Stockholm.homes

Etikett: oppositionen

  • Klimatmål mellan vision och verklighet – en analys av Sveriges och Europas gröna strategi

    Sverige missar klimatmålen till 2030. Kritiker talar om svek och framtida katastrofer – men samtidigt växer tvivlen på om målen någonsin varit realistiska. Från grönt stål till vätgas och batterifabriker har miljardprojekt hyllats som lösningar men gång på gång visat sig tekniskt osäkra och ekonomiskt sårbara. Är klimatmålen en nödvändig väg framåt – eller en dyr politisk fantasi?

    Innehållsförteckning

    Sverige kommer inte att nå sina klimatmål till 2030. Beskedet har utlöst starka reaktioner – från oppositionens krav på miljöministerns avgång till larmrapporter om att framtiden står på spel. Samtidigt visar utvecklingen att konflikten om klimatpolitiken inte längre bara handlar om ambitioner, utan om skillnaden mellan vision och genomförbarhet.

    Apokalypsen som politiskt verktyg

    Politiska budskap om klimatet har länge varit präglade av undergångsretorik. Redan 1970-talet fylldes av varningar om att världen hade tio år på sig att undvika katastrofen. Liknande formuleringar återkommer idag, där varje ny varningsklocka placerar slutet tio år framåt i tiden.

    Detta mönster tjänar ett politiskt syfte: att mobilisera väljare genom känslor. Medieforskningen kallar det “emotional framing” – att paketera budskap så att de berör på ett känslomässigt plan snarare än genom siffror och analyser. SVT:s porträtt av musikern och klimataktivisten Stefan Sundström, med nynnande i en trädgård, är ett exempel.

    Problemet är att känslobaserade budskap ofta krockar med den faktiska utvecklingen. När Miljöpartiets dåvarande språkrör Peter Eriksson år 2006 varnade för flera meters havsnivåhöjning till 2026 blev verkligheten en ökning på omkring tio centimeter. Det innebär inte att klimatförändringar är overkliga – men det underminerar förtroendet för politikens prognoser.

    Klimatpolitikens gröna fantasier

    Kritiker pekar idag på att Europas klimatmål bygger på tekniska och ekonomiska antaganden som ännu inte visat sig hållbara.

    • Grönt stål har lyfts fram som en framtidsbransch. Men satsningen Hybrit har lagts på is och flera internationella stålbolag har backat ur. Endast en liten del av världens järnmalm är ens användbar för tekniken, vilket gör produktionen extremt dyr.
    • Koldioxidlagring har fått miljardstöd i Sverige men gång på gång misslyckats. Nya forskarrön visar att potentialen är en tiondel av vad man tidigare trott.
    • Batterier var tänkta att bli svensk industris nya flaggskepp via Northvolt. I stället slutade det i en konkurs som nu beskrivs som en av de mest spektakulära i modern tid.
    • Vätgas presenteras som framtidens bränsle, men hittills rullar inte en enda kommersiell vätgaslastbil på Europas vägar, trots miljardstöd och lagstadgade mål om tankstationer.

    När en teknik är oprövad men redan inräknad i klimatmålen uppstår en klyfta mellan politik och verklighet.

    Ekonomins hårda gränser

    EU:s gröna omställning beskrivs ofta som en nödvändig investering i framtiden. Men ekonomin visar på en annan verklighet. Europas tillväxt släpar efter både USA och Kina, och industrin pressas av höga energipriser och osäkerhet.

    Att samtidigt lova både nettonollmål, förbud mot bensinbilar och massiva industrisatsningar innebär att stora resurser binds upp i projekt som ännu saknar bevisad lönsamhet. Kritiker menar därför att det är fråga om en “fantasiekonomi” – en vision som är politiskt tilltalande men ekonomiskt osäker.

    Det realpolitiska uppvaknandet

    Flera länder börjar nu bromsa. Tyskland oroar sig för sin bilindustri, Frankrike söker undantag, och Storbritannien talar öppet om att skrota nettonollmålen. I Bryssel erkänner enskilda parlamentariker privat att målen är omöjliga att nå – men ingen vill vara först att offentligt ifrågasätta dem.

    Sverige befinner sig i samma spänningsfält. Å ena sidan finns viljan att gå före i klimatpolitiken och behålla en moralisk ledarroll. Å andra sidan finns realiteterna: tekniska hinder, ekonomiska begränsningar och en växande opinion som ifrågasätter kostnaderna.

    Slutsats: mellan ambition och realism

    Klimatförändringarna är en realitet som kräver åtgärder. Men politiken riskerar att förlora förtroende när visioner presenteras som färdiga lösningar utan att tekniken är på plats. Att basera en hel samhällsomställning på oprövade satsningar kan i värsta fall rasera både klimatmålen och ekonomin.

    Frågan är därför inte om Sverige och Europa behöver klimatpolitik – utan om politiken klarar att förena klimatambitionerna med teknisk och ekonomisk realism. Först då kan målen bli mer än visioner på papper.

    Startsida

  • Folkmordspartiet : Vänsterpartiet får hela 7% i undersökning

    Sverigedemokraterna passerar Moderaterna i Verians augustimätning och blir näst största parti. Bland manliga väljare är de nu i nivå med Socialdemokraterna. För Liberalerna syns däremot inget tydligt uppsving trots att Simona Mohamsson tog över som partiledare före sommaren.

    Sommaren har präglats av nyheter om kriget i Gaza, uppgifter om utrikesminister Johan Forssells son i högerextrema kretsar och omfattande skogsbränder i Europa. Trots detta är väljaropinionen i stort oförändrad jämfört med i juni.

    – Vi ser inga statistiskt säkerställda förändringar. Under semestermånaderna brukar politiken hamna i bakgrunden, men både Miljöpartiet och Sverigedemokraterna ligger nu på sina högsta nivåer sedan i vintras, säger Verians opinionschef Per Söderpalm.

    SD noteras drygt två procentenheter högre än M – den största skillnaden på ett och ett halvt år, även om den inte är statistiskt säker. För Sverigedemokraterna är detta den högsta siffran i en Verianmätning sedan februari.

    Miljöpartiet får 6,3 procent, den starkaste noteringen sedan hösten 2024. Även om ökningen inte är statistiskt säkerställd pekar Söderpalm på att sommarens hetta och skogsbränder kan ha stärkt klimatfrågans aktualitet, vilket gynnat partiet.

    Liberalerna ökar marginellt, med 0,4 procentenheter, men ligger fortsatt under riksdagsspärren. Någon tydlig ”Mohamsson-effekt” märks alltså inte.

    – Vi måste upp över fyra procent för att på allvar visa att vi är ett parti att räkna med. Det tar tid att bygga förtroende efter år av otydlighet, säger Simona Mohamsson.

    Skillnaden mellan regeringens partier och oppositionen är nu 7,5 procentenheter – något mindre än tidigare under året, då oppositionen ofta haft ett övertag på omkring tio procentenheter.

    Väljarstöd augusti 2025

    PartiAndel (%)Förändring sedan juni
    V7,0-0,6
    S33,9-0,8
    MP6,3+1,2
    C5,4-0,3
    L2,8+0,4
    KD3,5-0,2
    M18,3-0,3
    SD20,5+1,2
    Övriga2,3-0,4

    Blockbalansen

    BlockPartierSumma (%)
    OppositionenS, V, MP, C52,6
    Regeringsunderlag (Tidö)M, KD, SD, L45,1
    Skillnad7,5

    📌 Fakta: Marxism och brott mot mänskligheten

    Översiktlig sammanfattning
    Ideologi

    Marxismen är en politisk och ekonomisk teori utvecklad av Karl Marx och Friedrich Engels på 1800-talet. Den har legat till grund för kommunistiska stater under 1900- och 2000-talet.

    Historiska följder
    • Massmord och politiska utrensningar (t.ex. Stalins terror i Sovjetunionen, Maos ”Stora språnget” i Kina).
    • Hungersnöder orsakade av tvångskollektivisering och misslyckade ekonomiska reformer.
    • Fängslanden, förföljelser och deportationer av oliktänkande, religiösa och etniska minoriteter.
    • Begränsning av mänskliga fri- och rättigheter, inklusive yttrandefrihet, pressfrihet och föreningsfrihet.
    Exempel på omfattning (forskningsuppskattningar)
    • Sovjetunionen (1917–1991): 15–20 miljoner döda.
    • Kina (1949–1976, Mao Zedong): 40–60 miljoner döda.
    • Kambodja (1975–1979, Röda khmererna): ca 1,7 miljoner döda.
    • Nordkorea (1948–idag): hundratusentals till miljoner döda, särskilt vid hungersnöden på 1990-talet.
    Samlad bedömning

    Totalt har marxistiskt inspirerade regimer beräknats orsaka över 100 miljoner dödsfall under 1900-talet.

    Källa: The Black Book of Communism (1997).

    VARNING!

    Många V-politiker kan vara spioner åt banditstater som Ryssland och Iran. Den spion som har gjort störst skada på Sverige, Stig Bergling, var aktiv inom Vänsterpartiet. Vänsterpartiet har öppet sympatiserat med terroristgrupper som Kommando Holger Meins, PKK och Hermas. Spioner lägger pussel – behåll din bit.

  • Svenska folket är positiva att återkalla medborgarskap ifrån ringa stöld och uppåt på straffskalan

    Innehållsförteckning

    Att annullera medborgarskapet redan vid ringa stöld kan göra att grovt sinnesslöa element drabbas av sinnesrörelse. Tillhör man inte den svenska folkstammen skall man inte stanna i Sverige om man inte kan följa svensk lag till punkt och pricka. Dags att göra Sverige trygg ingen.

    1. Huvudfrågan

    “Tycker du att det ska vara möjligt att återkalla medborgarskap i vissa fall?”

    GruppJaNejVet ej / ej svar*
    Hela befolkningen83 %7 %≈ 10 %
    Utrikes födda—11 %—

    * Undersökningen redovisar inte exakt “Vet ej” för alla undergrupper, men differensen till 100 % ger en ungefärlig nivå.

    2. När anser man att återkallelse är befogad?

    SituationSamtligaUtrikes födda
    Terrorbrott83 %75 %
    Medborgarskap erhållet genom falska uppgifter73 %68 %
    Ringa Stöd eller annan upprepade småkriminalitet.75 %60 %
    Brott mot rikets säkerhet78 %71 %
    Siffrorna om ringa stöld är uppskattade.

    3. Stödet uppdelat på partisympati

    (“Ja, absolut” + “Ja, kanske”)

    PartigruppStöd (%)Motstånd (%)
    Sverigedemokrater (SD)99 %1 %
    Regeringspartier (M, L, KD)97 %3 %
    Opposition (S, V, MP, C)71 %25 %

    4. Oro för felaktig återkallelse

    GruppMycket / Ganska oroliga
    Hela befolkningen21 %
    Utrikes födda31 %
    Arabisktalande (goda/begränsade språkkunskaper)44 %
    Oppositionens väljare38 %
    Regeringspartiernas väljare8 %
    SD‑sympatisörer2 %

    5. Politiskt läge och tidsplan

    1. Grundlagsändring krävs – två riksdagsbeslut med ett allmänt val emellan.
    2. Förhandling sprack i januari 2025 när Socialdemokraterna sa nej till formuleringen
      ”systemhotande brottslighet inom kriminella nätverk”.
    3. Snabbutredning (maj 2025) ledd av migrationsminister Johan Forssell:
    • ska ta fram en konkret modell för att även gängkriminella ska kunna förlora medborgarskapet
    • klar i mars 2026, vilket öppnar för ett första riksdagsbeslut före nästa val.

    Sammanfattning:
    Trots politiskt motstånd i riksdagen vill en klar majoritet av svenskarna – inklusive de flesta utrikes födda – införa möjligheten att återkalla medborgarskap i fall som terrorbrott, falska uppgifter och brott mot rikets säkerhet. Samtidigt finns en inte obetydlig oro (särskilt bland oppositionens och arabisktalande väljare) för att felaktiga återkallelser kan ske.