Etikett: politisk korrekthet

  • Woke – från Frankfurtskolan till reklamfiaskon: när ideologin kör över verkligheten

    Innehållsförteckning

    En jeansreklam med Hollywoodstjärnan Sydney Sweeney pekades nyligen ut som fascistisk och till och med nazistisk av amerikanska vänsterdebattörer. Bakom attackerna ligger inte en oro för byxor – utan en ideologisk kamp om vem som får kontrollera samhällets normer.

    När marknadsföring, film och politik kidnappas av ideologi blir resultatet ofta detsamma: ekonomiska fiaskon, politisk dubbelmoral – och i värsta fall livsfarliga konsekvenser för de mest utsatta.

    Ideologins rötter: en hundraårig strategi

    Woke-kulturens rötter går tillbaka till Frankfurtskolan i början av 1900-talet. Där drogs slutsatsen att samhällets makt inte bara låg i politik och ekonomi, utan i kulturens värderingar. Skolor, kyrkor, medier och populärkultur blev verktyg för att förändra västvärldens normer i socialistisk riktning.

    När idéerna spreds till amerikanska universitet omvandlades de till det vi i dag kallar kritisk teori. Den bärs nu fram av aktivister, forskare och kulturproducenter – från Hollywood till svenska debattredaktioner.

    Reklam som ideologiskt slagfält

    Sydney Sweeney-reklamen är bara ett av flera exempel där reklamen kidnappats av ideologi.

    • Disney gjorde Snövit till feministisk ikon. Resultatet: miljardfiasko och tomma biosalonger.
    • Bud Light anlitade en transaktivist för att signalera inkludering. Följden: bojkotter, kollapsande försäljning och miljardförluster.
    • Jaguar slängde ut sin ikoniska jaguar och lanserade en identitetspolitisk kampanj på en rosa planet. Reaktionen: massivt raseri och ett PR-haveri.

    Gemensamt: publiken uppfattade inte kampanjerna som inkluderande, utan som klumpiga försök till indoktrinering. När företag sätter ideologiska pekpinnar framför berättelser och produkter straffas de – skoningslöst – av marknaden.

    Lyxåsikternas dubbelmoral

    Trots upprepade fiaskon fortsätter politiker och opinionsbildare att driva på samma linje. Kritiker beskriver det som lyxåsikter – ståndpunkter som signalerar moralisk överlägsenhet, men som alltid drabbar någon annan i praktiken.

    • Flygskam: Magdalena Andersson manade svenskarna att ta tåget – men flög själv.
    • Vindkraft: 80 procent är positiva – men protesterna exploderar så fort turbinerna planeras nära det egna hemmet.
    • Migration: en majoritet stödde generös invandring – men när frågan gällde att själva ta emot en flykting i hemmet var det tyst.

    Svenska kyrkans beslut att ringa klockorna för Gaza är ännu ett exempel: hög moral på avstånd, utan risk för egna konsekvenser. Symbolpolitik på andras bekostnad.

    När idealen blir farliga

    Problemet är att lyxåsikterna inte alltid stannar vid symboler – ibland får de livshotande följder.

    • Könsbekräftande vård: Minderåriga skickades på irreversibla behandlingar i ideologins namn. Resultatet blev unga patienter med permanenta skador.
    • Gängkriminalitet: Politiker och journalister hävdade länge att skjutningar var en “överdrift”. Jan Guillou skrev att hala badkar var farligare än beväpnade tonårsgäng. Samtidigt exploderade sprängdåd – i förorter, inte i deras egna villaområden.
    • Hedersmord och massövergrepp: Statsråd vägrade erkänna hedersvåld av ideologiska skäl. Polisen teg om sexuella övergrepp på festivaler för att inte “spela SD i händerna”. Resultatet: unga kvinnor offrades för att skydda en politisk berättelse.

    Här blir den kritiska teorins verkliga pris synligt: när politiska ideal väger tyngre än människors säkerhet.

    Marknaden – den sista spärren

    Men där politiker och kulturproducenter kan ignorera verkligheten, sätter marknaden en gräns. Disney, Bud Light och Jaguar visar att publiken inte accepterar att bli uppfostrad.

    Konsumenter röstar inte i seminarier – de röstar med plånboken. Och den rösten är skoningslös.

    Det är därför rykten nu säger att Bud Light vill rädda sitt varumärke genom att återgå till klassisk reklam – och åter sätta Sydney Sweeney i centrum. Ironin är total: samma symbol som attackerades som nazistisk kan bli bryggeriets sista chans till överlevnad.

    Slutsats: en kulturkamp med högt pris

    Den så kallade woke-kulturen framstår allt tydligare som en hundraårig strategi för normförändring. Men i mötet med verkligheten har den visat sig bära på en farlig dubbelmoral: symboliska ställningstaganden som kostar andra människor deras trygghet, deras försörjning – ibland deras liv.

    Och när marknaden till slut slår tillbaka står ideologerna handfallna. För i kontrast till politikens symbolspel är marknaden obeveklig: en dålig film floppar, en förlorad kund bojkottar, en sviken publik vänder ryggen.

    Det avslöjar en obekväm sanning: woke-kulturens största fiende är inte dess kritiker – utan verkligheten själv.

  • Så skall du läsa snyftartiklar i den liberala slaskpressen.

    Innehållsförteckning

    Man bör alltid ha i åtanke att svenska journalister i stor utsträckning är politiskt vänstervridna och ofta oförmögna att vara objektiva. För många Södermalmsjournalister är snyftreportage om migranter som inte får stanna i Sverige inte bara en favoritgenre – det är en ideologisk mission.

    Snyftjournalistiken som mörkar verkligheten

    Den liberala slaskpressen frossar i snyftartiklar – känsloreportage där en Södermalmsjournalist målar migranten som ett offer. Den verkliga bakgrunden lämnas ute, för sanningen riskerar att rasera hela narrativet. Det är ofta först när medborgargranskare på nätet börjar granska fallen som det framkommer att det inte finns något att tycka synd om.

    Fallet Femi Leke

    Ett färskt exempel är historien om Femi Leke i Södertälje. Han menar att hans 19-årige son drabbas orättvist när han riskerar utvisning. Men lagen är tydlig: vid 18 års ålder är man vuxen och måste själv uppfylla kraven för att få stanna.

    Sverige redan mer än generöst

    Sverige har en av världens mest liberala migrationslagar, med långtgående möjligheter till arbets- och anhöriginvandring. Att utöka detta till att även omfatta vuxna anhöriga som inte uppfyller kraven är inte rimligt.

    Bakom snyfthistorierna

    Många som gråter ut i media har i själva verket klamrat sig kvar i Sverige i åratal utan giltiga skäl. Tidöregeringen har påbörjat ett arbete för att stoppa lönedumpning från arbetskraft utanför EU, samtidigt som utrikes födda redan har rekordhög arbetslöshet i Sverige – något som snyftjournalisterna bekvämt väljer att bortse från.

    Tydliga gränser behövs

    När Femi Leke till slut fick permanent uppehållstillstånd var sonen redan myndig. Migrationsminister Johan Forssell (M) anser att 18-årsgränsen är rimlig, och han väntar på en utredning om hur anhöriginvandringen ska göras mer ändamålsenlig. Trots Sveriges generösa system måste det finnas en gräns mellan barn och vuxna – annars urholkas hela regelverket.

    Faktaruta: Så bör snyftartiklar läsas kritiskt

    Empati är i grunden något positivt. Men en nackdel med de så kallade ”snyftartiklar” som både liberal press och statliga medier, såsom SVT, ofta publicerar, är att väsentliga fakta inte alltid redovisas.

    När en person står inför utvisning har ärendet redan prövats mycket noggrant. Den sökande har haft tillgång till skattefinansierat juridiskt ombud och fått sin sak prövad i flera rättsliga instanser. Beslut fattas först efter en omfattande och flerledd process.

    Sverige har dessutom ett av världens mest generösa asylsystem. Detta system har, enligt kritiker, bidragit till en negativ samhällsutveckling. En jämförelse mellan situationen under Tage Erlanders tid som statsminister och dagens läge under Ulf Kristersson visar på en markant ökning av grov kriminalitet och otrygghet under de senaste 60 åren.

    Visst finns det ömmande fall, till exempel när barn som är födda här har placerats i fosterfamilj redan som spädbarn. I sådana fall kan samhället låta dem få stanna. Däremot kan man kompensera genom att utvisa andra som inte hör hemma i Sverige – exempelvis 100 fängelseinterner för varje barn som får stanna – och returnera dem direkt till hemlandet utan utdragna domstolsprocesser.