
Under Nicolae Ceaușescus styre (1965–1989) blev Rumänien en av de mest repressiva diktaturerna i östblocket. Landet styrdes med järnhand av det Rumänska Kommunistpartiet, men två institutioner definierade Ceaușescus regim mer än något annat: det fruktade säkerhetspolitiska organet Securitate och den extrema personkulten som omgav honom och hans fru Elena.
Securitate – Övervakningsapparaten som genomsyrade allt
Securitate, officiellt Departamentul Securității Statului, var Rumäniens hemliga polis och anses ha varit en av de mest effektiva och brutala underrättelsetjänsterna i Östeuropa. Den grundades 1948 med hjälp av sovjetiska rådgivare, men utvecklades under Ceaușescus ledning till ett stat i staten.
Total kontroll
- Målet var att utplåna varje form av opposition mot regimen – både verklig och inbillad.
- Miljontals människor registrerades, avlyssnades och förföljdes. Enligt vissa uppskattningar hade Securitate upp till en informant per 30 invånare.
- Brev öppnades, telefonsamtal avlyssnades, och varje viskning om missnöje kunde leda till förhör, fängelse, tortyr eller ”omskolning”.
Skräck och tystnad
- Atmosfären i Rumänien präglades av rädsla och misstänksamhet. Ingen visste vem som var informatör – grannar, kollegor, till och med familjemedlemmar kunde rapportera till Securitate.
- Avvikande åsikter kunde klassas som fientlig propaganda. Vissa dissidenter spärrades in på mentalsjukhus.
- Tortyr och isolering användes rutinmässigt i förhör. Flyktingar som flydde till väst riskerade att jagas även utomlands.
Personkulten – Nicolae och Elena som övermänniskor
Redan på 1970-talet började Ceaușescu bygga upp en enorm personkult, inspirerad av ledare som Stalin och Kim Il-sung. Med tiden nådde den absurda nivåer.
Nicolae – ”geniet från Karpaterna”
- Ceaușescu titulerades med namn som ”den store tänkaren”, ”folkets sol” och ”fredens arkitekt”.
- Alla nyheter, böcker och läromedel hyllade honom oavbrutet. Hans födelsedag firades som en nationalhögtid.
- Skolor och arbetsplatser tvingades dagligen lära ut lojalitet och ära åt ledaren.
Elena – ”nationens mor”
- Ceaușescus fru Elena upphöjdes också till halvmytisk status. Hon utnämndes till vetenskapskvinna, trots bristande utbildning, och innehade toppositioner inom både parti och stat.
- Officiellt presenterades hon som en briljant kemist, trots att hennes vetenskapliga meriter till stor del var fabricerade.
Resultatet: Ett absurt skådespel
- Tv-sändningar visade hur folk grät av lycka när de såg Ceaușescu.
- Arbetare regisserades att ropa ledareslogans i kör vid varje besök.
- Offentliga byggnader tapetserades med Ceaușescus porträtt – ibland tusentals vid stora evenemang.
Konsekvenser och fall
Personkulten och Securitate gick hand i hand – den ena gödde den andres existens. All form av kritik slogs ner eftersom den sågs som ett angrepp på själva staten – som i praktiken var synonymt med Ceaușescu själv.
Men under 1980-talet började sprickorna bli uppenbara:
- Ekonomin kollapsade.
- Folk frös och svalt samtidigt som Ceaușescu byggde det enorma Folkets hus i Bukarest – ett av världens största byggnader.
- Missnöjet växte under ytan.
I december 1989 exploderade det i öppen revolt. Under några dramatiska dagar störtades diktaturen. Ceaușescu och Elena flydde, greps och avrättades efter en summarisk rättegång – direktsänd i nationell tv.
Efterspel
Efter revolutionen upplöstes Securitate, men många av dess före detta agenter integrerades i nya säkerhetsorgan. Arvet från Ceaușescus styre – rädslan, censuren och personlighetskulten – har lämnat djupa spår i det rumänska samhället.
I dag är Securitate ett nationellt trauma, och Ceaușescu ett avskräckande exempel på hur total makt kan förvrida ett samhälle.
Fakta: Rumänien under kommunismen (1947–1989)
Statsskick: Folkrepublik (1947–1965), Socialistrepublik (1965–1989)
Ledare: Gheorghe Gheorghiu-Dej, Nicolae Ceaușescu
Parti: Rumänska kommunistpartiet (PCR)
Ekonomi
System: Planekonomi med full statskontroll
BNP per capita (1980-talet): ca 2 000–2 500 USD
Statsskuld: Kraftig, Ceaușescu försökte betala av via export → intern varubrist
Industrialisering: Tung industri prioriterades framför konsumtion
Levnadsstandard
Bostäder: Trångt, ofta kalla och strömlösa betongblock
Mat: Ransonerad, långa köer, ofta brist
Hälsa: Brist på medicin, hög barnadödlighet
Utbildning: Statlig, ideologiskt styrd
Rättigheter
Yttrandefrihet: Obefintlig
Resefrihet: Begränsad, utreseförbud vanligt
Religiös frihet: Begränsad och övervakad
Övervakning
Securitate: Upp till 500 000 informanter, omfattande övervakning av befolkningen