Malmö må vara Sveriges tredje största stad, men ekonomin går på knäna. Trots höga kreditbetyg och glansiga projekt lever kommunen på massiva Robin Hood-bidrag från resten av landet – samtidigt som arbetslöshet och bidragsberoende hör till landets högsta. Nu varnar kritiker för att försöken med kulturljudzoner och politiska experiment snarare gör staden till ett avskräckande exempel. För Stockholm innebär Malmös bidragsmodell att varje invånare i praktiken får betala runt 6 400 kronor extra per år i skatt – bara för att hålla Malmö flytande.
Innehållsförteckning
- Malmö visar vägen – till kaoset
- Staden som inte går runt utan Robin Hood
- Kakistokrati som norm
- Stockholm – varnas!
- Stockholmare får betala priset för Malmös Robin Hood-bidrag
Malmö visar vägen – till kaoset
I Malmö är det mesta möjligt – men sällan till det bättre. Sedan 2021 har staden en kulturljudzon i Sofielund. Där gäller inte längre vanliga regler om buller och trivsel – nej, här skyddas klubbar, industrier och replokaler från klagomål, medan de boende får vänja sig vid att deras rättigheter har satts på undantag.
Det låter nästan som en satir, men det är på fullt allvar: Malmö har alltså skapat en frizon för buller, en plats där skakande basgångar, industribuller och nattligt oljud är en del av stadsplaneringen.
Staden som inte går runt utan Robin Hood
Men detta är ju Malmö i ett nötskal. En stad som inte klarar sin egen ekonomi, utan måste räddas av Robin Hood-bidrag från resten av Sverige. Utan dessa pengar skulle budgeten falla ihop som ett korthus. Malmö går inte runt på egen kraft – man måste ha hela landets plånbok för att hålla staden vid liv.
Kakistokrati som norm
Och politikerna? De verkar mer lämpade för en roll i en svart komedi än i en kommunledning. Besluten påminner alltmer om en kakistokrati – styre av de minst lämpade – där fokus ligger på symbolpolitik och absurda experiment, i stället för trygghet, bostäder och ordning.
Att låsa fast hela kvarter i evigt buller i stället för att bygga nya bostäder är kanske det tydligaste exemplet hittills.
Stockholm – varnas!
Nu pratar vissa om att införa samma modell i Stockholm. Men föreställ dig scenariot: du köper en bostadsrätt för tio miljoner i Hornstull eller på Södermalm – bara för att få reda på att kommunen plötsligt bestämt att ditt område blivit en kulturljudzon. Dina klagomål är ogiltiga, och varje natt fylls din lägenhet av basgångar och industridån.
Det är inget annat än ett helvete på jorden för bostadsägare – och en total kapitulation för vettig stadsplanering.
Stockholm borde alltså inte inspireras av Malmö. Tvärtom: huvudstaden borde se kulturljudzonen som ett avskräckande exempel på hur illa det kan gå när kakistokrater får styra.
Stockholmare får betala priset för Malmös Robin Hood-bidrag
Det är inte bara Malmöbor som påverkas av stadens ekonomiska modell – hela Sverige dras in. För att Malmö ska kunna ta emot sitt gigantiska Robin Hood-bidrag på 18 500 kronor per invånare 2025, måste andra kommuner skjuta till. För Stockholms del innebär det att varje invånare i praktiken får betala runt 6 400 kronor extra per år i skatt – pengar som inte går till skolor, vård eller trygghet i huvudstaden, utan för att hålla Malmö flytande.
Fakta: Malmö – ekonomi, arbetslöshet & storlek
Uppgifter per 2024–2025 (uppdatera vid behov).
| Sveriges 3:e största stad | ca 365 600 invånare (kommunen, 2024) |
|---|---|
| Budget – totala kostnader (2024) | ca 31 miljarder kr |
| Resultat/underskott (2024) | prognos: underskott ca 61 miljoner kr |
| Intäktsmix (2024) | skatter & statsbidrag dominerar; övrigt: markförsäljning, avgifter, finansiella intäkter |
| Kommunalekonomisk utjämning | 2024: ca 7 miljarder kr 2025: ca 6,8 miljarder kr (≈ 18 500 kr/invånare) |
| Arbetslöshet (senaste) | ca 12,4 % (nov 2024), upp från 11,9 % nov 2023 |
| Långtidsarbetslösa | ca 5,7 % av arbetskraften (juli 2025), näst högst i landet |
| Andel bidragsförsörjda | 18,1 % av befolkningen – näst högst i landet |
| Externa lån | EIB-lån ca 2,6 miljarder kr (2025–2029) |
| Kreditrating | Högt (AAA / A-1+) |