Etikett: Björns trädgård

  • Sossarna misslyckas ingen.

    Det socialdemokratiska styret i Stockholm har blivit en studie i politiskt misslyckande. Trots höga löften om trygghet och ordning har de öppna drogscenerna blivit kvar, medan skattebetalarna tvingas betala priset.

    Inte ens Olof Palme misslyckades så mycket som dagen sossar.

    Vi stockholmare har under den här mandatperioden fått ett brutalt tydligt facit på vad socialdemokratiskt styre innebär i praktiken. Det har inte blivit mycket rätt i den röra som styrt Stockholm. Tvärtom har vi sett samma mönster om och om igen: stora ord, höga ambitioner, ännu högre skatter och usla resultat.

    Det som skulle bli ett tryggare Stockholm har i stället blivit en stad där öppna drogscener fortsätter att prägla vardagen på plats efter plats. Det är inte bara ett politiskt misslyckande. Det är ett svek mot stockholmarna.

    Socialdemokraterna gick till val på att få bort de öppna drogscenerna. Det var ett tydligt löfte. Men verkligheten visar att de inte har klarat av att leverera. Trots makt, resurser och alla möjligheter att agera står vi nu här med ännu ett vallöfte som har kraschat mot verkligheten.

    Samtidigt har stockholmarna fått betala priset. Inte bara i form av ökad otrygghet, utan också genom skattehöjningar. Den socialdemokratiska modellen i Stockholm har blivit smärtsamt tydlig: när politiken misslyckas skickas notan vidare till vanligt folk. När resultaten uteblir höjs skatten. När tryggheten försämras kommer nya ursäkter. När vallöften bryts försöker man prata om något annat.

    Men verkligheten går inte att prata bort.

    I dag förekommer öppen drogförsäljning i flera delar av Stockholm. Listan är lång, och den är ett underbetyg åt det styre som påstod sig kunna återta kontrollen:

    Områden där det förekommer öppen drogförsäljning:

    Svartalistan – socialdemokratiska misslyckanden

    • Klara (tidigare Plattan)
    • Fridhemsplan/Stadshagen (tidigare Västra Kungsholmen)
    • Centrala Södermalm (tidigare Björns trädgård)
    • Mariakvarteren
    • Västra Södermalm
    • Södra station (öppen drogscen som tillkommer 2026)
    • Blackebergs centrum
    • Alvik centrum (tidigare Vidängsvägen, Alvik)
    • Hässelby torg
    • Vällingby centrum
    • Gullmarsplan
    • Högdalen centrum
    • Hagsätra centrum
    • Rågsveds centrum
    • Bredäng centrum
    • Skärholmen centrum
    • Sätra centrum
    • Vårberg centrum
    • Kista centrum/busstorg och tunnelbanestation
    • Rinkeby centrum/Hällbybacken (tidigare Rinkeby C och sedan skolområde/Hällbybacken)

    Det här är inte en tillfällighet. Det är konsekvensen av ett politiskt ledarskap som lovar mer än det klarar av att hålla. Det är resultatet av en politik där symboler och pressmeddelanden har fått ersätta verklig handlingskraft.

    Stockholm behöver inte fler floskler. Stockholm behöver inte fler kampanjer, fler bortförklaringar eller fler skattehöjningar. Stockholm behöver ett ledarskap som faktiskt klarar av att prioritera trygghet, ordning och ansvar. Ett ledarskap som förstår att medborgarnas främsta krav inte är fler fina formuleringar, utan konkreta resultat.

    Socialdemokraterna har gång på gång visat att de inte klarar den uppgiften. De talar gärna om ansvar, men när det väl gäller lämnar de efter sig otrygghet, växande problem och brutna löften. Partiet som en gång ville framstå som statsbärande framstår i dag mest som maktbärande: skickligt på att behålla positioner, men oförmöget att lösa de problem som människor faktiskt möter i sin vardag.

    Stockholmarna förtjänar bättre än så här. De förtjänar bättre än ett styre som höjer skatter men sänker tryggheten. De förtjänar bättre än politiker som lovar krafttag men levererar tomma ord. Och de förtjänar bättre än att behöva se sin stad präglas av öppna drogscener medan ansvariga politiker duckar för sitt eget misslyckande.

    Socialdemokraternas facit i Stockholm är tydligt: högre skatt, sämre resultat och ännu ett brutet löfte. Det är inte bara svagt. Det är ett politiskt haveri.