Tidöregeringen vill bränna 109 miljoner på att köpa in 48 000 elmopeder till Ghana. Men att köpa elmopeder till Ghana är rent av vansinne.
Jag äger själv en elmoped – det är ett fordon fullt av barnsjukdomar och brister. Bara ett nytt batteri till denna moped, som har ett inköpspris på 25 000 kronor, kostar 19 000 kronor, och den har bara en räckvidd på cirka 6 mil. Mitt fordon är bara 3 år gamlat, men har slutat fungerat ,den har varit inne på garanti service flera ggr.
Landet Ghana har återkommande strömavbrott och elbrist.
Medelinkomsten är 2 024 USD, det vill säga cirka 20 000 kronor per år.
30,5 % av befolkningen har en daglig inkomst på mindre än 32 kronor.
Frågan man bör ställa är:
1) Vad kommer att hända med dessa mopeder 48000 elmopeder för 109 miljoner? Låt mig gissa: många kommer att köras den första månaden, sedan kommer elbristen göra att de anses oanvändbara.
2) När batteriet är slut kommer man inte ha råd att köpa ett nytt. Även om priset är anpassat för svenska förhållanden som ange ovan, kommer det fortfarande vara en betydande kostnad i Ghana. En stor del av dessa 48 000 st i elmopeder kommer att hamna på ett gigantiskt sopberg.
3) En elmoped är full med datorer och elektronik – som inte ens svenska återförsäljare klarar av att reparera. Hur ska man då kunna göra det i ett utvecklingsland som Ghana?
4) Många elmopeder kommer att säljas vidare till något annat land, eftersom människor behöver pengar för att överleva.
Allt detta görs bara för att man vill kompensera för svenskarnas växthusgasutsläpp – så vi ska alltså dumpa 48 000 elmopeder i ett fattigt land i Afrika?
Hade det inte varit smartare att köpa in bensinmopeder som klarar Euro 5 eller Euro 6 istället?
1 000 Volvo-bilar till Nordkorea som vi aldrig fick betalt för.
År 1974 tecknade Sverige ett handelsavtal med Nordkorea som bl.a. innebar att Sverige skulle exportera 1 000 Volvo 144 GL-bilar. Dessa fyradörrarssedaner var en av Volvos toppmodeller vid tiden.
Nordkorea fick bilarna levererade på kredit, vilket innebar att de skulle betala senare. Totalt handlade det om cirka 70 miljoner kronor (1970-talets penningvärde). Affären sågs som ett sätt att öppna dörrar och bygga förtroende.
Nordkorea betalade aldrig
Några vanvett affären vill jag inte veta av, för att citera Emil pappa i en berömd barnbok.
Lämna ett svar
Du måste vara inloggad för att publicera en kommentar.