Regeringens höjda lönekrav och avskaffandet av spårbytet har lett till utvisningar av vårdpersonal och stora brister i äldreomsorgen, särskilt i Harads. Många medarbetare tvingas lämna Sverige trots anställning. ”Vem ska ta hand om de äldre när de som vill jobba inte får stanna?” frågar rekryteraren Marie Mattsson.
Tidöregeringen gör äntligen det som borde ha gjorts för länge sedan: städa upp i asylindustrins kaos. En av de bästa besluten hittills är att börja skicka tillbaka det som i praktiken varit avfall från systemet – personer utan asylskäl som ändå klamrat sig fast i Sverige.
Tusentals människor från tredje världen har kunnat stanna kvar trots avslag, genom så kallade spårbyten. Det har räckt med ett jobb på 13 000 kronor i månaden för att kringgå lagen. Resultatet? Äldreomsorgen har fyllts med människor som knappt kan ett ord svenska – och det är våra gamla och sjuka som fått betala priset.
Det är ett hån mot dem som byggt landet. Äldre tvingas förlita sig på personal som varken förstår dem eller kan utföra sitt jobb ordentligt. I värsta fall har det lett till övergrepp mot de mest sårbara i samhället. Och allt detta för att Sverige har låtit sitt asylsystem bli ett rundningsmärke.
Men den tiden är över. Sedan 1 april är spårbyten stoppade. Personer utan skyddsskäl ska inte stanna – de ska återvända. Äntligen ser vi politiskt mod som kan bryta trenden av ökad brottslighet och urholkad trygghet.
Och låt oss tala klarspråk: om äldreomsorgen verkligen behöver folk, varför rekryteras inte inom EU? Vi har en gemensam arbetsmarknad med 450 miljoner invånare. Det är en ren lögn att det inte går att hitta arbetskraft där.
När vänstermedia ylar om hur synd det är om de som nu måste lämna Sverige, ignorerar de verkligheten: det är en politisk kampanj för öppna gränser, inget annat. Sverige behöver inte fler människor från länder med där man inte fira Jul och påsk.. Sverige behöver kontroll, ansvar och respekt för lagarna.
Faktaruta: Spårbyte från asyl till arbetstillstånd – konsekvenser
- System kringgås: Personer som får avslag på asyl kan ändå få stanna genom att byta spår till arbete, vilket urholkar asylsystemets legitimitet.
- Ökat tryck på arbetsmarknaden: Lågkvalificerade jobb tas i ökad utsträckning av personer med tillfälliga arbetstillstånd, vilket påverkar löner och konkurrens.
- Risk för fusk: Falska anställningsintyg eller skenanställningar förekommer för att möjliggöra spårbyte och få stanna i landet.
- Motverkar återvändande: Människor som egentligen inte har skyddsbehov får fotfäste i Sverige och återvänder inte, trots avslagsbeslut.
- Skapar parallella system: När arbetstillstånd används som alternativ asylväg skapas en gråzon där reglerna blir svårare att upprätthålla.
Spårbyte innebär att en person som fått avslag på asylansökan istället söker uppehållstillstånd som arbetstagare. Kritiker menar att detta används för att kringgå lagstiftningen och försvårar en reglerad invandringspolitik.