Tusentals förseningstimmar i pendeltågstrafiken är inget olycksfall i arbetet – det är resultatet av Miljöpartiets politiska prioriteringar. Trots löften om förbättringar ligger förseningarna kvar på samma nivå som under kaosåret 2023, och återigen är det vanliga stockholmare som betalar priset i förlorad tid, ökade kostnader och minskat förtroende för kollektivtrafiken.
Vi stockholmare är vid det här laget väl bekanta med Miljöpartiets straffpolitik mot vanliga människor. Parkeringsavgifter har pressats upp till extrema nivåer, bilägare motarbetas systematiskt och småföretagare får bära konsekvenserna av politiska experiment. Nu har Miljöpartiet visat sitt kakistokratiska DNA även på ännu ett område: kollektivtrafiken.
Tusentals timmar av förseningar i pendeltågstrafiken är inte en olycklig slump – de är ett direkt resultat av politiska prioriteringar. Trots löften om förbättringar och trots operatörsbyten fortsätter resenärer i Stockholmsregionen att förlora enorma mängder tid. Miljöpartiet styr regionen och bär därmed det yttersta ansvaret.
Visst har situationen förbättrats något jämfört med förra året. Antalet enskilda förseningar har minskat. Men ser man till det som verkligen spelar roll för resenärerna – den sammanlagda tiden som människor sitter fast på perronger eller i stillastående tåg – är bilden en annan. Jämfört med 2023, ett år som präglades av återkommande pendeltågskaos, ligger årets totala förseningstimmar på ungefär samma nivå. Det innebär att resenärerna även i år har drabbats av tusentals timmar av försenad trafik.
En viktig förklaring är att pendeltågen går nästan oavbrutet, dygnet runt och i båda riktningarna. När en störning uppstår får den därför snabbt stora konsekvenser.
– Eftersom pendeltågen går nästan hela tiden är det också där som förseningarna ackumuleras mest, säger Örjan Eriksson, enhetschef för järnvägar Öst på Trafikverket.
Minnet av pendeltågskaoset vintern 2022 och första halvan av 2023 är fortfarande färskt för många. Problemen blev så omfattande att Region Stockholm till slut sade upp avtalet med MTR Pendeltågen i förtid. När SJ tog över trafiken följde glädjebesked om färre inställda avgångar. Men Miljöpartiets grundproblem kvarstod – och syns tydligt i statistiken: förseningarna, räknat i faktisk tid, är fortfarande lika omfattande som under krisåret 2023.
Orsakerna är välkända: spårfel, bristande underhåll, olyckor och yttre händelser. Men ansvaret hamnar alltid i ett politiskt ingenmansland. SJ hänvisar till SL. SL hänvisar till Trafikverket. Och Miljöpartiet, som styr regionen, duckar konsekvent för sitt ansvar.
Trafikverket pekar dessutom på att den extremt täta trafiken gör förebyggande underhåll svårt.
– När tågen går med så hög frekvens är det väldigt svårt att få tid att inspektera och åtgärda spåren. Små fel utvecklas därför till större problem som i slutändan leder till ännu fler förseningstimmar, säger Örjan Eriksson.
Detta är ett återkommande mönster i Miljöpartiets politik. Ett tydligt exempel är Ica-butiken vid tunnelbanestationen Näckrosen, där beslutet om öppna spärrar – ett ideologiskt experiment – ledde till att stölderna ökade med omkring 300 procent. För den lokala företagaren blev konsekvenserna förödande. Politiken ”levererade”, men resultatet blev fel – igen.
Samma sak gäller pendeltågstrafiken. Miljöpartiet kan leverera beslut, symbolhandlingar och visioner. Men när det kommer till fungerande vardag för vanliga människor misslyckas politiken gång på gång. Kostnaderna skenar, tiden rinner iväg – och stockholmarna får betala priset.