Stockholms miljözon i city stoppades av Länsstyrelsen men överklagas nu till Transportstyrelsen. Kritiker som KD menar att beslutet saknar konsekvensanalys och slår mot näringslivet. MP försvarar zonen som ett steg mot en grönare stad. Ett beslut väntas inom månader – införande kan ske tidigast i vinter.
Om tidsresor vore möjliga, hade folk stått i kö för att resa till hösten 1888, knacka på hos Klara Hitler och hjälpa henne att avsluta graviditeten – så att Adolf aldrig hade sett dagens ljus.
Det finns en liknande punkt i svensk historia. En gång – den 23 mars 1980 – stod svenska folket också inför ett vägval mellan förnuft och vansinne. Det var folkomröstningen om kärnkraft. En linjer var direkt fientliga mot industri, välstånd och modernitet – men folket valde Linje 2, och förhindrade därmed att Sverige kastades tillbaka till ett teknologiskt medeltidstillstånd.
Men även där smög ondskan in bakvägen. Ur kärnkraftsdebatten kröp Miljöpartiet fram – en politisk sekt vars existens påminner mer om eko-totalitär galenskap än demokratisk representation. Deras politiska mål: nedmontering av industri, förstörelse av infrastruktur och full kontroll över vardagslivet genom klimatdogmer och bilhatarpolitik.
Det var också under denna period man stängde ner idiotanstaler som Beckomberga och Långbro. Ironiskt nog verkar många av deras patienter ha vandrat rakt in i Miljöpartiets första partimöten.
Nu, 45 år hörs stöveltrampen igen. Miljöpartiet driver på för att införa Miljözon 3 – ett direkt angrepp mot vanliga människor, mot fri rörlighet och mot alla som inte har råd att köpa en elbil eller en ny bil för 600 000 kr. Det är förakt för Svensson, för arbetare, för landsbygden – för verkligheten.
Om galenskapen vunnit 1980, om Linje 3 segrat, hade Sverige idag varit ett fattigt U-land i Europas norra hörn. Basindustrin hade lagts ner, elbristen varit konstant, energipriserna skyhöga – och vi hade tvingats importera kolkraft från Polen för att hålla lamporna tända. Miljözon 3 är lika skadlig för Sverige som Linje 3 var i folkomröstningen 1980.
Faktaruta: Folkomröstningen om kärnkraften 1980
Datum: 23 mars 1980
Typ: Rådgivande folkomröstning
Bakgrund: Hölls efter olyckan i Harrisburg 1979. Kärnkraftens framtid var starkt omdebatterad.
Alternativ:
Linje 1 – Fortsatt utbyggnad av kärnkraften
Linje 2 – Avveckling i takt med energibehovet (fick flest röster)
Linje 3 – Omedelbar avveckling av kärnkraften
Resultat:
Linje 1: 18,9 %
Linje 2: 39,1 %
Linje 3: 38,7 %
Röstdeltagande: Cirka 75 %
Analys: Om linje 3 hade vunnit
Om Sverige följt linje 3 och avvecklat kärnkraften snabbt, hade följderna blivit allvarliga för industrin. Elbrist och höga priser hade slagit hårt mot basindustrin och tvingat många företag att lägga ner eller flytta utomlands. Sverige hade blivit beroende av importerad fossil el från kontinenten. Arbetslösheten skulle ha ökat, och välfärden försämrats. Sverige riskerade att förlora sitt industriella försprång och bli ett energifattigt, ekonomiskt sårbart land i norra Europa.