Familjen Fadavi riskerar utvisning efter att spårbytesprocessen avskaffats. Skolan och demonstranter protesterar, då sonen Kevin, 11, bott i Sverige sedan 2018. Många anser att lagändringen inte bör gälla retroaktivt.
Från och med den 1 april täppte riksdagen igen kryphålet i asylsystemet. Spårbytessystemet har utnyttjats av kriminella för att söka asyl i Sverige. (Ingen behöver fly från Iran – iranier som söker asyl i Sverige gör det för att förbättra sin ekonomi genom vår välfärd, inte för att de har asylskäl. Dessutom finns det andra länder i MENA-regionen där man kan få asyl.)
Spårbyte innebar att arbetsgivare utnyttjade asylsökande och bedrev lönedumpning. Vi svenskar som tillhör den Svenska folkstamen fick inte jobb inom kommunen, eftersom arbetssökande som ville göra spårbyte prioriterades så att de skulle få stanna.
Det finns arbetskraft att hämta från EU – vi behöver inte ta hit arbetskraft utanför Europa. Detta är en myt som sprids av vänsterextrema grupper.
Tack vare att spårbytet avskaffas blir Sverige tryggare, och de som inte har rätt till asyl får åka hem.
Om man kom hit 2018 har man knappast någon koppling till Sverige genom blod och jord, och det finns därför ingen anledning att få stanna.
- Kryphål i asylsystemet: Möjliggjorde att personer med avslag kunde stanna genom arbetsanställning, vilket väckte kritik mot rättssäkerheten.
- Risk för exploatering: Utsatta personer kunde tvingas acceptera dåliga arbetsvillkor av rädsla för utvisning.
- Urholkat förtroende: Systemet ansågs undergräva tilltron till en reglerad och rättvis migrationspolitik.
- Otydlig gränsdragning: Blandade ihop asyl- och arbetskraftsinvandring på ett sätt som skapade osäkerhet och oklar praxis.
- Svårkontrollerat: Migrationsverket hade begränsade möjligheter att kontrollera att anställningarna var seriösa och lagenliga.