S-kvinnor, som i över hundra år drivit kampen för kvinnors rättigheter och rimliga arbetsvillkor, anklagas nu för att själva ha en arbetsmiljö präglad av kränkningar, skrik och detaljstyrning. Chefen Nina Unesi pekas ut som ansvarig – och ordföranden Annika Strandhäll kritiseras för att ha blundat för problemen.
Innehållsförteckning
- Utskällningar och rädsla
- Kontroll in i det privata
- Hyckleriet som svider
- Strandhäll kände till problemen
- Ansvar bollas fram och tillbaka
- En fråga om trovärdighet
Socialdemokraternas kvinnoförbund, S-kvinnor, har i generationer kämpat för kvinnors rättigheter och trygga arbetsvillkor. Men bakom kulisserna på kansliet i Stockholm växer en helt annan berättelse fram: vittnesmål om kränkningar, kontroll och psykisk press.
Fyra nuvarande och tidigare anställda pekar ut förbundssekreteraren och kanslichefen Nina Unesi som ansvarig för den otrygga miljön – medan ordföranden Annika Strandhäll kritiseras för att ha känt till problemen i flera år utan att agera.
Utskällningar och rädsla
Flera anställda beskriver hur konflikter tillåts eskalera inför öppen ridå, där utskällningar leder till att kollegor gråter på arbetsplatsen.
– Hon har skrikit på mig att jag är dum i huvudet och hysterisk. Jag fick hjärtklappning, mardrömmar och mådde fruktansvärt dåligt, säger en kvinna.
En annan berättar att hon sa upp sig enbart på grund av chefen.
– Jag har aldrig varit så rädd för en arbetsledare i hela mitt liv.
Kontroll in i det privata
Kritiken handlar inte bara om hårda ord. Enligt vittnesmål kräver Nina Unesi insyn i vilka anställda mejlar, vilka möten de deltar i och var de befinner sig. Två kvinnor uppger att de till och med uppmanats att berätta när de har mens, för att ”bevisa” behov av distansarbete.
En nuvarande anställd beskriver det som ett ”extremt kontrollbehov”.
Hyckleriet som svider
S-kvinnor har länge profilerat sig som försvarare av goda arbetsvillkor, fackliga rättigheter och jämställdhet. Just därför blir uppgifterna om förbundets egen arbetsmiljö särskilt laddade.
– Det är ju inte ett jävla systerskap för fem öre. Hade det här hänt på Klarna eller på ett privat företag hade S och hela arbetarrörelsen gått till storms. Men när det sker i de egna leden tystnar man, säger en tidigare anställd.
Strandhäll kände till problemen
Annika Strandhäll, som valdes till ordförande samtidigt som Nina Unesi tillträdde 2021, har enligt flera källor känt till missnöjet länge. Hon hävdar dock att hon först hösten 2023 insåg allvaret.
– Vi kartlade situationen, tog in HR-stöd och ställde krav på chefsutbildning, säger Strandhäll.
Flera tidigare anställda menar att det är en efterhandskonstruktion. De hävdar att signalerna om arbetsmiljön har nått styrelsen långt tidigare – utan att leda till förändring.
Ansvar bollas fram och tillbaka
När frågan om Nina Unesis framtid ställdes på sin spets inför kongressen i augusti, slutade det med omval. Det skedde trots att styrelsen informerats om kritiken och trots att flera anställda varnat för konsekvenserna.
Strandhäll pekar på valberedningen. Valberedningen pekar på styrelsen. Ingen vill ta ansvar för att en hårt kritiserad chef fick förnyat förtroende.
– Det är ett demokratiskt haveri. Partiet som ska vara garanten för schysta arbetsvillkor klarar inte ens att hålla rent i sina egna led, säger en tidigare anställd.
En fråga om trovärdighet
Frågan växer nu till mer än en intern arbetsmiljötvist. För S-kvinnor och Socialdemokraterna handlar det om trovärdighet. Hur kan man fortsätta kräva hårdare regler för arbetsgivare i hela landet – samtidigt som man ignorerar larm från de egna anställda?
Det är en fråga partiledningen snart kan tvingas svara på.
Definition: Nedsättande slang för en grupp kvinnor. Ordet är vulgärt och uppfattas ofta som kränkande.
Ursprung & spridning: Begreppet förekom tidigare i talspråk men blev allmänt känt 1992 i samband med en debatt där dåvarande LO-ordföranden Stig Malm kopplades till uttrycket. Händelsen triggade en stor språk- och jämställdhetsdebatt i svensk offentlighet.
Återtagande/omvärdering: 1999 gavs den feministiska antologin Fittstim ut (Bokförlaget DN), redigerad av Belinda Olsson och Linda Skugge. Titeln användes medvetet som språkaktivism – att ”reclaima” ett skällsord och vända det till ett uttryck för motstånd och mobilisering.
Stilnivå & bruk: Ordet är grovt och bör användas med stor kontextkänslighet. I journalistik och sakprosa förekommer det främst i citat, rubriker med citattecken eller i analyser av språkbruk och jämställdhetsdebatt.
Stavning & böjning: Grundform fittstim. Bestämd form singular: fittstimmets (t.ex. ”…inifrån fittstimmets kansli”).
Relaterat: Fittstim (bok, 1999), offentlig debatt om könat språk 1990–talet; diskussioner om ”reclaim” av skällsord inom feminismen.
Bakgrundsläsning: Wikipedia-artiklarna ”Fittstim” och ”Fittstim (bok)”.