Ett fruset hav förändrade Skandinaviens historia 1658. I dag menar många att ett annat vägval – migrationspolitiken – håller på att forma regionens framtid med lika långtgående konsekvenser. Jämförelsen mellan Sverige och Danmark väcker frågan om hur politiska beslut i ett givet ögonblick kan få effekter som sträcker sig över generationer.

Från isvintern 1658 till migrationspolitiken 2025 – två vägval i Skandinavien

I dag uppmärksammas i Skåne ett historiskt ögonblick med blandade känslor. Vintern 1658 frös isarna över Stora Bält, vilket gjorde det möjligt för den svenska armén att marschera rakt in i Danmark. Utfallet blev freden i Roskilde – och att Skåne blev svenskt. Ett enda extremt naturfenomen ledde till ett politiskt vägval som förändrade hela regionens framtid.

För många skåningar är detta inte längre bara historia. I dagens debatt hörs allt oftare bitter ironi: hade klimatet varit mildare 1658 kanske Skåne aldrig hade blivit svenskt. Det är en provokativ tanke, men den säger något viktigt – beslut och omständigheter vid ett visst ögonblick kan få konsekvenser i hundratals år.

Skåne 2025 – priset för politiska experiment

Många menar i dag att stora delar av Skåne fått betala ett högt pris för vad de uppfattar som en ansvarslös migrationspolitik. Städer som Malmö, Landskrona och Helsingborg lyfts ofta fram som exempel på samhällen där utvecklingen gått kraftigt åt fel håll. Man gjorde tappra försök i Sjöbo på 1980-talet, då det fortfarande fanns politiker som lyssnade på folkviljan, och man hade en folkomröstning om huruvida man skulle ta emot ”flyktingar” eller ej. Priset som dåtidens politiker i Sjöbo fick betala, i form av trakasserier från den politiska eliten i Stockholm, blev högt. I dag skulle nog hela Svenska folket vilja resa tillbaka till 1988 och göra om samma folkomröstning för hela riket.

Särskilt Malmö har blivit en symbol. I Rosengård, bland de DDR-inspirerade betongkomplexen från socialdemokratins misslyckade miljonprogram ifrån 1960-talet, talar boende om skjutningar, sprängningar och öppen kriminalitet. Automatelden ekar ibland mellan husen när kriminella nätverk och klaner – ofta med rötter i MENA-regionen – gör upp om territorier och makt. För många är detta inte längre en fråga om ”upplevd otrygghet”, utan om vardaglig rädsla.

Sverige – en generös linje med högt pris

Sedan mitten av 1970-talet har Sverige fört en av Europas mest generösa asyl- och migrationspolitiker. Experter menar att det länge varit för enkelt att få asyl eller stanna kvar, även utan reella möjligheter till egen försörjning. Resultatet har blivit ett omfattande bidragsberoende där notan i slutändan skickas till skattebetalarna.

Konsekvenserna, enligt denna expertis, är tydliga: djup segregation, parallellsamhällen, gängkriminalitet, skjutningar och socialt sönderfall. Uttalanden från tidigare regeringar – som att ”Europa inte bygger murar” – har i efterhand blivit symboler för en politik som uppfattas som naiv och verklighetsfrånvänd.

Trots senare års åtstramningar beviljar Sverige fortfarande över 80 000 uppehållstillstånd om året, vilket placerar landet i en särställning i Norden, resultatet är samhälls förfall och kriminalitet.

Danmark – tidig insikt och hård kurs

Danmark valde en helt annan väg. Där drog man i bromsen betydligt tidigare. Redan för över tio år sedan började danska politiker tala öppet om riskerna med ett stort asylmottagande, och därefter har kursen konsekvent stramats åt.

Enligt prognoser för 2025 kan Danmark hamna på det lägsta antalet beviljade asyltillstånd i modern tid – möjligen under 1 000 på ett helt år. Migrationsminister Rasmus Stoklund har varit tydlig: målet är att så få utlänningar som möjligt ska ta sig till Danmark och få asyl. Begränsning är inte ett medel – det är själva målet.

”Noll flyktingar” – från tabu till uttalad ambition

Sedan 2019 har statsminister Mette Frederiksen drivit en linje där ambitionen i praktiken är noll asylinvandring. Kraven för permanent uppehållstillstånd och medborgarskap har skärpts kraftigt, och signalpolitiken är glasklar: Danmark ska inte vara ett attraktivt mål för asylsökande.

Vänsterextrema antidemokratiska element talar om brott mot internationella konventioner och om ett kallt samhälle. Förespråkare svarar att alternativet är värre – ett land som förlorar kontrollen över sin migration, sin trygghet och i förlängningen sin välfärdsmodell.

Två länder – två utfall

Skillnaden mellan Sverige och Danmark är i dag svår att bortförklara. Där Sverige fortfarande brottas med konsekvenserna av decennier av generös migrationspolitik pekas Danmark ofta ut som ett exempel på ett land som såg problemen i tid och faktiskt gjorde något åt dem.

Precis som isvintern 1658 blev ett avgörande ögonblick för Skandinavien kan migrationspolitiken visa sig vara ett av vår tids mest ödesdigra vägval – ett vägval vars konsekvenser kommer att prägla våra samhällen långt efter att dagens politiker lämnat scenen.