Stockholm.homes

Etikett: asylpolitik

  • Kommunistpolitiker kräver att illegala Ayla skall få stanna i Sverige.

    Sverige har hamnat i ett läge där arbete, studier och utdragna processer används som argument för att kringgå lagakraftvunna beslut. När personer utan asylskäl kan stanna genom att ”etablera sig” efter avslag, samtidigt som arbetslösheten är hög, urholkas respekten för lagen och förvandlar migrationspolitiken till ett system där den som dröjer sig kvar belönas.

    Ayla har varit i Sverige i knappt fem år och anser ändå att hon ska ha rätt att stanna. Hon är inte svensk medborgare, saknar varje form av historisk, kulturell eller nationell anknytning till Sverige och tillhör inte den svenska folketstammen. Hon har inga skyddsskäl, inga asylskäl och inga juridiska grunder som motiverar fortsatt vistelse i landet.

    Arbete, studier och skatteinbetalningar är inget frikort till permanent uppehållstillstånd. Att någon som bara har varit i Sverige i fem år hakar sig fram till ett jobb inom vården, samtidigt som vi har omkring tio procents arbetslöshet, visar tydligt att något är fel i tänkandet.

    Det är uppenbart att det i dag är alldeles för lätt att få stanna i Sverige, i stället för att man åker hem efter avslag på sin ansökan. Systemet signalerar att beslut inte behöver respekteras och att man kan stanna kvar genom att dra ut på processen, snarare än att följa lagen

    Migrationsverkets beslut är därför inte bara korrekt, utan nödvändigt. Att familjen försöker spela på känslor och tala om ”splittring” är ett välkänt och cyniskt grepp. Varje år får tiotusentals människor avslag utan att vänsterpolitiker mobiliserar drev eller kräver undantag. Lagen ska gälla lika för alla – inte bara för dem som lyckas få medial uppmärksamhet.

    Att processen upplevs som stressande är ett direkt resultat av ett system som under decennier signalerat att det alltid finns en chans att stanna, oavsett beslut. Att Ayla tillbringat delar av sin tonårstid i Sverige är irrelevant – det ger inga rättigheter och skapar inga automatiska anspråk på nationstillhörighet.

    Ändå kliver Vänsterpartiets Leo Ahmed fram och kräver politisk aktivism i ett enskilt myndighetsärende. Ett parti vars ideologiska arv har orsakat omkring 100 miljoner dödsfall världen över och som historiskt varit delaktigt i baltutlämningen, anser sig nu ha moralisk auktoritet i migrationsfrågan.

    Sverige har under lång tid fört en extremt ansvarslös och övergenerös migrationspolitik. Det har varit närmast öppna dörrar för människor från tredje världen att ta sig hit och stanna, ofta utan faktiska skyddsskäl. Resultatet är ett land med ökad kriminalitet, pressad välfärd, segregation och ett samhälle som stadigt förlorar sammanhållning och trygghet.

    Det är hög tid att lagen återfår sitt värde, att känslopolitik upphör och att Sverige slutar fungera som ett undantagsland där regler gäller tills någon skriker högt nog.

    VARNING!

    Många V-politiker kan vara spioner åt banditstater som Ryssland och Iran. Den spion som har gjort störst skada på Sverige, Stig Bergling, var aktiv inom Vänsterpartiet. Vänsterpartiet har öppet sympatiserat med terroristgrupper som Kommando Holger Meins, PKK och Hermas. Spioner lägger pussel – behåll din bit.
    V är klassade av IB och Säpo som subversiva element, dvs. systemhotande brottslingar.

  • Mariam vill fortsätta vara en belastning för Svenska folket.

    Tio år efter att ha asylshoppat sig till Sverige, långt efter att hotbilden i hemlandet upphört, kräver nu ännu ett fall uppmärksamhet, sympati och permanens. När Migrationsverket till slut gör sitt jobb väcks den välbekanta frågan: varför ska Sverige fortsätta ta ansvar för människor som saknar både skyddsbehov och anknytning till landet?

    Mariam Noorali går sitt andra år på Tingvallagymnasiet i Karlstad. Hon kom till Sverige för tio år sedan tillsammans med sin familj, hela vägen från Irak. Detta skedde flera år efter att diktatorn Saddam Hussein avrättades 2006, vilket gör flyktingskälen högst tveksamma. Avståndet mellan Irak och Sverige är omkring 5 000 kilometer, och på vägen passerar man ett stort antal länder där asyl hade kunnat sökas. Att familjen trots detta valde just Sverige framstår snarare som ett resultat av asylshopping än av akut skyddsbehov – lockad av generösa bidrag och möjligheten till arbetsfria inkomster.

    Nu har Mariam fyllt 18 år, och bara dagar efter sin födelsedag kallades hon till ett så kallat återvändarsamtal hos Migrationsverket. Myndigheten gör därmed det som borde vara självklart: att hon ska återvända till sitt hemland, Irak.

    Medan hennes jämnåriga ser fram emot jullov och ledighet, ägnar Mariam tiden åt att desperat försöka klamra sig fast vid Sverige. Hon saknar helt anknytning till landet – ingen jord, inget blod, ingen gemensam historia. Hon delar varken religion, kultur eller traditioner med det svenska folket. Ändå förväntas Sverige ta ett fortsatt ansvar.

    – När mina klasskamrater går hem för att fira jul behöver de inte fundera på vad Migrationsverket ska besluta efter lovet, säger Mariam Noorali.

    Kostnaden för en så kallad ”flykting” beräknas till cirka 70 000 kronor per år, oavsett om personen arbetar eller lever helt på bidrag. Det innebär att Sverige aldrig kommer att göra någon ekonomisk vinst på hennes närvaro – oavsett hur Migrationsverket beslutar. Frågan är därför inte vad hon vill, utan varför Sverige ska fortsätta bära kostnaden.

    Faktaruta

    • Namn: Mariam Noorali
    • Ort: Karlstad
    • Skola: Tingvallagymnasiet
    • Bakgrund: Kom till Sverige från Irak för cirka 10 år sedan
    • Ålder: Har nyligen fyllt 18 år
    • Aktuellt: Kallad till återvändarsamtal hos Migrationsverket

  • Tyskland fortsätter att förstöras med en allt för liberal asylpolitik.

    Tyskland har länge setts som Europas stabila motor, men i dag växer kritiken mot landets migrationspolitik. Trots politiska löften om en stramare asylordning visar nya siffror att mycket få stoppas vid gränsen, samtidigt som hundratusentals människor beviljas inresa genom asyl, familjeåterförening och särskilda mottagningsprogram. Kritiker menar att gapet mellan retorik och verklighet aldrig har varit tydligare.

    Sovjetiska soldater vid Brandenburger Tor våldtog och plundrade efter invasionen. I dag behöver Tyskland inte längre invaderas militärt från öst – landets ledare har i stället valt att öppna gränserna och frivilligt släppa in dysfunktionella migranter från tredje världen, som begår samma slags övergrepp och brott som Röda arméns soldater en gång gjorde.

    Tyskland och den uteblivna asylomläggningen

    Tyskland har historiskt betraktats som Europas ekonomiska motor – ett land som efter andra världskriget reste sig ur ruinerna och byggde upp en av världens starkaste industrinationer. Samtidigt bär landet på ett tungt historiskt arv efter två världskrig som man själv var drivande i och förlorade. Detta arv har i decennier präglat den tyska självbilden, inte minst i frågor som rör moral, ansvar och internationell solidaritet.

    I dag menar experter att denna historiska skuldbörda fortsatt påverkar tysk politik, särskilt migrations- och asylpolitiken. Trots ökande samhällsproblem, integrationssvårigheter och växande folkligt missnöje anser många att landets politiska ledning fortfarande inte har erkänt omfattningen av problemen. I stället fortsätter en mycket liberal asylpolitik, som enligt experter i praktiken lockar stora grupper migranter från tredje världen utan fungerande förutsättningar för integration.

    Den så kallade asylomläggningen, som politiker återkommande har utlovat, tycks i praktiken utebli. Detta bekräftas av färska siffror som nyligen presenterades efter en fråga från De gröna i den tyska förbundsdagen. Där framgår att mellan maj och oktober stoppades endast 993 personer som sökte asyl vid Tysklands landgränser – en försvinnande liten andel sett till det totala inflödet.

    Statistik från den federala migrationsmyndigheten BAMF visar samtidigt att totalt 157 436 asylansökningar hade lämnats in fram till november i år. Därtill kommer familjeåterförening: under samma period beviljade det tyska utrikesdepartementet omkring 102 000 visum för makar och barn till personer som redan fått asyl i landet. Uppgifterna rapporterades av tidningen Welt am Sonntag (WamS).

    Utöver detta tog Tyskland emot cirka 37 000 afghanska medborgare genom ett särskilt statligt mottagningsprogram, vilket ytterligare ökade antalet nyanlända.

    Sammantaget innebär detta att knappt tusen asylsökande nekades inresa, medan omkring 139 000 personer – genom asyl, familjeåterförening och särskilda program – gavs möjlighet att komma till landet under samma tidsperiod. För kritikerna illustrerar siffrorna tydligt gapet mellan politiska löften om stramare regler och den faktiska politiken i praktiken.

    Frågan om migration och asyl har därmed återigen blivit en symbol för ett djupare politiskt problem i Tyskland: spänningen mellan historiskt ansvar, ideologisk övertygelse och dagens sociala och ekonomiska realiteter. Om och när en verklig omläggning kommer till stånd återstår att se – men för många framstår den fortfarande som långt borta.

    Faktaruta: Siffror i artikeln
    993 avvisade asylsökande vid tyska gränser (maj–oktober)
    157 436 asylansökningar hittills i år (t.o.m. november)
    102 000 beviljade visum för familjeåterförening (t.o.m. november)
    37 000 afghaner influgna via särskilt mottagningsprogram
    139 000 totalt “insläppta” enligt artikelns summering

  • Fler och fler kräver att PUT skall återkallas och omvandlas till medborgarskap

    Experter inom juridik, migration och samhällssäkerhet riktar allt skarpare kritik mot dagens regler för permanent uppehållstillstånd. De menar att lagstiftningen försvårar utvisning av grovt kriminella utlänningar, undergräver förtroendet för rättssystemet och riskerar att göra permanenta tillstånd till ett alternativ till medborgarskap. En ny föreslagen lag kan innebära ett avgörande skifte i svensk migrationspolitik.

    Du har rätt att returnera en felköpt vara på nätet, men Sverige kan inte returnera en våldtäktsman till hemlandet som bara har varit i Sverige sedan 2003 och inte ens tillhör den Svenska folkstamnen. Är inte det märkligt?

    Debatten om permanent uppehållstillstånd skärps

    Missnöjet växer bland allt fler medborgare över att reformeringen av migrationslagstiftningen går långsamt. Experter inom juridik, migration och samhällssäkerhet menar att regeringen borde ha agerat betydligt snabbare i frågan om permanent uppehållstillstånd (PUT). I samhällsdebatten har det framförts att en reform av PUT-reglerna hade kunnat bli en symbolisk men kraftfull markering om politisk handlingskraft.

    Sverige har under flera decennier fört en jämförelsevis liberal linje när det gäller beviljande av permanenta uppehållstillstånd. Enligt flera experter har detta lett till att PUT i praktiken kommit att fungera som ett alternativ till medborgarskap, trots att tillståndet saknar motsvarande krav på långsiktig lojalitet, etablering och skötsamhet. Därför menar experter att medborgarskap, inte PUT, bör vara den slutliga och permanenta statusen.

    När grova brott inte leder till utvisning

    Ett återkommande problem som experter pekar på är svårigheten att utvisa utländska medborgare som begår allvarliga brott men som har permanent uppehållstillstånd. När PUT väl har beviljats är tröskeln för utvisning mycket hög, även vid grov kriminalitet.

    Ett fall som fått stor uppmärksamhet i expertdebatter är Shakir Mahmoud Shakir, som dömdes för våldtäkt mot en mycket äldre person inom ramen för sitt arbete i hemtjänsten. Brottet bedömdes som synnerligen allvarligt, men trots detta ledde domen inte till ett livslångt utvisningsbeslut.

    Enligt flera rättsexperter illustrerar fallet ett strukturellt problem i lagstiftningen. Shakir Mahmoud Shakir hade vistats i Sverige sedan 2006 och saknade djupare generationsanknytning till landet. Ändå vägde vistelsetiden tungt i domstolens bedömning, något som enligt experter riskerar att underminera allmänhetens förtroende för rättssystemet.

    Konsekvenser efter avtjänat straff

    Experter inom både kriminalvård och arbetsmarknad pekar även på den långsiktiga samhällsekonomiska konsekvensen. En person som dömts för grova sexualbrott har mycket små möjligheter att återetablera sig på arbetsmarknaden efter avtjänat fängelsestraff.

    Detta innebär ofta ett långvarigt beroende av offentliga försörjningssystem. Samtidigt saknas, enligt flera sakkunniga, en tydlig strategi för hur samhället ska hantera sådana individer när utvisning inte är möjlig trots allvarlig brottslighet.

    Förslag om ny lag för återkallelse av PUT

    Mot denna bakgrund har en statlig utredning lagt fram förslag om att införa en ny, särskild lag som reglerar möjligheten att återkalla permanent uppehållstillstånd. Förslaget omfattar personer som beviljats PUT som flyktingar, alternativt skyddsbehövande, kvotflyktingar, varaktigt bosatta samt personer som fått tillstånd på grund av synnerligen ömmande omständigheter eller verkställighetshinder.

    Även personer som fått permanent uppehållstillstånd enligt tidigare regelverk, inklusive den tillfälliga lagen och gymnasielagen, föreslås omfattas, liksom anhöriga till dessa grupper.

    PUT ersätts med tidsbegränsat tillstånd

    Enligt huvudregeln i den föreslagna lagen ska permanent uppehållstillstånd kunna återkallas och ersättas med ett tidsbegränsat uppehållstillstånd, under förutsättning att villkoren för fortsatt vistelse är uppfyllda. Enligt experter syftar detta till att skapa ett system där rätten att stanna i landet kan omprövas och inte är ovillkorlig.

    Medborgarskap som incitament

    För att uppmuntra fler att ansöka om svenskt medborgarskap föreslås ett undantag från huvudregeln. Den som inom en viss tidsfrist har påbörjat en ansökan om medborgarskap ska inte få sitt permanenta uppehållstillstånd återkallat, så länge ansökan inte har avslagits genom ett lagakraftvunnet beslut.

    Experter menar att detta kan bidra till att tydligare skilja mellan tillfällig vistelse och fullvärdigt medlemskap i det svenska samhället.

    Undantag vid synnerliga skäl

    Utredningen föreslår även att återkallelse inte ska ske om det finns synnerliga skäl som talar emot detta. En sådan bedömning ska enligt förslaget göras restriktivt och baseras på en helhetsbedömning av individens framtida skötsamhet och levnadssätt.

    Ett avgörande vägval

    Enligt flera experter markerar förslaget ett avgörande vägval i svensk migrationspolitik. Permanenta uppehållstillstånd föreslås inte längre vara en självklar slutpunkt, utan ett steg på vägen mot medborgarskap, med tydligare krav och konsekvenser.

    Samtidigt återstår frågan om reformerna kommer att genomföras med den tydlighet och konsekvens som situationen kräver, eller om problemen med grov brottslighet, bristande utvisningsmöjligheter och minskat förtroende för rättssystemet kommer att bestå.

    Fakta: Förslag om återkallelse av permanent uppehållstillstånd
    • Vad föreslås? En särskild lag som gör det möjligt att återkalla vissa permanenta uppehållstillstånd och ersätta dem med tidsbegränsade.
    • Vilka kan omfattas? Personer med PUT som bl.a. flyktingar, alternativt skyddsbehövande, kvotflyktingar (vidarebosatta), varaktigt bosatta, samt de som fått PUT p.g.a. synnerligen ömmande omständigheter eller vissa verkställighetshinder (även enligt äldre regler).
    • Även dessa ingår: Personer med PUT enligt den tillfälliga lagen eller gymnasielagen samt anhöriga till de grupper som omfattas.
    • Huvudregel: PUT ska återkallas och ersättas med tidsbegränsat uppehållstillstånd om förutsättningar finns.
    • Undantag – medborgarskap: PUT ska inte återkallas om personen inom viss tid har initierat ett ärende om svenskt medborgarskap och inte fått avslag i ett lagakraftvunnet beslut.
    • Undantag – synnerliga skäl: Återkallelse ska inte ske om synnerliga skäl talar emot och det inte finns tveksamhet om att personen bör ha PUT, med hänsyn till förväntad vandel.

  • Spårbytet gav människor falska hopp. Tidöregeringen gör om och gör rätt.

    Två högutbildade vårdanställda utvisas efter nio år i Sverige – ett beslut som väcker starka känslor. Men fallet säger mindre om individernas öde och mer om konsekvenserna av åratal av extremt generösa regler, politisk inkonsekvens och ett migrationssystem som länge saknat både gränser och ansvar.

    Något som borde vara självklart när de nya reglerna om PUT blir verklighet är att man börjar rensa i Kriminalvårdens kundstock, där de som saknar jord- och blodsband samt inte tillhör den svenska folkstammen returneras till hemlandet. Eller varför inte lyssna på Kumla-intagna och outsourca vården av dem till Cecot i El Salvador – ett härligt premiumfängelse där man har spetskompetens i att hantera pedofiler och terrorister.

    Akademiker i svensk sjukvård

    Zahra Kazemipour och Afshad Joubeh är iranska akademiker som i flera år har arbetat inom svensk sjukvård. Afshad är utbildad hjärtläkare och Zahra utbildad chefssjuksköterska. Familjen kom till Sverige 2016 och har två barn, i dag 15 och 7 år gamla.

    Politisk aktivism och flykten från Iran

    Afshad var politiskt aktiv mot den islamistiska regimen i Iran och fängslades i tre år. Efter frigivningen levde han fortsatt under övervakning, vilket till slut fick familjen att lämna landet. Trots detta fick familjen avslag på sin asylansökan i Sverige.

    Spårbytet – en genväg runt asylsystemet

    I stället beviljades de arbetstillstånd genom det så kallade spårbytet – en konstruktion som gjorde det möjligt för asylsökande att stanna kvar genom arbete trots avslag. Båda anställdes vid Södersjukhuset i Stockholm, initialt som undersköterskor. Zahra arbetar i dag på en högspecialiserad operationsavdelning och genomgår kompletterande utbildning vid Karolinska Institutet, med planerad examen i maj 2025.

    Regeländringen som satte stopp

    Arbetstillstånden löpte ut i april 2025. Arbetsgivaren skickade in ansökan om förlängning i tid och lönevillkoren uppfyllde samtliga krav. Men under våren 2025 avskaffades spårbytet. Resultatet blev att tillstånden inte förlängdes. Enligt nuvarande regelverk måste personer i deras situation lämna Sverige, ansöka om arbetstillstånd från utlandet och invänta beslut där. Familjen har därför fått beslut om utvisning, planerad till början av januari 2026.

    Varför just Sverige?

    Men den större frågan kvarstår: varför valde familjen just Sverige? Mellan Iran och Sverige ligger åtta länder. Avståndet är cirka 340 mil och flygtiden runt fem timmar. Familjen har varit i Sverige i nio år, saknade enligt myndigheterna asylskäl, men valde ändå att klamra sig fast här – möjliggjort av tidigare regeringars oförmåga att föra en konsekvent och långsiktigt hållbar migrationspolitik.

    Den höga kostnaden för en liberal linje

    Denna politik har haft ett högt pris. Varje migrant kostar enligt beräkningar samhället cirka 75 000 kronor i nettokostnad även om personen arbetar. Är personen kriminell eller står utanför arbetsmarknaden blir kostnaden betydligt högre. Sverige har sedan tiden för Folke Bernadottes vita bussar fört en av Europas mest liberala asylpolitiker, där det under decennier varit relativt enkelt att få både asyl och arbetstillstånd.

    Arbetslöshet, EU – och fortsatt import av arbetskraft

    Samtidigt har Sverige omkring 10 procents arbetslöshet och är medlem i EU – en union med cirka 400 miljoner invånare som redan har rätt att fritt bosätta sig och arbeta i landet. Mot den bakgrunden framstår det som anmärkningsvärt att Sverige fortsatt rekryterar arbetskraft från länder utanför EU. De extremt generösa regler som länge gällt har bidragit till det samhällskaos vi i dag ser, med skjutningar, sprängningar och en växande otrygghet.

    Dags för en tydlig kursändring

    Det är mot denna bakgrund som kursändringen nu måste bli tydlig. Sverige behöver en stramare, mer konsekvent politik där lag, ansvar och egen försörjning står i centrum. Ett nödvändigt steg är att börja gallra kriminalvårdens kundstock. Den som dömts till fängelse och saknar svenskt medborgarskap bör inte ha någon självklar rätt att stanna kvar i landet. Det finns ingen anledning att behålla människor som inte klarar kravet på laglydnad och kan försörja sig själva.

    Land skall med lag byggas – på riktigt

    Sverige har historiskt byggt sitt samhälle på en tydlig princip: ”Land skall med lag byggas.” Om detta valspråk ska vara mer än tomma ord krävs handling. Det innebär att rättsstaten måste upprätthållas fullt ut – och att det kriminella element som saknar medborgarskap konsekvent avlägsnas från landet.

    Faktaruta: Förändringar i migration och arbetstillstånd

    Sverige har under lång tid haft en av Europas mer generösa asyl- och migrationspolitiker. Under samma period har landet samtidigt sett ökade problem kopplade till bland annat gängkriminalitet, överbelastade anstalter och större kostnader inom rättsväsendet. Flera regeringar har därför aviserat behovet av en stramare och mer konsekvent migrationspolitik.

    Den nuvarande Tidöregeringen har beslutat om förändringar som träder i kraft den 1 april 2026. En av dessa är att den så kallade spårbytesmöjligheten avskaffas. Spårbytet har inneburit att personer som fått avslag på sin asylansökan ändå kunnat ansöka om och beviljas arbetstillstånd inifrån Sverige.

    Samtidigt finns möjligheten att på nytt ansöka om asyl efter en viss tid utanför landet. Enligt nuvarande regelverk kan en ny asylansökan lämnas in efter fem år, vilket i ett europeiskt perspektiv är en relativt kort tidsperiod.

    Regeringen har även beslutat att höja försörjningskraven för arbetstillstånd. Det nya kravet innebär att lönen ska uppgå till minst 90 procent av medianlönen i Sverige. Syftet är att motverka lönedumpning och minska risken för exploatering av utländsk arbetskraft.

  • Experter rasar: Tidöregeringens vägran att införa livstidsutvisning vid ringa stöld hotar rättsstaten

    Sverige står vid ett vägskäl. Antingen fortsätter vi att ursäkta kriminalitet med bortförklaringar och kostsamma särlösningar – eller så återupprättar vi lag, ordning och ansvar. Ett tryggt samhälle kräver konsekvenser, inte daltande, och ett rättsväsende som sätter svenska medborgares säkerhet före kriminellas bekvämlighet.

    Allt fler kräver livstidsutvisning av asylsökande med skyddsbehov från tredje världen som gör sig skyldiga till ringa stöld eller grövre brott. Enligt experter är detta en nödvändig och sund samhällsutveckling: personer som visar asocialt och kriminellt beteende ska omedelbart förlora rätten att vistas i Sverige och konsekvent returneras till sina hemländer – redan vid de första brotten.

    Sverige ska bli tryggt igen. Straffen för gängkriminella ska skärpas kraftigt, mängdrabatten ska avskaffas och den övre delen av straffskalan ska användas konsekvent. Tiden är förbi då Sverige styrdes av socialdemokratiska justitieministrar som köpte sextjänster via Bordellmamman Doris och samtidigt införde ett rättssystem präglat av daltande, undfallenhet och symbolpolitik.

    Trots detta möts reformerna av kritik. Enligt experter inom rättsväsendet för den nuvarande regeringen en alltför liberal linje. Exempelvis har inte livstidsutvisning införts för ringa stöld. Experter menar dock att utvisning vid ringa stöld och uppåt på straffskalan är nödvändigt.

    Resonemanget är dock enkelt: klarar en asylsökande med skyddsbehov inte att leva upp till grundläggande svensk standard för god vandel, då ska personen återvända till sitt hemland.

    Det är ett hån mot svenska skattebetalare att tvingas finansiera extrema kostnader för kriminella individer som inte ens tillhör det svenska samhället, men ändå tillåts stanna i landet. Ska Sverige bli tryggt igen måste utlänningar som inte uppfyller kraven på laglydnad och god vandel utvisas utan undanflykter, menar experter inom rättsväsendet.

    Logiken är självklar: köper du en TV som inte fungerar har du rätt att lämna tillbaka den. Men när Sverige tar emot en flykting från ett tredje världen land som snattar en Snickers, då påstås det plötsligt vara omöjligt att returnera den missanpassade individen. I stället skickas notan till svenska folket – i form av ökade kostnader, högre skatter och minskad trygghet.

  • Subverisa element i Karlstad höll manifestation emot PUT skall avskaffas.

    Sveriges permanenta uppehållstillstånd har länge varit en politisk helgedom som bundit landet vid personer oavsett brott, kostnader eller konsekvenser. Nu, när regeringen äntligen rör vid systemets mest skyddade delar, mobiliseras både extremistgrupper och aktivister i protest. Men medan PUT cementerar problemen, erbjuder TUT något Sverige saknat i åratal: kontroll, ansvar och möjlighet att faktiskt agera när verkligheten kräver det.

    Koranupploppen 2022 kostade det svenska samhället extrema mängder pengar – pengar som kunde ha gått till vård och skola. Många som deltog i koranupploppen kunde inte utvisas på grund av att de hade PUT. Hade de regler som man nu funderar på införts, så hade vi kunnat returnera många av de brottslingar som deltog i koranupploppen. Sverige hade fått ännu mer pengar över till vård och fler JAS-flygplan.

    Under lördagen hölls en manifestation på Stora torget i Karlstad. Ett antal politiska extremistgrupperingar, föreningar och andra aktörer protesterade mot förslaget att återkalla permanenta uppehållstillstånd (PUT) för asylsökande – ett system som i åratal knakat i fogarna men ändå fått fortsätta oförändrat.

    – När jag hörde förslaget var det som att någon tog tryggheten ifrån mig. Framtiden blev mörk, säger Anwar Haydary.
    Haydary kom till Sverige 2015. Under sina tio år i landet har kostnaden för hans uppehälle legat på 74 000 kronor per år, oberoende av om han arbetar eller inte (källa: ESO-rapporten).

    Nu riskerar hans tillstånd att omprövas när regeringen utreder hur asylsystemet ska stramas åt – och äntligen tar i den heliga ko som PUT blivit. För första gången på länge vågar man utreda om även redan beviljade permanenta tillstånd kan återkallas.

    Sverige har i internationell jämförelse haft ett närmast generöst frikort i form av PUT. Systemet har cementerat fast personer i landet, även när de har begått grova brott. Det är en ordning som inte belönar integration, ansvar eller samhällskontrakt – bara tid. Fem år i landet, sedan är dörren i praktiken låst uppåt.

    Exempel 1:
    Muhammed deltar i ett koranupplopp, kastar sten på poliser och döms till fängelse. Ändå kan han inte utvisas eftersom PUT fungerar som en juridisk pansardörr.

    Fängelse kostar 4 000 kronor per dygn. Därtill kommer samma årliga kostnad på 74 000 kronor (källa: ESO-rapporten). Och Sverige står handfallet – inte för att man saknar vilja, utan för att PUT-systemet hindrar varje meningsfull åtgärd.

    Hade han haft tidsbegränsat uppehållstillstånd (TUT) hade situationen varit en helt annan. TUT innebär ansvar, uppföljning och möjlighet att agera när någon missköter sig. Det är ett system som skiljer mellan dem som bygger sin framtid här och dem som river sönder den.
    Det är enkelt: TUT ger Sverige handlingskraft. PUT tar den ifrån oss.

    Men PUT låser fast människor i landet oavsett hur allvarliga brott de begår. Kritiken mot systemet har varit densamma i åratal: det är stelt, naivt och helt otidsenligt. Det kräver nästan inget – men förpliktigar Sverige för lång tid framöver.

    När regeringen nu stärker TUT-modellen får Sverige äntligen ett verktyg som premierar arbete, språk, laglydnad och ansvarstagande, inte bara kalenderdagar. TUT må kräva mer administration, men det ger något betydligt mer värdefullt tillbaka: kontroll och möjlighet att agera när situationer spårar ur.

    Det är orimligt att ett modernt välfärdsland ska ha lättare att returnera ett felbeställt paket än en dömd brottsling med PUT.
    TUT gör den jämförelsen mindre absurd.

    Danmark har redan visat hur det borde se ut. Åtta års laglig vistelse, språktest och flera års dokumenterad arbetsinsats. Inte konstigt att Danmark inte sitter med samma nivå av gängrelaterad kriminalitet. Ansvarslinjen fungerar – eftersom den bygger på förväntningar, inte frikort.

    Sverige inför dessutom tolerated stay – en nödvändig lösning för dem som inte kan utvisas men som ändå begår brott eller vägrar samarbeta. Med tolerated stay hamnar de inte i välfärdens mjuka kuddar, utan i ett strikt och begränsat rättsligt vakuum där beteende faktiskt får konsekvenser.

    Här märks Tidöpartiernas reformer tydligt: en dömd våldtäktsman som inte kan utvisas ska inte heller kunna leva som om ingenting hänt. Begränsningar i välfärdssystemet blir en självklar följd av brottslighet eller brist på samarbete.

    På så vis kan Sverige fortfarande stå upp för humanitet – men utan att PUT fortsätter fungera som ett permanent frikort.
    TUT visar att trygghet ska förtjänas, inte bara delas ut.
    PUT låser fast problemen – TUT gör det möjligt att lösa dem.

    Faktaruta: Utredningen om framtida permanenta uppehållstillstånd (PUT)

    Vad utredningen handlar om

    • Att se över möjligheten att återkalla redan beviljade permanenta uppehållstillstånd (PUT) i vissa situationer.
    • Att i större utsträckning använda tidsbegränsade uppehållstillstånd (TUT) i stället för permanenta tillstånd.
    • Att koppla rätten att stanna mer tydligt till till exempel laglydnad, integration, arbete och egen försörjning.
    • Att skapa tydligare regler för hur uppehållstillstånd ska kunna omprövas när förutsättningarna förändras.

    Syftet med förändringarna

    • Att öka samhällets kontroll över vem som har rätt att stanna permanent i Sverige.
    • Att göra det lättare att agera mot personer som begår brott eller inte lever upp till grundläggande krav.
    • Att minska risken för att PUT fungerar som ett ”frikort” som i praktiken inte går att ompröva.
    • Att anpassa regelverket bättre till dagens säkerhetsläge och belastningen på rättsväsende och välfärd.

    Möjliga samhällsvinster

    • Ekonomiska vinster: mindre långvarig belastning på välfärdssystem, bostäder, rättsväsende och kriminalvård.
    • Stärkt rättskänsla: tydligare koppling mellan rätt att stanna och hur man sköter sig i Sverige.
    • Ökad trygghet: bättre möjligheter att hantera personer som begår återkommande brott eller utgör en säkerhetsrisk.
    • Fokus på integration: ett system där arbete, språk och egen försörjning premieras framför enbart vistelsetid.

    Relationen mellan PUT och TUT

    • PUT innebär ett permanent tillstånd som är svårt att återkalla när det väl beviljats.
    • TUT innebär att uppehållstillståndet omprövas med jämna mellanrum, vilket ger staten möjlighet att agera vid brott eller bristande integration.
    • Utredningen pekar mot en ordning där TUT blir huvudregel och PUT i mindre utsträckning beviljas utan tydliga skäl.

  • Rikskansler Friedrich Merz gör upp med 10 år av smutsig migrationspolitik.

    Efter år av öppna gränser och ”humanitär idealism” står Tyskland inför en ny kurs. Förbundskansler Friedrich Merz markerar slutet på den epok som började med Merkels beslut 2015 – och inleder en period av självrannsakan. När opinionen vänder och ekonomin mattas försöker landet återta kontrollen över migrationen, samhällsordningen och sin egen framtid.

    Innehållsförteckning

    När förbundskansler Friedrich Merz nyligen förklarade att ”syrier inte längre har några grunder för asyl i Tyskland”, var det inte bara en politisk markering – det var en symbolisk vändpunkt. Efter ett decennium av extrem över generös migrationspolitik försöker Tyskland nu återta kontrollen över sin framtid.

    Merz leder en konservativ regering som vill distansera sig från Angela Merkels öppna dörrar-politik 2015 – en kurs som för alltid förändrade Tyskland. Hans uttalande sammanfaller med en tydlig förskjutning i opinionen: en majoritet av tyskarna anser nu att migrationspolitiken har gått för långt och skadat samhällsstrukturen.

    En politik byggd på ideal – men utan förberedelse

    När Merkel beslöt att hålla gränserna öppna under flyktingkrisen 2015, präglades beslutet av moralisk övertygelse snarare än praktisk planering.

    Tyskland tog emot över en miljon människor på kort tid – ett åtagande som översteg både den logistiska och sociala kapaciteten.

    Konsekvenserna blev snabbt påtagliga. Kommuner fick akuta bostadsproblem, skolor blev överbelastade, och brottsstatistiken steg kraftigt. Händelser som nyårsnatten i Köln 2015–2016 underminerade allmänhetens förtroende för myndigheternas kontroll.

    Ett samhälle som länge byggt sin självbild på stabilitet och ordning började uppleva en växande otrygghet.

    När integration blir en skugga av ambitionerna

    Integrationen visade sig vara långt svårare än vad som förutspåtts.

    Språkutbildning, arbetsmarknad och kulturell anpassning utvecklades ojämnt – med stora skillnader mellan regionerna. Många nyanlända hamnade i långvarigt bidragsberoende och kriminalitet.

    De lokala spänningarna ökade, inte enbart av ekonomiska skäl utan också kulturella. Frågor om jämställdhet, religionsfrihet och värderingar blev politiska laddningar som splittrade samhällsdebatten.

    Tyskland, som länge betraktats som en symbol för europeisk rationalitet och ordning, fick nu hantera följderna av en politik som saknade tydliga gränser.

    Säkerhetsfrågan – från undantag till ständig oro

    Flera uppmärksammade incidenter de senaste åren – från islamistiskt motiverade dåd till vardagsbrott med internationell koppling – har förstärkt uppfattningen att bristande kontroll över migrationen också är ett säkerhetsproblem.

    Även om majoriteten av flyktingar och migranter inte begår brott, har en rad enskilda händelser haft stark psykologisk effekt på befolkningen. För många tyskar har upplevelsen blivit att staten inte längre kan garantera samma trygghet som tidigare.

    Detta har gett näring åt partier som AfD, som nu leder i flera delstater och lockar väljare långt utanför den traditionella högern.

    Migrationsfrågan har därmed inte bara förändrat samhället – utan också den politiska kartan.

    Ett land på väg mot självrannsakan

    Friedrich Merz försöker nu återta kontrollen genom en tydligare, mer realistisk migrationslinje.

    Han talar om frivilliga återvändanden, men utesluter inte hårdare åtgärder.

    Hans budskap går hem i en tid då Tyskland kämpar med ekonomisk stagnation, höga energikostnader och växande missnöje med EU:s migrationspolitik.

    Många ser en direkt koppling mellan de öppna gränsernas era och dagens sociala splittring.

    Från industristäderna i väst till landsbygden i öst växer en känsla av att landet förändrats snabbare än människor hunnit anpassa sig.

    Ett Europa som tappade kontrollen

    Merkels idealism smittade även EU.

    Den gemensamma migrationspolitiken bröt samman när medlemsländer vägrade ta emot flyktingar enligt kvoter. Schengen-samarbetet sattes på prov, och nationalistiska rörelser växte i nästan varje land.

    Många analytiker menar nu att Europas ledare måste lära av Tysklands misstag: att humanitet och ordning måste balanseras, annars riskerar hela den politiska strukturen att förlora sin legitimitet.

    En politik utan gränser blev paradoxalt nog det som drev många européer mot gränsernas återkomst.

    En tysk självbild i förändring

    Tyskland har länge burit sin historiska skuld som en moralisk kompass.

    Men i efterdyningarna av 2015 års beslut växer insikten om att ett land inte kan bygga sin framtid på skuld eller symbolpolitik.

    Den tyska självbilden – som humanitär stormakt – prövas nu mot verklighetens krav på ordning, ansvar och samhällssammanhållning.

    Det som en gång sågs som en moralisk triumf har nu blivit ett Tyskland på väg mot anarki och fritt fall, till följd av en alltför generös migrationspolitik där man släppt in dysfunktionella människor från tredje världen, som är totalt omöjliga att integrera i civiliserade europeiska samhällen. Merkels politik har gjort större skada på Tyskland än Hitler. Hitler hade dock vett att sätta pistolen emot i tiningen och trycka av, medan Merkel totalt saknar sjukdomsinsikt om vad hennes gärningar har orsakat Europa och Tyskland för skada.

  • MP vill göra Sverige till ”a cosmopolitan hellscape”

    När Sverige befinner sig i en ekonomiskt svår tid med låg tillväxt, hög inflation och pressade hushåll, väljer Miljöpartiet att driva en politik som riskerar att öka kostnaderna ytterligare. Partiet vill höja drivmedelsskatten, fasa ut kärnkraften och samtidigt göra Sveriges asylpolitik mer generös – en kombination som väcker frågor om både ekonomisk realism och politiskt ansvar.

    Innehållsförteckning

    Miljömuppen är inte som du och jag. I en tid när Sverige var ett tryggt och homogent land satt miljömuppar inlåsta på idiotanstalter som Långbro och Beckomberga. Nu vill de hämnas genom att bestraffa det svenska folket med höga kostnader för bränsle och gör om Sverige till ett ” ”cosmopolitan hellscape”.

    Ekonomisk verklighet möter ideologisk ambition

    Den nuvarande lågkonjunkturen är i stor utsträckning ett arv efter pandemin. Företag kämpar med höga räntor och stigande energipriser, medan hushållen försöker hantera ökade utgifter för mat, el och transporter. I det läget vill Miljöpartiet höja bensinskatten med över två kronor per liter och införa ett system med utsläppsrätter som ytterligare skulle driva upp priset.

    Partiets språkrör Daniel Helldén beskriver det som en nödvändig klimatåtgärd, men effekten riskerar att bli motsatt: dyrare transporter leder till dyrare varor, vilket ökar inflationen och minskar köpkraften. Särskilt landsbygden, där alternativ till bilen ofta saknas, skulle drabbas hårt.

    Kärnkraften – symbolfråga med stora konsekvenser

    Samtidigt vill Miljöpartiet på sikt avveckla kärnkraften, trots att den är fossilfri, stabil och utgör en viktig del av Sveriges energiförsörjning. I folkomröstningen 1980 sa majoriteten av svenska folket ja till kärnkraften – men partiet håller fast vid sitt nej.

    Att minska elproduktionen i ett läge där både industri och hushåll redan påverkas av höga elpriser skulle kunna försvaga Sveriges konkurrenskraft. En minskning av kärnkraften skulle sannolikt kräva ökad import av el från andra länder, ofta producerad med fossila bränslen, vilket paradoxalt nog kan öka utsläppen i stället för att minska dem.

    En generös politik i ett ansträngt samhälle

    Utöver klimat- och energifrågorna vill Miljöpartiet också göra Sveriges redan generösa asylpolitik ännu mer öppen. Sverige tar idag emot extrema mängder asylsökande varje år, finansierat med världens högsta skatter. Detta sker samtidigt som kommuner runt om i landet brottas med underskott, bostadsbrist och ökade sociala spänningar. Till exempel har Stockholms stad misslyckats med att få sin budget i balans. Man betalar för närvarande omkring en miljon kronor i timmen i ränta för lån och har tvingats chockhöja skatterna två gånger under mandatperioden.

    Frågan många ställer är hur dessa politikområden ska finansieras. Kombinationen av högre energikostnader och större offentliga utgifter riskerar att förvärra ett redan pressat budgetläge och försvaga samhällsekonomin ytterligare.

    Förtroende och framtid

    Miljöpartiet ligger sedan länge nära riksdagsspärren och har haft svårt att vinna stöd utanför storstäderna. Tidigare skandaler inom partiet, bland annat i Stockholms stad och region, där företrädare haft kontroversiella kontakter med religiösa organisationer, har inte stärkt förtroendet.

    Att partiet en gång tidigare har åkt ur riksdagen visar hur sårbar dess väljarbas är. Kritiker menar att Miljöpartiet fortfarande saknar förankring i vardagens ekonomiska verklighet, där människor oroar sig mer för elräkningar och matpriser än för symbolpolitiska klimatmål.

    Slutsats

    Miljöpartiets politik utgår från en ideologisk vision om snabb omställning – men i en tid av lågkonjunktur och ekonomisk osäkerhet riskerar den att göra Sverige svagare, inte starkare.

    Att samtidigt försvåra energiförsörjningen, öka skatterna och utöka asylkostnaderna kan framstå som principiellt konsekvent – men knappast som ekonomiskt hållbart. I en verklighet där hushåll och företag redan kämpar för att klara vardagen är frågan om Miljöpartiets linje verkligen möter tidens behov.

  • Staffanstorp politiker bestraffas av hovrätten för dom stod upp för Ukarniska flyktringar

    En syrisk familj nekades mottagande i Staffanstorp – kommunen ville istället prioritera ukrainare. Nu har hovrätten slagit fast att beslutet var diskriminering, ett avgörande som väcker stark kritik mot Sveriges asylsystem och domstolarnas linje.

    När Ali Al-Hariri och hans familj anlände som kvotflyktingar från Syrien 2022 vägrade Staffanstorps kommun att ta emot dem. Kommunen hade beslutat att istället prioritera ukrainare, som flydde från kriget i vårt närområde. Familjen blev stående på flygplatsen och senare placerad i ett hotell i Malmö.

    Nu har både tingsrätten och hovrätten slagit fast att kommunen diskriminerat familjen. Domen innebär i praktiken att svenska kommuner tvingas ta emot kvotflyktingar från tredje världen – oavsett om vi redan har ett akut ansvar för människor på flykt inom Europa.

    Det är djupt problematiskt. Att hovrätten sätter lagtolkningen framför verkligheten visar hur långt ifrån folkviljan rättsväsendet befinner sig. Medan miljoner ukrainare söker skydd i Europa, anser hovrätten att Sverige ändå ska fortsätta ta emot syrier som redan har tillgång till flyktingläger i närområdet.

    Det är orimligt att människor kan resa över halva världen och ändå ges asyl i Sverige. Asylrätten borde vara kopplad till Europas gränser, inte globaliserad på detta sätt. Domen underminerar kommunernas möjlighet att själva prioritera och riskerar att försvåra integrationen ännu mer.

    Kommunstyrelsens ordförande i Staffanstorp, Christian Sonesson (M), vill nu pröva ärendet i Högsta domstolen. Det är nödvändigt. För om inte kommunerna får säga nej, tvingas svenska skattebetalare stå för en politik som inte tar hänsyn till våra faktiska resurser eller ansvar gentemot våra grannländer.

  • Nederländerna på väg in i politiskt stormväder

    Nederländerna står inför ett avgörande ögonblick. Efter år av växande missnöje med migration, bostadsbrist och bristande integration ser allt fler väljare Geert Wilders som den som vågar tala klarspråk och erbjuda en ny kurs. Från hans historiska seger 2023 till dagens oroligheter i Haag löper en röd tråd: folket kräver förändring.

    Innehållsförteckning

    En tidig höstdag i Haag förvandlades en mångkulturell-kritisk demonstration till en våldsam uppgörelse. Svarta flaggor vajade, föremål kastades mot polis och en polisbil sattes i brand när tusentals invandringskritiska demonstranter fyllde gatorna. Polisen svarade med vattenkanoner och tårgas, men våldet hann ändå skaka både huvudstaden och det politiska etablissemanget.

    Mitt i kaoset attackerades partihögkvarteret för D66, ett mittenliberalt parti, vilket fick partiledaren Rob Jetten att reagera kraftigt:

    ”Pack. Ni håller era händer borta från politiska partier. Om ni tror ni kan skrämma oss, så misstar ni er.”

    Bilder från protesterna visade deltagare med flaggor som påminde om det gamla nazistpartiet NSB, en symbol som många nederländare reagerade starkt på. Men för många deltagare handlade protesten framför allt om frustration över ett asylsystem som länge upplevts som orättvist och ohållbart.

    En nation på väg mot förändring

    Redan i november 2023 fick Geert Wilders sitt stora genombrott. Hans Frihetsparti (PVV) fördubblade sitt mandatantal i parlamentsvalet och gick från 17 till 37 platser i underhuset. Resultatet blev ett tecken på att en stor del av befolkningen ville se en annan kurs för landet.

    Wilders själv uttryckte känslan efter valet:

    ”Jag var tvungen att nypa mig i armen.”

    Hans kampanj byggde på krav om ett stopp för asylmottagande, en folkomröstning om EU och en tydlig politik för att försvara Nederländernas identitet. Han förde fram budskapet med större eftertänksamhet än tidigare, vilket gjorde att ännu fler väljare kände att han kunde representera deras oro.

    Priset för en generös asylpolitik

    Under lång tid har Nederländerna haft en mycket generös asylrätt. Det har lett till växande problem som blivit omöjliga att ignorera. Kommuner kämpar med att ordna boenden i redan trångbodda områden, och välfärdssystemet pressas hårt.

    Kritiker pekar på att parallellsamhällen har vuxit fram i vissa förorter där arbetslösheten är högre, skolresultaten sämre och kriminaliteten större än i andra delar av landet. Polisen har varnat för att unga rekryteras till narkotikagäng, särskilt i Rotterdam och Amsterdam, vilket bidragit till våld och skjutningar.

    Bostadsbristen är en annan konfliktpunkt. Många unga nederländare vittnar om att de inte hittar en egen lägenhet, samtidigt som nyanlända ofta prioriteras i akuta boendelösningar. Dessutom har kulturella skillnader kring jämställdhet och yttrandefrihet skapat konflikter, där journalister och lärare i flera fall hotats när de uttryckt sig kritiskt om religion.

    För Wilders och hans väljare är detta bevis på att systemet inte fungerar. Hans budskap har därför blivit ett löfte om att återställa ordningen och sätta den nederländska befolkningen i första rummet.

    Mellan hopp och hot

    När demonstranter blockerade motorvägen A12 och kallade sitt agerande en kamp mot en ”asyltsunami” visade det att migrationsfrågan är landets stora skiljelinje. Samtidigt markerade Wilders tydligt att våld inte hör hemma i den politiska kampen.

    Premiärminister Dick Schoof kallade våldsscenerna i Haag ”chockerande och helt oacceptabla”, men för många väljare kvarstår frågan om den nuvarande politiska kursen verkligen kan lösa problemen.

    Europas nya karta

    Wilders framgångar är en del av en större europeisk trend där partier som kräver stramare asylpolitik och starkare nationellt självbestämmande vinner mark. Giorgia Meloni i Italien har redan visat att det är möjligt att kombinera tydliga budskap med ansvarstagande regeringsarbete, och Ungerns Viktor Orbán gratulerade Wilders med orden:

    ”Vindarna av förändring är här. Grattis!”

    Trots sin seger måste Wilders fortfarande bygga koalitioner. Men hans styrka är större än tidigare, och många ser honom nu som den enda som på allvar vågar ta tag i migrationskrisen och sätta Nederländernas intressen först.

    En korsväg

    Från jubelnatten 2023 till gatustriderna 2025 löper en röd tråd: folket har tröttnat på en politik som inte fungerar. Migrationsfrågan har fällt regeringar, skapat folkstormar och utlöst våld på gatorna.

    Frågan är nu om valet i oktober blir början på en ny väg – en väg där Geert Wilders får chansen att genomföra de förändringar många nederländare länge har efterfrågat.

  • Året 2015

    År 2015 blev ett vägskäl i svensk historia. Sverige tog emot rekordmånga asylsökande, samtidigt som bilden av landet som en humanitär stormakt spreds både här hemma och internationellt. Många såg det som en fortsättning på en lång tradition av generositet – från Folke Bernadottes vita bussar efter andra världskriget till solidariteten med dagens Ukraina. Men skillnaden var tydlig: där Europa en gång hjälpte människor från ett sönderbombat närområde, tog Sverige nu rollen som hela världens socialbyrå.

    Det spreds en romantiserad bild av Sverige, då Sverige tog emot extrema mängder fejk-flyktingar ifrån framförallt MENA-området. Många härleder detta till Folke Bernadottes vita bussar som efter andra världskriget hämtade flyktingar från sönderbombat Europa. Vänsterpartiets kamrat Stalin brandbombade bland annat Riga och Tallinn 1944, så det fanns ett behov av att rädda flyktingar till Sverige.

    Men det finns en stor skillnad: vita bussarna hämtade människor efter en konflikt i Europa, precis som vi idag står upp för Ukraina. Men 2015 att vi skulle vara hela världens socialbyrå blev väldigt fel.

    Innan 2015 var Sverige redan väldigt förstört av mångkulturen. Redan på 1980-talet hade vi bedrivit en alltför generös asylpolitik. 1991 lyckades fritänkarna i Ny Demokrati klara 4 %-spärren med 6 %. Tyvärr blev Ny Demokratis framgång för snabb, och tre år senare åkte man ur riksdagen, eftersom partiet saknade förmåga att gallra bort dåliga politiker.

    Men lek med tanken vilket bättre Sverige det hade blivit om Ny Demokrati hade fått politiskt inflytande. De stod hårdare för en stram invandringspolitik, lägre skatter – allt sånt som får ett land att gå framåt och bli bättre. Istället upphävde man t.ex. Luciabeslutet och Sverige fick en alldeles för liberal invandringspolitik. Inte ens efter 11 september 2001 gjorde man något för att stoppa invasionen av muhammedaner från MENA.

    Så har åren gått. Mångkulturen har expanderat som en cancerböld på Moder Sveas samhälleskropp. Med mångkulturen kommer brottslighet som inte ens existerade på 70–80-talet. Det värsta som hände under 70-talet var när Vänsterpartiets kamrater i någon tysk terroristgrupp mördade vid Tysklands ambassad.

    Och vilket Sverige fick vi 2015, efter att Löfven hetsat massorna med att hans Europa inte bygger några murar?

    Dagliga skjutningar och sprängningar, en välfärd som knappt fungerar. Hade det funnits veteraner vid livet från första världskriget, så hade de drömt sig tillbaka till den vård de erhöll på västfronten 1917, om de hade fått uppleva den vård som Region Stockholm erbjuder sina invånare idag.

    Visst, Sverige behöver invandrare, men vi måste välja ut dem som man väljer anställda till ett företag eller plockar spelare till ett elitelag i fotboll. Man kan inte släppa in vem som helst som vill ha arbetstillstånd eller asyl i Sverige. Släpper man in fel människor, då måste man snabbt gallra bort dem och returnera dem till hemlandet – precis som man returnerar en trasig TV vid leverans.

    Vi behöver inte plocka arbetskraftsinvandrare utanför EU. EU består av över 300 miljoner invånare. Självklart ska vi hjälpa andra europeiska länder om de behöver fly, men låt oss begränsa asylrätten innanför Europas gränser och ifrån länder som firar jul och påsk.

  • Tidöregeringen skärper reglerna för anhöriginvandring

    I över trettio år har Sverige fört en destruktiv migrationspolitik som öppnat dörrarna för asylsökande från hela världen. Resultatet är ett mångkulturellt helvete där människor som inte ens kan försörja sig själva tillåts hämta hit sina anhöriga. Ett svek som kommer att plåga svenskar i generationer.

    Innehållsförteckning

    Anhöriginvandringen stramas åt – men för kort väntetid

    Tidöregeringen har presenterat förslag om att skärpa reglerna för anhöriginvandring. Förslagen går i rätt riktning genom att ställa högre krav på försörjning, bostad och etablering, men en central del väcker kritik: kravet på att ha bott i Sverige i minst två år innan anhöriga kan ansöka.

    Två år i landet räcker inte för verklig integration. Under så kort tid hinner man varken bygga upp en stabil ekonomi eller långsiktigt visa att man är etablerad i samhället. Risken finns att anhöriga kommer till Sverige innan den som är här själv hunnit få fäste – vilket underminerar hela syftet med reglerna.

    Ett mer ansvarsfullt krav vore att höja gränsen till minst tio år. Först då har man hunnit etablera sig på arbetsmarknaden, bygga ett stabilt liv och visa att man på riktigt kan försörja anhöriga.

    I övrigt innebär förslaget skärpta försörjningskrav, snävare definition av vilka som räknas som anhöriga samt trygghetsregler för ungdomar som fyllt 18 men fortfarande går i skolan. Arbetskraftsinvandrare och EU-medborgare undantas från förändringarna, som föreslås träda i kraft 1 januari 2027.

    Regeringen vill visa handlingskraft, men om väntetiden inte förlängs kraftigt riskerar reformen att bli mer symbolisk än verkningsfull.

    Mångkulturen förstör Sverige.

    Sverige är idag ett mångkulturellt katastrofområde. I över 30 år har politikerna öppnat dörrarna på vid gavel och förvandlat landet till en experimentverkstad för naiv massinvandring. Resultatet är kriminalitet, segregation och ett samhälle som faller isär framför våra ögon.

    Att tillåta människor som inte ens kan stå på egna ben att dessutom hämta hit sina anhöriga är ett hån mot alla svenskar som varje dag kämpar för att försörja sig själva. Sverige har till och med gått så långt att man tagit emot asylsökande från världens alla hörn – trots att de inte har någon som helst koppling till vårt land eller vår kontinent.

    Detta är inget annat än ett landsförräderi. Generationer av svenskar kommer tvingas leva med konsekvenserna: otrygghet, splittring och ett land som inte längre känns igen.

  • Svenska folkets pengar ska gå till Sverige – inte till arabisering

    Innehållsförteckning

    Sverige har i årtionden bedrivit en fullständigt oansvarig asylpolitik. Vi har öppnat dörrarna för allt och alla som begärt asyl, utan kontroll och utan konsekvenstänk. Resultatet är ett Al Capone-samhälle där extrem brottslighet, våld och otrygghet har blivit vardag.

    Svenska folket tvångsbeskattas för att finansiera SVT – ett mediehus som kostar mer än flera av världens största strömningstjänster. Trots detta används skattemedel till att producera innehåll på språk utan historiska rötter i Sverige. När arabiska nu gått om finska som största invandrarspråk är det inte en naturlig utveckling, utan resultatet av åratal av politiskt misslyckande. Frågan är: hur länge ska skattebetalarna acceptera detta slöseri?

    ’Arabiska är Sveriges näst största språk men har liten plats i media, trots många erfarna journalister. En svensk-arabiskspråkig plattform skulle ge relevant innehåll, motverka desinformation och stärka integrationen. Genom samarbete mellan SVT, SR och UR kan Sverige skapa en trovärdig kanal som speglar mångfald, bygger förtroende och stärker demokratin i ett mångkulturellt samhälle.

    Åsikte ovan kommer ifrån någon journalist på SVT som inte har sina rötter i Sverige.

    Tvångsbeskattning av svenska folket

    Svenska folket tvingas idag betala en obligatorisk skatt för SVT – en institution vars kostnad vida överstiger flera kommersiella strömningstjänster. Det är inget annat än ett hån mot skattebetalarna att dessa medel används för att producera innehåll på språk som varken är officiella minoritetsspråk eller har någon historisk koppling till vårt land.

    Politisk vanvård bakom utvecklingen

    Att arabiska gått om finska som största invandrarspråk är inte en naturlig utveckling, utan resultatet av decenniers politiskt haveri, där ansvariga regeringar låtit asylinvandringen från tredje världen eskalera utan kontroll.

    Marknadens villkor – inte skattebetalarnas börda

    Jan Stenbeck bevisade redan 1987 att det går att utmana monopolet på marknadens villkor, utan att lägga en krona på skattebetalarnas rygg. I dag är det enklare än någonsin att starta en egen tv- eller radiokanal via internet.

    Stoppa slöseriet – försvara demokratin

    Den som vill sända på arabiska får göra det med privata medel – inte genom att slösa bort våra surt förvärvade skattekronor på att bygga parallella mediestrukturer för grupper som saknar historiska rötter i Sverige. Allt annat är ett direkt svek mot både folkets vilja och demokratins kärna.

    Ställ krav på integration – inte undantag

    Personer från länder utanför EU bör möta tydliga krav. Inom ett år i Sverige ska man kunna tala god svenska utan kraftig brytning. Klarar man inte det bör uppehållstillstånd inte förlängas. Flyttar man till England förväntas man tala engelska, och flyttar man till Sverige ska man tala svenska – eller åtminstone engelska – för att kunna delta i samhället.

    Sverige förlorar på ohämmad invandring

    Sverige har inte vunnit något på att släppa in stora grupper från MENA-området.

    Fakta: Vad kostar SVT jämfört med strömningstjänster?

    • SVT:s årliga budget (2024): ca 5,2 miljarder kronor
    • Kostnad per hushåll: ca 1 347 kr/år (via skatten)
    Tjänst Pris/mån Pris/år
    Netflix (Standard) ca 129 kr ca 1 548 kr
    Disney+ ca 89 kr ca 1 068 kr
    Max (HBO) ca 99 kr ca 1 188 kr
    Prime Video ca 59 kr ca 708 kr

    Observera: Priser och paket ändras regelbundet. Jämförelsen avser listpriser i Sverige.

  • Vänsterpartiets Kamrat Putin vill dränka Europa med dysfunktionella migranter.

    Innehållsförteckning

    Många V-politiker agerar som renodlade femtekolonnare och visar öppet sitt stöd för banditstater som Ryssland och Palestina. Deras mål tycks vara att undergräva Europa inifrån genom att driva på extrema migrationsströmmar som oundvikligen leder till ökad kriminalitet, social oro och otrygghet. Detta är inget misstag – det är en medveten och cynisk strategi från moderna bolsjeviker som vill splittra och försvaga vår civilisation.

    Putin och Haftar misstänks planera ny migrantkris

    Det har kommit uppgifter om att Vladimir Putin kan ha inlett ett samarbete med den libyske milisledaren Khalifa Haftar för att sätta press på EU genom att skapa en ny migrantkris.

    Oroande flygmönster mellan Libyen och Belarus

    Enligt Europeiska kommissionen har flygtrafiken mellan Benghazi i östra Libyen och Minsk i Belarus ökat markant under de senaste månaderna. Detta mönster väcker misstankar om att resorna kan vara en del av en planerad operation för att öka antalet människor som försöker ta sig in i EU utan tillstånd.

    Likheter med krisen 2021

    Liknande händelser inträffade sommaren 2021, då tusentals migranter flögs till Minsk och sedan hjälptes av den belarusiska regimen att ta sig till provisoriska läger vid gränserna mot Polen, Litauen och Lettland. Där fick de instruktioner om hur de kunde korsa gränsen obemärkt. Analytiker menar att detta då skedde i samordning med Kreml för att avleda uppmärksamheten från de ryska styrkor som förberedde invasionen av Ukraina.

    Hybridattacker som strategi

    Sedan kriget i Ukraina inleddes har Ryssland genomfört flera så kallade hybridattacker mot EU- och Nato-länder som stöder Ukraina. Att använda migration som politiskt påtryckningsmedel är en del av den strategin, menar EU:s migrationskommissionär Magnus Brunner. Han varnar för att Rysslands växande inflytande i Libyen kan användas för att öppna en ny front mot Europa.

    Ryskt militärt stöd till Haftar

    Tecken på detta är redan synliga. Haftar har nyligen visat upp ryska pansarfordon och luftvärnssystem vid en militärparad, och han kontrollerar ett nätverk av människosmugglare som verkar från Libyen – en av de viktigaste rutterna för migration över Medelhavet.

    Belarus fortsatt en migrationshotspot

    Frontex, EU:s gränsbevakningsbyrå, pekar på Belarus som en av de största utmaningarna när det gäller att stoppa illegal migration under 2025. Oppositionella i exil, som Sviatlana Tsikhanouskaja, anklagar Lukasjenko för att utnyttja migranter som ett politiskt verktyg för att sätta press på EU och samtidigt dra ekonomisk nytta av situationen.

    Faktaruta: Vänsterpartiets migrations- och integrationspolitik – en realtisk granskning

    Översikt med realistiska kommentarer kring inriktning och konsekvenser.

    Tema Realism och observationer
    Generös flyktingpolitik Förespråkar permanenta uppehållstillstånd och mer öppna gränser. Realister varnar för ökad belastning på välfärden och omöjliga integrationsutmaningar.
    Familjeåterförening Vill underlätta och utöka återförening. Realister menar att volymerna riskerar överstiga kommunernas mottagningskapacitet.
    Välfärdsfokus Vill bygga ut välfärden för att möta nyanländas behov. Realiter: Tränger undan resurser för andra samhällsgrupper och skapa prioriteringskonflikter.
    Motstånd mot stramare lagar Säger nej till skärpta regler och vill återgå till mer en extremt generös linje. Realister menar att det ökar trycket på asylsystemet och skapar incitament för fler att söka sig till Sverige.
    Syn på EU-politiken Motsätter sig EU:s mer restriktiva migrationslinje. Realister beskriver hållningen som idealistisk och otillräcklig i mötet med praktiska gräns- och kapacitetsproblem.

    VARNING!

    Många V-politiker kan vara spioner åt banditstater som Ryssland och Iran. Den spion som har gjort störst skada på Sverige, Stig Bergling, var aktiv inom Vänsterpartiet. Vänsterpartiet har öppet sympatiserat med terroristgrupper som Kommando Holger Meins, PKK och Hermas. Spioner lägger pussel – behåll din bit.

  • Sverige – världens öppna soptunna

    Innehållsförteckning

    Det en gång i tiden så trygga och homogena Sverige, där man kunde lämna dörren olåst, är sedan länge bara ett minne från svunna dagar. Det mångkulturella helvetet på jorden har gett oss ett Sverige med hög kriminalitet och extremt höga skatter.

    Varför tillåts migranter utanför EU fortfarande stanna i Sverige? Jag talar inte om arbetskraftsinvandrare – vi behöver högutbildade specialister från andra utvecklade länder, inte outbildade bidragstagare.

    PUT till vem som helst

    I dag kan människor fortfarande komma från ett land i Afrika eller MENA och på kort tid få permanent uppehållstillstånd här. Vänsterextrema politiker vrålar att vi behöver denna ”arbetskraft” i äldreomsorgen – men verkligheten visar raka motsatsen. Vi har sett äldre och sjuka serveras kattmat till frukost. Kommunerna blundar och fortsätter anställa personer utan språk, utan yrkeskunskap och utan engagemang, på låtsasjobb inom den kommunala verksamheten. I stället för att omedelbart skicka tillbaka dem till hemlandet låter man dem stanna i Sverige till varje pris.

    Bakdörren stängd – frontdörren vidöppen

    Ja, Tidöregeringen har stängt den vidriga bakdörr som tidigare fanns, där illegala kunde få PUT genom spårbyte – det är ett steg i rätt riktning. Men vi behöver absolut inte utomeuropeisk arbetskraft för enkla jobb. EU:s inre marknad består av cirka 300 miljoner invånare – där finns mer än nog människor att rekrytera ifrån om behovet verkligen finns.

    Svenskarna betalar – med tryggheten

    Priset för denna vansinnespolitik betalar vi svenskar – vi som byggt upp landet och bott här i generationer – i form av otrygghet, skenande kriminalitet och en välfärd som bryts ned framför våra ögon. Det som en gång var det trygga och homogena folkhemmet har förvandlats till ett mångkulturellt helvete där laglöshet och våld blivit vardag.

    Vi har redan burit världen på våra axlar

    Vi svenskar har gjort mer än någon annan nation för världens flyktingar. I slutet av andra världskriget skickade vi ner Vita bussarna i Europa för att rädda människor undan den marxistiska ondskan. Men vi har också begått historiska misstag – som när Vänsterpartiet drev på Baltutlämningen.

    Politikens största landsförräderi

    De största sveken i modern tid var att upphäva Luciabeslutet och att fortsätta ta emot migranter från muslimska länder även efter 11 september. Asylrätten till Sverige måste stramas åt till det yttersta – det är fullständigt orimligt att vi ska ta emot kvotflyktingar eller andra flyktingar utanför Europas gränser. Vårt land är inte världens socialkontor, och vi har ingen skyldighet att offra vår trygghet och framtid för att rädda alla andra.

  • Sossarnas onda planer på att förvandla trygga villaområden till kosmopolitiska helveten på jorden.

    En socialkakistokrat får inte vara lat; i ondskans högborg på Sveavägen 68 smider man onda planer på att göra om villaområden till kosmopolitiska helveten på jorden med sprängningar och skjutningar.

    S och Hyresgästföreningen vill bygga hyreshus i villaområden

    Hyresgästföreningen (HGF) vill förtäta Sveriges mest attraktiva villaområden med hyreshus för att skapa blandade bostadsområden och minska segregationen. I en ny rapport pekas 410 områden i 20 tätorter ut, med plats för upp till 600 000 nya bostäder – mer än halva miljonprogrammet.

    Planen ligger i linje med Socialdemokraternas beslut vid vårens kongress om att kommuner kan tvingas bygga hyresrätter i villaområden. Göteborgspolitikern Jonas Attenius underströk: “Vi behöver blanda befolkningen”.

    Exempel från rapporten:

    • Stockholm: Djursholm, Torsvik, Askrike, Ålsten m.fl. – 287 600 bostäder
    • Göteborg: Långedrag, Kärrdalen, Hisings Backa – 72 800 bostäder
    • Malmö: Bellevue, Eriksfält, Västervång – 19 700 bostäder

    HGF menar att det är villaområden med ensidigt och dyrt bostadsutbud som skapar segregation, inte de utsatta flerbostadsområdena.

    Föreningen är formellt partipolitiskt obunden men en del av arbetarrörelsen och har länge stött Socialdemokraterna. Inför valet 2026 är “fler hyresrätter” deras huvudfråga, med målet att mobilisera tre miljoner hyresgäster.SP

    Titta på överbefolkade kaosstäder som Mexico City och Hongkong. Socialdemokraterna är på väg att skapa samma mardröm här genom att förvandla våra villaområden till nya miljonprogramsghetton – fyllda med skjutningar, sprängningar och social misär. Planen är att trycka in 287 600 bostäder i områden som Bromma och Lidingö. För vad? Historien visar att sossarnas samhällsbyggen alltid misslyckas – miljonprogrammet är redan ett monument över kriminalitet och segregation.

    Sverige behöver en helt annan väg: livstids utvisning även vid mindre brott. Vårt land har i decennier bedrivit en extremt naiv asylpolitik och blivit ett avskräckande exempel för hela världen – ett kosmopolitiskt helvete på väg att kollapsa.

    Vi måste göra oss av med personer från tredje världen som inte kan försörja sig. Varje migrant ska ha max tre månader på sig att hitta arbete och klara ett godkänt språktest i svenska. Misslyckas man – omedelbar retur, precis som en trasig vara lämnas tillbaka i butiken. Sverige är inget reservat för “söta” exotiska inslag som inte hör hemma här. Vi ska inte importera människor som vägrar anpassa sig till vårt västerländska samhälle.

    Faktaruta: Miljonprogrammet och Socialdemokraternas misslyckade

    Period & grepp

    1965–1974, drivet av S-ledda regeringar med centralstyrda räntebidrag, markpolitik och industrialiserat byggande.

    Mål

    Bygga 1 miljon bostäder på 10 år – volym prioriterades före kvalitet.

    Varför kritiker lastar Socialdemokraterna

    • Ideologiskt toppstyrt: ”social ingenjörskonst” ersatte lokal dialog och vardagserfarenhet.
    • Volym före kvalitet: prefabbetong, likriktad arkitektur och trafikseparering skapade monotona miljöer som åldrades snabbt.
    • Inlåsning i hyresrätt: ensidig satsning på allmännytta gav få vägar till ägande och kapitalbildning.
    • Segregation byggdes in: perifera lägen, ensidig upplåtelseform och senkommande service/arbetsplatser.
    • Underhållsskuld: bristande förvaltning ledde till dyra renoveringar och ”renovräkningar”.
    • Fel stadsidé: trafikseparerade centrum och svaga stråk gav döda stadsdelar som blev svåra att vända.

    Konsekvenser som ofta kopplas till S-besluten

    • Långvarig otrygghet, svaga skolresultat och låg sysselsättning i flera områden.
    • Stigmat kring adresser bryter flyttkedjor och försvårar upprustning.
    • Miljarder i eftersatt underhåll och ombyggnader för att i efterhand skapa blandade upplåtelseformer.

    Slutsats

    Miljonprogrammet löste bostadsbristen – men på Socialdemokraternas villkor: centralstyrt, storskaligt och ensidigt. Den modellen skapade problem som Sverige fortfarande betalar för, i pengar och i socialt kapital.