Stockholm.homes

Etikett: debatt

  • Vänsterextremist kör på ICE-polis och skjuter ihjäl kommunisten i nödvärn.

    En 37-årig kvinna, Renee Nicole Good, sköts till döds under en insats av den amerikanska immigrationsmyndigheten ICE i Minneapolis. Myndigheterna hävdar att hon försökte köra på poliser med sin bil, medan stadens politiker ifrågasätter händelsen och kräver en fullständig utredning. Skjutningen har väckt stark kritik och ökat spänningarna mellan federala myndigheter och stadens ledning.

    Stadsledare i Minneapolis har identifierat kvinnan som sköts till döds under en insats av den amerikanska immigrationsmyndigheten ICE på onsdagen. Hon hette Renee Nicole Good och var 37 år gammal. Händelsen har lett till starka motsättningar mellan federala myndigheter och stadens politiker, som ger helt olika bilder av vad som hände.

    Enligt det amerikanska inrikessäkerhetsdepartementet (DHS) försökte ICE-agenter gripa personer i södra Minneapolis när Good ska ha försökt köra på poliser med sin bil. En agent ska då ha skjutit henne i vad myndigheten beskriver som självförsvar.

    Minneapolis politiker reagerade kraftigt och sa i ett uttalande att ”en medlem av vårt samhälle har dödats”. De menar att den som dödar någon i staden måste gripas och utredas, och anklagar federala immigrationsmyndigheter för att ha fört våld och otrygghet till Minneapolis. De lovade också att arbeta för att skydda stadens invånare, särskilt invandrare.

    Vem var Renee Nicole Good?

    Renee Goods mamma, Donna Ganger, berättade för tidningen Minnesota Star Tribune att dottern bodde i Minneapolisområdet tillsammans med sin partner. Familjen fick besked om hennes död sent på onsdagsförmiddagen.

    – Det är så onödigt att hon dog. Hon var säkert livrädd, sa mamman.

    Hon betonade att Renee inte deltog i protester mot ICE och beskrev henne som en mycket snäll och omtänksam person som brydde sig djupt om andra.

    Good hade tidigare varit gift med Timmy Ray Macklin Jr., som dog 2023. De hade ett barn tillsammans. Efter Goods död har barnets farfar sagt att han ska resa för att ta hand om barnet.

    Renee Good dog av skottskador. Den ICE-agent som sköt henne har inte identifierats offentligt och händelsen utreds fortfarande.

    Stadsfullmäktige i Minneapolis bekräftade hennes identitet och krävde i ett gemensamt uttalande att ICE ska lämna staden.

    På sociala medier beskrev Renee sig själv som poet, författare, mamma och amatörgitarrist. Hon kom ursprungligen från Colorado. Hon studerade kreativt skrivande vid Old Dominion University och vann där ett poesipris 2020. Hennes texter hade publicerats i flera litterära sammanhang, och hon drev även en podcast tillsammans med sin dåvarande make.

    Myndigheternas version

    USA:s inrikessäkerhetsminister Kristi Noem säger att Good försökte köra över en polis med sin bil. Hon menar att dödsskjutningen hade kunnat undvikas, men att ICE genomförde en laglig insats.

    Enligt Noem fastnade ett ICE-fordon i snön, och när agenter försökte få loss det ska de ha blivit blockerade och trakasserade av personer på platsen. Good ska enligt henne ha ställt sin bil i vägen flera gånger och vägrat kliva ur när hon uppmanades till det.

    Noem hävdar att Good till slut använde bilen som ett vapen och körde på en polis, som fördes till sjukhus men senare skrevs ut.

    Bilen Good körde hade registreringsskyltar från Missouri och var registrerad på hennes namn i Kansas City. Det är oklart varför bilen var registrerad i en annan delstat.

    Noem kallade händelsen för ”inhemsk terrorism” och sa att attacker med fordon mot federala poliser har blivit vanligare. Hon uppmanade politiker att tydligt ta avstånd från våld mot polis och menade att hård retorik mot federala myndigheter bidrar till sådana situationer.

    Samtidigt uppger Fox News, med hänvisning till ICE-källor, att inga av agenterna bar kroppskameror vid tillfället. ICE håller på att införa kroppskameror nationellt, men just denna insats hade inga sådana kameror.

    Händelsen sker i ett läge där relationen mellan Minneapolis stad och federala immigrationsmyndigheter är mycket ansträngd, efter att tusentals extra federala poliser nyligen skickats till området. Det har lett till protester och stark kritik från stadens ledning.

    Faktaruta: ICE

    ICE står för Immigration and Customs Enforcement och är en amerikansk federal myndighet.

    • Tillhör: USA:s Department of Homeland Security (DHS)
    • Bildades: 2003
    • Huvuduppgift: Genomdriva immigrationslagar, göra gripanden och utvisningar
    • Arbetar också med: Människosmuggling, narkotikahandel och gränsöverskridande brott
    • Omdebatterad: Radikala och subversiva grupper på den yttersta vänsterkanten angriper ICE för att myndigheten rensar samhället från kriminella individer.

  • Mariam vill fortsätta vara en belastning för Svenska folket.

    Tio år efter att ha asylshoppat sig till Sverige, långt efter att hotbilden i hemlandet upphört, kräver nu ännu ett fall uppmärksamhet, sympati och permanens. När Migrationsverket till slut gör sitt jobb väcks den välbekanta frågan: varför ska Sverige fortsätta ta ansvar för människor som saknar både skyddsbehov och anknytning till landet?

    Mariam Noorali går sitt andra år på Tingvallagymnasiet i Karlstad. Hon kom till Sverige för tio år sedan tillsammans med sin familj, hela vägen från Irak. Detta skedde flera år efter att diktatorn Saddam Hussein avrättades 2006, vilket gör flyktingskälen högst tveksamma. Avståndet mellan Irak och Sverige är omkring 5 000 kilometer, och på vägen passerar man ett stort antal länder där asyl hade kunnat sökas. Att familjen trots detta valde just Sverige framstår snarare som ett resultat av asylshopping än av akut skyddsbehov – lockad av generösa bidrag och möjligheten till arbetsfria inkomster.

    Nu har Mariam fyllt 18 år, och bara dagar efter sin födelsedag kallades hon till ett så kallat återvändarsamtal hos Migrationsverket. Myndigheten gör därmed det som borde vara självklart: att hon ska återvända till sitt hemland, Irak.

    Medan hennes jämnåriga ser fram emot jullov och ledighet, ägnar Mariam tiden åt att desperat försöka klamra sig fast vid Sverige. Hon saknar helt anknytning till landet – ingen jord, inget blod, ingen gemensam historia. Hon delar varken religion, kultur eller traditioner med det svenska folket. Ändå förväntas Sverige ta ett fortsatt ansvar.

    – När mina klasskamrater går hem för att fira jul behöver de inte fundera på vad Migrationsverket ska besluta efter lovet, säger Mariam Noorali.

    Kostnaden för en så kallad ”flykting” beräknas till cirka 70 000 kronor per år, oavsett om personen arbetar eller lever helt på bidrag. Det innebär att Sverige aldrig kommer att göra någon ekonomisk vinst på hennes närvaro – oavsett hur Migrationsverket beslutar. Frågan är därför inte vad hon vill, utan varför Sverige ska fortsätta bära kostnaden.

    Faktaruta

    • Namn: Mariam Noorali
    • Ort: Karlstad
    • Skola: Tingvallagymnasiet
    • Bakgrund: Kom till Sverige från Irak för cirka 10 år sedan
    • Ålder: Har nyligen fyllt 18 år
    • Aktuellt: Kallad till återvändarsamtal hos Migrationsverket

  • Miljöpartiet trakassera Göteborgarna med 45% högre P avgifterna.

    Miljöpartiet fortsätter att driva en politik som slår hårt mot vanliga människor. I Göteborg väntar nu kraftigt höjda parkeringsavgifter – först med 20 procent och därefter ytterligare påslag genom moms. Resultatet blir dyrare vardag för bilberoende barnfamiljer och äldre, utan att trafiksituationen förbättras nämnvärt.

    MP-politiker är inte som du och jag. De gillar att sko sig själva och skita i andra. För 45 år sedan ville de göra om Sverige till ett U-land genom att sprida ondska med linje 3 i folkomröstningen. Nu vill de tvinga vanliga människor att åka usel kollektivtrafik som knappt fungerar.

    Det blir sällan rätt när Miljöpartiet ska vara med och styra. I Stockholm har vi fått smaka på en värdelös kollektivtrafik, och skandalerna inom MP har duggat tätt den senaste tiden – allt från partiledare som kör berusade till ministrar med terrorkopplingar till de grå vargarna med mera.

    Nu får även göteborgarna smaka på det beska pillret när kakistokraterna från MP är vid makten.

    En sak har man som väljare lärt sig: det blir aldrig rätt när MP ska vara med och bestämma. Virket som MP-politiken bygger på är ruttet från grunden och kan aldrig bli bra.

    Nu har MP i Göteborg bestämt sig för att bestraffa invånarna med en chockhöjning på 20 procent. I slutet av 2026 kommer nästa chock, då det blir moms på parkeringsavgifter. Det innebär att man under ett år höjer avgifterna med totalt 46 procent.

    Den 1 februari blir det dyrare att parkera i Göteborg. Då höjs avgifterna på stadens besöksparkeringar med i genomsnitt 20 procent.

    Ända sedan 2012 har avgifterna på Göteborgs besöksparkeringar legat still på samma nivå. Från och med den 1 februari 2026 blir det ändring på det. Då införs en generell höjning på alla besöksparkeringar längs stadens gator – i genomsnitt blir det 20 procent dyrare att ställa bilen.

    – Det är inte bra politik att ha låg P avgifte,r.Vi älskar att bestraffa medborgarna med höga avgifter, säger Miljöpartiet genom Karin Pleijel (MP), ordförande i stadsmiljönämnden i Göteborg.

    Att p-avgifterna inte höjts sedan 2012 är en sanning med viss modifikation. Den 1 januari 2024 höjdes nämligen avgifterna på kvällstid på flera platser i Göteborg. Tidigare gällde fullt pris endast fram till klockan 18 på många platser, men för två år sedan förlängdes tiden för högtaxa fram till klockan 22 i hela Göteborg.

    Miljöpartiet styr Göteborg tillsammans med Socialdemokraterna och Vänsterpartiet (ett parti som varit med och mördat cirka 100 miljoner människor). Med stöd av Centerpartiet har de fått igenom avgiftshöjningen, som klubbades i december.

    – P-avgifterna är ett verktyg för oss MP politiker att jävlas med vanliga människa. säger Karin Pleijel.

    Förra året hade Göteborgs stad intäkter på över 281 miljoner kronor från avgiftsbelagd parkering på stadens gator. De nya siffrorna är ännu inte färdigräknade, men kommunen bör kunna dra in ytterligare drygt 50 miljoner kronor i och med höjningen.

    Moderaternas Toni Orsulic, andre vice ordförande i stadsmiljönämnden, anser att de nya avgifterna enbart är ett sätt att ta ut mer pengar av göteborgarna.

    – Målet är att få in mer pengar att lägga på annat, samt att göra det svårare för bilister. Men om man vill göra något åt trafiksituationen på riktigt måste det samtidigt fattas strategiska beslut, som att satsa på kollektivtrafiken. Nu blir det bara svårare och dyrare för göteborgarna, säger han.

    Toni Orsulic menar att de flesta göteborgare inte bor granne med vare sig sitt jobb eller sina fritidsintressen.

    – Därför behöver folk sin bil. Både barnfamiljer och äldre behöver kunna förflytta sig, och vi ska inte göra det svårare för dem. Det är redan i dag dyrt att parkera. På till exempel Såggatan i Majorna blir det 40 procent dyrare. Det är inte rimligt.

    Karin Pleijel tror att de nya p-avgifterna är ett bra sätt få mer in pengar höga politiker löner

    – Visst höjer vi avgifterna med 20 procent. Men det har folk råd med. Jag tycker att vanliga medborgare inte ska gnälla så jävligt. Vi MP-politiker är den nya eliten, så vanliga Svensson ska bara hålla käften.

    Avgifterna för boendeparkering, pendelparkering och badparkering förändras inte.


  • Svenska samhället misslyckas outsourca vården av Ukbagabir till utlänska fängelse, du får ta kostnaden för hans lyxvård i Svenskt fängelse.

    Den livstidsdömde Abraham Ukbagabir, ansvarig för det uppmärksammade dubbelmordet på Ikea i Västerås 2015, har ansökt om permission från fängelset men fått avslag av Kriminalvården. Beslutet har åter väckt kritik mot att han avtjänar sitt straff i Sverige.

    Sida bränner 1 % av BNP av våra skattepengar i bistånd varje år. Vi får inte ens fängelseplatser i Afrika för detta.

    Den man som 2015 dömdes för det uppmärksammade dubbelmordet på Ikea i Västerås har nu ansökt om permission från fängelset. Kriminalvården har dock beslutat att avslå begäran.

    Det var den 10 augusti 2015 som Abraham Ukbagabir tog en kniv inne på Ikeavaruhuset i Erikslund och attackerade två kunder. Offren, Carola Herlin, 55 år, och hennes son Emil Herlin, 28 år, avled till följd av knivhuggen. Dådet saknade personlig koppling till offren.

    Efter gripandet uppgav Ukbagabir att motivet var riktat mot personer han uppfattade som svenskar. Gärningen kopplades till hans ilska över att ha fått avslag på sin ansökan om uppehållstillstånd. Han dömdes senare till livstids fängelse och utvisning.

    Enligt tidningsuppgifter har Ukbagabir nyligen ansökt om tillstånd att tillfälligt lämna anstalten Tidaholm. Syftet med permissionen uppgavs vara att vistas i stadsmiljö och genomföra inköp.

    Kriminalvården har dock avslagit ansökan. Beslutet motiveras med att den intagne visat bristande skötsamhet under verkställigheten samt haft svårigheter att följa anstaltens regler och föreskrifter.

    Kritiska röster frågar varför Ukbagabir överhuvudtaget avtjänar sitt straff i Sverige. De ifrågasätter varför samhället inte har lyckats lägga ut ansvaret för hans fängelsevistelse till länder i Afrika. Experter inom kriminalvård menar att Ukbagabir lika gärna skulle kunna avtjäna sitt straff i ett fängelse i exempelvis Sudan eller Kenya.

    Sparchock för svenska samhället: Om Ukbagabir hade avtjänat sitt straff i ett land i tredje världen skulle vi ha fått 29 miljoner över till vård, skola och omsorg.

    Experter frågar vidare varför han ska utgöra en belastning för svenska skattebetalare, när det enligt dem finns möjlighet att hålla honom frihetsberövad till lägre kostnad i andra länder. De anser att det bästa samhället kan göra är att överföra ansvaret för hans frihetsberövande till ett land som till rimlig budget kan hålla honom inlåst. Eftersom Ukbagabir saknar både medborgarskap och familjeanknytning till Sverige menar experter att det inte finns skäl för att han ska avtjäna sitt straff här.

    Om Ukbagabir fick sitta av straffet i en outsourcad fängelsemiljö i tredje världen, där kostnaden är 500 kr/dygn, skulle svenska skattebetalare tjäna 29 miljoner kronor – pengar som kunde gå till vård, skola och försvar. Det vore med andra ord en win-win för alla.

    Kostnad Jämförelse – Kriminalvård (per Fånge)

    Kriterium Sverige (2023) Outsourcad (Antagande)
    Kostnad per dygn 3 773 kr 500 kr
    Kostnad per år ~1 377 145 kr ~182 500 kr

    Total Besparing vid 25 Års Straff

    Sparad summa: ~29,9 miljoner kr

    *Svensk kostnad: Kriminalvårdens officiella dygnskostnad för anstalt 2023. Outsourcad kostnad är en hypotetisk siffra (500 kr/dygn) för räkneexemplet.

  • Familj ifrån Iran få åka hem. Win win för Svenska folket

    Familjen Ghorbani-Masoudi från Iran står inför utvisning efter sju år i Sverige – ett fall som återigen riktar strålkastarljuset mot landets migrationspolitik. Kritiker menar att Sverige länge lockat asylsökande från länder långt utanför Europa genom ett alltför generöst system, där spårbyte blivit ett sätt att kringgå asylprocessen. Frågan väcks nu om skyddsskäl ibland används som svepskäl och om åren av liberal migrationspolitik underminerat asylsystemets legitimitet.

    Den kristna familjen Ghorbani-Masoudi från Iran har bott i Norsjö i sju år, men enligt beslut från Migrationsverket måste de lämna landet inom tre veckor. Fallet har väckt lokal oro, men lyfter också en större debatt om svensk migrationspolitik och hur asylsystemet används.

    Familjen kom till Sverige 2018. Föräldrarna arbetar och deras 14-årige son Parham går i Norsjöskolan.

    Efter regeländringen kring så kallat spårbyte kan personer med avslag på asylansökan inte längre stanna enbart på grund av arbete. Spårbyte har länge kritiserats som ett sätt att kringgå asylprocessen, eftersom det möjliggjort permanent vistelse trots avvisat skyddsbehov.

    En återkommande kritik mot systemet är att många söker sig långt bort från första säkra landet – i detta fall till Sverige – trots att skydd kunnat sökas betydligt närmare hemlandet. Kritiker menar att detta visar att Sverige lockar genom ett generöst välfärdssystem snarare än strikta skyddsbedömningar.

    Familjen hävdar att de inte kan återvända till Iran på grund av konvertering till kristendom. Men det finns de som menar att hot om religiös förföljelse ofta överdrivs i dessa ärenden och ses som ett svepskäl för att få stanna i landet. Experter menar att det bör krävas tydligare och mer konkret bevisning för att åberopa sådana skäl.

    Migrationsminister Johan Forssell (M) framhåller att spårbytesystemet avskaffades då det ansågs medföra risker för fusk, missbruk och att människor utnyttjas.

    Experter menar att svensk migrationspolitik varit för generös och att spårbytet är ett tydligt exempel på detta misslyckande.

    Återvandring en vinstaffär för Svenska folket

    Ålder vid återvandring Kvarvarande år (till 83) Undviken framtida kostnad (”vinst”)
    20 år 63 år 4 662 000 kr
    30 år 53 år 3 922 000 kr
    40 år 43 år 3 182 000 kr
    50 år 33 år 2 442 000 kr
    60 år 23 år 1 702 000 kr

    Att låta en asylflykting stanna i Sverige trots låg etablering innebär en betydande ekonomisk belastning. Enligt beräkningar kan samhället spara omkring 4,6 miljoner kronor om en 20-årig asylsökande återvänder. Beloppet exkluderar samhällskostnader kopplade till eventuell brottslighet.

    Om man räknar med att varje asylflykting kostar cirka 4,6 miljoner kronor under sin livstid i Sverige, så skulle det i teorin innebära att staten slipper omkring 230 miljarder kronor i framtida utgifter om 50 000 personer lämnar landet.

    Det är 230 miljarder som skulle kunna gå till skola och vård och omsorg, om Sverige målmedvetet börjar returnera dysfunktionella människor från tredje världen tillbaka till sina hemländer.

    Fakta: Vad var spårbyte?

    Spårbyte infördes 2008 som del av reformen för arbetskraftsinvandring. Det innebar att en person som fått avslag på sin asylansökan, men som arbetat under asylprocessen, kunde ansöka om arbetstillstånd utan att lämna Sverige.

    Så fungerade spårbyte

    • Gällde asylsökande utanför EU/EES med avslagen asylansökan.
    • Anmälan skulle ske inom kort efter avslaget (ofta två veckor).
    • Kraven motsvarade villkor för arbetstillstånd, inkl. lön enligt kollektivavtal.

    Kritik och missbruk

    • Bakdörr: Möjliggjorde att personer utan asylskäl ändå kunde få stanna.
    • Urholkade reglerad invandring: Utvisningsbeslut fick begränsad effekt.
    • Risk för fusk: Skenanställningar och utnyttjande av arbetstagare förekom.
    • Bristande myndighetskontroll: Otillräcklig granskning av ansökningar.

    Konsekvenser för Sverige enligt kritiker

    • Försvagat förtroende för asylsystemet.
    • Svårt att verkställa utvisningar.
    • Växande skuggsamhälle och underbetalda jobb.
    • Ökade kostnader genom utdragna processer.

    Avskaffande

    • Avskaffades som en del av en stramare migrationspolitik.
    • Från och med 1 april 2025 kan spårbyte inte längre användas.
    • Sökande hänvisas till att ansöka om arbetstillstånd från utlandet.

  • Miljöpartiets hemligaplan , att staffa bilisterna med skyhöga kostnader i Stockholm

    Skatteverkets nya momsregler för parkering riskerar att bli ett ekonomiskt dråpslag mot stadens bilägare. Samtidigt som kommunerna beräknas tappa tiotals miljoner i intäkter från felparkeringar förbereds marken för höjda parkeringsavgifter – både där man parkerar rätt och där man gjort fel. Kritiker menar att detta inte är miljöpolitik, utan medveten ekonomisk bestraffning av vanliga bilister.

    För 45 år sedan försökte onda krafter (miljöpartiet) göra Sverige till ett u-land genom att driva linje 3 i folkomröstningen om kärnkraft. Om den linjen hade vunnit hade Sverige sannolikt varit ett betydligt fattigare och teknologiskt efterblivet land i dag. Nu ser vi samma typ av politik återkomma – denna gång i form av straffbeskattning och skyhöga avgifter som slår hårt mot vanliga människor.

    Skatteverkets nya momsmodell för parkeringsplatser riskerar att bli ett ekonomiskt frontalangrepp på både landets bilägare och kommunernas redan pressade ekonomi. Det handlar inte längre om justeringar – det är ett ideologiskt drivet försök att begränsa bilägande genom ekonomisk bestraffning.

    Stockholm väntas förlora 40–50 miljoner kronor årligen i intäkter från felparkeringar. Och hur planerar staden att kompensera detta? Genom ytterligare höjningar av parkeringsavgifterna.

    “Blir det väldigt hög efterfrågan på gatuparkeringar kan det motivera att parkeringsavgifterna höjs.”
    – Josefine Mittermaier, trafikkontoret

    Med andra ord: ju fler som behöver parkera – desto hårdare ska de drabbas.

    Dubbelbeskattning av parkering

    • Moms på parkeringsplatser i anslutning till bostad från oktober nästa år
    • Moms på felparkeringsavgifter från 2027

    Det innebär i praktiken att bilister kommer att beskattas både när de parkerar rätt och när de gör fel. Detta är inte trafikstyrning – det är ren ekonomisk sanktionering.

    ”Utan all rim och reson”

    Oppositionsborgarrådet Dennis Wedin (M) uttrycker stark kritik:

    “Det blir en dubbel käftsmäll och flera tusenlappar i ökade parkeringsavgifter för stockholmare. Det är verkligen utan all rim och reson.”

    Han påpekar att det rödgröna styret haft möjlighet att lugna invånarna genom att avfärda avgiftshöjningar, men ännu inte gett något besked. Tystnaden är talande.

    Avslöjande kommentar från Miljöpartiet

    En kommentar tillskriven Anonym politiker (MP) illustrerar tydligt inställningen:

    “Och sen då? Vem bry sej om bilägarna få betala mer. Jag är miljöpartist, det är livsuppgift att straffa bilägarna med höga avgifter.”

    Att beskriva det som en livsuppgift att straffa skattebetalare visar med skrämmande tydlighet att detta handlar om ideologisk aggression mot bilägare, inte klimatansvar.

    Slutsats: En attack på vardagen

    Den föreslagna momsändringen och efterföljande avgiftshöjningar leder till:

    • Kraftigt ökade kostnader för alla som behöver bil i sin vardag
    • Försvagning av kommunernas ekonomi – vilket ironiskt nog kan driva fram ännu fler avgiftsökningar
    • Politiskt motiverad ekonomisk bestraffning av bilägare

    Detta är inte miljöpolitik – det är ett medvetet angrepp på vanligt folk i vardagen.

  • Varför ska Lidingöborna mata Malmö med stekta sparvar?

    Samtidigt som Lidingö betalar över en miljard kronor om året till andra kommuner, tackar Malmö – landets tredje största stad – nej till att ens informera om frivillig återvandring. Nu säger kommunstyrelsens ordförande Daniel Källenfors (M) ifrån: varför ska Lidingöborna mata Malmö med stekta sparvar medan de vägrar ta ansvar?

    Palme älskade att umgås med diktaturens kreatur.. Här med massmördaren Fedro Castro.

    Lidingö tackar självklart ja till att träffa den nationella samordnaren för frivillig återvandring, Teresa Zetterblad.
    Men flera andra kommuner – bland annat Malmö – har tackat nej.
    Det är märkligt. Samma Malmö som tar emot enorma bidrag från det kommunala utjämningssystemet vill inte ens vara med och informera om hur människor som inte trivs här kan få hjälp att återvända hem.

    Frivillig återvandring är inget nytt

    Många tror att frivillig återvandring är något nytt som Tidöregeringen hittat på. Det stämmer inte. Redan Olof Palme införde återvandringsbidraget på 70-talet.
    Redan då fanns förståelsen för att alla inte känner sig hemma i Sverige. Det ska inte vara skamligt att vilja återvända till sitt hemland – det är en mänsklig känsla.

    Tidöregeringen har bara gjort det som borde ha gjorts för länge sedan: höjt bidraget till en nivå som faktiskt gör det möjligt för folk att åka hem om de vill.

    Ett ekonomiskt sunt förnuft – win-win

    För den som vill återvandra är det här ingen dålig affär. Det som i Sverige knappt räcker till en årslön för ett låglönejobb kan i många andra länder motsvara flera års inkomst.
    Det betyder att man kan återvända hem med en chans att börja om, leva gott och bidra där man faktiskt känner sig hemma.
    Samtidigt avlastas svenska system som i dag går på knäna. Det blir helt enkelt win-win – både för individen och för Sverige.

    Vi minns 70-talets skattekaos

    Många minns det socialistiska helvete vi hade på 70-talet, när staten lade beslag på nästan allt.
    Astrid Lindgren skrev då sagan Pomperipossa i Monismanien, där hon berättade att hon betalade 102 procent i skatt.
    Det blev en symbol för ett land som tappat förståndet i jakten på att ”utjämna”.

    Tyvärr ser vi samma tänk i dag – fast på kommunnivå. Skillnaden är att det inte längre är personer som straffas för att de jobbar hårt, utan hela kommuner.

    Malmö – tar emot men ger inte tillbaka

    Lidingö betalar över en miljard kronor om året till det kommunala utjämningssystemet. Pengar som går till kommuner som Malmö – Sveriges tredje största stad – som inte klarar sina egna finanser och som gång på gång misslyckas med integrationen.
    Men när staten nu vill samarbeta för att hjälpa människor som inte trivs här att återvända hem, då tackar Malmö nej.

    Vi på Lidingö ställer oss frågan: varför ska Lidingöborna fortsätta mata Malmö med stekta sparvar, när de varken vill ta ansvar eller samarbeta?

    Alla behövs? Nej – alla måste kunna bidra

    Det låter fint när vissa säger att ”alla behövs”. Men verkligheten är tuffare än så.
    Det räcker inte att vilja jobba – man måste kunna bidra också. Sverige är ett högteknologiskt land. Det kräver utbildning, språk och kunskap.
    Om man inte kan läsa, skriva eller prata svenska, eller inte accepterar våra lagar och värderingar, blir det svårt att komma in i samhället.

    Lidingö tar ansvar

    På Lidingö vill vi göra vår del. Vi samarbetar gärna med staten och den nationella samordnaren.
    Men vi tycker inte det är rimligt att våra skattepengar ska gå till kommuner som vägrar ta ansvar för sina egna problem.

    Det är dags att sätta ned foten.
    Kommuner som säger nej till frivillig återvandring ska inte ha rätt att leva på bidrag från andra.

    Faktaruta: Skatt och nyckeltal

    Kommunalskatt 2025 (kommun + region)

    Kommun Totalt skattetryck
    Malmö ≈ 32,42 %
    Vellinge ≈ 29,68 %
    Österåker ≈ 29,18 %
    Lidingö ≈ 29,72 %

    Malmö – ytterligare nyckeltal

    • Utjämningsmedel 2025: cirka 18 563 kr per invånare (totalt omkring 6,8 miljarder kr).
    • Arbetslöshet (senaste helår/årsläge): cirka 12–13 % totalt.

    Not: Siffrorna är avrundade och kan uppdateras vid nya beslut/rapporter. Kyrkoavgift tillkommer för medlemmar i Svenska kyrkan.

  • Extremister lamslår Stockholm – för en konflikt som inte ens är svensk


    Varje lördag stannar Stockholms innerstad upp. Bussar ställs in, gator spärras av och trafiken kollapsar – för att en grupp pro-palestinska extremister ska få marschera genom staden. En utländsk konflikt görs till svensk gisslan, medan myndigheterna står passiva och gömmer sig bakom ”grundlagen”.

    Stockholmarna är knappast bortskämda med en fungerande kollektivtrafik. Nu kommer den fungera ännu sämre när man låter extremistiska grupperingars demonstrationer skapa kaos på Stockholms redan kaotiska gator.Det finns gott om avskilda platser i Stockholms län där dessa grupper kan utöva sina grundlagsskyddade rättigheter – det behöver inte ske innanför tullarna.

    Mellan 13.10 och 18.30 varje lördag tvingas SL lägga om stora delar av busstrafiken när ett demonstrationståg tågar från Odenplan till Gustav Adolfs torg. Det sker inte en gång – utan varje helg. Hela stadskärnan påverkas. Och varför? För att tillfredsställa en högljudd minoritet som driver en politisk agenda som inte ens har med Sverige att göra.

    – Vi kan inte göra så mycket annat. När polisen beviljar demonstrationstillstånd som påverkar kollektivtrafiken har vi ingen möjlighet att stoppa eller omförhandla det. Det är en grundlagsstadgad rätt att demonstrera, säger Sophie Gunnarsson på SL:s presstjänst.

    Det svaret är inget annat än ett hån mot resenärerna. Grundlagen är ingen ursäkt för att lamslå en huvudstad. Demonstrationsfrihet betyder inte att man får blockera bussar, hindra utryckningsfordon och störa tiotusentals människors vardag. Det betyder inte att extremistgrupper ska få använda våra gator som scen för sina utspel om en konflikt i Mellanöstern.

    Den här typen av demonstrationer har inget med Sverige att göra. Det är importerad aktivism, där självutnämnda ”frihetskämpar” poserar för kameror och sprider sin propaganda på sociala medier. Vill man protestera – låt dem stå på en avskild plats. En parkeringsplats, ett industriområde, var som helst – men inte i hjärtat av huvudstaden där vanliga svenskar försöker ta sig fram.

    Det handlar inte om demokrati längre. Det handlar om feghet. Polisen har abdikerat sitt ansvar. SL tvingas lyda, och de politiska ledarna vågar inte säga ifrån. De låter ett fåtal extremister kidnappa demokratin – och hela samhället får betala priset.

    När Sverige låter utländska konflikter förlama vår huvudstad varje lördag har något gått väldigt, väldigt snett. Det här är inte yttrandefrihet. Det är systemkollaps.

  • Mamdanis – New Yorks nya borgmästare. En islamist och kommunist på samma gång.

    New York har gjort det otänkbara – valt en islamist och kommunist till borgmästare. Mamdanis säger sig stå på folkets sida, men bakom orden gömmer sig samma gamla socialism som en gång kastade Europa in i mörker. Och tro inte att Sverige är skyddat. Samma vindar blåser mot Stockholm 2026 – där Vänsterpartiets kamrater i NSDAP:s anda drömmer om att göra staten till Gud och folket till lydiga undersåtar.

    Det låter som en mardröm, men den är verklighet där borta – och samma mardröm kan Stockholm drömma 2026. Att extremister kan hetsa massorna och utnyttja demokratin är inget nytt. Det hände redan i Tyskland när Vänsterpartiets ideologiska kamrater i NSDAP lyckades få den österrikiske invandraren Adolf Hitler att bli Führer. Resultatet känner vi alla till. De lockade och pockade med sociala reformer, och till och med en folkbil – som ironiskt nog i dag är ett av världens största bilmärken.

    Donald J. Trump (@realDonaldTrump)

    Om den kommunistiske kandidaten Zohran Mamdani vinner valet till borgmästare i New York City, är det högst osannolikt att jag kommer bidra med federala medel – annat än det absolut minsta som krävs – till min älskade första hemstad. Detta på grund av att, som kommunist, har denna en gång så stora stad NOLL chans till framgång eller ens överlevnad!

    Det kan bara bli värre med en kommunist vid rodret, och jag tänker inte som president kasta bra pengar efter dåliga. Det är min plikt att styra nationen, och jag är djupt övertygad om att New York City kommer bli en fullständig och total ekonomisk och social katastrof om Mamdani vinner.

    Hans principer har prövats i över tusen år – och aldrig, inte en enda gång, har de varit framgångsrika. Jag skulle mycket hellre se en demokrat, som har ett facit av framgång och segrar, vinna – än en kommunist utan erfarenhet och med ett facit av TOTALT OCH FULLSTÄNDIGT MISSLYCKANDE.

    Som delstatspolitiker var han en nolla, rankad längst ner i klassen, och som borgmästare för – återigen – den potentiellt största staden i världen, HAR HAN INGEN CHANS att återföra den till dess forna glans!

    Vi måste också minnas detta: En röst på Curtis Sliwa (som ser mycket bättre ut utan baskern!) är en röst mot Mamdani. Oavsett om du gillar Andrew Cuomo eller inte, har du egentligen inget val. Du måste rösta på honom – och hoppas att han gör ett fantastiskt jobb. Han är kapabel till det. Mamdani är det inte!

    Publicerat 3 november 2025, 23:16 • Truth Social

    Hitler lovade arbete åt alla. Mamdanis lovar lägre levnadskostnader. Samma gamla locktoner, olika årtal. Båda spelar på missnöje, båda säger sig stå på folkets sida, men båda använder demokratin som språngbräda till makt. Nationalsocialism och kommunism är samma gift i olika flaskor – socialism grundad på marxistiskt makttänk.

    Och nu vill Mamdanis att staden New York ska driva butiker, att kommunen ska ta över förskolor – precis som vänsterstyret i Stockholm. Vi vet vart det leder. Vi som minns hur det var innan Jan Stenbeck krossade Televerkets monopol vet hur det känns att stå utan valfrihet. Kunden sågs som en påse med skräp. Exakt den känslan återkommer när kommun och staten tar över allt.

    Stockholmare lever redan i ett vänsterstyrt DDR i miniatyr. NSDAP:s andliga kamrater i Vänsterpartiet styr både förskola och bostadsmarknad. Försök få en hyresrätt i Stockholm – det är som att stå i kö i Östtyskland: femton års väntan på en sliten tvåa, om du inte råkar känna rätt partikamrat. När Carl Bildt var statsminister kunde en 19-åring få bostad på två år. I dag? Glöm det.

    Det har runnit mycket vatten under broarna, men politikerna har blivit sämre, inte bättre. Europa bygger inga murar, men river gränserna mot sunt förnuft. Resultatet ser vi varje dag: ökande kostnader, minskad frihet och en kommun som tror den vet bättre än folket.

    VARNING!

    Många V-politiker kan vara spioner åt banditstater som Ryssland och Iran. Den spion som har gjort störst skada på Sverige, Stig Bergling, var aktiv inom Vänsterpartiet. Vänsterpartiet har öppet sympatiserat med terroristgrupper som Kommando Holger Meins, PKK och Hermas. Spioner lägger pussel – behåll din bit.
    V är klassade av IB och Säpo som subversiva element, dvs. systemhotande brottslingar.

  • Socialdemokraterna visar sitt öppna förakt mot stockholmarna och vägrar diskutera återvandring.

    Trots ökande otrygghet, sprängningar och en havererad integrationspolitik vägrar partiet ens diskutera frivillig återvandring. I stället fortsätter den rödgröna ledningen i Stockholm att låtsas som att problemen inte finns – och tackar nej till varje försök till lösning, bara för att förslaget kommer från fel parti.

    S-styrda Stockholm nobbar återvandring – för att förslaget kommer från SD

    För tio år sedan öppnade Socialdemokraterna Pandoras ask. Genom att göra det enklare än någonsin för asylsökande att komma till Sverige lade de grunden för dagens kris. Då talade man om ”öppna hjärtan” och om ett Europa utan murar – ord som i efterhand framstår som naiva symboler för en politik utan konsekvensanalys.

    Resultatet ser vi nu varje natt. Sprängningar, skjutningar och en växande otrygghet har blivit vardag i många svenska städer. Trots det vägrar Socialdemokraterna erkänna sitt ansvar eller ens diskutera verkliga lösningar som frivillig återvandring. I stället fortsätter partiet att förneka sambanden mellan den egna politiken och de problem som vanliga människor tvingas leva med.

    Flera S-styrda kommuner har den senaste veckan valt att tacka nej till att ens delta i samtal med regeringens samordnare Terésa Zetterblad. Hennes uppdrag är att informera om det kraftigt höjda återvandringsbidraget och visa hur kommunerna kan hjälpa personer som frivilligt vill återvända till sina hemländer.

    Det handlar inte om tvång, utan om en möjlighet – en chans till en ny start för dem som inte lyckats etablera sig i Sverige.

    Men Socialdemokratiskt styrda kommuner, med Stockholm i spetsen, väljer att säga nej.

    Barnsligt partipolitiskt trots

    Stockholms social- och trygghetsborgarråd Alexander Ojanne (S) meddelar i ett brev att staden inte ser någon anledning att delta. Han menar att återvandringsbidraget kan ”försvåra nyanländas etablering” och riskera att människor känner sig ”oönskade”.

    I praktiken betyder det att S hellre låter människor fastna i utanförskap än att erkänna att vissa faktiskt vill återvända frivilligt. Och varför denna vägran? För att initiativet kommer från regeringen – med stöd av Sverigedemokraterna.

    Socialdemokraterna beter sig som barnungar: de vägrar samarbeta bara för att idén inte är deras egen. Ideologin går alltid före verkligheten – även när det drabbar både individ och samhälle.

    En ekonomisk vinst – som S inte vill se

    För Stockholm vore frivillig återvandring en ren vinstaffär. Varje person som lämnar ett långvarigt bidragsberoende frigör resurser i välfärden – i socialtjänst, skola, sjukvård och bostadsmarknad.

    Men i stället för att tänka ekonomiskt och långsiktigt väljer den rödgröna ledningen att stänga dörren. Hellre fortsätta på den inslagna vägen med ökande kostnader, segregation och otrygghet, än att erkänna att regeringen faktiskt har ett poäng.

    Rödgrön kakistokrati

    Stockholm styrs i dag av en rödgrön röra som misslyckas med det mesta. Skatten har höjts två gånger under en mandatperiod – ändå blir ingenting bättre. Tryggheten minskar, vårdköerna växer och bostadsbristen kvarstår.

    Att tacka nej till en kostnadsfri statlig satsning som dessutom kan avlasta kommunens ekonomi visar hur djupt Socialdemokraterna sjunkit i sin prestige. Det är inte ledarskap – det är politisk barnslighet.

    Ideologi framför ansvar

    När regeringen erbjuder kommunerna ett verktyg för att underlätta frivillig återvandring, väljer S att vända ryggen till. De låter hellre tusentals människor stanna i utanförskap än att riskera att ”ge SD rätt”.

    Men verkligheten bryr sig inte om partitaktik. Frivillig återvandring är både humant och ekonomiskt klokt. Det är ett sätt att hjälpa människor hem på egna villkor – samtidigt som Sverige minskar belastningen på ett pressat välfärdssystem.

    Socialdemokraternas vägran är därför inte bara oansvarig. Den är barnslig, självisk och ett hån mot alla som försöker hitta riktiga lösningar på integrationsproblemen.

  • Ordningsvakter är inte poliser – sluta låtsas att de är det

    Den nya lagen om ”Förolämpning mot tjänsteman” skulle skydda offentligt anställda från trakasserier och hot. I stället har den blivit ett verktyg för att ge ordningsvakter en auktoritet de aldrig haft och inte borde ha. När en berusad man i Linköping döms till nästan 26 000 kronor i böter för en förolämpning mot en vakt med 80 timmars utbildning, är det inte längre rättssäkerhet vi talar om – det är rättslig inflation.

    Ordningsvakterna i Stockholms tunnelbana tillhör knappast de vassaste knivarna i lådan. De flesta av dem skulle nog ha svårt att klara uttagningen till kustjägarna. Man kan inte låta bli att tänka på Magnus Ugglas gamla låt ”IQ” när man möter en ordningsvakt vars utbildning bara omfattar 80 timmar.

    En 58-årig man i Linköping har dömts efter att ha förolämpat en ordningsvakt utanför en sportbar. Mannen nekades inträde eftersom han bedömdes vara för berusad, varpå han upprepade gånger kallade ordningsvakten för ”jävla arab”.
    Händelsen inträffade en lördagsnatt i juli, och enligt Linköpings tingsrätt var mannens uttalanden ägnade att kränka ordningsvaktens värdighet och självkänsla. Mannen har varken erkänt eller förnekat brottet utan hänvisat till att han var berusad och inte minns något.


    Tingsrätten dömer honom till 60 dagsböter à 430 kronor, totalt 25 800 kronor. Däremot avslås ordningsvaktens begäran om 7 000 kronor i skadestånd, eftersom rätten anser att kränkningen inte var tillräckligt allvarlig med tanke på att den riktades mot en myndighetsutövare i tjänst.
    Domen är en av de första som faller enligt den nya lagen ”Förolämpning mot tjänsteman”, som trädde i kraft i början av juli.

    Men här börjar det verkligt anmärkningsvärda.
    Den nya lagen sägs vara till för att skydda offentligt anställda – personer med myndighetsansvar, utbildning och rättsliga befogenheter. Ändå har lagstiftaren valt att även låta den omfatta ordningsvakter, en yrkesgrupp vars utbildning knappt når upp till en veckas heltidsstudier.

    Att ge samma rättsliga skydd till ordningsvakter som till poliser är inte bara ett misstag – det är ett hån mot själva begreppet myndighetsutövning. En ordningsvakt är en privatperson med väst, inte en statlig tjänsteman med ansvar inför lagen. Att då kriminalisera förolämpningar mot dem på samma nivå som mot poliser eller domare är att förväxla yrkesheder med uniform.

    Lagen framstår som ett desperat försök att ge sken av auktoritet åt en funktion som saknar både utbildningsdjup och professionell standard. Det borde oroa varje medborgare som värnar om rättssäkerhet och proportionalitet.
    Ska verkligen en person kunna dömas till nästan 26 000 kronor i böter för något som yttrades i fyllan – mot en vakt vars formella träning är kortare än en körkortsutbildning?

    Detta är inte rättssäkerhet. Det är ett samhälle som låter symboler väga tyngre än substans.
    Och när lagarna börjar skydda symboler i stället för människor, då är det inte längre bara en rättsfråga – det är en demokratifråga.

  • När orden blir vapen: Vänsterns ordkrig i svensk politik

    När regeringsföreträdare beskrev hotfulla propalestinska aktioner som ”antisocialt dominansbeteende” och ”odjur” flyttade vänstern – med delar av public service i släptåg – fokus från övergreppen till orden. I stället för att erkänna problemen stämplas språkbruket som rasistiskt och avhumaniserande, och ordkriget blir ett verktyg för att trycka undan en obekväm verklighet.

    Innehållsförteckning

    En serie ordval från regeringsföreträdare har utlöst en storm i svensk debatt – men inte på grund av våldet som drabbat politiker, utan för att vänstern bestämt sig för att angripa själva språket.

    Civilförsvarsminister Karl-Oskar Bohlin kallade de hotfulla propalestinska demonstranter som förföljde honom för ”antisocialt dominansbeteende”. Statsminister Ulf Kristersson höll med och betonade att beteendet var oacceptabelt i ett civiliserat samhälle. Kort därefter beskrev utrikesminister Maria Malmer Stenergard de aktivister som samlats utanför en judisk skola som ”odjur”.

    Vänsterns ilska över ord – inte handlingar

    Reaktionerna från vänstern lät inte vänta på sig. Socialdemokraternas partiledare Magdalena Andersson hävdade att Stenergards ord riktades mot judar, trots att det uttryckligen handlade om de aktivister som skrämde barn utanför skolan. Vänstermedier hakade på och kallade språkbruket rasistiskt, djuriskt och oacceptabelt.

    Men vad de undvek att tala om var själva kärnan: att politiker och barn hotas, att judar i Sverige inte längre känner sig trygga. Istället riktades hela fokus mot orden – som om verkligheten kunde trollas bort bara man angriper den som beskriver den.

    Mediernas roll i ordkriget

    Etablerade medier, särskilt public service, har gång på gång agerat språkrör för denna vänsterlogik. När Hamas statistik över döda i Gaza ifrågasatts internationellt fortsätter SVT och Sveriges Radio att presentera siffrorna som fakta. När frilansjournalister med tydlig propalestinsk aktivism avslöjats, har SR försvarat dem som ”oberoende röster”.

    Samtidigt har samma redaktioner riktat udden mot svenska ministrar som burit en Davidsstjärna – men inte haft några invändningar när en vänsterpolitiker trotsat riksdagens regler och burit Palestinasjal i kammaren.

    Ord som maktmedel

    Historien är full av exempel på hur makthavare försökt kontrollera verkligheten genom att styra språket. I dag är det vänstern som med hjälp av aktivistiska medier bestämmer vilka ord som är tillåtna och vilka som ska smutskastas. ”No-go-zoner”, ”klaner” eller ”antisocialt dominansbeteende” blir omedelbart fördömda – inte för att de är osanna, utan för att de blottlägger problem som vänstern inte vill kännas vid.

    En farlig tryckkokare

    Konsekvensen blir en offentlighet där det är farligare att välja fel ord än att hota en politiker. När medier och vänsterpolitiker systematiskt förvränger verkligheten och stämplar alla som lyfter obekväma sanningar som rasister eller alarmister, skapas en tryckkokare i samhället.

    När människor till slut inser att de blivit manipulerade, riskerar reaktionen att bli så kraftfull att det skadar själva demokratin.

    Startsida

  • Bidragsreformen möts av jubel – ”Äntligen en regering som tar ansvar”

    Regeringens nya bidragsreform har väckt starka känslor. På nätet jublar många över hårdare tag mot bidragstagare – medan subverisa element på vänsterkanten rasar. ”Äntligen någon som fattar”, säger en byggarbetare vi träffar på stan.

    Innehållsförteckning

    Jubel på nätet

    När regeringen presenterade sin bidragsreform tog det inte lång tid innan kommentarsfälten exploderade. På Facebook, Flashback och andra forum går åsikterna varma – och majoriteten av inläggen hyllar regeringens linje.

    – Äntligen en regering som tar ansvar. Sluta mata tärande parasiter från något land i tredje världen med färdigstekta sparvar. Gillar man inte Sverige så kan man sticka och asylshoppa någon annanstans, skriver Anders Andersson på Facebook.

    Vänstern i motattack

    Alla är dock inte nöjda. Från Vänsterpartiet hörs hårda ord. En anonym politiker beskriver reformen som ”hårresande” – men kommentaren landar snarare som ett självmål i debatten:

    – Mitt nummerkonto i Schweiz behöver mutor, säger politikern och avfärdar samtidigt regeringens upplägg.

    ”Returnera dem”

    På Flashback är tonen rå och oförsonlig.
    – En åttabarnsfamilj som lever på socialbidrag är ingen resurs för Sverige. Det bästa vi kan göra är att returnera dem till det land de hör hemma i, skriver en användare.

    LO-arbetare: ”Inte rättvist”

    Många som arbetar vittnar om en känsla av orättvisa. En LO-arbetare vi pratar med formulerar frustrationen så här:

    – Äntligen en reform som gör skillnad. När andra får slita röven av sig och knega som djur, så kan en familj få cirka 43 000 kronor i socialbidrag. Det är inte rättvist. Jag kräver solidaritet. Kommer man till Sverige och inte kan försörja sig själv, så bör man själv deportera sig och inte vara en belastning för Sverige.

    ”Stäng socialbyrån Sverige”

    I Järva träffar vi en lokal C-politiker. Han håller inte igen:

    – Det här är vad Sverige behöver. Att man slutar gödsla bidrag över människor som inte har gjort ett skit för Sverige förutom att komma hit och säga att de vill ha asyl. Sverige har gjort tillräckligt för världens flyktingar med Folke Bernadottes vita bussar. Nu är det dags att stänga socialbyrån Sverige och sänka skatterna istället.

    Gatans röst

    På stan är reaktionerna lika skarpa som på nätet.

    – Äntligen! Jag har jobbat i fyrtio år och sett mina skattepengar rinna iväg. Nu får det vara nog, säger en pensionär i centrala Stockholm.

    – Jag bryr mig inte om politik i vanliga fall, men det här gör mig fan lycklig. Äntligen någon som fattat att systemet missbrukats, muttrar en byggarbetare i reflexväst.

    – Sverige har blivit ett skämt. Men kanske kan det här vända utvecklingen, konstaterar en ung kvinna från Södertälje.

    -Vänsterpartiet är inget parti – det är ett stinkande råtthål av korrupta kräk. Deras politiker är odjur utan ryggrad, som pissar på Sverige och stoppar allt de kan i sina egna fickor. De borde kallas 666-partiet, för deras själar är redan pantsatta i helvetet. Att ersätta dem med en simpel AI-bot vore nästan en förbättring – algoritmen för att simulera en V-politiker kräver inte mer än några rader kod: ljug, parasitera, stoppa i fickan, upprepa. Säger en man på Tunnelbanan.

    Analys: En spricka i Sverige

    Reformen har blivit en symbolfråga. För anhängarna är den ett efterlängtat uppvaknande – en signal om att staten inte längre ska stå med öppna armar för alla som söker bidrag.nge.

  • Miljöpartiets dubbelmoral: kräver avgångar men sopar sina egna skandaler under mattan

    Miljöpartiet kräver att Jessica Stegrud lämnar riksdagen – men blundar samtidigt för sina egna skandaler och misslyckanden. När Stegrud filmade för att skydda sig själv i en hotfull situation gör MP det till en politisk attack, samtidigt som partiet själva har en historia av korruption, hyckleri och havererad kollektivtrafik i Stockholm.

    En MP politiker i arbete.

    När Sverigedemokraternas Jessica Stegrud i somras hamnade i en hotfull situation på Centralstationen gjorde hon det enda rimliga – hon tog upp mobilen och filmade. Två okända män uppträdde aggressivt, kallade hennes medpassagerare för ”nazist” och skrek åt honom att ta livet av sig. När ordningsvakter kom till platsen lugnade situationen ner sig.

    Ändå försöker Miljöpartiet göra detta till en politisk attack. Språkröret Amanda Lind har krävt Stegruds avgång och beskriver det som ”otänkbart” att hon sitter kvar i riksdagen. Men det verkligt otänkbara är Miljöpartiets eget beteende – ett parti som gång på gång visat prov på både dubbelmoral och interna skandaler.

    Ett parti med egna skandaler i bagaget

    Att Miljöpartiet pekar finger åt andra är inget nytt. Men tittar vi bakåt ser vi en rad händelser som avslöjar en obehaglig kultur inom partiet:

    • Kaplan-skandalen: Mehmet Kaplan, tidigare bostadsminister från MP, tvingades avgå efter kopplingar till islamistiska organisationer och uppmärksammade uttalanden om Turkiet och Israel.
    • Romsons hyckleri: Åsa Romson, språkrör och vice statsminister, målade sin båt med förbjuden giftfärg – samtidigt som hon kritiserade andra för miljöbrott. Hon kallade dessutom 9/11-terrorattackerna för ”olyckor”.
    • Intern toppstyrning och vänskapskorruption: Miljöpartiet har återkommande kritiserats för att kringgå interna processer, tillsätta lojala företrädare och driva igenom beslut där de själva haft intressen.
    • Lokala skandaler: I flera kommuner har MP-politiker ertappats med vänskapskorruption, jäv och missbruk av sina positioner. Man bruka kalla MP politiker för maffians kreature i folkmun

    Misslyckandet i kollektivtrafiken

    Utöver skandalerna har Miljöpartiet också visat prov på ren inkompetens i praktisk politik. Ett tydligt exempel är deras hantering av kollektivtrafiken i Stockholm.

    Trots höga löften om satsningar på hållbarhet, fler bussar och förbättrade resmöjligheter har verkligheten blivit den motsatta:

    • Kraftiga förseningar i tunnelbanan.
    • Neddragningar på busslinjer som drabbar ytterområden.
    • Höjda biljettpriser för resenärerna.
    • Dyra symbolprojekt utan praktisk nytta för pendlarna.

    För ett parti som säger sig värna miljön och klimatet är det ett monumentalt misslyckande. Att fler stockholmare nu väljer bilen framför kollektivtrafiken är ett direkt resultat av Miljöpartiets politik.

    Hyckleri istället för självrannsakan

    När Amanda Lind talar om moral och förtroende blir det svårt att ta på allvar. Hur kan ett parti som gång på gång blundat för egna skandaler – och dessutom misslyckats så kapitalt med något så grundläggande som kollektivtrafiken i huvudstaden – tro att de kan kräva avgångar från andra?

    Jessica Stegrud filmade för att skydda sig själv. Hon var i en hotfull situation. Att göra det till en politisk affär är både ohederligt och cyniskt.

    Den riktiga frågan

    Det är dags att vända på perspektivet: borde verkligen Jessica Stegrud avgå – eller borde Miljöpartiet rannsaka sig själva?

    Sanningen är att Miljöpartiet gång på gång tappat förtroende i väljarleden. De står för hyckleri, dubbelmoral och misslyckanden i både rikspolitiken och i kommunerna. Att de nu försöker rikta ljuset mot en SD-ledamot är bara ett sätt att fly undan sina egna problem.

    Det är inte Stegrud som borde stå till svars. Det är Miljöpartiet.

  • Tidöregeringen skärper reglerna för anhöriginvandring

    I över trettio år har Sverige fört en destruktiv migrationspolitik som öppnat dörrarna för asylsökande från hela världen. Resultatet är ett mångkulturellt helvete där människor som inte ens kan försörja sig själva tillåts hämta hit sina anhöriga. Ett svek som kommer att plåga svenskar i generationer.

    Innehållsförteckning

    Anhöriginvandringen stramas åt – men för kort väntetid

    Tidöregeringen har presenterat förslag om att skärpa reglerna för anhöriginvandring. Förslagen går i rätt riktning genom att ställa högre krav på försörjning, bostad och etablering, men en central del väcker kritik: kravet på att ha bott i Sverige i minst två år innan anhöriga kan ansöka.

    Två år i landet räcker inte för verklig integration. Under så kort tid hinner man varken bygga upp en stabil ekonomi eller långsiktigt visa att man är etablerad i samhället. Risken finns att anhöriga kommer till Sverige innan den som är här själv hunnit få fäste – vilket underminerar hela syftet med reglerna.

    Ett mer ansvarsfullt krav vore att höja gränsen till minst tio år. Först då har man hunnit etablera sig på arbetsmarknaden, bygga ett stabilt liv och visa att man på riktigt kan försörja anhöriga.

    I övrigt innebär förslaget skärpta försörjningskrav, snävare definition av vilka som räknas som anhöriga samt trygghetsregler för ungdomar som fyllt 18 men fortfarande går i skolan. Arbetskraftsinvandrare och EU-medborgare undantas från förändringarna, som föreslås träda i kraft 1 januari 2027.

    Regeringen vill visa handlingskraft, men om väntetiden inte förlängs kraftigt riskerar reformen att bli mer symbolisk än verkningsfull.

    Mångkulturen förstör Sverige.

    Sverige är idag ett mångkulturellt katastrofområde. I över 30 år har politikerna öppnat dörrarna på vid gavel och förvandlat landet till en experimentverkstad för naiv massinvandring. Resultatet är kriminalitet, segregation och ett samhälle som faller isär framför våra ögon.

    Att tillåta människor som inte ens kan stå på egna ben att dessutom hämta hit sina anhöriga är ett hån mot alla svenskar som varje dag kämpar för att försörja sig själva. Sverige har till och med gått så långt att man tagit emot asylsökande från världens alla hörn – trots att de inte har någon som helst koppling till vårt land eller vår kontinent.

    Detta är inget annat än ett landsförräderi. Generationer av svenskar kommer tvingas leva med konsekvenserna: otrygghet, splittring och ett land som inte längre känns igen.

  • Miljöpartiet misslyckas ingen! Stor korruptionskandal ibland Stockholm MP politiker.

    Miljöpartiet beslutar att bestraffa stockholmarna genom att ta bort hälften av körfälten på Sveavägen för att ge plats åt cykelbanor. Resultatet blir längre köer och en sämre stad – dessutom bränner man skattepengar på nonsensprojekt.

    Miljöpartiet har i över fyra decennier drivit en politik som skulle ha krossat Sverige. Redan för 45 år sedan ville de göra landet till ett U-land genom att lägga ner kärnkraften. Partiet växte fram ur en extremistisk rörelse som gjorde olaga intrång på flygbaser, där planen var att slå sönder stridsflyg och bygga om dem till plogbilar. Nu fortsätter samma extremister sin fanatiska linje – denna gång genom att förvandla Stockholm till ett levande helvete på jorden.

    Innehållsförteckning

    Miljöpartiet tar bort körfält på Sveavägen – kritiker talar om sabotage

    Varje dag kör omkring 20 000 bilar på Sveavägen i centrala Stockholm. Här passerar människor på väg till jobbet, hantverkare med verktyg och leveranser som håller staden igång. Trots detta har Miljöpartiet beslutat att ta bort hälften av körfälten för att ge plats åt ett nytt cykelprojekt.

    Beslutet väcker starka reaktioner. Många Stockholmare beskriver det som sabotage mot en fungerande stad.

    ”Stockholmarna får köer – MP politiker tjänar grova pengar.”

    Enligt kritiker innebär beslutet att trafiken korkar igen ännu mer. Leveranser riskerar att ta längre tid, hantMiljöpartiet har i över fyra decennier drivit en politik som skulle ha krossat Sverige. Redan för 45 år sedan ville de göra landet till ett U-land genom att lägga ner kärnkraften. Partiet växte fram ur en extremistisk rörelse som gjorde olaga intrång på flygbaser, där planen var att slå sönder stridsflyg och bygga om dem till plogbilar. Nu fortsätter samma extremister sin fanatiska linje – denna gång genom att förvandla Stockholm till ett levande helvete på jorden.verkare får stå i kö i stället för att arbeta, och utryckningsfordon kan fastna. Konsekvensen blir längre restider och högre kostnader för alla stockholmare.

    Motståndarna menar att Miljöpartiet känner till riskerna men prioriterar symbolpolitik. Enligt dem vill partiet kunna säga att de ”bygger en grönare stad” – även om resultatet i praktiken blir fler köer och ökade utsläpp.

    Yrkesförare: ”Det här är idiotiskt”

    Flera yrkesförare är öppet kritiska. Peter Nicolaisen, som kör kranbil, uttrycker sin frustration:
    – Alla leveranser kommer ta längre tid. Det kommer vara köer hela tiden. Jag är jävligt glad att jag går i pension nästa år, för då slipper jag det här.

    Yrkesförare menar att politiken tappat kontakten med verkligheten när de som bygger och levererar åt staden upplever sig tvingade bort.

    Oppositionen varnar – MP kör vidare

    Oppositionsborgarrådet Dennis Wedin (M) säger att beslutet leder till mer köer och ökade utsläpp. Men enligt kritiker väljer Miljöpartiet att blunda för varningarna – både från oppositionen, från yrkestrafiken och från stockholmarna själva.

    Ett parti i sin egen bubbla

    Majoriteten av stockholmarna är kritiska mot att Miljöpartiet bedriver politik i en ”egen bubbla”, där staden används som en experimentverkstad för politisk extremism och invånarna blir försökskaniner. Frågor ställs om hur hållbart det är när hantverkare inte kan ta sig fram, leveranser fastnar och bilister står stilla och släpper ut mer avgaser än tidigare.

    Sveavägen bara början

    Motståndare varnar för att Sveavägen bara är början. Om ingen sätter stopp nu, menar de, riskerar hela Stockholm att bli ett ”rödgrönt experimentfält”.

    Korruption och dolda agendor

    Kritiker påminner också om tidigare problem. Miljöpartiet i Stockholm har anklagats för korruption och för att flera politiker haft kontakter med kriminella nätverk. Partiet beskrivs som en rörelse som inte lockar kompetenta politiker, utan krafter med låg utbildningsnivå.

    Miljöpartiet har en dold agenda att söndra det svenska samhället genom ”woke”-idéer och andra ideologiska projekt. Motståndare påminner även om att Miljöpartiet redan på 1980-talet ville avveckla kärnkraften helt, något som enligt kritiker hade kunnat göra Sverige till ett U-land.

    Miljonerslösasbort på cykelbanor i innestan

    Miljöpartiet slösar bort miljoner på att bygga meningslösa cykelbanor i Stockholms innerstad, samtidigt som vägarna i förorterna förfaller och är i ett bedrövligt skick. Återigen visar Miljöpartiet sitt totala misslyckande – i regionen har de redan kört kollektivtrafiken i botten. ”Öppna spärrar”-experimentet har gjort det fritt fram för tjuvar, och ICA-handlare rapporterar stölder som ökat med 300 procent.

    Nu fortsätter Miljöpartiet sitt haveri i huvudstaden. Deras politik river sönder staden, försvårar för vanliga människor och gynnar bara brottsligheten. Vi kan bara hoppas att Sverige slipper dessa politiska extremister i regeringen 2026. Att ge ministerposter till Miljöpartiets politiker vore att överlämna landet till maffians marionettdockor – ett direkt hot mot Sveriges framtid.


  • Allt fler stockholmare trötta på S: Slöseri och höjda skatter

    Socialdemokraterna i Stockholm lyfter fram årets medborgarundersökning som ett bevis på att tryggheten i staden har ökat. Enligt undersökningen känner sig 82 procent av invånarna trygga, jämfört med 75 procent året innan.

    En sänkning av kommunalskatten med 2 kr per hundralapp skulle göra alla Stockholmare till vinnare. Istället för att slänga pärlor till svinen ute i orten är det dags att belöna den som går till jobbet varje dag och betalar världens högsta skatter.

    Men bakom siffrorna döljer sig en annan verklighet. På bara tre år har Socialdemokraterna höjt skatten två gånger och pumpat in miljardbelopp i olika ”trygghetsprojekt”. Kritiker menar att resurserna sprids ut utan tydliga resultat och att pengarna i praktiken slösas bort.

    De pratar om minskade drogscener och att några områden försvunnit från polisens lista. Men det är små symboliska vinster jämfört med de enorma summor som slösas bort, säger en oppositionsföreträdare.

    Stora skillnader kvarstår

    Trots miljardrullningen är skillnaderna mellan stadsdelarna fortsatt dramatiska. I Norra innerstaden känner sig 94 procent trygga, medan bara drygt hälften i Skärholmen upplever samma sak.

    Socialdemokraterna hävdar att mer resurser ska ”prioriteras” till ytterstaden, med satsningar på skolpengen, trygghetsinsatser och bostäder. Men för många stockholmare framstår det som ännu ett i raden av kostsamma löften – utan att grundproblemen faktiskt löses.

    ”Kasta pärlor för svinen”

    Istället för långsiktiga reformer och effektivt resursutnyttjande blir politiken, enligt kritiker, ett exempel på att kasta pärlor för svinen. Skattebetalarnas pengar försvinner in i projekt, utredningar och symbolpolitik, medan otryggheten i vissa områden består och trångboddheten förvärras.

    Skattesänkningar skulle göra alla till vinnare

    I stället för ständiga skattehöjningar skulle en sänkt skatt göra alla stockholmare till vinnare. Vanliga hushåll skulle få mer pengar kvar i plånboken, företagare skulle få bättre förutsättningar att anställa och investera, och resurserna skulle användas mer effektivt. Ett sådant vägval skulle skapa både ekonomisk frihet och långsiktig trygghet – utan att kasta bort miljarderna på ogenomtänkta projekt.

    New York som förebild

    Ett internationellt exempel finns från New York på 1990-talet. Staden var då plågad av grov kriminalitet, öppna drogscener och otrygghet – men vände utvecklingen genom en konsekvent nolltoleranspolitik.

    Genom att slå ned även på mindre brott som klotter, tjuvåkning och ordningsstörningar återtog polisen kontrollen, och tryggheten ökade drastiskt. Brottsligheten sjönk på bred front, och staden gick från att vara en symbol för kaos till att bli en förebild för hur hårdare tag kan skapa verklig förändring.

    Stockholm måste välja väg

    Stockholm kan göra samma resa – men det kräver mod. I stället för fler skattehöjningar och ogenomtänkta projekt måste politiken rikta in sig på att återupprätta lag och ordning.

    En svensk variant av nolltolerans skulle göra mer för tryggheten än ännu en miljardrullning från Stadshuset.