Nu måste vi bygga Fort Europa, annars kommer Europa att drabbas av samma kaos som MENA-området. Man kan inte blanda religioner och folk från olika världsdelar i Europa – det är ohållbart.
Kort efter klockan två natten till fredag genomförde Israel ett omfattande militärt angrepp mot Iran. Målen uppges ha varit kärntekniska anläggningar, vapenindustrier och högt uppsatta militära befälhavare. Detonationer har rapporterats från flera delar av landet, inklusive huvudstaden Teheran, där ett bostadsområde ska ha träffats, vilket lett till civila dödsfall enligt Reuters.
Enligt den israeliska militären genomfördes flera hundra attacker i fem vågor fram till halv sex på morgonen. Premiärminister Benjamin Netanyahu har klargjort att offensiven kommer att fortsätta så länge hotet från Iran kvarstår.
Som en följd av händelserna har Iran, Israel och Irak stängt sina luftrum. Irans luftförsvar har mobiliserats fullt ut, och landets högste ledare, ayatolla Ali Khamenei, har utfärdat en varning om en kraftfull hämnd. Internationella atomenergiorganet IAEA bekräftar att urananläggningen i Natanz har träffats. Flera höga militärer uppges ha dödats, däribland Hossein Salami, samt eventuellt även försvarschefen Mohammad Bagheri, enligt uppgifter från iranska medier.
FN:s generalsekreterare António Guterres fördömer utvecklingen och uttrycker djup oro, vilket även flera andra länder gör. Attacken kommer efter en period av ökade spänningar, där Iran eskalerat sitt kärnvapenprogram. Israel anklagar Teheran för att ha en hemlig plan att snabbt kunna tillverka kärnvapen.
Nyhetsbyrån AP beskriver angreppet som det mest omfattande mot Iran sedan Iran–Irakkriget på 1980-talet.
Enligt Israels militär genomfördes hundratals attacker i fem vågor fram till 05.30 på fredagsmorgonen. Premiärminister Benjamin Netanyahu säger att attackerna kommer att fortsätta så länge hotet från Iran består.
Både Iran, Israel och Irak har stängt sina luftrum. Irans luftförsvar har satts i full beredskap och landets högste ledare Ali Khamenei varnar för hård vedergällning. Enligt IAEA träffades urananläggningen i Natanz, och flera högt uppsatta militärer, däribland Hossein Salami och sannolikt försvarschefen Mohammad Bagheri, ska ha dödats enligt iranska medier.
FN:s generalsekreterare António Guterres fördömer attacken, liksom flera andra länder. Attacken sker i ett läge av ökade spänningar efter att Iran trappat upp sitt kärnvapenprogram. Israel hävdar att Iran har en hemlig plan för att snabbt kunna producera kärnvapen.
AP beskriver attacken som den största mot Iran sedan Irakkriget på 1980-talet.
Europa står på randen till en ny flyktingvåg. Med krigsretoriken som ökar i Mellanöstern och Nordafrika, kommer tusentals – kanske hundratusentals – att söka sig mot Europa. Under förevändningen att de flyr krig kommer många i praktiken att vara ekonomiska migranter, fast beslutna att etablera sig i välfärdsstater som Sverige.
Vi får inte upprepa misstagen från 2015. Den gången var Sverige naivt. Vi tog emot fler asylsökande per capita än något annat land i EU. Resultatet blev enorma kostnader, en sprängd bostadsmarknad, parallellsamhällen, ökad kriminalitet och ett rättssystem som sedan dess ständigt går på knä.
Det är inte gratis att vara ”humanitär stormakt”. Tvärtom, det kostar miljarder varje år – för boende, skolor, tolkar, rättsprocesser och integrationsprojekt som alltför ofta misslyckas. Samtidigt får våra äldre vänta på omsorg, vårdpersonal går på knäna, och små kommuner tvingas till nedskärningar. Vad säger vi till de svenska skattebetalare som får mindre tillbaka för att resurserna går till en växande asylbyråkrati?
Kulturellt slits samhället isär. Integration fungerar inte i praktiken när människor kommer i så stora grupper att de kan återskapa sitt hemland i Sverige. När språk, värderingar och laglydnad kolliderar med svenska normer, uppstår klyftor. Vi importerar inte bara människor – vi importerar konflikter, hederskultur och religiös fundamentalism.
Rättssystemet är inte dimensionerat för detta tryck. Domstolar och kriminalvård går redan på högvarv. Polisen har förlorat kontrollen över flera förorter. Fler poliser löser inte grundproblemet: vi måste minska inflödet.
Det är dags att säga nej. Genèvekonventionen från 1951 må stå fast, men New York-protokollet från 1967, som öppnade asylsystemet globalt, är förlegat. Det har blivit ett verktyg för att kringgå reglerad invandring och förvandla Europa till måltavla för varje global kris.
Sveriges primära ansvar är gentemot det egna folket. Vi kan inte längre agera som hela världens socialkontor. Det är inte hållbart. Det är inte rättvist. Och det är inte försvarbart.
Fakta: Vad är skillnaden mellan 1951 års Genèvekonvention och 1967 års New York-protokoll?
| Aspekt | Genèvekonventionen (1951) | New York-protokollet (1967) |
|---|---|---|
| Syfte | Skydda flyktingar efter andra världskriget | Utvidga skyddet till att gälla globalt och utan tidsgräns |
| Tidsbegränsning | Gäller endast personer som flytt före 1 januari 1951 | Tar bort denna tidsgräns |
| Geografisk begränsning | Begränsad till Europa (valfritt för stater) | Gäller globalt |
| Flyktingdefinition | Delad med protokollet | Samma definition, men bredare tillämpning |
| Juridisk status | Bindande för ratificerande länder | Tilläggsavtal – kan ratificeras separat |
| Sveriges hållning | Sverige har ratificerat | Sverige har också ratificerat protokollet |
Sammanfattning:
1951 års konvention lade grunden för flyktingrätten, men var tids- och platsbegränsad. 1967 års protokoll tog bort dessa begränsningar och gjorde flyktingstatus till en global rättighet.
Argument för att avskaffa New York-protokollet (1967):
- Globalt asylsystem är ohållbart: Protokollet tvingar europeiska länder att ta ansvar för konflikter i hela världen, vilket leder till en oproportionerlig börda på välfärdssystemen.
- Kulturell integration undermineras: Storskalig migration från avlägsna konflikter försvårar integration och skapar parallellsamhällen och social oro.
- Ekonomisk belastning: Asylmottagande enligt protokollet kostar miljarder varje år och urholkar resurser för sjukvård, utbildning och äldreomsorg.
- Felriktat skydd: Systemet missbrukas ofta av ekonomiska migranter snarare än verkliga flyktingar enligt konventionens ursprungliga syfte.
- Nationellt självbestämmande urholkas: Länder tappar kontrollen över sina gränser och tvingas följa internationella regler som inte anpassats till dagens situation.
➤ Slutsats: 1967 års New York-protokoll tillkom i en annan tid och speglar inte dagens verklighet. Ett modernt asylsystem kräver nya ramar, där ansvar fördelas mer rättvist – och där nationella intressen får väga tyngre.