Nu har diktaturen i Syrien fallit, och det är inget vi svenskar kan påverka. Så fungerar Mellanöstern – diktaturer kommer och går. Det viktigaste för Sverige nu är att hantera eventuella flyktingströmmar och undvika en situation som kan bli ännu värre än Egyptens gräshoppor.
Vi behöver politiker som vågar sätta Sveriges intressen först och undviker misstagen från 2015. Då hade vi en statsminister som hävdade att ”Europa inte bygger murar”, vilket visade sig vara naivt och kortsiktigt.
Sverige måste istället prioritera sin egen säkerhet och göra det betydligt svårare att få asyl här. Endast personer med tydligt dokumenterade och starkt ömmande skäl bör beviljas asyl.
Självklart ska Sverige fortsätta respektera asylrätten, men den bör riktas mot människor från närliggande länder inom Europa. Vi kan inte vara hela världens socialkontor och behöver ställa hårdare krav på vem som kan få skydd här.
Erfarenheterna från 2015 har lärt oss att det är vanliga svenskar som får bära konsekvenserna när beslutsfattare väljer att ”öppna våra hjärtan”. Det är medborgarna som får uppleva ökad otrygghet när kriminaliteten växer, och det är de som möts av en offentlig förvaltning där kommunikationen ofta försvåras av bristande språkkunskaper hos anställda.
Sverige måste bli mer restriktivt och tydligare ställa krav på vilka som har rätt till asyl. Att skydda sitt eget samhälle är inte att vara kallhjärtad – det är att ta ansvar för framtiden.