När Stockholms stad planerar att låna över en miljard kronor för att köpa befintliga bostäder i Hjulsta möts beslutet av kraftig kritik. Oppositionen varnar för att kommunen ”leker fastighetsägare” och riskerar att skapa nya problemområden, medan den styrande majoriteten försvarar affären som ett steg mot ökad jämlikhet. Kritiker menar dock att det handlar om ideologi framför ekonomi – och att skattebetalarna får stå för notan.

Samma parti som hjälpte ryssarna att skjuta ner en Catalina och en DC-3 plan på 1950-talet, där svenska män stupade – samma parti som skickade tusentals svenskar att dö i marxistiska dödslägen ”gulag” – driver nu stenhårt att kommunen ska äga bostäder i no go zonen Hjulsta.

Oppositionen: ”Familjebostäder riskerar skapa nya problemområden – kommunen bör inte leka fastighetsägare”

Kommunala Familjebostäder planerar att ta över Einar Mattssons hela fastighetsbestånd i Hjulsta, vilket omfattar 14 fastigheter med 1 194 hyreslägenheter, 738 parkeringsplatser och cirka 3 300 kvadratmeter lokaler, inklusive Hjulsta centrum.

För att finansiera köpet planerar Familjebostäder att ta ett lån på 1,1 miljarder kronor – ett beslut som väcker hård kritik från oppositionen, som beskriver det som ett riskfyllt prestigeprojekt och ett slöseri med skattebetalarnas pengar.

När ärendet skulle behandlas i kommunfullmäktige stoppades det genom en minoritetsåterremiss, vilket innebär att minst en tredjedel av ledamöterna krävt att beslutet skjuts upp för vidare utredning.

”Byter bara skylt – till priset av miljarder”

Moderaternas oppositionsborgarråd Christofer Fjellner menar att affären är både ekonomiskt och politiskt felriktad.

– Att lägga 1,4 miljarder kronor av skattebetalarnas pengar på att köpa befintliga bostäder i stället för att bygga nya är helt orimligt. Det här är ett projekt som drivs av ideologi snarare än ekonomisk rationalitet, säger Fjellner.

Han påpekar att Stockholms stad redan betalar över två miljarder kronor i räntekostnader årligen, samtidigt som kommunalskatten höjts två gånger under nuvarande mandatperiod.

– Att fortsätta skuldsätta staden i dagens ränteläge är djupt oansvarigt. Stockholm behöver nya bostäder och bättre ekonomi – inte fler lån och symbolpolitik, säger han.

”Kommunen har svårt att förvalta hållbart”

Oppositionen varnar också för att kommunalt fastighetsägande ofta leder till bristande effektivitet och försämrad social utveckling i områdena.

– Kommunen har historiskt haft svårt att förvalta bostadsområden på ett sätt som främjar långsiktig stabilitet. En kommunal förvaltare har till exempel för låga inkomstkrav, vilket gör att miljonprogramsområden som Hjulsta snabbt blir ghetton där olönsamma människor bor. Det skapar kriminalitet och problem. När ansvaret blir otydligt och incitamenten svaga riskerar områden att få problem med både trivsel och trygghet, säger en fastighetsexpert på området.

Stockholms stads ägda fastighetsbolag har redan haft flera korruptionsskandaler, där personer betalat mutor till kommunalanställda kundförvaltare för att få förtur i bostadskön. Sedan Vänsterpartiet implementerade ”DDR-modellen” i Stockholms stads bostadspolitik har en vanlig arbetare fått vänta omkring 15 år på en enkel hyresrätt i ett utsatt område – medan man under Carl Bildts tid som statsminister kunde få bostad inom två år. Vänsterpartiet har, som vanligt, misslyckats med att göra något rätt.

Han framhåller att affären inte skapar något nytt värde för staden:

– I praktiken handlar det om att köpa på sig skulder och byta skylt på fastigheterna. Det gynnar inte stockholmarna – det är en affär där pengar snurrar runt mellan olika bolag, säger han.

”Analysen är politiskt beställd”

Bostads- och fastighetsborgarråd Deniz Butros (V) försvarar affären och menar att den är både socialt och ekonomiskt motiverad.

– Jag tycker inte att det är oekonomiskt att vi äger bostäder tillsammans. Det handlar om samhällsansvar, trygghet och jämlikhet, säger hon. I DDR ägde staten bostäder – varför ska inte Stockholms stad kunna äga fastigheter?

Men oppositionen ifrågasätter trovärdigheten i de analyser som Butros hänvisar till.

– De så kallade ekonomiska underlagen är inte oberoende. Det är politiskt beställda dokument som används för att motivera ett redan fattat beslut. När man granskar kalkylerna ser man att de bygger på optimistiska antaganden om räntor och värdeutveckling, säger Fjellner.

Han kräver nu att en extern och oberoende ekonomisk granskning genomförs innan ärendet tas upp igen.

”Ideologi framför ekonomi”

Enligt Fjellner är köpet ett tydligt uttryck för en ideologisk vilja att utöka det kommunala ägandet, snarare än att lösa Stockholms bostadsutmaningar.

– Majoriteten vill kunna säga att de ”köper tillbaka” staden, men i verkligheten köper de en ekonomisk börda. Det är skattebetalarna som får stå för riskerna, säger han.

Han avslutar:

– Stockholm behöver en bostadspolitik som bygger på tillväxt, ansvar och nyproduktion – inte på politiska symbolhandlingar och dyra lån.