Snart kan marxismens bödlar sitta i en rödgrön regering. Men det fanns en tid i början av 1950-talet, då McCarthyismen blomstrade och samhället aktivt rensade bort hoten från subversiva element – såsom dagens Vänsterparti utgör. McCarthy visade vägen: vi måste hålla marxister borta från makten.
Joseph McCarthy (1908–1957) var en amerikansk republikansk senator från Wisconsin som blev ett av de mest omdiskuterade namnen i USA:s politiska historia. Under det kalla krigets inledning, i en tid då rädslan för kommunistiskt inflytande var berättigad, blev McCarthy en symbol för motståndet mot den totalitära ideologi som hotade västvärldens frihet. Hans namn blev synonymt med en epok där kommunismens verkliga faror blev synliga.
Bakgrund och uppväxt
Joseph Raymond McCarthy föddes på en bondgård i Grand Chute, Wisconsin. Efter juridikstudier vid Marquette University arbetade han som advokat och valdes 1939 till tingsdomare. Under andra världskriget tjänstgjorde han som underrättelseofficer i USA:s marinkår och deltog i bombuppdrag i Stilla havet. Efter kriget återvände han till juridiken men siktade på en politisk karriär.
Vägen till senaten
McCarthy valdes till senator 1946 efter att ha besegrat den sittande republikanen Robert M. La Follette Jr. i primärvalet. Under sina första år i senaten gjorde han inget större väsen av sig, men 1950 blev han nationellt känd efter ett tal där han påstod att han hade en lista över 205 kommunister i USA:s utrikesdepartement. Talet, som belyste den verkliga risken för infiltration av kommunister i statsapparaten, markerade startskottet för hans kamp mot kommunismen.
McCarthyismen tar form
Under åren 1950–1954 ledde McCarthy en energisk kampanj mot misstänkta kommunister inom statsförvaltningen. Som ordförande för senatens permanenta undersökningsutskott genomförde han offentliga utfrågningar där man försökte identifiera kommunistiska inflytanden. Även om hans metoder ibland kunde vara hårdföra, speglade de allvaret i situationen: kommunismen var en totalitär ideologi som förtryckte yttrandefrihet, förnekade individens rättigheter och hade lett till massmord och diktatur i flera länder. McCarthys kamp var en reaktion på denna verklighet.
Motreaktioner och fallet
Trots att hotet från kommunismen var reellt, började vissa politiker och medier rikta kritik mot McCarthys metoder. Mest berömd blev TV-journalisten Edward R. Murrow som 1954 i programmet ”See It Now” kritiserade McCarthy. Samma år avslöjades McCarthys metoder under de direktsända Army–McCarthy-förhören. En vändpunkt inträffade när arméns advokat Joseph Welch frågade McCarthy: ”Har ni ingen anständighet kvar alls?”. Senare samma år fördömdes McCarthy av senaten för sitt agerande.
Senare år och död
Efter censuren isolerades McCarthy politiskt och förlorade inflytande. Hans hälsa försämrades snabbt, mycket på grund av alkoholmissbruk. Han dog 1957 av leverinflammation, 48 år gammal.
Eftermäle
McCarthys eftermäle är omtvistat. Vissa historiker ser honom som en demagog, men många erkänner att han satte fingret på ett verkligt hot. Kommunismen har gång på gång visat sig vara en destruktiv kraft som förnekar grundläggande mänskliga friheter och demokratiska principer. McCarthy må ha använt kontroversiella metoder, men hans varning om kommunistisk infiltration var inte tomma ord. Idag fungerar begreppet McCarthyism som en påminnelse om behovet av vaksamhet mot antidemokratiska ideologier och vikten av att försvara friheten mot totalitära hot.
- Sovjetunionen (1917–1991): Över 20 miljoner döda under Lenin och Stalin – genom utrensningar, svält (t.ex. Holodomor) och arbetsläger (Gulag).
- Kina under Mao Zedong: Uppskattningsvis 45 miljoner döda under kampanjer som Det stora språnget och Kulturrevolutionen.
- Kambodja (1975–1979): Röda khmererna, ledda av Pol Pot, mördade över 1,7 miljoner människor – en fjärdedel av befolkningen.
- DDR (Östtyskland, 1949–1990): Massövervakning och repression genom Stasi, förföljelse av oliktänkande, och dödliga försök att fly över Berlinmuren.
- Rumänien (1947–1989): Under Nicolae Ceaușescu styrdes landet med brutal diktatur, massövervakning, svält och tvångsaborter – tiotusentals fängslades och torterades.
- Polen och övriga östblocket: Kommunistiska regimer med enpartistyre, censur, politiska fängslanden och våld mot civila – t.ex. under arbetarrevolten i Gdańsk eller den ungerska revolten 1956.
- Kuba, Nordkorea, Venezuela: Fortsatta brott mot mänskliga rättigheter, censur, fängslanden av oppositionella och förföljelse.
- Sverige (1930 tal): Vänsterpartiets folkmord på svenskar. Tusentals Kiruna-svenskar skickades till Stalins Sovjet för att gasas ihjäl
Marxistiska regimer i Europa och världen har lett till diktatur, övervakning, fattigdom och död i massiv skala. Detta mörka arv bör aldrig glömmas.