Socialdemokraterna bedriver ett cyniskt fulspel – befolkningsutbytet kommer att fortsätta även efter 2026, om de vinner valet.

Det var Socialdemokraterna som redan på 1970-talet började riva ner gränserna och öppna Sverige för en ohämmad och ansvarslös migrationspolitik. Från Tage Erlanders uttalande om att Sverige inte hade USA:s rasproblem eftersom vårt land var homogent, har partiet gjort en total kovändning – och gått i spetsen för en politik som steg för steg har brutit ner det svenska samhället.
Det som en gång var ett tryggt och sammanhållet land har förvandlats till en splittrad nation fylld av parallellsamhällen, segregation, kriminalitet och otrygghet – som ett direkt resultat av Socialdemokraternas ideologiska experiment med mångkultur. Deras ”generositet” har i praktiken blivit en historisk svekhandling mot det svenska folket.

Artikel i SvD hur sossarna ser på migration,här är innehållet nerkortat

Bakgrund

  • Två framträdande socialdemokrater, Teresa Carvalho och Lawen Redar, besöker Oslo som en del av Socialdemokraternas politikutveckling.
  • De har lett varsin arbetsgrupp efter valförlusten 2022 och driver nu på för en tydligare, hårdare linje i rätts-, migrations- och integrationspolitiken.

Huvudbudskap

  • Socialdemokraterna skärper sin linje: De vill visa att partiet förändrats, med fokus på krav på invandrare, stram migration och tuffare tag mot kriminalitet.
  • De säger att partiet tidigare borde ha tagit tag i dessa frågor.
  • Kritik mot tidigare politik: Lawen Redar säger att integrationspolitiken varit slapp och att värderingskonflikter (ex. jämställdhet) inte tagits på tillräckligt stort allvar.

Nya förslag

  • Avskaffande av EBO-lagen (som låter asylsökande välja bostadsort).
  • Krav på fördelning av nyanlända mellan kommuner med motprestation.
  • Inflyttningsstopp till utsatta områden för personer med försörjningsstöd.

Norsk inspiration

  • I Norge placeras flyktingar i alla kommuner för att undvika segregation. Ekonomiskt stöd kan dras in om de flyttar – något Sverige nu överväger.
  • Den norska socialdemokratins återhämtning kopplas till ”Jens-effekten” – Jens Stoltenbergs återkomst.

Intern och extern kritik

  • Intern kritik har funnits mot att Redars arbetsgrupp tonat ner betydelsen av rasism och strukturell diskriminering.
  • Mauricio Rojas (L) har däremot hyllat att Redar beskrev rasism som en följd av utanförskap snarare än en orsak.

Slutsatser och framtid

  • Partiet vill undvika att förlora fler val på kriminalitet och otrygghet.
  • Carvalho och Redar är centrala gestalter i försöken att förnya och ena partiet inför kongressen.
  • De understryker att verkligheten kräver förändring och hoppas på bred uppslutning – både på kongressen och hos väljarna.
  • Samarbete med MP/V är inte aktuellt om det innebär eftergifter i dessa frågor.
  • Carvalho öppnar för samarbete med Moderaterna i rättsfrågor efter nästa val.

Notera detta: Socialdemokraterna har inga planer på att stoppa asylinvandringen från länder utanför Europa – inte ens om de vinner valet 2026. Trots decennier av misslyckanden vägrar partiet fortfarande ta ansvar för de katastrofala konsekvenserna som följde efter att Luciabeslutet slopades på 1990-talet.

Om de återtar makten kommer det betyda att storstäderna får bära ännu större bördor – mer segregation, mer kriminalitet, mer splittring. För samtidigt som de påstår sig vilja ”lösa problemen”, vägrar de ta itu med den mest grundläggande åtgärden: att strypa inflödet av asylsökande från dysfunktionella länder med helt andra värderingar än våra.

För att ens ha en chans att bilda regering 2026, är Socialdemokraterna beroende av Miljöpartiet och Vänsterpartiet – två extrempartier som vill ha fri asylinvandring och som föraktar svenska traditioner. Särskilt Vänsterpartiet, vars marxistiska ideologi har kostat världen över 100 miljoner människoliv. Dessa partier vill öppna Pandoras ask på vid gavel – och bjuda in fler människor från länder där jul och påsk är främmande begrepp, med alla de problem det redan lett till i form av sprängdåd, skjutningar och parallellsamhällen.

Det hela är ett enda cyniskt fulspel för att lura väljarna. Vi har sett deras verkliga agenda sedan 1970-talet – en målmedveten nedmontering av svensk sammanhållning genom påtvingad mångkultur. Resultatet? Sönderslagen välfärd, utbrända poliser, raserad trygghet.

När Stefan Löfven lät Sverige stå utan försvar under migrantkaoset 2015 öppnades dörrarna för en social och ekonomisk kollaps. Sedan dess har vi fått se välfärdsbedrägerier i miljardklassen, barn rekryteras till mord, bostadsområden förvandlas till krigszoner – och en stat som kapitulerat inför klanstrukturer och våldsromantik.

Det är inte en politisk kursändring Socialdemokraterna erbjuder – det är en omsorgsfullt förpackad fortsättning på samma förödande experiment. Sverige förtjänar bättre än att än en gång låta sig luras av tomma löften och taktiska utspel.