Stockholm.homes

Etikett: Stefan Löfven

  • Vänsterns varningar om hot mot demokratin ifrågasätts

    Är Sveriges demokrati verkligen hotad, eller handlar det om överdrivna varningar i den politiska debatten? I takt med att allt fler röster från vänstersidan larmar om ett demokratiskt förfall växer också kritiken mot det som beskrivs som skrämselretorik. Samtidigt visar internationella mätningar att Sverige fortsatt är en av världens starkaste demokratier, vilket väcker frågor om vad som egentligen står på spel.

    Allt fler politiker, journalister och opinionsbildare inom Sveriges vänster hävdar att demokratin är hotad. Frågan som väcks är om detta hot verkligen existerar, hur det i så fall ser ut och vad som händer med ett samhälle där återkommande varningar riskerar att underminera tilliten till de demokratiska institutionerna.

    Liknelsen med “pojken och vargen”

    Ett återkommande tema i kritiken mot dessa varningar är att de liknas vid fabeln om pojken som ropade varg. När falska eller överdrivna larm upprepas riskerar de inte bara att förlora sin trovärdighet, utan kan också skapa en bild av att samhället är farligare och mer instabilt än det faktiskt är.

    Varningar från politiker och medier

    Flera framträdande röster har beskrivit den politiska utvecklingen i mycket allvarliga ordalag. Magdalena Andersson har talat om en kamp för demokratin och beskrivit Sverige som ett “tystare land”. Stefan Löfven varnade inför valet 2022 för att högerextremism hotar demokratiska värden.

    Journalister som Karin Pettersson och Anders Lindberg har också använt starka formuleringar och dragit paralleller till historiska exempel som fascism och auktoritära regimer. Även ledarsidor har varnat för att demokratiska system snabbt kan monteras ned om etablerade partier samarbetar med vad som beskrivs som auktoritära krafter.

    Valrörelsen 2022 och dess efterspel

    Under valrörelsen 2022 intensifierades dessa varningar. Socialdemokratiska företrädare framhöll att ett ökat inflytande för Sverigedemokraterna kunde innebära fara för samhällsinstitutioner som domstolar, myndigheter och medier. Budskapet var att hela den demokratiska strukturen stod på spel.

    Efter valet, där högerblocket vann, framfördes även påståenden om att desinformation, manipulation och hatkampanjer kan ha påverkat valresultatet, trots att detta inte kunde fastställas.

    Kritiken: Överdrifter och politisk retorik

    Kritiken mot dessa varningar är att de saknar konkret grund och främst är politiskt motiverade. Enligt denna syn handlar retoriken inte om faktiska hot mot demokratin, utan om att vinna politiskt stöd och makt.

    Det framhålls att det inte finns vetenskapliga belägg för att Sveriges demokrati är under nedmontering. Tvärtom visar flera internationella mätningar att landet fortsätter att rankas som en av världens starkaste demokratier, med höga placeringar i index från bland annat Economist Intelligence Unit, Freedom House och V-Dem.

    Folkets syn och demokratins styrka

    Även svenska folkets uppfattning pekar i samma riktning. Enligt SOM-undersökningen anser en stor majoritet av befolkningen att demokratin fungerar väl. Sverige beskrivs i dessa sammanhang som ett stabilt och välfungerande demokratiskt land.

    Desinformation och externa aktörer

    Samtidigt konstateras att utländska aktörer bedriver informationspåverkan mot Sverige. Myndigheten för psykologiskt försvar har uppmärksammat att desinformationskampanjer förekommer, där Sverige framställs i negativ dager.

    I dessa kampanjer förekommer exempelvis påståenden om kopplingar till nazism och försök att underminera förtroendet för svenska institutioner. Enligt kritiken kan inhemsk retorik om demokratiskt förfall utnyttjas och förstärkas av sådana aktörer.

    Risker med återkommande larm

    Ett centralt argument är att upprepade och överdrivna varningar om demokratins undergång kan få motsatt effekt. De kan underminera förtroendet för det demokratiska systemet och göra det svårare att skilja mellan verkliga och påstådda hot.

    Dessutom kan de bidra till ökad polarisering och misstänksamhet i samhällsdebatten.

    Slutsats: Vem hotar demokratin?

    Slutsatsen i denna kritik är att det verkliga hotet mot demokratin inte nödvändigtvis är de politiska motståndarna, utan snarare den retorik som utmålar dem som sådana. När politiska konflikter beskrivs som existentiella hot mot demokratin riskerar det att skada det system man säger sig vilja försvara.

    Debatten om demokratins tillstånd i Sverige fortsätter därmed att vara djupt polariserad, där frågan inte bara handlar om politikens innehåll, utan också om hur den beskrivs.

    Startsida

  • PUT hör hemma på historiens skräphög.

    Sverige har blivit ett land där ansvarslösa politiker i årtionden har blundat för verkligheten. Resultatet ser vi varje dag: våld, splittring och ett system som utnyttjas. Nu när någon äntligen vågar säga ifrån – då vräker man skit på Sverigedemokraterna. Det är hyckleri på hög nivå.

    Sverigedemokraternas förslag att återta permanenta uppehållstillstånd skapar otrygghet för hundratusentals välintegrerade skattebetalare. Många, som afghaner och somalier, kan inte få medborgarskap då Migrationsverket inte godkänner deras ID-handlingar. Myndigheten ligger dessutom flera år efter i handläggningen. Förslaget skulle kosta minst 2 miljarder och skapa onödig oro och byråkrati. Låt de permanenta uppehållstillstånden vara!

    Varför riktas all kritik mot Sverigedemokraterna, men inte mot de politiker som i decennier har misskött Sverige och gjort landet till hela världens socialbyrå? När Stefan Löfven 2015 proklamerade att hans Europa inte har några murar, öppnade han Pandoras ask – utan att ta ansvar för konsekvenserna.

    Att ta bort permanenta uppehållstillstånd är ett steg i rätt riktning. Den som har PUT kan i princip inte utvisas, även om brott begås. Antingen är man svensk medborgare och lever upp till kraven på hederligt liv och självförsörjning, eller så är man här på tillfälligt tillstånd. Kraven för medborgarskap bör därför skärpas – språk, samhällskunskap och egen försörjning ska vara självklara villkor.

    Vi som såg utvecklingen tidigt röstade på Ny Demokrati redan 1991, men då ville etablissemanget inte lyssna. Trettio år senare har Sverige förvandlats till ett land med dagliga skjutningar och sprängningar. Ny Demokrati vågade säga att kejsaren var naken, men få tog det på allvar.

    Sverigedemokraterna har gjort viss skillnad de senaste åren, men en tydligare och tuffare linje behövs för att återställa ordning och ansvar. Människor från länder som Somalia och Afghanistan kan i många fall återvända, särskilt när det nu finns återvandringsstöd som motsvarar flera årslöner.

    Det är också dags att ifrågasätta New York-protokollet från 1967 och inse att Sveriges ansvar främst bör ligga i att ta emot flyktingar från vårt närområde – inte att agera som hela världens socialbyrå

  • Året 2015

    År 2015 blev ett vägskäl i svensk historia. Sverige tog emot rekordmånga asylsökande, samtidigt som bilden av landet som en humanitär stormakt spreds både här hemma och internationellt. Många såg det som en fortsättning på en lång tradition av generositet – från Folke Bernadottes vita bussar efter andra världskriget till solidariteten med dagens Ukraina. Men skillnaden var tydlig: där Europa en gång hjälpte människor från ett sönderbombat närområde, tog Sverige nu rollen som hela världens socialbyrå.

    Det spreds en romantiserad bild av Sverige, då Sverige tog emot extrema mängder fejk-flyktingar ifrån framförallt MENA-området. Många härleder detta till Folke Bernadottes vita bussar som efter andra världskriget hämtade flyktingar från sönderbombat Europa. Vänsterpartiets kamrat Stalin brandbombade bland annat Riga och Tallinn 1944, så det fanns ett behov av att rädda flyktingar till Sverige.

    Men det finns en stor skillnad: vita bussarna hämtade människor efter en konflikt i Europa, precis som vi idag står upp för Ukraina. Men 2015 att vi skulle vara hela världens socialbyrå blev väldigt fel.

    Innan 2015 var Sverige redan väldigt förstört av mångkulturen. Redan på 1980-talet hade vi bedrivit en alltför generös asylpolitik. 1991 lyckades fritänkarna i Ny Demokrati klara 4 %-spärren med 6 %. Tyvärr blev Ny Demokratis framgång för snabb, och tre år senare åkte man ur riksdagen, eftersom partiet saknade förmåga att gallra bort dåliga politiker.

    Men lek med tanken vilket bättre Sverige det hade blivit om Ny Demokrati hade fått politiskt inflytande. De stod hårdare för en stram invandringspolitik, lägre skatter – allt sånt som får ett land att gå framåt och bli bättre. Istället upphävde man t.ex. Luciabeslutet och Sverige fick en alldeles för liberal invandringspolitik. Inte ens efter 11 september 2001 gjorde man något för att stoppa invasionen av muhammedaner från MENA.

    Så har åren gått. Mångkulturen har expanderat som en cancerböld på Moder Sveas samhälleskropp. Med mångkulturen kommer brottslighet som inte ens existerade på 70–80-talet. Det värsta som hände under 70-talet var när Vänsterpartiets kamrater i någon tysk terroristgrupp mördade vid Tysklands ambassad.

    Och vilket Sverige fick vi 2015, efter att Löfven hetsat massorna med att hans Europa inte bygger några murar?

    Dagliga skjutningar och sprängningar, en välfärd som knappt fungerar. Hade det funnits veteraner vid livet från första världskriget, så hade de drömt sig tillbaka till den vård de erhöll på västfronten 1917, om de hade fått uppleva den vård som Region Stockholm erbjuder sina invånare idag.

    Visst, Sverige behöver invandrare, men vi måste välja ut dem som man väljer anställda till ett företag eller plockar spelare till ett elitelag i fotboll. Man kan inte släppa in vem som helst som vill ha arbetstillstånd eller asyl i Sverige. Släpper man in fel människor, då måste man snabbt gallra bort dem och returnera dem till hemlandet – precis som man returnerar en trasig TV vid leverans.

    Vi behöver inte plocka arbetskraftsinvandrare utanför EU. EU består av över 300 miljoner invånare. Självklart ska vi hjälpa andra europeiska länder om de behöver fly, men låt oss begränsa asylrätten innanför Europas gränser och ifrån länder som firar jul och påsk.