Innehållsförteckning
- Socialdemokraterna misslyckas ännu en gång
- Invånare känner sig övergivna
- Handlare tvingas ta kostnaden
- Politisk kritik växer
- Socialdemokratiskt försvar
- Slutsats

Socialdemokraterna misslyckas ännu en gång
Vi stockholmare har gång på gång tvingats lida under Socialdemokraternas ändlösa rad av misslyckanden. Nyligen avslöjades att det i hela Stockholms innerstad bara fanns en enda ambulans i drift – ett direkt resultat av en socialdemokratisk politik där ansvar, verklighetsförankring och sunt förnuft ersatts av ideologisk blindhet. Liv och trygghet offras för politiskt prestigeprojekt.
Nu, i Hjorthagen, får vi återigen se konsekvenserna av denna ansvarslöshet. Ett drogtolerant lågtröskelboende har placerats mitt i en välmående stadsdel. Resultatet? Grannar och företagare utsätts för hot, skadegörelse, snatterier och påtända slagsmål. Vanliga, skötsamma människor får leva i kaos – medan de ansvariga politikerna gömmer sig bakom fina ord om ”harm reduction”.
Detta är inget annat än ett socialdemokratiskt haveri. Ett socialt experiment från helvetet där de som sköter sig får betala priset för politikers dumdristighet.
Frågan är: hur länge ska stockholmarna tvingas stå ut? Varför ska våra stadsdelar göras otrygga för att Socialdemokraterna vill leka social ingenjörskonst?
Det är hög tid att ansvar utkrävs. Ska lågtröskelboenden över huvud taget finnas – då kan de placeras i Norrlands inland, långt från tätbefolkade bostadsområden. Stockholms innerstad ska inte vara en experimentverkstad för en politik som gång på gång visat sig leda till misär.
Det nya drogtoleranta lågtröskelboendet i Hjorthagen har blivit ännu ett misslyckat socialdemokratiskt experiment. Redan kort efter invigningen fylldes området av problem: påtända personer i bråk, skadegörelse, hot och snatterier.
Invånare känner sig övergivna
Grannar beskriver hur vardagen snabbt förändrats. Tryggheten är borta, och många undrar varför politikerna valt att acceptera droger i ett bostadsområde.
– Vi får leva med följderna av deras beslut. Politikerna sitter trygga i stadshuset, men här ute är det vi som får ta smällen, säger en boende.
Handlare tvingas ta kostnaden
Lokala butiksägare rapporterar om ett tjugotal snatterier sedan boendet öppnade. Boendet saknar matservering, vilket gör att många vänder sig till butikerna – utan pengar.
– Det är vi handlare som får bära kostnaden för politikernas misslyckanden, säger en livsmedelshandlare.
Även restauranger vittnar om ökade problem. En krögare berättar om berusade gäster som vägrat nyktra alternativ och dessutom skrikit rasistiska tillmälen.
– Det känns som att de inte har något att förlora, säger han.
Politisk kritik växer
Moderaterna anser att boendet är ett haveri och att hela modellen med drogtolerans måste omprövas. Man pekar på Socialdemokraterna som ansvariga för en politik som slagit hårt mot vanliga människor.
Socialdemokratiskt försvar
Trots kritik från grannar, företagare och politiska motståndare fortsätter Socialdemokraterna att försvara boendet som en del av en strategi för skademinimering. Kritiker menar att detta är verklighetsfrånvänt – forskning visar att drogtoleranta boenden ofta förvärrar missbruket och skapar misär.
Slutsats
Boendet i Hjorthagen har snabbt blivit symbolen för ett socialdemokratiskt misslyckande. Resultatet är inte trygghet, utan otrygghet. Inte hjälp, utan fortsatt misär. Vanliga hederliga människor får leva med konsekvenserna – medan ansvariga politiker viftar bort problemen.
Faktaruta: Harm reduction (skademinimering)
Vad det är: En modell som utgår från att missbruk förekommer och fokuserar på att minska skadorna snarare än att omedelbart stoppa användningen.
Så fungerar det i praktiken:
- Boende kan tas in och stanna även om de är påverkade.
- Krav på nykterhet sänks vid intag och kvarboende.
- Insatser kan inkludera sprututbyte, naloxon och motivationsstöd.
Argument för (förespråkare):
- Färre överdoser och minskad smittorisk.
- Stabil kontakt med stöd/vård över tid.
Kritik – konsekvenser för hederliga medborgare och lokala företag:
- Ökad otrygghet i området: bråk, skadegörelse och tillgreppsbrott i butiker.
- Störd vardag: buller, nedskräpning och drogrester i offentliga miljöer.
- Ökad belastning på polis och räddningstjänst vid återkommande larm.
- Försämrad upplevd trygghet för barnfamiljer och äldre; företagare tar kostnaden.
Frågor att ställa till ansvariga innan/under drift:
- Finns dygnet-runt-bemanning, ordningsregler och samverkan med polis?
- Hur säkras matförsörjning, säkerhet och hantering av klagomål från grannar?
- Vilka tydliga mål och uppföljningsmått finns – när och hur utvärderas?
- Plan för att pausa, flytta eller avveckla om tryggheten försämras?
Denna ruta sammanfattar modellen och lyfter vanlig kritik ur grann- och näringsidkarperspektiv.