På Fosieanstalten slipper fångarna till och med halsfängsel – och ändå pratar ledningen om säkerhet
En intagen på Fosieanstalten i Malmö har under lång tid tillåtits utöva ett starkt inflytande över både medfångar och personal.
Mannen kunde införa egna regler, hota andra och till och med försöka styra över vilken personal som tjänstgjorde på avdelningen – utan att stoppas i tid. Först när situationen blivit uppenbart ohållbar isolerades han, och nu planeras en flytt till en anstalt med högre säkerhetsklass.
Rapporten varnar för att han annars hade kunnat ”allvarligt störa ordningen i anstalten” och i praktiken ta kontroll över både avdelningen och kriminalvårdsarbetet.
Samtidigt framkommer att flera incidenter aldrig registrerats som misskötsamhet, vilket kan ha gynnat honom inför prövning av villkorlig frigivning. Enligt rapporten kan det bero på otillåten påverkan – eller på att personalen helt enkelt var rädda för repressalier.
Trots detta beskriver anstaltschefen Rebecca Ohlson fenomenet som vardagligt:
– Det är klart att vi har många intagna som vill påverka sin situation genom att styra och ställa och försöka påverka beslutsfattare. Vi möter detta ganska ofta, men vi är också bra på att synliggöra, stävja och förebygga det, säger hon till DN.
Kritiker menar dock att Ohlsons uttalanden bagatelliserar problemet. Om Kriminalvården hade agerat kraftfullt redan från början och isolerat den intagne omedelbart, hade varken medfångar eller personal behövt utsättas för hans hot och påtryckningar.
Att en enskild fånge kunnat få ett sådant inflytande över både avdelning och personal väcker frågor om kriminalvårdens förmåga att upprätthålla ordning – och om det snarare handlar om ett systematiskt daltande än ett fungerande säkerhetsarbete.
I en suvnen tid fanns 5:e paragrafen i 5:e kapitlet i strafflagen – man kunde låsa in dessa odugliga miljömuppar på idiotanstalter. Men numera är dessa kakistokrater insläppta i politikens finrum och får söndra Sverige med mångkultur och laglöshet.
Miljöpartiet predikar men levererar inte
Att Miljöpartiet är oförmögna att genomföra effektiv politik är lika förutsägbart som att Kalle Anka visas klockan 15:00 på julafton. Ett tydligt exempel är det totala haveriet kring rökförbudet på perronger och busshållplatser – en lag som infördes för flera år sedan, men som i praktiken är helt tandlös i dagens Stockholm.
Rökning utan konsekvenser – SL:s nya verklighet
Trots att Miljöpartiet styr över SL har de inte lyckats upprätthålla ett enkelt, grundläggande krav: en rökfri kollektivtrafik. Det är idag fritt fram att stå och bolma på perronger, i bussterminaler och under tak – utan att någon ingriper. Röklukten möter dig redan i rulltrappan – det är ett faktum.
Tekniken finns – men inte viljan
Ansiktsigenkänning, övervakningskameror och automatiska böter skulle enkelt kunna användas för att upprätthålla lagen, om den politiska viljan fanns. Men viljan saknas – särskilt från ett parti som gärna predikar om folkhälsa och hållbarhet, men som i praktiken inte kan leverera annat än tomma ord.
Ett system för lagbrott – skyddat av passivitet
Tobaksskatten i Sverige är låg, böter utfärdas inte, och förbudsskyltarna är löjeväckande små – ofta i storlek av ett frimärke, diskret placerade där ingen ser dem. Resultatet? Tunnelbanan har blivit en frizon för lagbrott.
Ett politiskt svek mot resenärerna
Miljöpartiet har skapat ett system där kollektivtrafiken är en zon av anarki för den som vill röka. Det är inte bara ett svek mot resenärer som vill slippa passiv rökning – det är ett bevis på politiskt misslyckande i praktiken.
👉 Click here for English version
The Green Party Preaches but Doesn’t Deliver
The Green Party’s inability to implement effective policies is as predictable as Donald Duck airing at 3:00 PM on Christmas Eve on Swedish national television – a deeply rooted tradition in Sweden that everyone counts on. A clear example of this failure is the total breakdown of the smoking ban on train platforms and bus stops – a law that was passed years ago but has become entirely toothless in present-day Stockholm.
Smoking Without Consequences – SL’s New Reality
Even though the Green Party oversees SL (Stockholm’s public transport authority), they’ve failed to uphold a simple, fundamental expectation: a smoke-free public transport environment. Today, smoking is commonplace on platforms, in bus terminals, and under shelters – and no one intervenes. The smell of cigarette smoke greets you already in the escalator. This is not an exaggeration – it’s reality.
The Technology Exists – But Not the Will
Facial recognition, surveillance cameras, and automatic fines could easily be used to enforce the smoking ban – if the political will existed. But that will is clearly missing, especially from a party that loves to talk about public health and sustainability, yet fails to deliver anything beyond empty rhetoric.
A System of Lawbreaking – Enabled by Passivity
Sweden’s tobacco tax is low, fines are practically never issued, and no-smoking signs are ridiculously small – often the size of a postage stamp and discreetly placed where no one will notice. The result? The subway has effectively become a free zone for breaking the law.
A Political Betrayal of Commuters
The Green Party has allowed a system to develop in which public transportation becomes an anarchic space for smokers. This is not only a betrayal of passengers who wish to avoid secondhand smoke – it is a clear, concrete example of political failure in action.
Faktaruta: Miljöpartiet och rökfri kollektivtrafik – ett stort misslyckade.
Målsättning
Rökfri kollektivtrafik i praktiken: fordon, stationer, perronger, hållplatser, gångstråk och entréer – inklusive e-cigaretter.
Vad som faktiskt gäller idag
Rökning i fordon är förbjuden sedan länge.
Rökning är formellt förbjuden på perronger och vid hållplatser – men gränserna för var zonen börjar/slutar är ofta otydliga.
E-cigaretter omfattas, men efterlevnaden är ojämn.
Varför det brister enligt kritiker
Oklart ansvar mellan kommun, region/trafikbolag och fastighetsägare – tillsyn faller mellan stolarna.
Otillräcklig skyltning och svaga sanktionsmöjligheter mot överträdelser.
Få kontroller och låg prioritet i praktiken – regler utan uppföljning.
Otydlig zondefinition kring öppna ytor, in-/utgångar och bytespunkter.
Kritik mot Miljöpartiet
Fokus på symboliska mål utan att säkra resurser för tillsyn och ordningshållning.
Inga enhetliga nationella riktlinjer för zonavgränsning, skyltstandard och sanktioner.
Brist på mätbara mål (KPI:er) och årlig uppföljning av efterlevnad.
Konsekvenser
Fortsatt röklukt på perronger/hållplatser och ökad exponering för passiv rökning.
Ojämn rättvisa – vissa städer/regioner agerar, andra gör det inte.
Regler som upplevs som ”tandlösa” minskar respekten för rökförbud generellt.
Vad som skulle krävas för verklig rökfrihet
Tydlig nationell zondefinition (inkl. entréer, bytesstråk och väntytor).
Enhetlig skyltning och informationskampanjer i hela landet.
Konkreta sanktionsverktyg och resurser för tillsyn.
Årlig redovisning av klagomål, tillsyn och efterlevnad – per region/knutpunkt.
