation.
    • Låt företag och teknikutveckling växa organiskt, inte genom politiska femårsplaner.

    När staten försöker styra marknaden genom ideologiskt färgade mål riskerar den att upprepa 1900-talets misstag – där planekonomins illusioner slutade i skuld, fattigdom och misär.

    Till sist

    Stegra är inte bara ett industriprojekt i kris – det är en symbol för vad som händer när politisk idealism ersätter ekonomisk realism.
    Sverige riskerar nu att stå med ruinerna av en grön bubbla där både skattemedel och pensionskapital gått upp i rök, samtidigt som kommuner står skuldsatta och produktionen ännu inte har börjat.

    Frågan återstår: hur många fler gröna luftslott ska byggas – och rasa – innan vi lär oss läxan?

    Fakta • Stegra (tidigare H2 Green Steel)

    Läget i korthet

    • Plats: Boden, Sverige
    • Status: Byggprojekt i kris; produktion preliminärt uppskjuten till 2027
    • Färdigställandegrad: ca 60 % av anläggningen uppförd

    Pengar & finansiering

    • Totalt säkrad finansiering (historik): ≈ 6,5 mdr € (lån, eget kapital, bidrag)
    • Aktuellt ytterligare behov: upp till ≈ 1,0–1,5 mdr € (≈ 10–17 mdr SEK)
    • Kassaförbrukning (”burn rate”): ~ 3 mdr SEK/månad (≈ 280 M €/mån)

    Jämförelse: Northvolt-kraschen

    • Händelse: Konkurs 12 mars 2025; därefter rekonstruktion i nedskalat läge
    • Kapital som togs in före konkurs: > 10 mdr USD (vissa uppgifter ≈ 15 mdr USD)
    • Likhet: Tunga villkorade lån och offtake-baserad finansiering
    • Skillnad: Northvolt hann starta produktion; Stegra har ännu inte producerat stål
    Obs: Belopp och tidsplaner är uppskattningar baserade på offentlig rapportering i oktober 2025.