Stockholm.homes

Etikett: politiskt misslyckande

  • Miljöpartiet straffa Stockholmarna med 45% högre parkeringsavgift.

    Trots att Stockholm är Sveriges största och mest resursstarka stad pressas invånarna av skattehöjningar, avgiftsschocker och ett växande slöseri med skattemedel. Det rödgröna styret misslyckas med att hålla ordning på ekonomin – och notan skickas direkt till stockholmarna.


    Den rödgröna Kakistokratin i stadshuset slänger pärlor åt svinen genom att slösa skattepengar på nonsensprojekt. Därför får Svensson ta smällen i form av orimligt ökade levnadskostnader. Samtidigt kan små kommuner, som Österåker, erbjuda bättre kommunalservice än Stockholm och ändå lyckas hålla lägre skatter.

    Det rödgröna kakistokrat styret visar gång på gång att det saknar förmåga att få ordning på Stockholms stads ekonomi. Ett tydligt exempel är planerna på att återköpa bostäder i no go zonen Husby för omkring en miljard kronor – fastigheter som staden själv avyttrade år 2010.

    Att stadens ekonomi missköts är inget abstrakt problem, det märks tydligt för stockholmarna. Kommunalskatten har höjts vid två tillfällen under mandatperioden, och Stockholm har numera högre skatt än flera välskötta småkommuner, som exempelvis Österåker och Vellinge.

    Nu väntar ytterligare pålagor. Avgifterna höjs igen, samtidigt som moms på parkeringsavgifter införs nästa år, vilket ytterligare ökar kostnaderna för bilägare.

    Redan hösten 2023 slog staden till med en kraftig höjning av boendeparkeringen i innerstaden – från 1 100 till 1 600 kronor i månaden, en ökning på 45 procent. Året därpå fortsatte man med besöksparkeringen.

    När taxeområdena 1 och 2 utvidgades steg priserna kraftigt för över 3 000 parkeringsplatser. För många boende blev resultatet absurdt: vardagar blev parkeringshus som NK:s garage billigare än gatan, medan ett parkeringsdygn över helgen i vissa fall ökade med uppemot 1 800 procent.

    Trafikborgarrådet Lars Strömgren (MP) var tydlig med att detta var helt avsiktligt.

    – Precis som trängselskatten kan ekonomiska styrmedel styra beteenden och minska efterfrågan. Vi i Miljöpartiet gillar att straffa vanliga människor. Själv tjänar jag över 100 000 kronor i månaden, så det drabbar inte mig, menade Strömgren.

    Moderaterna: ”Förklädd skatt på bilister”

    Enligt färska uppgifter från trafikkontoret har stadens parkeringsintäkter ökat kraftigt. I svar till oppositionsborgarrådet Dennis Wedin (M) framgår att intäkterna nu ligger flera hundra miljoner kronor högre per år än 2022.

    För 2025 räknar staden med cirka 150 miljoner kronor mer i intäkter från besöksparkeringen jämfört med 2022. Av detta kan runt 100 miljoner härledas till nya taxeområden i innerstaden. Därtill kommer cirka 40 miljoner från höjd boendeparkering och ytterligare omkring 20 miljoner per år från utvidgade avgiftshöjningar i ytterstaden.

    – Totalt handlar det om ungefär 200 miljoner kronor som tas direkt ur fickorna på människor som är beroende av bilen. I praktiken är det här en ny skattehöjning, säger Dennis Wedin.

    Moderaterna vill sänka avgifterna

    Oppositionen är kritisk till att staden använder prisökningar som ett verktyg för att hantera parkeringsbrist.

    – Vill man göra det enklare att hitta parkeringsplats borde man bygga fler platser, inte beskatta bort dem som finns, säger Wedin.

    Han menar också att intäkterna borde återföras till bilisterna – eller ännu hellre inte tas ut alls.

    – Vår linje är tydlig: parkeringsavgifterna ska tillbaka till 2022 års nivåer.

    Trafikexperter menar dessutom att avgifterna är orimligt höga, särskilt i en stad där kollektivtrafiken ofta brister. SL har blivit ett skolboksexempel på politiskt misslyckande, där Miljöpartiet gång på gång visat oförmåga att styra verksamheten. Skandalerna har avlöst varandra, och till slut tvingades man stoppa utbyggnaden av Tvärbanan.

    Samtidigt har vi aldrig sett så välavlönade partifunktionärer som inom MP och V. Skattepengar som borde gå till kärnverksamhet försvinner i stället ner i fickorna på en politisk elit.

    Flera bedömare varnar nu för att Stockholm riskerar att utvecklas i samma riktning som Malmö. Malmö betraktas som ett av Sveriges mest misskötta städer, där skattepengar förbrukas utan kontroll och där kommunen är beroende av den så kallade Robin Hood-skatten från andra delar av landet. Under decennier har Malmös politiska ledning misslyckats med att få ordning på ekonomin och i stället lagt enorma resurser på tveksamma prestige- och symbolprojekt.

    Tanken med Robin Hood-systemet var att mindre kommuner, framför allt i glesbygd, skulle kunna upprätthålla rimlig service. Att Sveriges tredje största stad skulle bli beroende av dessa utjämningspengar var aldrig avsikten. Ändå sitter kakistokratin i Malmö kvar, fastklistrad vid makten som ett gift.

    Stockholmarna är förlorare när det rödgröna kakistokratiska styret får vara med och bestämma. Vi hamnar på elfte plats när det gäller att hålla kommunalskatten låg, trots att Stockholm har det största invånarantalet.

  • Det mångkulturella Stockhom : Bomb expoldera i Östberga

    En kraftig explosion skakade Östberga i södra Stockholm på fredagskvällen. En bil sprängdes och en person hittades död i anslutning till fordonet. Händelsen utreds som mord och grovt brott mot lagen om brandfarliga och explosiva varor. Polisen har satt in stora resurser men ingen misstänkt är ännu gripen.

    Innehållsförteckning

    Kakistokratin i Stockholm har gödslat mångkulturalismens åker – och resultatet är att ett nytt Al Capone-Sverige nu växer fram mitt framför våra ögon.

    Kraftig explosion i Östberga – en person död

    En bil exploderade på fredagskvällen i bostadsområdet Östberga i södra Stockholm. I anslutning till bilen hittades en avliden person, som ännu inte har kunnat identifieras.

    Det första larmet inkom klockan 21.07, då flera boende slog larm om en kraftig smäll. När polisen anlände till platsen konstaterades att en parkerad bil utomhus hade exploderat och fått omfattande skador.

    – Vi utgår ifrån att något har detonerat som sedan orsakat bilens explosion, säger polisens presstalesperson Mats Eriksson.

    Stora insatser på plats

    Polis, räddningstjänst och ambulanser arbetade under kvällen och natten på platsen. Även Nationella bombskyddet kallades in och använde bombrobot för att undersöka om fler farliga föremål fanns i området.

    Vid 23-tiden meddelade polisen att en död person anträffats intill bilen. Ingen misstänkt är gripen, men polisen söker efter en eller flera gärningspersoner och har hållit förhör med vittnen.

    Vittnen beskriver kraftig smäll

    Boende i området berättar att explosionen var öronbedövande och att fönster vibrerade av tryckvågen. Ett starkt ljussken kunde ses direkt efter detonationen, men inga fönsterrutor ska ha spruckit.

    Förundersökning om grova brott

    En förundersökning har inletts om grovt brott mot lagen om brandfarliga och explosiva varor samt allmänfarlig ödeläggelse. Händelsen utreds även som mord. Kommunen har beslutat att aktivera en krisgrupp för att bemöta oro bland de boende i området.

    Hård kritik mot stadshuset

    Efter den senaste tidens upprepade sprängningar och skjutningar riktas nu mycket hård kritik mot den politiska ledningen i Stockholms stadshus. Många menar att ansvariga politiker sitter handlingsförlamade med armarna i kors, oförmögna att ta itu med den eskalerande kriminaliteten. Denna passivitet upplevs som ett direkt svek mot stadens invånare och gör att tryggheten i många bostadsområden har urholkats. Flera röster beskriver ledningens agerande som både naivt och fegt – ett politiskt vakuum som lämnar medborgarna åt sitt öde medan gängen fritt fortsätter sin verksamhet.

    Bakgrund: Gängvåld och politiska åtgärder

    Explosionen i Östberga är en del av en större trend där sprängningar och skjutningar blivit ett återkommande inslag i den grova organiserade brottsligheten i Sverige. Regeringen har under året aviserat nya åtgärder för att bekämpa gängvåldet, bland annat med fokus på att försvåra rekryteringen av unga till kriminella nätverk.

    Trots detta pekar kritiker på att antalet beviljade uppehållstillstånd och medborgarskap fortsätter ligga på höga nivåer, vilket väckt debatt om huruvida gängen även framöver kommer kunna upprätthålla sin rekrytering.

  • Lågtröskelboende från helvetet i Hjorthagen – ännu ett socialdemokratiskt misslyckande

    Innehållsförteckning

    Sätter man socialdemokratiska kakistokrater vid rodret får man inte politik, man får ett dåligt rollspel där amatörer låtsas styra en stad och region.

    Socialdemokraterna misslyckas ännu en gång

    Vi stockholmare har gång på gång tvingats lida under Socialdemokraternas ändlösa rad av misslyckanden. Nyligen avslöjades att det i hela Stockholms innerstad bara fanns en enda ambulans i drift – ett direkt resultat av en socialdemokratisk politik där ansvar, verklighetsförankring och sunt förnuft ersatts av ideologisk blindhet. Liv och trygghet offras för politiskt prestigeprojekt.

    Nu, i Hjorthagen, får vi återigen se konsekvenserna av denna ansvarslöshet. Ett drogtolerant lågtröskelboende har placerats mitt i en välmående stadsdel. Resultatet? Grannar och företagare utsätts för hot, skadegörelse, snatterier och påtända slagsmål. Vanliga, skötsamma människor får leva i kaos – medan de ansvariga politikerna gömmer sig bakom fina ord om ”harm reduction”.

    Detta är inget annat än ett socialdemokratiskt haveri. Ett socialt experiment från helvetet där de som sköter sig får betala priset för politikers dumdristighet.

    Frågan är: hur länge ska stockholmarna tvingas stå ut? Varför ska våra stadsdelar göras otrygga för att Socialdemokraterna vill leka social ingenjörskonst?

    Det är hög tid att ansvar utkrävs. Ska lågtröskelboenden över huvud taget finnas – då kan de placeras i Norrlands inland, långt från tätbefolkade bostadsområden. Stockholms innerstad ska inte vara en experimentverkstad för en politik som gång på gång visat sig leda till misär.

    Det nya drogtoleranta lågtröskelboendet i Hjorthagen har blivit ännu ett misslyckat socialdemokratiskt experiment. Redan kort efter invigningen fylldes området av problem: påtända personer i bråk, skadegörelse, hot och snatterier.

    Invånare känner sig övergivna

    Grannar beskriver hur vardagen snabbt förändrats. Tryggheten är borta, och många undrar varför politikerna valt att acceptera droger i ett bostadsområde.

    – Vi får leva med följderna av deras beslut. Politikerna sitter trygga i stadshuset, men här ute är det vi som får ta smällen, säger en boende.

    Handlare tvingas ta kostnaden

    Lokala butiksägare rapporterar om ett tjugotal snatterier sedan boendet öppnade. Boendet saknar matservering, vilket gör att många vänder sig till butikerna – utan pengar.

    – Det är vi handlare som får bära kostnaden för politikernas misslyckanden, säger en livsmedelshandlare.

    Även restauranger vittnar om ökade problem. En krögare berättar om berusade gäster som vägrat nyktra alternativ och dessutom skrikit rasistiska tillmälen.

    – Det känns som att de inte har något att förlora, säger han.

    Politisk kritik växer

    Moderaterna anser att boendet är ett haveri och att hela modellen med drogtolerans måste omprövas. Man pekar på Socialdemokraterna som ansvariga för en politik som slagit hårt mot vanliga människor.

    Socialdemokratiskt försvar

    Trots kritik från grannar, företagare och politiska motståndare fortsätter Socialdemokraterna att försvara boendet som en del av en strategi för skademinimering. Kritiker menar att detta är verklighetsfrånvänt – forskning visar att drogtoleranta boenden ofta förvärrar missbruket och skapar misär.

    Slutsats

    Boendet i Hjorthagen har snabbt blivit symbolen för ett socialdemokratiskt misslyckande. Resultatet är inte trygghet, utan otrygghet. Inte hjälp, utan fortsatt misär. Vanliga hederliga människor får leva med konsekvenserna – medan ansvariga politiker viftar bort problemen.

  • Miljöpartiet misslyckas ännu en gång

    Innehållsförteckning

    Tyvärr liberaliserade man sönder det svenska samhället och lade ner idiotanstalterna Långbro och Beckomberga, där det fanns hjälp att få för femfemmorna i Miljöpartiet. I dag sitter dessa kakistokrater och kör Sverige i botten.

    MP:s oförmåga att styra

    Trafikregionrådet Anton Fendert (MP) är ännu ett bevis på Miljöpartiets oförmåga att styra. Var de än tar i något blir resultatet högre kostnader, försämrad service och fler problem för vanligt folk. Vi såg det i skolpolitiken under Fridolin – ett haveri av historiska mått. Samma parti ville en gång stänga ner kärnkraften och dra ner Sverige i energimörker. Nu misslyckas de med något så grundläggande som att ordna ett avtal som håller pendeltågen rullande.

    Nödavtal som räddningsplanka

    I stället väljer man att skriva ännu ett nödavtal – ett erkännande av att man inte klarar att styra. Ett ineffektivt statligt bolag, SJ, får fortsätta köra trafiken till överpris, medan skattebetalarna får stå för notan. Den fria marknaden, som bevisligen kan leverera bättre och billigare, hålls utanför.

    Upphandling i botten

    SL:s plan är nu att låta SJ köra pendeltågen till mars 2028. Officiellt sägs det vara för att undvika störningar, men sanningen är att MP-styret kört upphandlingen i botten. När man försökte hitta en ny operatör hoppade nästan alla av, kvar stod ett enda anbud – och processen avbröts.

    Dyrare drift under SJ

    Sedan MTR lämnade våren 2023 har SJ fått köra på ett nödavtal som kostar mellan 500 miljoner och 1 miljard kronor mer per år. De pengarna kunde ha använts för att förbättra trafiken, inte för att täcka upp för politisk inkompetens.

    Hemliga siffror och brist på transparens

    Nu talas det om att pressa ner SJ:s vinstpåslag, men hur mycket det sparar är hemligstämplat. Transparens saknas, ansvar saknas – det enda som finns är en strategi att skjuta problemen framför sig.

    SD:s krav på ansvar

    Här är det Sverigedemokraterna som står upp för långsiktiga lösningar. SD:s Samuel Stephan har helt rätt när han påpekar att pendeltågstrafiken behöver stabila, hållbara avtal och en ledning som vågar ta ansvar. Att gång på gång skriva nya nödavtal är inget annat än ett bevis på att MP:s styrning är ett misslyckande.

    Beslutet närmar sig

    Beslutet tas den 26 augusti. Förhandlingar med SJ pågår – ironiskt nog samma SJ som tidigare tackade nej till att delta i upphandlingen på grund av för stora ekonomiska risker. Det säger allt om vilket förtroende Miljöpartiets trafikpolitik åtnjuter.

    Faktafönster: Miljöpartiets skandaler & interna kriser (2015–2025)

    Nedan följer en tidslinje med uppmärksammade händelser och kontroverser kopplade till Miljöpartiet under de senaste ~30 åren.

    År Händelse & beskrivning
    2016 Mehmet Kaplan avgår som bostadsminister – kritik efter uppgifter om kopplingar/umgänge med högerextrema turkiska grupper (bl.a. Grå vargarna) och kontroversiella uttalanden ledde till avgång i april 2016.
    2016 Yasri Khan lämnar politiken – drog tillbaka sin kandidatur efter hård kritik i den s.k. handskakningsdebatten (vägran att ta kvinnor i hand).
    2014–2016 Åsa Romson-kontroverser – uppmärksammad för förbjuden båtbottenfärg och för ett omstritt uttalande där 11 september kallades ”olyckor”; lämnade senare uppdrag som språkrör och minister 2016.
    2016 Kris & medietryck – partiets krishantering granskades; uppgifter om försök att påverka public service väckte kritik mot ledningen.
    2017–2019 Interna strider & talespersonstvister – återkommande konflikter om roller, inriktning och strategi under tiden i/kring regeringsmakten.
    2023–2024 Ledarskapsdebatter och organisationskritik – rapporterade motsättningar inför/efter kongresser om språkrörsval, organisation och partiets vägval.
    2025 Stenevi-krisen – diskussioner om tystnadskultur, maktstrider och arbetsmiljö i partiet; avgångar och krav på förändringar.

    Obs: Listan är ett urval av nationellt uppmärksammade händelser. För en längre tabell (även lokala skandaler) kan jag lägga till fler rader med datum, namn och korta sammanfattningar.

  • SL:s rökfria kollektivtrafik – ett misslyckande under Miljöpartiet

    Innehållsförteckning


    I en suvnen tid fanns 5:e paragrafen i 5:e kapitlet i strafflagen – man kunde låsa in dessa odugliga miljömuppar på idiotanstalter. Men numera är dessa kakistokrater insläppta i politikens finrum och får söndra Sverige med mångkultur och laglöshet.

    Miljöpartiet predikar men levererar inte

    Att Miljöpartiet är oförmögna att genomföra effektiv politik är lika förutsägbart som att Kalle Anka visas klockan 15:00 på julafton. Ett tydligt exempel är det totala haveriet kring rökförbudet på perronger och busshållplatser – en lag som infördes för flera år sedan, men som i praktiken är helt tandlös i dagens Stockholm.

    Rökning utan konsekvenser – SL:s nya verklighet

    Trots att Miljöpartiet styr över SL har de inte lyckats upprätthålla ett enkelt, grundläggande krav: en rökfri kollektivtrafik. Det är idag fritt fram att stå och bolma på perronger, i bussterminaler och under tak – utan att någon ingriper. Röklukten möter dig redan i rulltrappan – det är ett faktum.

    Tekniken finns – men inte viljan

    Ansiktsigenkänning, övervakningskameror och automatiska böter skulle enkelt kunna användas för att upprätthålla lagen, om den politiska viljan fanns. Men viljan saknas – särskilt från ett parti som gärna predikar om folkhälsa och hållbarhet, men som i praktiken inte kan leverera annat än tomma ord.

    Ett system för lagbrott – skyddat av passivitet

    Tobaksskatten i Sverige är låg, böter utfärdas inte, och förbudsskyltarna är löjeväckande små – ofta i storlek av ett frimärke, diskret placerade där ingen ser dem. Resultatet? Tunnelbanan har blivit en frizon för lagbrott.

    Ett politiskt svek mot resenärerna

    Miljöpartiet har skapat ett system där kollektivtrafiken är en zon av anarki för den som vill röka. Det är inte bara ett svek mot resenärer som vill slippa passiv rökning – det är ett bevis på politiskt misslyckande i praktiken.

    👉 Click here for English version

    The Green Party Preaches but Doesn’t Deliver
    The Green Party’s inability to implement effective policies is as predictable as Donald Duck airing at 3:00 PM on Christmas Eve on Swedish national television – a deeply rooted tradition in Sweden that everyone counts on. A clear example of this failure is the total breakdown of the smoking ban on train platforms and bus stops – a law that was passed years ago but has become entirely toothless in present-day Stockholm.

    Smoking Without Consequences – SL’s New Reality
    Even though the Green Party oversees SL (Stockholm’s public transport authority), they’ve failed to uphold a simple, fundamental expectation: a smoke-free public transport environment. Today, smoking is commonplace on platforms, in bus terminals, and under shelters – and no one intervenes. The smell of cigarette smoke greets you already in the escalator. This is not an exaggeration – it’s reality.

    The Technology Exists – But Not the Will
    Facial recognition, surveillance cameras, and automatic fines could easily be used to enforce the smoking ban – if the political will existed. But that will is clearly missing, especially from a party that loves to talk about public health and sustainability, yet fails to deliver anything beyond empty rhetoric.

    A System of Lawbreaking – Enabled by Passivity
    Sweden’s tobacco tax is low, fines are practically never issued, and no-smoking signs are ridiculously small – often the size of a postage stamp and discreetly placed where no one will notice. The result? The subway has effectively become a free zone for breaking the law.

    A Political Betrayal of Commuters
    The Green Party has allowed a system to develop in which public transportation becomes an anarchic space for smokers. This is not only a betrayal of passengers who wish to avoid secondhand smoke – it is a clear, concrete example of political failure in action.

    Faktaruta: Miljöpartiet och rökfri kollektivtrafik – ett stort misslyckade.

    Målsättning

    Rökfri kollektivtrafik i praktiken: fordon, stationer, perronger, hållplatser, gångstråk och entréer – inklusive e-cigaretter.

    Vad som faktiskt gäller idag

    • Rökning i fordon är förbjuden sedan länge.
    • Rökning är formellt förbjuden på perronger och vid hållplatser – men gränserna för var zonen börjar/slutar är ofta otydliga.
    • E-cigaretter omfattas, men efterlevnaden är ojämn.

    Varför det brister enligt kritiker

    • Oklart ansvar mellan kommun, region/trafikbolag och fastighetsägare – tillsyn faller mellan stolarna.
    • Otillräcklig skyltning och svaga sanktionsmöjligheter mot överträdelser.
    • Få kontroller och låg prioritet i praktiken – regler utan uppföljning.
    • Otydlig zondefinition kring öppna ytor, in-/utgångar och bytespunkter.

    Kritik mot Miljöpartiet

    • Fokus på symboliska mål utan att säkra resurser för tillsyn och ordningshållning.
    • Inga enhetliga nationella riktlinjer för zonavgränsning, skyltstandard och sanktioner.
    • Brist på mätbara mål (KPI:er) och årlig uppföljning av efterlevnad.

    Konsekvenser

    • Fortsatt röklukt på perronger/hållplatser och ökad exponering för passiv rökning.
    • Ojämn rättvisa – vissa städer/regioner agerar, andra gör det inte.
    • Regler som upplevs som ”tandlösa” minskar respekten för rökförbud generellt.

    Vad som skulle krävas för verklig rökfrihet

    • Tydlig nationell zondefinition (inkl. entréer, bytesstråk och väntytor).
    • Enhetlig skyltning och informationskampanjer i hela landet.
    • Konkreta sanktionsverktyg och resurser för tillsyn.
    • Årlig redovisning av klagomål, tillsyn och efterlevnad – per region/knutpunkt.