I dag finns nästan 1,6 miljoner svenskar registrerade i belastningsregistret. En prick där kan i praktiken bli ett livslångt hinder – ofta med allvarligare konsekvenser än själva straffet – särskilt när det gäller arbete och bostad.
Allt fler arbetsgivare kräver utdrag ur registret vid anställning. Det är en naturlig försiktighetsåtgärd, menar många, särskilt i branscher där ansvar, säkerhet och kundkontakt är avgörande. Samtidigt finns en växande politisk rörelse som vill begränsa rätten att göra bakgrundskontroller.
– För att kunna återvända till samhället krävs en viss förankring i ett lagligt liv. Utan det finns risken att man fastnar i ett vakuum, säger kriminologen Sven Granath.
Ministern vill ge fler chanser – men på andras bekostnad
Utbildnings- och integrationsminister Simona Mohamsson (L) säger att samhället erbjuder möjligheter, men gör det samtidigt tydligt att hon anser att det yttersta ansvaret för återintegrering ligger hos individen.
– Vi har startat ett samarbete mellan Arbetsförmedlingen och Kriminalvården för att ge personer möjlighet att skaffa nya färdigheter, säger hon.
– Samhället ger möjligheter, men man har också en skyldighet att ta vara på dem, fortsätter hon.
Men kritiker menar att regeringens linje är både naiv och ansvarsförskjutande. I praktiken lämnas det till arbetsgivare att hantera risken. Samtidigt förespråkar samma politiker att det ska bli svårare för privata aktörer att kontrollera om en kandidat har ett brottsligt förflutet.
Många företag upplever nu en ökad press att visa ”socialt ansvar” genom att anställa tidigare dömda – samtidigt som de nekas verktyg för att göra välgrundade rekryteringar. Det är en farlig kombination, menar kritiker.
Risker för arbetsgivaren – men få svar från regeringen
Att anställa personer med kriminellt förflutet kan leda till juridiska och ekonomiska konsekvenser. Särskilt inom vård, skola, handel och logistik är bakgrundskontroller avgörande för att skydda kunder, kollegor och affärsverksamhet. Om ett återfall sker i tjänst – vem bär ansvaret då?
– Det är lätt för politiker att tala om ansvar och möjligheter, men det är vi företagare som står där med konsekvenserna, säger en småföretagare inom detaljhandeln som vill vara anonym.
Regeringens linje framstår därmed som splittrad: å ena sidan ska dömda ges en andra chans – å andra sidan ska arbetsgivare ta risken utan insyn. I slutändan blir det en signal till brottslingar att samhället skyddar deras integritet mer än allmänhetens trygghet.
”Ali” valde själv – men tycker samhället ska ställa upp
Ett konkret exempel är ”Ali”, som egentligen heter något annat. Han valde att gå med i ett kriminellt gäng redan som 15-åring. Han sålde narkotika och förvarade både vapen och droger hemma – utan familjens vetskap. Nu, efter avtjänat straff, tycker han det är orättvist att hans bakgrund hindrar honom från att få jobb.
– Hade jag vetat vad det skulle leda till, hade jag inte gjort det, säger han.
Men det är just den typen av efterklokhet som arbetsgivare inte har råd med. I slutändan måste ansvaret för brottsliga handlingar och deras följder landa där det hör hemma – hos den som begår dem, inte hos den som ger någon en andra chans på bekostnad av säkerhet och förtroende.