Etikett: arbetsmiljö

  • Vänsterpartiet , en inre lede fi som hotar Sverige.

    Vänsterpartiet vill locka vårdpersonal med rabatterade SL-kort och gratis arbetsskor. Men bakom de glättiga förslagen döljer sig kostsamma reformer, oklara löften och en historik som väcker frågor om lojalitet, korruption och kakistokrati. Är Vänsterpartiet en välfärdsvän – eller en säkerhetsrisk för Sverige?

    Åh, tack store kamrat Stalin för att jag får hela 25 % rabatt på ett SL-kort. Nu ska jag verkligen rösta på Vänsterpartiet. Ett parti, en ledare och en åsikt

    Vänsterpartiet lyfter gärna fram vårdpersonalens villkor i sin budget för 2026. Men bakom de vackra orden om solidaritet och välfärd gömmer sig satsningar som redan från början väcker fler frågor än de besvarar.

    De två stora reformerna – rabatterade SL-kort och gratis arbetsskor – kostar 110 miljoner kronor det första året och därefter 145 miljoner kronor årligen.

    Enligt förslaget ska 45 000 anställda i Region Stockholm få 25 procents rabatt på SL-kortet, motsvarande cirka 2 800 kronor per person och år. Kritiker menar att detta är en dyr reform som i praktiken mest gynnar dem som redan åker kollektivt, snarare än att direkt förbättra arbetsmiljön i vården.

    Genom att man socialiserar Region Stockholm, det vill säga avbolagiserar, pressas lönerna nedåt för vårdanställda. Det blir färre arbetsgivare att välja mellan. Den 25-procentiga rabatten för vårdanställda är 280 kr. Hade man i stället sänkt regionskatten, så hade man fått mer pengar i handen – pengar som man kunnat göra vad man vill med, inte behövt lägga på en biljett för en kollektivtrafik som knappt fungerar.

    Den andra delen – gratis arbetsskor – framställs som en välfärdsreform, men detaljerna är oklara. Ska personalen köpa skorna själva och få ersättning, eller ska regionen göra en dyr upphandling? Om anställda köper själva kan det bli förmånsbeskattat, vilket i praktiken äter upp värdet av ”förmånen”.

    Totalt går 95 miljoner kronor årligen till SL-rabatten, medan skosatsningen utgör en mindre del. Kritiken är tydlig: dessa pengar skulle istället kunna gå till fler kollegor, högre löner och kortare arbetspass – faktorer som verkligen kan förbättra vårdpersonalens vardag och hälsa.

    Vänsterpartiet talar också om att stärka regionens attraktionskraft som arbetsgivare genom ”betald återhämtningstid” för fler grupper. Men vilka grupper det gäller är oklart. Kritiker ser detta som ännu ett exempel på dyra men otydliga reformer utan genomförandeplan.

    En inre fiende?

    Det finns dock ett större problem än dyra budgetposter. Vänsterpartiet har historiskt setts som en inre fiende mot Sverige och det svenska folket. När partiledaren Lars Werner en gång i tiden sålde ut det svenska försvaret för att ordna gratis sprit till sin 50-årsfest satte det tonen: lojaliteten gick inte till Sverige, utan till utländska diktaturer.

    Frågan är vad som händer om Sverige hamnar i krig. Kommer Vänsterpartiet att stå upp för det svenska folket – eller kommer lojaliteten att ligga hos kamrat Putin, precis som de en gång låg hos kamrat Stalin under andra världskriget?

    Korruption och kakistokrati

    Idag finns en oro att V-politiker i kommuner, regioner och riksdagen inte bara driver kostsamma och otydliga reformer – utan också riskerar att utgöra en säkerhetsrisk. Många befarar att en del arbetar i linje med främmande makters intressen.

    Och det stannar inte där. Kritiker menar att det dessutom finns tecken på korruption i partiets sätt att styra. Många V-politiker beskrivs som rena kakistokrater – det vill säga människor som varken har kompetensen eller viljan att leda, men som ändå klamrar sig fast vid makten.

    Under kalla kriget uppskattades att 95 procent av alla VPK-medlemmar var antingen KGB-agenter eller agenter åt Stasi. Frågan som nu ställs är: upprepar historien sig?

    VARNING!

    Många V-politiker kan vara spioner åt banditstater som Ryssland och Iran. Den spion som har gjort störst skada på Sverige, Stig Bergling, var aktiv inom Vänsterpartiet. Vänsterpartiet har öppet sympatiserat med terroristgrupper som Kommando Holger Meins, PKK och Hermas. Spioner lägger pussel – behåll din bit.

  • Gråt, skrik och kontroll – vittnesmålen inifrån S-kvinnors ”fittstimmets” kansli

    S-kvinnor, som i över hundra år drivit kampen för kvinnors rättigheter och rimliga arbetsvillkor, anklagas nu för att själva ha en arbetsmiljö präglad av kränkningar, skrik och detaljstyrning. Chefen Nina Unesi pekas ut som ansvarig – och ordföranden Annika Strandhäll kritiseras för att ha blundat för problemen.

    Innehållsförteckning

    Socialdemokraternas kvinnoförbund, S-kvinnor, har i generationer kämpat för kvinnors rättigheter och trygga arbetsvillkor. Men bakom kulisserna på kansliet i Stockholm växer en helt annan berättelse fram: vittnesmål om kränkningar, kontroll och psykisk press.

    Fyra nuvarande och tidigare anställda pekar ut förbundssekreteraren och kanslichefen Nina Unesi som ansvarig för den otrygga miljön – medan ordföranden Annika Strandhäll kritiseras för att ha känt till problemen i flera år utan att agera.

    Utskällningar och rädsla

    Flera anställda beskriver hur konflikter tillåts eskalera inför öppen ridå, där utskällningar leder till att kollegor gråter på arbetsplatsen.

    – Hon har skrikit på mig att jag är dum i huvudet och hysterisk. Jag fick hjärtklappning, mardrömmar och mådde fruktansvärt dåligt, säger en kvinna.

    En annan berättar att hon sa upp sig enbart på grund av chefen.

    – Jag har aldrig varit så rädd för en arbetsledare i hela mitt liv.

    Kontroll in i det privata

    Kritiken handlar inte bara om hårda ord. Enligt vittnesmål kräver Nina Unesi insyn i vilka anställda mejlar, vilka möten de deltar i och var de befinner sig. Två kvinnor uppger att de till och med uppmanats att berätta när de har mens, för att ”bevisa” behov av distansarbete.

    En nuvarande anställd beskriver det som ett ”extremt kontrollbehov”.

    Hyckleriet som svider

    S-kvinnor har länge profilerat sig som försvarare av goda arbetsvillkor, fackliga rättigheter och jämställdhet. Just därför blir uppgifterna om förbundets egen arbetsmiljö särskilt laddade.

    – Det är ju inte ett jävla systerskap för fem öre. Hade det här hänt på Klarna eller på ett privat företag hade S och hela arbetarrörelsen gått till storms. Men när det sker i de egna leden tystnar man, säger en tidigare anställd.

    Strandhäll kände till problemen

    Annika Strandhäll, som valdes till ordförande samtidigt som Nina Unesi tillträdde 2021, har enligt flera källor känt till missnöjet länge. Hon hävdar dock att hon först hösten 2023 insåg allvaret.

    – Vi kartlade situationen, tog in HR-stöd och ställde krav på chefsutbildning, säger Strandhäll.

    Flera tidigare anställda menar att det är en efterhandskonstruktion. De hävdar att signalerna om arbetsmiljön har nått styrelsen långt tidigare – utan att leda till förändring.

    Ansvar bollas fram och tillbaka

    När frågan om Nina Unesis framtid ställdes på sin spets inför kongressen i augusti, slutade det med omval. Det skedde trots att styrelsen informerats om kritiken och trots att flera anställda varnat för konsekvenserna.

    Strandhäll pekar på valberedningen. Valberedningen pekar på styrelsen. Ingen vill ta ansvar för att en hårt kritiserad chef fick förnyat förtroende.

    – Det är ett demokratiskt haveri. Partiet som ska vara garanten för schysta arbetsvillkor klarar inte ens att hålla rent i sina egna led, säger en tidigare anställd.

    En fråga om trovärdighet

    Frågan växer nu till mer än en intern arbetsmiljötvist. För S-kvinnor och Socialdemokraterna handlar det om trovärdighet. Hur kan man fortsätta kräva hårdare regler för arbetsgivare i hela landet – samtidigt som man ignorerar larm från de egna anställda?

    Det är en fråga partiledningen snart kan tvingas svara på.

    Faktaruta: Ordet ”fittstim”

    Definition: Nedsättande slang för en grupp kvinnor. Ordet är vulgärt och uppfattas ofta som kränkande.

    Ursprung & spridning: Begreppet förekom tidigare i talspråk men blev allmänt känt 1992 i samband med en debatt där dåvarande LO-ordföranden Stig Malm kopplades till uttrycket. Händelsen triggade en stor språk- och jämställdhetsdebatt i svensk offentlighet.

    Återtagande/omvärdering: 1999 gavs den feministiska antologin Fittstim ut (Bokförlaget DN), redigerad av Belinda Olsson och Linda Skugge. Titeln användes medvetet som språkaktivism – att ”reclaima” ett skällsord och vända det till ett uttryck för motstånd och mobilisering.

    Stilnivå & bruk: Ordet är grovt och bör användas med stor kontextkänslighet. I journalistik och sakprosa förekommer det främst i citat, rubriker med citattecken eller i analyser av språkbruk och jämställdhetsdebatt.

    Stavning & böjning: Grundform fittstim. Bestämd form singular: fittstimmets (t.ex. ”…inifrån fittstimmets kansli”).

    Relaterat: Fittstim (bok, 1999), offentlig debatt om könat språk 1990–talet; diskussioner om ”reclaim” av skällsord inom feminismen.


    Bakgrundsläsning: Wikipedia-artiklarna ”Fittstim” och ”Fittstim (bok)”.