Stockholm.homes

Etikett: arbetskraftsinvandring

  • Tidöregeringen gör skillnad , svårare för lönedumpad arbetskraft att få arbetstillstånd i Sverige.

    Efter månader av hårda konflikter enades Tidöpartierna på måndagen om ett nytt lönegolv för arbetskraftsinvandrare: 90 procent av medianlönen. Beskedet beskrivs som en kompromiss som både ska underlätta för företag att rekrytera – och samtidigt motverka skuggsamhället där matbud utnyttjas och i vissa fall används som täckmantel för knarkförsäljning.

    Matbudet kör inte bara ut pizza – som tilläggsprodukt kan man få jazztobak med extra mycket THC. Det nya Al Capone-samhället sätter inga gränser.

    Kompromissen som ska ändra spelplanen för arbetskraftsinvandringen

    Det är måndag förmiddag i riksdagens presscenter. Kamerorna klickar, pennor raspar. Efter månader av slitningar visar Tidöpartierna plötsligt upp en enad front. På podiet står ministrar och talespersoner som nyligen låg i öppen konflikt – nu presenterar de en kompromiss om arbetskraftsinvandringen.

    Lönegolvet för arbetskraftsinvandrare höjs till 90 procent av medianlönen. En nivå mellan Liberalernas krav på lättnader och Sverigedemokraternas linje om skärpta regler.

    – Det här är en extremt bra överenskommelse ur min synvinkel, säger Ludvig Aspling (SD) och nickar belåtet.

    Från konflikt till samsyn

    Frågan om lönegolv har varit ett sår i samarbetet. I dag gäller 80 procent av medianlönen – motsvarande 29 680 kronor. Tidöavtalet pekade mot 100 procent, cirka 37 000 kronor. Men när arbetsmarknadsminister Johan Britz (L) varnade för att det skulle slå hårt mot företagens kompetensförsörjning öppnades en spricka.

    Nu landar parterna i 90 procent, något integrationsminister Simona Mohamsson (L) beskriver som en balans mellan arbetslinjen och näringslivets behov.
    – Det här är en vinst för Sverige. Inte för Liberalerna, utan för Sverige, säger hon.

    Att mota bort skuggsamhället

    Bakom kompromissen finns också ett större syfte: att pressa tillbaka det parallella samhälle som vuxit fram. Kritiker har länge pekat på hur låglönejobb inom till exempel matbudstjänster i storstäderna används som täckmantel för kriminalitet.

    I Stockholm har polis och myndigheter varnat för hur cyklande bud utnyttjats i narkotikahandel. Med högre lönekrav hoppas regeringen både skydda seriösa arbetstagare och täppa till möjligheterna för den organiserade brottsligheten.

    – Det här handlar inte bara om migration, utan om att minska utrymmet för ett Al Capone-samhälle där oseriösa aktörer gömmer sig bakom till synes vanliga jobb, säger en person nära förhandlingarna.

    En chans till lön att leva på

    För matbuden själva kan beslutet innebära en förändring i vardagen. Med ett högre golv säkras en inkomst som går att leva på, istället för att riskera fastna i beroende av svartjobb, usla villkor och dubbla arbetsgivare.

    – Personerna mellan 90 och 100 procent av medianlönen är de minst problematiska invandrarna vi har, säger Aspling, som tidigare riktat hård kritik mot Liberalernas hållning men nu valt en ny ton.

    SD:s stora vinstfråga

    Samtidigt presenterades skärpta regler för anhöriginvandring. Den som vill ta hit en anhörig måste framöver ha bott i Sverige i minst två år, försörjningskraven skärps och antalet tillåtna anhöriga begränsas. Här pekar Aspling på en tydlig vinst för SD.

    – Nettoeffekten är att invandringen kommer minska rejält, säger han.

    Historisk omläggning

    Migrationsminister Johan Forssell (M) beskriver helheten som en historisk omläggning av svensk migrationspolitik.
    – För tio år sedan var Sverige ett skräckexempel. I dag går vi före, säger han.

    Framtiden avgör

    Kompromissen landar i ett läge där arbetslösheten ligger på 8,7 procent, samtidigt som många branscher skriker efter arbetskraft. Näringslivet varnar fortsatt för svårigheter att rekrytera, men Tidöpartierna lovar årliga uppföljningar.

    Frågan är om reformen på sikt lyckas hålla balansen: att både säkerställa kompetensförsörjning och slå undan benen för det framväxande skuggsamhället.

  • När jobben inte lockar – arbetsgivarna som söker folk men möts av ointresse

    Trots att företag inom vård, omsorg och städning skriker efter personal tackar många arbetssökande nej – eller försvinner redan innan jobbet börjat. Arbetsgivare beskriver en växande brist på arbetsmoral, medan Arbetsförmedlingen menar att kontrollen har skärpts men fortfarande kan bli bättre.

    Monica driver ett vård- och omsorgsföretag i Stockholm. Hon vill vara anonym efter tidigare hot, men berättar om ett växande problem: trots stort rekryteringsbehov hittar hon inte medarbetare som vill stanna.

    – Vi behöver runt 40 undersköterskor. Många sökande har rätt utbildning, men flera säger rakt ut att de inte vill jobba inom vården. De läser bara för att behålla bidrag, säger hon.

    Även de som anställs tackar ibland nej i sista stund, eller sjukskriver sig kort efter att de börjat. Monica beskriver det som brist på ansvar.

    – Man ser bara sina rättigheter, aldrig skyldigheterna, säger hon.

    Hon har drivit företaget i femton år men menar att rekryteringen blivit mycket svårare, särskilt efter pandemin.

    Städföretag känner igen sig

    Även i städbranschen vittnar arbetsgivare om samma mönster. HomeMaid får in omkring 1 000 ansökningar i månaden men bara en procent leder till anställning.

    – Många skickar in ansökningar för bidragens skull, inte för att de vill jobba, säger HR-chefen Lena Nordin.

    Stockholms Städsystem har liknande erfarenheter: ansökningar på en mening, kandidater som tackar nej eller försvinner när de erbjuds jobb. För att sålla har företaget infört digitala intervjuer – som de flesta hoppar av.

    ”Kontrollen bättre, men mer krävs”

    Arbetsförmedlingen säger att kontrollen skärpts genom centralisering och automatiserad granskning, men betonar att ansvaret ligger hos den arbetssökande.

    – Vi vill att arbetsgivare hittar rätt kompetens så snabbt som möjligt. Kontrollen är viktig, men det finns alltid mer att göra, säger enhetschefen Mattias Olofsson.

    För Monica och andra arbetsgivare kvarstår problemet: jobben finns – men inte viljan att ta dem.

  • Arbetskraftsinvandring – lönedumpning på bekostnad av svenska jobb

    Samtidigt som arbetslösheten i Sverige ligger runt 10 procent fylls gatorna av lågbetalda Foodora-bud från andra länder. Arbetskraftsinvandringen, som skulle handla om spetskompetens, har i stället blivit ett verktyg för lönedumpning – trots att Sverige har hela EU att rekrytera ifrån.

    Stockholm svämmar över av cykelbud i rosa jackor. Foodora och andra budbolag har byggt en hel bransch på arbetskraftsinvandrare som arbetar för låga löner och dåliga villkor. Resultatet har blivit lönedumpning – och en allt mer segregerad arbetsmarknad.

    Samtidigt som arbetslösheten i Sverige ligger på runt 10 procent importerar företag arbetskraft för enkla låglönejobb. Det är inte brist på människor i arbetsför ålder här hemma – tvärtom. Många ungdomar och nyanlända går utan arbete, men konkurreras ut när företag hellre hämtar billig arbetskraft utifrån.

    Regeringen och Sverigedemokraterna vill höja lönegolvet till medianlönen, drygt 37 000 kronor. Men Liberalerna, med den nye arbetsmarknadsministern Johan Britz i spetsen, bromsar. Han menar att kravet slår mot ”unga talanger” från utlandet. Men i praktiken betyder det att dörren hålls öppen för fortsatt lönedumpning.

    Och frågan är varför Sverige över huvud taget ska importera lågavlönad arbetskraft från tredje världen. Vi har hela EU att rekrytera ifrån – länder med hög utbildningsnivå, fri rörlighet och närhet till Sverige. Att istället tömma andra delar av världen på kompetens är både kortsiktigt och oansvarigt. Det riskerar att skapa hjärnflykt i de länder som mest behöver sina egna läkare, ingenjörer och lärare – samtidigt som vi här hemma förvärrar arbetslösheten bland våra egna.

    Foodora-buden har blivit symbolen för ett misslyckat system: unga män som kallas ”talanger” i debatten men i verkligheten sliter för småpengar, medan svenska arbetslösa lämnas åt sidan. Arbetskraftsinvandring skulle handla om spetskompetens, men har blivit en ursäkt för att pressa ner löner och villkor.

    Frågan är enkel: ska vi fortsätta importera lågkvalificerad arbetskraft utifrån, eller ta ansvar för de arbetslösa vi redan har i Sverige – och använda EU:s fria rörlighet för att fylla de verkliga kompetensbehoven?

  • LO och Svenskt Näringsliv i konflikt om arbetskraftsinvandring

    Sverige har EU:s tredje högsta arbetslöshet, men trots hundratusentals arbetslösa här hemma och en halv miljard människor att rekrytera från inom unionen fortsätter arbetskraft hämtas från länder långt utanför Europa. Resultatet blir lönedumpning, svårare integration och en arbetsmarknad som aldrig hittar balans.

    Herr Fackpamp besöker så gärna Svenskt Näringslivs anläggning i Spanien.

    Innehållsförteckning

    Sveriges höga arbetslöshet och rekryteringsproblem

    Sverige har EU:s tredje högsta arbetslöshet, men trots hundratusentals arbetslösa här hemma och en halv miljard människor att rekrytera från inom unionen fortsätter arbetskraft hämtas från länder långt utanför Europa. Resultatet blir lönedumpning, svårare integration och en arbetsmarknad som aldrig hittar balans.

    Dålig matchning förvärrar situationen

    Problemet är inte att det saknas arbetskraft, utan att matchningen fungerar dåligt. Arbetslösheten är särskilt hög bland utrikes födda från tidigare asylländer, där många fastnat i låglönejobb eller helt utanför arbetsmarknaden. Att i det läget öppna dörren för fler utomeuropeiska arbetskraftsinvandrare riskerar att fördjupa problemen.

    Regeringens lönegolv

    Regeringens nya lönegolv syftar till att stoppa inflödet av lågkvalificerad arbetskraft och styra rekryteringen mot mer kvalificerade tjänster. LO stödjer detta och ser det som ett skydd för den svenska modellen. Svenskt Näringsliv varnar för bromsad tillväxt, men deras argument bortser från att rätt kompetens kan sökas inom EU.

    Arbetskraft finns redan i Europa

    Med en halv miljard människor inom EU finns både kvalificerad och okvalificerad arbetskraft tillgänglig. Att fortsätta importera personal från länder utanför Europa innebär större risk för lönedumpning, ökad segregation och en mer splittrad arbetsmarknad. Sverige borde i första hand använda den arbetskraft som redan finns – både bland de arbetslösa i landet och inom unionen.

    Sverige misslyckas med återvändande av migranter

    Sedan asylkrisen 2015 har Sverige haft stora svårigheter att verkställa återvändande av migranter som saknar egen försörjning och i vissa fall försörjer sig genom kriminalitet. Kritiker beskriver det som ett politiskt misslyckande att över 20 procent av de intagna i svenska fängelser är utländska medborgare – personer som i många fall skulle kunna skickas tillbaka till sina hemländer om uppehållstillstånd drogs tillbaka och återvändandet genomfördes konsekvent.

    EU-länder söker lösningar för återvändande

    Flera EU-länder diskuterar möjligheten att skicka migranter som vägrar återvända till sina hemländer vidare till tredjeland. Ett förslag som lyfts i debatten är att använda samarbetsländer i Afrika – exempelvis Sydsudan, Burundi eller Moçambique – som redan tar emot betydande bistånd från Sverige. Tanken är att dessa länder i utbyte skulle kunna ta emot personer som i dag avtjänar straff i svenska fängelser och som annars riskerar att stanna kvar i landet.

  • Året 2015

    År 2015 blev ett vägskäl i svensk historia. Sverige tog emot rekordmånga asylsökande, samtidigt som bilden av landet som en humanitär stormakt spreds både här hemma och internationellt. Många såg det som en fortsättning på en lång tradition av generositet – från Folke Bernadottes vita bussar efter andra världskriget till solidariteten med dagens Ukraina. Men skillnaden var tydlig: där Europa en gång hjälpte människor från ett sönderbombat närområde, tog Sverige nu rollen som hela världens socialbyrå.

    Det spreds en romantiserad bild av Sverige, då Sverige tog emot extrema mängder fejk-flyktingar ifrån framförallt MENA-området. Många härleder detta till Folke Bernadottes vita bussar som efter andra världskriget hämtade flyktingar från sönderbombat Europa. Vänsterpartiets kamrat Stalin brandbombade bland annat Riga och Tallinn 1944, så det fanns ett behov av att rädda flyktingar till Sverige.

    Men det finns en stor skillnad: vita bussarna hämtade människor efter en konflikt i Europa, precis som vi idag står upp för Ukraina. Men 2015 att vi skulle vara hela världens socialbyrå blev väldigt fel.

    Innan 2015 var Sverige redan väldigt förstört av mångkulturen. Redan på 1980-talet hade vi bedrivit en alltför generös asylpolitik. 1991 lyckades fritänkarna i Ny Demokrati klara 4 %-spärren med 6 %. Tyvärr blev Ny Demokratis framgång för snabb, och tre år senare åkte man ur riksdagen, eftersom partiet saknade förmåga att gallra bort dåliga politiker.

    Men lek med tanken vilket bättre Sverige det hade blivit om Ny Demokrati hade fått politiskt inflytande. De stod hårdare för en stram invandringspolitik, lägre skatter – allt sånt som får ett land att gå framåt och bli bättre. Istället upphävde man t.ex. Luciabeslutet och Sverige fick en alldeles för liberal invandringspolitik. Inte ens efter 11 september 2001 gjorde man något för att stoppa invasionen av muhammedaner från MENA.

    Så har åren gått. Mångkulturen har expanderat som en cancerböld på Moder Sveas samhälleskropp. Med mångkulturen kommer brottslighet som inte ens existerade på 70–80-talet. Det värsta som hände under 70-talet var när Vänsterpartiets kamrater i någon tysk terroristgrupp mördade vid Tysklands ambassad.

    Och vilket Sverige fick vi 2015, efter att Löfven hetsat massorna med att hans Europa inte bygger några murar?

    Dagliga skjutningar och sprängningar, en välfärd som knappt fungerar. Hade det funnits veteraner vid livet från första världskriget, så hade de drömt sig tillbaka till den vård de erhöll på västfronten 1917, om de hade fått uppleva den vård som Region Stockholm erbjuder sina invånare idag.

    Visst, Sverige behöver invandrare, men vi måste välja ut dem som man väljer anställda till ett företag eller plockar spelare till ett elitelag i fotboll. Man kan inte släppa in vem som helst som vill ha arbetstillstånd eller asyl i Sverige. Släpper man in fel människor, då måste man snabbt gallra bort dem och returnera dem till hemlandet – precis som man returnerar en trasig TV vid leverans.

    Vi behöver inte plocka arbetskraftsinvandrare utanför EU. EU består av över 300 miljoner invånare. Självklart ska vi hjälpa andra europeiska länder om de behöver fly, men låt oss begränsa asylrätten innanför Europas gränser och ifrån länder som firar jul och påsk.

  • Liberalerna vill importera billig arbetskraft från tredje världen för att dumpa lönerna i Sverige.

    Innehållsförteckning

    På 90-talet upphävde liberalen Bengt Westerberg Luciabeslutet och tjänade en stor slant på det. Därmed dränktes Sverige av dysfunktionella migranter från tredje världen. Resultatet blev det Al Capone-Sverige vi ser i dag. Nu vill L plocka hit lönedumpad arbetskraft utanför EU när vi har 10 % arbetslöshet.

    Högt arbetslöshetstal – men Liberalerna vill stoppa skärpt krav

    Sverige har i dag omkring 10 procents arbetslöshet – samtidigt tvekar nu arbetsmarknadsminister Johan Britz (L) om att genomföra Tidöpartiernas gemensamma plan på att höja försörjningskravet för arbetskraftsinvandrare till 100 procent av medianlönen.

    Från 13 000 kr till medianlön

    I nuläget krävs en lön på 29 680 kronor i månaden, motsvarande 80 procent av medianlönen, för arbetstillstånd. Fram till 2023 låg gränsen så lågt som 13 000 kronor. En höjning till medianlönens nivå, cirka 37 100 kronor, har setts som ett sätt att förhindra att lågkvalificerad arbetskraft dumpas in på arbetsmarknaden. Men nu vill Liberalerna dra i handbromsen – med hänvisning till att arbetsgivare varnat för konsekvenser.

    EU:s fria rörlighet – men Liberalernas fokus ligger utanför

    Kritiker påpekar att Liberalerna blundar för den grundläggande skillnaden: inom EU råder fri rörlighet för arbetskraft. Svenska arbetsgivare kan redan i dag rekrytera personal från andra EU-länder – utan byråkratiska hinder och kan sätta det löner man vill. Trots detta vill Liberalerna hålla dörren öppen för lågkvalificerad arbetskraft från länder utanför EU, där lönenivåerna ofta ligger långt under svenska.

    Risk för lönedumpning och exploatering

    Att hålla kvar låga lönekrav riskerar att cementera just de problem som modellen påstås lösa. Lönedumpning pressar hela lönebildningen nedåt, medan arbetare importeras till villkor som varken gynnar dem själva eller seriösa svenska arbetsgivare. Resultatet blir en B-arbetsmarknad där utländska arbetstagare exploateras för låga löner, medan arbetslösa i Sverige och EU lämnas utanför.

    152 undantag – men huvudfrågan kvarstår

    Britz har även avfärdat undantagslistan med 152 bristyrken, framtagen av Migrationsverket och Arbetsförmedlingen, som ”felkonstruerad”. Men det större problemet kvarstår: varför vill Liberalerna bromsa ett beslut som både skyddar svenska löntagare och utnyttjar den arbetskraft som redan finns tillgänglig – både inom Sverige och genom EU:s fria rörlighet – istället för att fortsätta importera billig arbetskraft från tredje land?

    Fakta: Matbudslöner (Foodora) & kritik mot studentvisum som arbetskraft

    Exempel – vad tjänar ett Foodora-bud (2025):

    • Garanterad timlön: 125,45–150 kr/h från 1 maj 2025 (130,90–155,90 kr/h från 1 maj 2026).
    • Distansersättning: 4 kr per km mellan restaurang och kund (ersätter tidigare modell).
    • Tillägg: bl.a. förbättrade natt-tillägg och reglerad mertid/övertid enligt avtal.
    • Obs: Cykel- och mopedbuden omfattas av kollektivavtal; bilbud (via DH Logistics) saknar ännu avtal.

    Kritik – studentvisum som väg till lågavlönat arbete:

    • Myndighetsrapporter har varnat för att uppehållstillstånd för studier kan missbrukas för att arbeta i stället för att studera.
    • Det pekas på risker för lönedumpning och arbetskraftsexploatering när personer tas in på studenttillstånd till låga löner och osäkra villkor.
    • Regeringskansliet har utrett åtgärder för att minska missbruket av studenttillstånd och stärka skyddet mot exploatering.

    Källor i korthet: Transport/Transportarbetaren (Foodora-avtalet 2025), Migrationsverket/EOA (2022), Ds 2024:31 (Regeringskansliet).

  • Så skall du läsa snyftartiklar i den liberala slaskpressen.

    Innehållsförteckning

    Man bör alltid ha i åtanke att svenska journalister i stor utsträckning är politiskt vänstervridna och ofta oförmögna att vara objektiva. För många Södermalmsjournalister är snyftreportage om migranter som inte får stanna i Sverige inte bara en favoritgenre – det är en ideologisk mission.

    Snyftjournalistiken som mörkar verkligheten

    Den liberala slaskpressen frossar i snyftartiklar – känsloreportage där en Södermalmsjournalist målar migranten som ett offer. Den verkliga bakgrunden lämnas ute, för sanningen riskerar att rasera hela narrativet. Det är ofta först när medborgargranskare på nätet börjar granska fallen som det framkommer att det inte finns något att tycka synd om.

    Fallet Femi Leke

    Ett färskt exempel är historien om Femi Leke i Södertälje. Han menar att hans 19-årige son drabbas orättvist när han riskerar utvisning. Men lagen är tydlig: vid 18 års ålder är man vuxen och måste själv uppfylla kraven för att få stanna.

    Sverige redan mer än generöst

    Sverige har en av världens mest liberala migrationslagar, med långtgående möjligheter till arbets- och anhöriginvandring. Att utöka detta till att även omfatta vuxna anhöriga som inte uppfyller kraven är inte rimligt.

    Bakom snyfthistorierna

    Många som gråter ut i media har i själva verket klamrat sig kvar i Sverige i åratal utan giltiga skäl. Tidöregeringen har påbörjat ett arbete för att stoppa lönedumpning från arbetskraft utanför EU, samtidigt som utrikes födda redan har rekordhög arbetslöshet i Sverige – något som snyftjournalisterna bekvämt väljer att bortse från.

    Tydliga gränser behövs

    När Femi Leke till slut fick permanent uppehållstillstånd var sonen redan myndig. Migrationsminister Johan Forssell (M) anser att 18-årsgränsen är rimlig, och han väntar på en utredning om hur anhöriginvandringen ska göras mer ändamålsenlig. Trots Sveriges generösa system måste det finnas en gräns mellan barn och vuxna – annars urholkas hela regelverket.

    Faktaruta: Så bör snyftartiklar läsas kritiskt

    Empati är i grunden något positivt. Men en nackdel med de så kallade ”snyftartiklar” som både liberal press och statliga medier, såsom SVT, ofta publicerar, är att väsentliga fakta inte alltid redovisas.

    När en person står inför utvisning har ärendet redan prövats mycket noggrant. Den sökande har haft tillgång till skattefinansierat juridiskt ombud och fått sin sak prövad i flera rättsliga instanser. Beslut fattas först efter en omfattande och flerledd process.

    Sverige har dessutom ett av världens mest generösa asylsystem. Detta system har, enligt kritiker, bidragit till en negativ samhällsutveckling. En jämförelse mellan situationen under Tage Erlanders tid som statsminister och dagens läge under Ulf Kristersson visar på en markant ökning av grov kriminalitet och otrygghet under de senaste 60 åren.

    Visst finns det ömmande fall, till exempel när barn som är födda här har placerats i fosterfamilj redan som spädbarn. I sådana fall kan samhället låta dem få stanna. Däremot kan man kompensera genom att utvisa andra som inte hör hemma i Sverige – exempelvis 100 fängelseinterner för varje barn som får stanna – och returnera dem direkt till hemlandet utan utdragna domstolsprocesser.

  • Sverige – världens öppna soptunna

    Innehållsförteckning

    Det en gång i tiden så trygga och homogena Sverige, där man kunde lämna dörren olåst, är sedan länge bara ett minne från svunna dagar. Det mångkulturella helvetet på jorden har gett oss ett Sverige med hög kriminalitet och extremt höga skatter.

    Varför tillåts migranter utanför EU fortfarande stanna i Sverige? Jag talar inte om arbetskraftsinvandrare – vi behöver högutbildade specialister från andra utvecklade länder, inte outbildade bidragstagare.

    PUT till vem som helst

    I dag kan människor fortfarande komma från ett land i Afrika eller MENA och på kort tid få permanent uppehållstillstånd här. Vänsterextrema politiker vrålar att vi behöver denna ”arbetskraft” i äldreomsorgen – men verkligheten visar raka motsatsen. Vi har sett äldre och sjuka serveras kattmat till frukost. Kommunerna blundar och fortsätter anställa personer utan språk, utan yrkeskunskap och utan engagemang, på låtsasjobb inom den kommunala verksamheten. I stället för att omedelbart skicka tillbaka dem till hemlandet låter man dem stanna i Sverige till varje pris.

    Bakdörren stängd – frontdörren vidöppen

    Ja, Tidöregeringen har stängt den vidriga bakdörr som tidigare fanns, där illegala kunde få PUT genom spårbyte – det är ett steg i rätt riktning. Men vi behöver absolut inte utomeuropeisk arbetskraft för enkla jobb. EU:s inre marknad består av cirka 300 miljoner invånare – där finns mer än nog människor att rekrytera ifrån om behovet verkligen finns.

    Svenskarna betalar – med tryggheten

    Priset för denna vansinnespolitik betalar vi svenskar – vi som byggt upp landet och bott här i generationer – i form av otrygghet, skenande kriminalitet och en välfärd som bryts ned framför våra ögon. Det som en gång var det trygga och homogena folkhemmet har förvandlats till ett mångkulturellt helvete där laglöshet och våld blivit vardag.

    Vi har redan burit världen på våra axlar

    Vi svenskar har gjort mer än någon annan nation för världens flyktingar. I slutet av andra världskriget skickade vi ner Vita bussarna i Europa för att rädda människor undan den marxistiska ondskan. Men vi har också begått historiska misstag – som när Vänsterpartiet drev på Baltutlämningen.

    Politikens största landsförräderi

    De största sveken i modern tid var att upphäva Luciabeslutet och att fortsätta ta emot migranter från muslimska länder även efter 11 september. Asylrätten till Sverige måste stramas åt till det yttersta – det är fullständigt orimligt att vi ska ta emot kvotflyktingar eller andra flyktingar utanför Europas gränser. Vårt land är inte världens socialkontor, och vi har ingen skyldighet att offra vår trygghet och framtid för att rädda alla andra.