När politiskt motstånd förvandlas till privat affär rasar förtroendet. Miljöpartiets gruppledare i Sollentuna gick från att bekämpa exploateringen av Falkberget till att själv investera i den – ett agerande som må vara lagligt, men som väcker allvarliga frågor om trovärdighet, moral och gränsen mellan princip och profit.
Det blir sällan rätt när MP ska vara med och bestämma – det är något vi stockholmare har fått lära oss. Det är bara att se på de senaste dagarnas snökaos, där man tillämpat så kallad feministisk snöröjning i stället för traditionell norrländsk snöröjning. Skandalerna har varit många inom MP de senaste åren, allt från partiledare som kört rattfulla, till partiledare som flugit mellan Bromma och Arlanda, till ministrar med kopplingar till de terrorstämplade Grå vargarna.
Nu kommer ytterligare en skandal: korruption i Sollentuna.
Från motståndare till spekulant på Falkberget
Miljöpartiets gruppledare i Sollentuna, Peter Godlund, stod länge i främsta ledet mot exploateringen av Södra Falkberget. Han talade om naturvärden, lokalt inflytande och ansvarstagande politik. När striden var över – och bygget inte gick att stoppa – valde han dock att göra något helt annat: att själv köpa en av de exklusiva tomterna som beslutet möjliggjorde.
Motståndet mot byggplanerna var massivt. Närboende, tusentals Sollentunabor och oppositionspartierna S, V och MP protesterade högljutt. Även den styrande Alliansen försäkrade tidigt att området skulle lämnas obebyggt. Ändå drevs en detaljplan igenom som tillät sju tvåvåningshus på Falkbergets platå.
När de första tomterna såldes i augusti 2025 stod det snabbt klart att en av köparna var Miljöpartiets egen gruppledare – samma politiker som offentligt bekämpat projektet. Affären skickade en tydlig signal: kampen gällde tydligen bara tills marknaden öppnade.
– Vi förlorade. Vad kunde jag göra? Annars hade någon annan köpt, säger Godlund.
Det resonemanget säger mer än kanske avsett. För om politiskt motstånd upphör i samma stund som möjligheten till personlig vinst uppstår, vad var då egentligen kampen värd?
Juridiskt fri – politiskt komprometterad
Falkbergets Vänner anmälde Godlund för jäv, med hänvisning till hans centrala roll i processen och att han föreslagit ändringar i detaljplanen som gynnade just de tomter han senare köpte tillsammans med sin bror.
Kommunjuristen har friat honom – juridiskt. Köpen skedde formellt efter att detaljplanen vunnit laga kraft. Därmed anses inget jäv föreligga.
Men att något är lagligt betyder inte att det är rimligt. Eller förtroendeingivande.
– Det här sticker i ögonen, säger föreningens representant Torbjörn Svensson. Och det är svårt att invända.
Godlund deltog i beslut, i förhandlingar och i utformningen av planerna. Därefter – när dörren öppnades – gick han själv in som köpare. Inte som privatperson, utan via bolag. Nästan tio miljoner kronor per tomt. Som investering.
När principer blir förhandlingsbara
Godlund säger att han tror på området och att framtiden är öppen: bygga och sälja, behålla tomterna eller kanske köpa dem privat senare. Att flytta dit är inte aktuellt.
Det är svårt att inte dra slutsatsen att Falkberget i första hand blivit ett affärsprojekt – för en politiker som offentligt sagt sig vilja skydda platsen från exploatering.
När Godlund försvarar sig med att han handlar i Stinsen trots att han varit emot bygget, eller att miljöpartister kommer att använda Förbifarten när den är byggd, missar han poängen. Det är skillnad på att leva i ett samhälle man inte fullt ut kunnat påverka – och att själv aktivt investera i resultatet av ett politiskt nederlag man varit med och hanterat.
Detta handlar inte om juridik. Det handlar om trovärdighet.
Om väljare ska kunna lita på att politiskt motstånd är mer än retorik måste det också finnas en gräns för när man kliver över från princip till profit. I fallet Falkberget har den gränsen passerats med bred marginal.
