Stockholm.homes

Etikett: tunnelbanan

  • Miljöpartiet fortsätter att misslyckas med kollektivtrafiken i Stockholmsregionen

    Miljöpartiets motstånd mot Östlig förbindelse har satt hela tunnelbaneutbyggnaden i gungning. Fyra miljarder kronor saknas – och utan en ny uppgörelse riskerar bygget att tvärstanna vid årsskiftet.

    Miljömuppar är inte som du och jag. I början av 80-talet ville dessa knäppskallar avveckla kärnkraften. Sverige hade blivit ett u-land. Nu klarar knäppskallarna inte ens av att bygga tunnelbana.

    Stockholms tunnelbana hotas nu av totalstopp. Fyra miljarder kronor saknas – och orsaken är Miljöpartiet.

    Regeringen var redo att stå för en stor del av kostnaden. Men Region Stockholm och Stockholms stad, styrda av Miljöpartiet, vägrade skriva under regeringens villkor: att inte motarbeta Östlig förbindelse.

    Därmed sprack uppgörelsen i sista stund. Staten drog tillbaka pennan, och bygget står utan pengar.

    ”Tiden rinner ut. Regionen har försatt sig i en rävsax”, säger Kristoffer Tamsons (M).

    Konsekvensen är att arbetet kan tvingas stoppas redan vid årsskiftet. Bara i Barkarby väntar merkostnader på över en och en halv miljard om bygget avbryts.

    Miljöpartiets nej till Östlig förbindelse har länge blockerat väg- och tunnelplaner. Nu slår det tillbaka. Partiets linje hotar inte bara motorvägen, utan också tunnelbanan till Nacka, Arenastaden och Barkarby – samt Spårväg syd till Huddinge.

    Ett nej som blivit dyrt – och kan kosta Stockholms kollektivtrafik miljarder.

    Faktaruta: Om Sverige sagt nej till kärnkraft i början av 1980-talet

    Elmix & kapacitet

    • Bortfall av ~40–50 % av den planerade/byggda elproduktionen under 80–90-talet hade behövt ersättas.
    • Vattenkraften var redan nära fullt utnyttjad → begränsat expansionsutrymme.
    • Ersättning sannolikt via kol/olja/torv & import + effektiviseringar och viss tidig vindkraft.

    Utsläpp & miljö

    • Väsentligt högre CO₂-utsläpp från el- och fjärrvärmesektorn under 1980–2000.
    • Mer SO₂/NOₓ → sämre luftkvalitet och större bidrag till försurning.
    • Mindre kärnavfall, men större bränsleimport & gruvavtryck globalt.

    Priser & konkurrenskraft

    • Högre och mer volatila elpriser, särskilt vintertid.
    • Tryck på elintensiv industri (stål, kemi, massa/papper) → risk för utflyttning/investeringsstopp.
    • Större fokus på energieffektivisering i hushåll och industri tidigare.

    Försörjningstrygghet

    • Högre importberoende (kol/gas/el) och exponerad för internationella kriser.
    • Svårare effektbalans i södra Sverige utan planerbar kärnkraft.
    • Behov av snabbare nätutbyggnad och fler reservkraftverk.

    Teknik & investeringar

    • Tidigare storskaliga satsningar på vind, bio-CHP och lagring (dock dyrare teknik på 80-talet).
    • Högre samhällskostnad för subventioner/stödprogram i flera decennier.
    • Snabbare omställning av fjärrvärme bort från olja → mer biobränsle/avfall.

    Policy & samhälle

    • Tydligare energibesparing i byggnormer och apparatstandarder tidigare.
    • Svårare klimatmål före 2000-talet p.g.a. fossil el.
    • Mindre export av billig, planerbar el → svagare Nordeuropeisk elmarknadsposition.

    Antaganden: Kärnkraftens historiska andel av svensk elproduktion når ~45–50 % från sent 1980-tal/1990-tal. Vind/sol var omogna och dyra på 80-talet; vattenkraft har begränsad expansion. Slutsatserna är uppskattningar och visar troliga riktningar (±) snarare än exakta tal.

  • SL:s rökfria kollektivtrafik – ett misslyckande under Miljöpartiet

    Innehållsförteckning


    I en suvnen tid fanns 5:e paragrafen i 5:e kapitlet i strafflagen – man kunde låsa in dessa odugliga miljömuppar på idiotanstalter. Men numera är dessa kakistokrater insläppta i politikens finrum och får söndra Sverige med mångkultur och laglöshet.

    Miljöpartiet predikar men levererar inte

    Att Miljöpartiet är oförmögna att genomföra effektiv politik är lika förutsägbart som att Kalle Anka visas klockan 15:00 på julafton. Ett tydligt exempel är det totala haveriet kring rökförbudet på perronger och busshållplatser – en lag som infördes för flera år sedan, men som i praktiken är helt tandlös i dagens Stockholm.

    Rökning utan konsekvenser – SL:s nya verklighet

    Trots att Miljöpartiet styr över SL har de inte lyckats upprätthålla ett enkelt, grundläggande krav: en rökfri kollektivtrafik. Det är idag fritt fram att stå och bolma på perronger, i bussterminaler och under tak – utan att någon ingriper. Röklukten möter dig redan i rulltrappan – det är ett faktum.

    Tekniken finns – men inte viljan

    Ansiktsigenkänning, övervakningskameror och automatiska böter skulle enkelt kunna användas för att upprätthålla lagen, om den politiska viljan fanns. Men viljan saknas – särskilt från ett parti som gärna predikar om folkhälsa och hållbarhet, men som i praktiken inte kan leverera annat än tomma ord.

    Ett system för lagbrott – skyddat av passivitet

    Tobaksskatten i Sverige är låg, böter utfärdas inte, och förbudsskyltarna är löjeväckande små – ofta i storlek av ett frimärke, diskret placerade där ingen ser dem. Resultatet? Tunnelbanan har blivit en frizon för lagbrott.

    Ett politiskt svek mot resenärerna

    Miljöpartiet har skapat ett system där kollektivtrafiken är en zon av anarki för den som vill röka. Det är inte bara ett svek mot resenärer som vill slippa passiv rökning – det är ett bevis på politiskt misslyckande i praktiken.

    👉 Click here for English version

    The Green Party Preaches but Doesn’t Deliver
    The Green Party’s inability to implement effective policies is as predictable as Donald Duck airing at 3:00 PM on Christmas Eve on Swedish national television – a deeply rooted tradition in Sweden that everyone counts on. A clear example of this failure is the total breakdown of the smoking ban on train platforms and bus stops – a law that was passed years ago but has become entirely toothless in present-day Stockholm.

    Smoking Without Consequences – SL’s New Reality
    Even though the Green Party oversees SL (Stockholm’s public transport authority), they’ve failed to uphold a simple, fundamental expectation: a smoke-free public transport environment. Today, smoking is commonplace on platforms, in bus terminals, and under shelters – and no one intervenes. The smell of cigarette smoke greets you already in the escalator. This is not an exaggeration – it’s reality.

    The Technology Exists – But Not the Will
    Facial recognition, surveillance cameras, and automatic fines could easily be used to enforce the smoking ban – if the political will existed. But that will is clearly missing, especially from a party that loves to talk about public health and sustainability, yet fails to deliver anything beyond empty rhetoric.

    A System of Lawbreaking – Enabled by Passivity
    Sweden’s tobacco tax is low, fines are practically never issued, and no-smoking signs are ridiculously small – often the size of a postage stamp and discreetly placed where no one will notice. The result? The subway has effectively become a free zone for breaking the law.

    A Political Betrayal of Commuters
    The Green Party has allowed a system to develop in which public transportation becomes an anarchic space for smokers. This is not only a betrayal of passengers who wish to avoid secondhand smoke – it is a clear, concrete example of political failure in action.

    Faktaruta: Miljöpartiet och rökfri kollektivtrafik – ett stort misslyckade.

    Målsättning

    Rökfri kollektivtrafik i praktiken: fordon, stationer, perronger, hållplatser, gångstråk och entréer – inklusive e-cigaretter.

    Vad som faktiskt gäller idag

    • Rökning i fordon är förbjuden sedan länge.
    • Rökning är formellt förbjuden på perronger och vid hållplatser – men gränserna för var zonen börjar/slutar är ofta otydliga.
    • E-cigaretter omfattas, men efterlevnaden är ojämn.

    Varför det brister enligt kritiker

    • Oklart ansvar mellan kommun, region/trafikbolag och fastighetsägare – tillsyn faller mellan stolarna.
    • Otillräcklig skyltning och svaga sanktionsmöjligheter mot överträdelser.
    • Få kontroller och låg prioritet i praktiken – regler utan uppföljning.
    • Otydlig zondefinition kring öppna ytor, in-/utgångar och bytespunkter.

    Kritik mot Miljöpartiet

    • Fokus på symboliska mål utan att säkra resurser för tillsyn och ordningshållning.
    • Inga enhetliga nationella riktlinjer för zonavgränsning, skyltstandard och sanktioner.
    • Brist på mätbara mål (KPI:er) och årlig uppföljning av efterlevnad.

    Konsekvenser

    • Fortsatt röklukt på perronger/hållplatser och ökad exponering för passiv rökning.
    • Ojämn rättvisa – vissa städer/regioner agerar, andra gör det inte.
    • Regler som upplevs som ”tandlösa” minskar respekten för rökförbud generellt.

    Vad som skulle krävas för verklig rökfrihet

    • Tydlig nationell zondefinition (inkl. entréer, bytesstråk och väntytor).
    • Enhetlig skyltning och informationskampanjer i hela landet.
    • Konkreta sanktionsverktyg och resurser för tillsyn.
    • Årlig redovisning av klagomål, tillsyn och efterlevnad – per region/knutpunkt.