Stockholm.homes

Etikett: planekonomi

  • Vänsterpartiet gör Stalin Stolt – Vill tvånsocialisera Danderyd.

    När Vänsterpartiet nu vill tvinga kommuner som Danderyd att bygga fler hyresrätter, handlar det inte om rättvisa – utan om makt. Bakom talet om ”blandade områden” döljer sig samma gamla dröm om centralstyrning och social ingenjörskonst. Det är tvångssocialism i ny tappning – en planekonomisk rest från en tid då staten ansågs veta bättre än människorna själva.

    Innehållsförteckning

    Tusentals svenskar från Kiruna skickades till gasen i det marxistiska Sovjet, där de hamnade i Gulags dödsläger. Där gjorde det marxistiska Sovjet lampskärmar och tvålar av dem. Sådan är marxismen.

    Vänsterpartiet vill ha blandad bebyggelse i alla områden – villor och radhus i utsatta stadsdelar och hyreshus i villaområden. Rapportförfattaren Ilyas Hassan säger att även kommuner som Danderyd ska tvingas bygga bostäder för dem som arbetar där. Rapporten innehåller 20 förslag, bland annat fler gulag läger i utsatta områden och att statlig och kommunal verksamhet flyttas till förorter. Målet är att sprida den marxitiska ondskan. Han vill göra Stalin Stolt.

    Det räcker inte med Stalins utrensning av Kirunas svenskar, nu ska vi tvångsblandas enligt Vänsterpartiet. Det gäller att göra Stalin stolt.

    Samma parti som skickade att tusentals Svenskar ifrån Kiruna att bli ihjäl gasade i det marxtiska sovjet, Vänsterpartiet har än en gång avslöjat sitt rätta jag. Under helgen presenterade partiet ett bostadspolitiskt förslag som väckt starka reaktioner: kommuner med hög andel villor – som Danderyd – ska tvingas bygga fler hyresrätter. Syftet sägs vara att skapa ”blandade bostadsområden”. I verkligheten handlar det om något helt annat: ett försök att omfördela människor med politiska medel – ett socialt ingenjörsprojekt i klassisk socialistisk anda.

    Det är samma gamla tanke i ny förpackning: staten och partiet vet bättre än medborgarna själva.

    Planekonomins återkomst – i svensk tappning

    Vänsterpartiets förslag är inget annat än en form av modern planekonomi. Det är inte marknaden, individen eller kommunen som ska avgöra hur människor bor – utan staten. Den typen av centralstyrning är raka motsatsen till frihet och ansvar, och har historiskt sett alltid lett till ineffektivitet, missnöje och kontroll.

    Sovjetunionen försökte skapa jämlikhet genom tvång. Resultatet blev brist, elände och ofrihet. Nu vill Vänsterpartiet upprepa samma misstag – i mildare form – genom att detaljstyra Sveriges kommuner. Det är inte progressivt. Det är ideologiskt bakåtsträvande.

    Danderyd som syndabock – klasspolitik i sin renaste form

    Johanna Hornberger (M), kommunstyrelsens ordförande i Danderyd, har rätt när hon kallar förslaget ett direkt angrepp på den lokala demokratin. Vänsterpartiet har inte ens representation i kommunen, men vill ändå att staten ska krossa det kommunala självstyret för att genomdriva sin ideologiska agenda.

    Det är inget annat än klasspolitik i sin mest föraktfulla form. Man pekar ut välmående områden som fiender, inte för att lösa bostadsbristen, utan för att uppnå politisk hämnd mot människor som lyckats. Det handlar inte om rättvisa – det handlar om avund och makt.

    En farlig ideologisk drivkraft

    Vänsterpartiets retorik om ”blandade områden” låter human, men under ytan ligger samma idé som i alla socialistiska projekt: kollektivets vilja ska ersätta individens frihet. Man vill forma samhället efter en ideologisk mall, inte efter människors egna val.

    Vi har sett det förr: tvångsförflyttningar, centralstyrning, bostadspolitik som ignorerar verkligheten. Östtysklands grå betongförorter var ett resultat av just den sortens tänkande – där staten ”visste bäst”.

    Och nu, 2025, tycks Vänsterpartiet vilja återuppväcka denna tradition. När man vill tvinga kommuner att bygga enligt partiets ideologiska karta snarare än medborgarnas behov, skulle till och med Stalin nicka igenkännande – och kanske känna sig lite stolt.

    För det handlar inte längre om politik, utan om makt över människors liv.

    Tvång är inte rättvisa – det är makt

    Att tvinga kommuner att bygga på ett visst sätt är inte demokrati. Det är mjuk auktoritarism, maskerad till jämlikhetspolitik. Vänsterpartiet vill ersätta frihet med kontroll, och lokalt självbestämmande med centralstyrning.

    Om man på allvar vill skapa fler bostäder, finns det enklare sätt: förenkla byggregler, minska skatterna på byggande och uppmuntra privat initiativ. Men det är inte frihet Vänsterpartiet söker – det är inflytande över människors liv.

    Låt människor välja – inte tvingas

    Ett fritt samhälle bygger på valfrihet, ansvar och respekt för demokratin. Människor ska själva få avgöra var och hur de vill bo. Kommuner ska ha rätt att utveckla sin egen karaktär utan statliga pekpinnar.

    Vänsterpartiets förslag är en påminnelse om varför socialismen gång på gång misslyckats: den utgår från misstro mot individen. Det är inte frihet, inte jämlikhet, och definitivt inte rättvisa.

    Det är tvångssocialism i ny tappning – och den hör inte hemma i ett modernt, demokratiskt Sverige.

    Fakta: Marxismen och dess arv

    Ideologi

    Marxismen bygger på Karl Marx och Friedrich Engels teorier om klasskamp, kapitalismens avskaffande och ett samhälle där produktionsmedlen ägs gemensamt.

    Historiska konsekvenser

    Under 1900-talet omsattes marxismen i praktiken genom kommunistiska regimer i bland annat Sovjetunionen, Kina, Nordkorea och Kambodja. Dessa system präglades av centralstyrning, politiskt förtryck och massiva människorättsbrott. Forskare uppskattar att över 100 miljoner människor miste livet till följd av kommunistiska diktaturer – genom svält, avrättningar, arbetsläger och förföljelser.

    Sovjetunionens inflytande

    Under kalla kriget stödde Sovjetunionen kommunistpartier runt om i världen, inklusive i Sverige. Den svenska säkerhetstjänsten (Säpo) betraktade dåvarande Vänsterpartiet Kommunisterna (VPK) som ett säkerhetshot, på grund av dess lojalitet med Moskva och dess motstånd mot NATO och svensk försvarspolitik.

    (Faktarutan är sakligt och kritiskt formulerad. Lägg gärna till källhänvisningar i din artikel.)

    VARNING!

    Många V-politiker kan vara spioner åt banditstater som Ryssland och Iran. Den spion som har gjort störst skada på Sverige, Stig Bergling, var aktiv inom Vänsterpartiet. Vänsterpartiet har öppet sympatiserat med terroristgrupper som Kommando Holger Meins, PKK och Hermas. Spioner lägger pussel – behåll din bit.
    V är klassade av IB och Säpo som subversiva element, dvs. systemhotande brottslingar.

  • Stegras kris: När den gröna fantasiekonomin möter verkligheten

    Stegra lovade fossilfritt stål i världsklass – men står nu inför en eskalerande kris. Kapitalbehovet rusar, tidsplanen spricker och kommuner samt pensionsfonder exponeras för växande risker när politiskt drivna gröna industriprojekt möter marknadens verklighet.

    Innehållsförteckning

    Det svenska bolaget Stegra – tidigare känt som H2 Green Steel – befinner sig i djup kris. Bakom bolaget står bland andra finansmannen Harald Mix, som nyligen avgick som styrelseordförande. Företaget kämpar nu för att undvika ett haveri som riskerar att bli ännu större än den redan historiska kraschen i systerföretaget Northvolt.

    Enligt uppgifter till Financial Times behöver Stegra akut över 15 miljarder kronor i ny finansiering, efter att kostnaderna skenat till 85 miljarder kronor – trots att fabriken ännu inte är färdigbyggd. Produktionen, som först planerades till 2024, har nu skjutits fram till 2027.

    En ny planekonomi i gröna kläder

    Under 1900-talet styrdes de kommunistiska ekonomierna med femårsplaner, där staten bestämde exakt hur mycket som skulle produceras. Dagens gröna politik riskerar att upprepa samma misstag, men i klimatets namn.

    Sverige har satt upp klimatmål så ambitiösa att de skapat en ny bransch byggd på orealistiska förhoppningar. Stegra är ett exempel på hur dessa visioner krockar med verkligheten.

    Bolaget har, liksom Northvolt, finansierats genom att sälja framtida produktion som säkerhet för lån – en industriell variant av att “sälja skinnet innan björnen är skjuten”. Denna modell gör företaget extremt känsligt för förseningar och kostnadsökningar.

    Det gröna stålets verkliga utmaningar

    Stegra har lovat att producera 5 miljoner ton fossilfritt stål per år, mer än hela Sveriges nuvarande stålproduktion. Men de tekniska och ekonomiska hindren är enorma.

    • Elförbrukning: Bara vätgasprocessen kräver lika mycket el som halva Stockholms årsförbrukning – el som inte finns tillgänglig.
    • Råvaror: Endast cirka 4 % av världens järnmalm håller tillräcklig kvalitet för grönt stål, vilket tvingar Stegra att importera malm från Brasilien.
    • Lönsamhet: Enligt Affärsvärlden skulle Stegra behöva tjäna cirka 6 000 kr per ton stål, jämfört med SSAB:s vinstmarginal på 2 000 kr.

    Resultatet är att flera europeiska stålbolag, som ArcelorMittal och ThyssenKrupp, redan har pausat eller lagt ned sina satsningar på grönt stål. Marknaden tror helt enkelt inte på konceptet i nuvarande form.

    Politiska band och gröna bidrag

    Bakom den gröna industriboomen finns också starka politiska kopplingar.
    Socialdemokraternas tidigare statsminister Magdalena Andersson föreslog 2021 att staten skulle gå in med minst 100 miljarder kronor i gröna kreditgarantier – bland annat för projekt som Northvolt och Stegra.

    Andra ministrar och partiföreträdare har också varit tätt knutna till bolagen:

    • Anna Hallberg (S) hyllade Stegra som beviset på att ”det omöjliga går”.
    • Hennes partner Anders Sundström, tidigare näringsminister, har varit rådgivare och delägare i både Northvolt och Stegra.
    • Thomas Östros, nu vice ordförande i Europeiska investeringsbanken, har godkänt miljardlån till båda bolagen.
    • Ibrahim Baylan gick efter sin ministertid direkt till arbete som lobbyist för Harald Mix företag.

    Även delar av borgerligheten har lockats av den gröna industripolitiken. I den nyutgivna boken Grönhöger argumenteras för en statlig industripolitik som påminner om planekonomi – en modell som flera moderata företrädare har visat sympati för.

    Hemlighetsmakeri och växande skuld

    Samtidigt inför regeringen en ny lag som tillåter att så kallade strategiska nettoprojekt – ofta gröna industrisatsningar – kan sekretessbeläggas i upp till 20 år. Det innebär att granskningar av miljardinvesteringar i klimatprojekt snart inte längre är möjliga.

    Priset för dessa satsningar blir dock tydligt i kommuner som Boden, där Stegra bygger sin anläggning. Kommunens skulder har ökat från 80 miljoner till 1,6 miljarder kronor på bara några år – en ökning på 1 700 %. Räntorna riskerar nu att tränga undan välfärdstjänster som skola och vård.

    Dessutom har svenska pensionsfonder som Andra AP-fonden och AMF investerat miljardbelopp i bolaget – pengar som ytterst kommer från svenska sparare.

    När drömmen möter verkligheten

    Stegra symboliserar en bredare trend: politiker försöker skapa framtidens industrier genom bidrag och lånegarantier, snarare än genom marknadens innovation och konkurrens. Resultatet är växande risker, dolda kostnader och en växande misstro mot hela den gröna industripolitiken.

    En verkligt hållbar klimatpolitik kräver inte storskaliga experiment med skattemedel, utan enkla ekonomiska principer:

    • Prissätt utsläpp.
    • Sänk skatter för innovation.
    • Låt företag och teknikutveckling växa organiskt, inte genom politiska femårsplaner.

    När staten försöker styra marknaden genom ideologiskt färgade mål riskerar den att upprepa 1900-talets misstag – där planekonomins illusioner slutade i skuld, fattigdom och misär.

    Till sist

    Stegra är inte bara ett industriprojekt i kris – det är en symbol för vad som händer när politisk idealism ersätter ekonomisk realism.
    Sverige riskerar nu att stå med ruinerna av en grön bubbla där både skattemedel och pensionskapital gått upp i rök, samtidigt som kommuner står skuldsatta och produktionen ännu inte har börjat.

    Frågan återstår: hur många fler gröna luftslott ska byggas – och rasa – innan vi lär oss läxan?

    Fakta • Stegra (tidigare H2 Green Steel)

    Läget i korthet

    • Plats: Boden, Sverige
    • Status: Byggprojekt i kris; produktion preliminärt uppskjuten till 2027
    • Färdigställandegrad: ca 60 % av anläggningen uppförd

    Pengar & finansiering

    • Totalt säkrad finansiering (historik): ≈ 6,5 mdr € (lån, eget kapital, bidrag)
    • Aktuellt ytterligare behov: upp till ≈ 1,0–1,5 mdr € (≈ 10–17 mdr SEK)
    • Kassaförbrukning (”burn rate”): ~ 3 mdr SEK/månad (≈ 280 M €/mån)

    Jämförelse: Northvolt-kraschen

    • Händelse: Konkurs 12 mars 2025; därefter rekonstruktion i nedskalat läge
    • Kapital som togs in före konkurs: > 10 mdr USD (vissa uppgifter ≈ 15 mdr USD)
    • Likhet: Tunga villkorade lån och offtake-baserad finansiering
    • Skillnad: Northvolt hann starta produktion; Stegra har ännu inte producerat stål
    Obs: Belopp och tidsplaner är uppskattningar baserade på offentlig rapportering i oktober 2025.

  • Vänsterpartiets priskontroll – planekonomi i ny förpackning

    När Vänsterpartiet vill stoppa ”smyghöjningar” genom att tvinga butikerna att redovisa matpriser från ett visst datum väcks frågan: är detta verkligen konsumentskydd – eller bara planekonomi i ny förpackning? Med hot om böter, näringsförbud och en symbolisk momssänkning som knappt märks i plånboken riskerar förslaget att göra handlare till syndabockar för globala prissvängningar – samtidigt som kommunalskatten skenar.

    Så tillagar du en vänsterpartistisk planekonomisk hamburgare: ta två brödkuponger och en köttkupong emellan.

    Vänsterpartiet vill införa statlig priskontroll på livsmedel. Enligt partiets förslag ska alla butiker tvingas redovisa vad varorna kostade den 4 september, dagen då regeringen aviserade sin plan om en tillfällig momssänkning på mat. Syftet, enligt Nooshi Dadgostar, är att hindra ”smyghöjningar” och garantera att konsumenterna märker av reformen.

    Men detta är inte skydd för konsumenterna – det är planekonomi i modern kostym. Staten ska sätta referensdatum för priser, hota butiksägare med böter och till och med näringsförbud om de inte följer reglerna. Det är en modell som för tankarna till järnridån, där centralstyrda priser ledde till tomma hyllor och svält.

    Och själva momssänkningen? Att tillfälligt sänka livsmedelsskatten med sex procentenheter är en piss i Östersjön. Vinsten för hushållen blir marginell, särskilt när Stockholms stad redan har höjt kommunalskatten två gånger undwp-admin/post.php?post=2492&action=editer den rödgröna kakistokratins styre. De skattehöjningarna slår mångdubbelt hårdare än vad en kosmetisk momssänkning kan lindra.

    Men värre är logiken bakom förslaget. Vad händer om världens oljepriser stiger? Transportkostnaderna rusar och därmed butikernas inköpspriser. Ska en lokal handlare i Hälsingland eller på Gotland då straffas med böter för att bröd, mjölk eller kött blir dyrare att leverera? Vänsterpartiets modell gör butiksägaren till syndabock för globala marknadsrörelser – något han eller hon inte kan påverka.

    Om partiet verkligen brydde sig om ”svaga grupper” skulle fokus ligga på riktiga lättnader – sänkt kommunalskatt eller minskade pålagor på arbete och boende. I stället föreslår man mer byråkrati, fler hot och en politik som för tankarna till en tid Europa redan har prövat och övergett.

    Resultatet blir inte billigare mat. Resultatet blir dyrare företagande, hämmad konkurrens och en stat som återigen tror att den kan trolla bort verkligheten med regleringsiver.

    VARNING!

    Många V-politiker kan vara spioner åt banditstater som Ryssland och Iran. Den spion som har gjort störst skada på Sverige, Stig Bergling, var aktiv inom Vänsterpartiet. Vänsterpartiet har öppet sympatiserat med terroristgrupper som Kommando Holger Meins, PKK och Hermas. Spioner lägger pussel – behåll din bit.

  • Marxismen bödlar kan inte hålla sams : Fullt bråk inom kommunistpartiet Vänsterpartiet

    Vänsterpartiets kris – ett parti fjättrat av sitt förflutna
    De senaste dagarnas uppslitande händelser inom Vänsterpartiet har ånyo visat, att detta parti aldrig helt förmått frigöra sig från de inre motsättningar som sedan länge härjat dess organisation. Riksdagsledamöterna Daniel Riazat och Lorena Delgado Varas har nu, efter hot om uteslutning, valt att lämna partiet. I sina avskedsord riktade de skarpa anklagelser mot ledningen, vilken de betecknade såsom en ”stalinistisk organisation”.

    Det faktum att de båda nu ämnar kvarstanna i riksdagen såsom politiska vildar, med fulla arvoden intakta, har väckt berättigad harm. Många menar att deras beslut styrts mer av ekonomiskt hänsynstagande än av politisk övertygelse, och att deras handlande innebär ett svek gentemot de väljare som i god tro anförtrott dem sitt mandat.

    Vänsterpartiet, en gång benämnt Vänsterpartiet kommunisterna, bär på ett tungt och dubbelt arv. Under efterkrigstidens år stod partiet i intim förbindelse med Moskva, och dess företrädare höll länge dörren på glänt mot regimer vilka satte likhetstecken mellan samhällsordning och statlig kontroll. Kritiker har ofta påmint om hur lojaliteten med Sovjetunionen alltför ofta vägde tyngre än troheten till demokratins principer.

    Än i dag kvarstår samma oro. Statsvetenskapliga iakttagare erinrar oss om faran med att marxistiska idéer ges inträde i parlamentariska system. Erfarenheterna från andra länder vittnar om hur krav på revolutionär förändring ständigt hamnar i konflikt med det demokratiska samhällets fundament: kompromissviljan, pluralismen och respekten för oliktänkande.

    Lika illavarslande är de följder som kan iakttas när staten ikläder sig rollen som företagare. Erfarenheterna från DDR visar hur statliga monopol förvandlade vardagens nödtorft till ett trögt och byråkratiskt maskineri. Den enskilde medborgaren ställdes där inför undermåliga varor och oändliga väntetider. Valfriheten inskränktes, kvaliteten föll, och i planekonomins namn offrades både individens behov och det gemensammas väl.

    Frågan som nu tornar upp sig är huruvida Vänsterpartiet i sin nuvarande form kan frigöra sig från det förflutnas bojor och finna en väg som förenar folklig förankring med lojalitet till det demokratiska statsskicket. Misslyckas detta företag, riskerar partiet att återigen bindas vid de skuggor som en gång höll det fånget.

    Därmed måste den principiella frågan ställas: har ett vänsterparti, med sina rötter i marxismen, verkligen någon plats i Sveriges riksdag? Det vore otänkbart att en organisation som hyllade Adolf Hitler tillerkändes representation i rikets högsta beslutande församling. Likväl synes det för många fullt accepterat, att ett parti vars grundidéer hämtats ur marxismens doktrin får behålla sitt säte. Ty i sin innersta kärna är nationalsocialism och marxism två förgreningar av samma ideologiska stam – skilda till formen, men lika till andan.

    VARNING!

    Många V-politiker kan vara spioner åt banditstater som Ryssland och Iran. Den spion som har gjort störst skada på Sverige, Stig Bergling, var aktiv inom Vänsterpartiet. Vänsterpartiet har öppet sympatiserat med terroristgrupper som Kommando Holger Meins, PKK och Hermas. Spioner lägger pussel – behåll din bit.

  • V vill införa DDR modell i SL trafiken

    SL:s elbuss-satsning hotas av nya rättsprocesser – och notan kan bli 140 miljoner dyrare varje år. Vänsterpartiet vill stoppa upphandlingarna helt och införa statlig busstrafik i DDR-stil, medan Miljöpartiet rycker på axlarna och kallar miljardhaveriet ”normalt”. Under tiden får resenärerna stå och betala priset.

    Vänsterpartiets visionsbild av hur SL:s busstrafik ska fungera i egen regi. På Normannenstraße kan ingen höra dig skrika, när Vänsterpartiets hemliga polis förhör dig för att du har kritiserat folkmordspartiet Vänsterpartiet för levererad usel kollektivtrafik.

    140-miljonerssmäll hotar SL – tvist om bussar kan stoppa elplanerna

    Stockholmarna riskerar att få betala dyrt för bussbråket mellan trafikjättarna.

    När VR vann upphandlingen om nya bussavtal för Järfälla, Upplands-Bro, Södertälje och Nykvarn såg allt ljust ut. Elbussar skulle rulla från 2026 – och SL skulle spara hundratals miljoner.

    Men nu har Nobina, som kör idag, satt stopp. Bolaget har överklagat – och kräver att allt görs om.

    Kostar 140 miljoner extra – varje år
    Överklagandet kan dra ut på tiden. Och då tvingas SL förlänga avtalet med Nobina. Resultatet: fortsatt dieseldrift.

    Enligt Trafikförvaltningen blir det en extra nota på 140 miljoner kronor om året.

    Vänsterpartiet: ”SL borde ta över allt”
    Vänsterpartiet ser situationen som ett bevis på att systemet havererat.
    – Vi måste fråga oss vad vi håller på med. Privatiseringarna fungerar inte, säger Anna Sehlin (V).

    Hon vill att SL själva kör bussarna.

    DDR-modellen – ett varnande exempel
    Men förslaget får hård kritik. Att staten tar över riskerar att bli ett nytt DDR-scenario.

    I det forna Östtyskland körde staten all kollektivtrafik. Resultatet? Kaos, köer, trasiga bussar och usel service.

    Att Stockholm skulle få ”ordning och reda” genom statlig drift är enligt kritikerna en illusion. Det leder istället till byråkrati, högre kostnader och sämre resenärsupplevelse.

    Nobina: ”Upphandlingarna fungerar inte”
    Även Nobina håller med om att systemet är trasigt.
    – Vi vill ha en dialog om framtiden, utan tvister och nödavtal som förstör kollektivtrafiken, säger presschefen David Erixon.

    MP: ”Överklaganden är normalt” – möter kritik
    Trafikregionrådet Anton Fendert (MP) försvarar situationen.
    – Det är mer regel än undantag att stora upphandlingar överklagas. Och vi brukar få rätt, säger han.

    Men svaret väcker ilska. Kritiker menar att Fendert accepterar kaoset som ”normalt”. Varje år som fastnar i domstol kostar skattebetalarna miljoner – och resenärerna får vänta på elbussarna.

    Resenärerna förlorar – politikerna skyller på varandra
    Resultatet blir att stockholmarna får betala notan.

    Vänsterpartiet vill tillbaka till en statlig modell som liknar DDR. Miljöpartiet rycker på axlarna och säger att överklaganden hör till.

    Och under tiden fortsätter miljonrullningen – medan resenärerna får vänta på en modernare och billigare busstrafik

    4 mörka kapitel i Vänsterpartiets historia

    • Kopplingar till Sovjetunionen och DDR Partiet (då Sveriges Kommunistiska Parti/VPK) hade under lång tid stark lojalitet mot Moskva och nära band till DDR. Regimen i Östtyskland försvarades ofta trots omfattande förtryck.
    • Kirunasvenskarna Svenska arbetare som emigrerade till Sovjet på 1920–30-talen drabbades av utrensningar, tvångsarbete och förföljelser. Partiledningen försvarade länge Sovjet och teg om övergreppen, vilket lämnade Kirunasvenskarna utan stöd.
    • Baltutlämningen 1945–46 Sverige utlämnade över 140 baltiska soldater och officerare till Sovjetunionen. Dåvarande kommunistpartiet stödde utlämningen och drev linjen att följa Sovjets krav—beslut som i efterhand setts som ett moraliskt haveri.
    Denna faktaruta sammanfattar välkända historiska uppgifter om partiets tidigare ställningstaganden.

    VARNING!

    Många V-politiker kan vara spioner åt banditstater som Ryssland och Iran. Den spion som har gjort störst skada på Sverige, Stig Bergling, var aktiv inom Vänsterpartiet. Vänsterpartiet har öppet sympatiserat med terroristgrupper som Kommando Holger Meins, PKK och Hermas. Spioner lägger pussel – behåll din bit.