Etikett: vandel

  • Permanenta uppehållstillstånd har gjort Sverige otryggt

    Permanenta uppehållstillstånd har under lång tid bidragit till ökad kriminalitet och minskad trygghet i Sverige. När personer som begår brott inte kan utvisas och medborgarskap delas ut utan tydliga krav urholkas både rättsstaten och förtroendet för migrationspolitiken. Det är hög tid att avskaffa PUT och återinföra krav på vandel, integration och ansvar.

    Livstidsutvisning för den som begår ringa stöld eller grövre brott är en absolut nödvändighet för att återställa tryggheten i Sverige. Den som inte uppvisar fläckfri vandel har förbrukat sin rätt att vistas här och ska omedelbart skickas tillbaka – utan hänsyn till vad som väntar i hemlandet. Svensk trygghet måste alltid gå före förövarens bekvämlighet.

    Frågan om permanenta uppehållstillstånd (PUT) är en av de mest avgörande i svensk migrationspolitik. Ändå finns det politiska krafter som fortfarande vill hålla fast vid ett system som under lång tid har bidragit till ökad kriminalitet, minskad trygghet och urholkad tillit i samhället. Att Liberalerna driver en linje där PUT försvaras är därför inte bara förvånande – det är ansvarslöst.

    Under många år har det varit extremt lätt att få permanenta uppehållstillstånd i Sverige. Konsekvensen av detta är tydlig: personer som begår brott kan inte utvisas, vare sig det rör sig om ringa stölder eller grövre kriminalitet. När staten frivilligt avsäger sig möjligheten att återkalla ett uppehållstillstånd vid brott, signalerar den att laglydnad inte är ett krav för att få stanna i landet. Det skapar otrygghet – och det är exakt vad vi ser i dagens Sverige.

    Majoriteten av det svenska folket vill se en strikt vandelsprövning. Principen är enkel och rimlig: den som inte uppvisar perfekt vandel ska inte ha rätt att stanna i landet. Det är ingen mänsklig rättighet att bo i Sverige, men det är en självklar rätt för svenska medborgare att kräva trygghet, ordning och respekt för lagarna.

    Även kraven för svenskt medborgarskap är idag alldeles för lågt ställda. I praktiken kan personer bli svenska medborgare utan att kunna svenska språket, utan att arbeta och utan att integreras i det svenska samhället. Medborgarskapet, som borde vara kulmen på en lång process av anpassning och ansvarstagande, har reducerats till en administrativ formalitet. Flera undersökningar pekar på att minst 20 års dokumenterat perfekt vandel borde vara ett grundkrav innan en ansökan om medborgarskap ens kan övervägas.

    Sverige behöver invandring – men rätt sorts invandring. Att ta emot människor från västvärlden eller EU, där kulturella normer, rättsstat och samhällsstruktur liknar våra egna, är något helt annat än att fortsätta massinvandringen från tredje världen. Den senare har i praktiken inneburit en råimport av kriminalitet, parallellsamhällen och ett ökande utanförskap som svenska skattebetalare tvingas bära kostnaden för.

    Permanenta uppehållstillstånd hör hemma på historiens bakgård. Ett modernt, ansvarsfullt Sverige måste bygga sin migrationspolitik på krav, ansvar och konsekvenser. Utan detta kommer otryggheten bara att fortsätta växa – och förtroendet för staten att fortsätta minska.

  • Göteborg slösar skattepengar på lånekläder : DU BETALAR!

    Göteborgs stad inför lånekläder på förskolor i utvalda stadsdelar för att säkerställa att alla barn kan delta i utomhusverksamhet, oavsett familjens ekonomi. Beslutet har väckt en omfattande debatt om föräldraansvar, rättvisa och hur kommunens resurser bör fördelas.

    I Schlaraffenland flyter honungen på gatorna och sparvarna kommer färdigstekta in i munnen, men vem ska betala för den här lyxen? När ska de grupper som kommit till Sverige men inte kan visa god vandel genom att försörja sig själva ta sitt solidariska ansvar och självdeportera sig själva? Eller är det okej att kolonisera någon annans land och sedan låta urbefolkningen försörja dig med världens högsta skatter?

    Göteborg inför lånekläder på förskolor – väcker frågor om rättvisa, ekonomi och föräldraansvar

    Göteborgs stad har beslutat att införa lånekläder på förskolor i utvalda stadsdelar. Syftet är att säkerställa att barn kan vistas utomhus även vid regn och kyla, oberoende av familjens ekonomiska situation. Beslutet följer rapporter från flera förskolor om att barn ibland hålls inne eller stannar hemma vid dåligt väder på grund av brist på ändamålsenliga kläder.

    På en förskola i Lövgärdet uppger personal att barnens närvaro och utevistelse påverkas tydligt av väderförhållandena.
    – Vi vill att alla barn ska kunna delta i verksamheten på lika villkor, oavsett ekonomiska förutsättningar, säger rektorn Fia Neldemo.

    Införs i områden med identifierat behov

    Lånekläderna ska finansieras genom en höjd barnpeng och ett förstärkt kompensatoriskt uppdrag. Enligt kommunalrådet Blerta Hoti Singh (S) riktas satsningen till förskolor där behovet bedömts vara störst.
    – Inget barn ska behöva stanna hemma på grund av att det saknas regnkläder, säger hon.

    Kritiska röster: ”Kommunen bör inte ta över föräldraansvaret”

    Satsningen har mött kritik från debattörer som ifrågasätter om kommunen ska tillhandahålla kläder när föräldrar redan förväntas bekosta andra nödvändiga artiklar, såsom blöjor.
    – Föräldrar står själva för blöjor, och många undrar därför varför kläder ska erbjudas kostnadsfritt, säger en kritiker.

    Ekonomiska invändningar

    Göteborg har ett högt kommunalt skattetryck i relation till sitt skattunderlag, vilket enligt kritiker förstärker behovet av tydliga prioriteringar. Flera debattörer menar att kommunen bör minska kostnader i andra delar av verksamheten och överväga en sänkning av kommunalskatten. En skattesänkning om två kronor lyfts som exempel på en åtgärd som skulle öka hushållens ekonomiska utrymme.

    Jämförelser med Stockholm

    I debatten har även Stockholms förskoleverksamhet lyfts fram som ett exempel på konsekvenser av bristande styrning och personalförsörjning. Kritiker menar att Göteborg bör undvika en liknande utveckling genom att tydligare fokusera på kärnverksamhet och långsiktiga åtgärder.
    – Det vore olyckligt om Göteborg hamnade i en liknande situation, säger en av de kritiska rösterna.

    Frågor om likvärdighet och solidaritet

    Att lånekläder endast införs i vissa områden har väckt frågor om likvärdighet. Kritiker menar att barn i områden med högre skatteuttag inte omfattas av satsningen trots att deras familjer i hög grad bidrar till kommunens ekonomi. Samtidigt får barn i områden med svagare ekonomiska förutsättningar del av förmånen.

    Enligt debattörer riskerar detta att uppfattas som bristande rättvisa:
    – Det är barn vars föräldrar bidrar mest till samhällets ekonomi som får minst tillbaka. Det uppfattas som orättvist av många, säger en röst i debatten, och tillägger att barns tillgång till förmåner inte bör skilja sig åt mellan olika stadsdelar.

    Vandel och föräldraansvar lyfts fram

    I diskussionen har även frågor om föräldraansvar och vandel aktualiserats. Företrädare inom barnavårdsnämnden framhåller att förmågan att tillgodose barns grundläggande behov, som kläder, borde vägas in vid prövning av permanent uppehållstillstånd eller medborgarskap.

    Experter inom Socialstyrelsen anser att om en familj inte klarar att tillgodose sådana behov bör det påverka möjligheten till fortsatt bosättning i Sverige och i vissa fall leda till återvändande till hemlandet. Andra påpekar att det finns flera europeiska länder att söka asyl i för dem som inte kan uppfylla grundläggande försörjningskrav och man kan alltid självdeportera sig,