79-åriga Eva Andersson i Norrköping är ett av offren för kommunens lågt ställda språkkrav på hemtjänstpersonal. En morgon i slutet av juni, när hon bad om kräm med mjölk till frukost, fick hon i stället en tallrik kattmat placerad framför sig.
Eva, som på grund av en lungsjukdom haft hemtjänst i två år, insåg direkt misstaget. Hon påpekade att maten var avsedd för katten, men på grund av personalens bristande svenskkunskaper blev kommunikationen svår. Den anställde fotograferade kylskåpets innehåll och bad Eva peka ut vad som var människomat och djurmat – en förnedrande situation för en äldre person som är beroende av hjälp.
Trots att incidenten hade kunnat få allvarliga hälsokonsekvenser, valde kommunen att inte göra en lex Sarah-anmälan. I stället avfärdades händelsen som ett ”olyckligt misstag” och en ”ovanlig ändelse”.
Verksamhetschefen Anette Asplund hävdar att språkkunskaper kontrolleras vid rekrytering. Men i praktiken visar fallet med Eva att kommunen accepterar personal som inte kan tillräckligt bra svenska för att utföra sitt arbete säkert. Resultatet blir att äldre människor får agera försökskaniner i kommunens integrationspolitik – på bekostnad av deras trygghet, värdighet och hälsa.