Ständiga pro-palestinska demonstrationer tvingar nu SL att lägga om ett dussin busslinjer varje lördag – ett beslut som fått kritiker att varna för att aktivistgrupper ges oproportionerligt inflytande över det offentliga rummet. Samtidigt växer oron för att principfast rättstillämpning ersätts av godtyckliga undantag, där vissa grupper tillåts dominera på bekostnad av allmänhetens fri- och rättigheter.

Innehållsförteckning

• Extremistgrupperingar får göra vad de vill.
• Särbehandling av vissa grupper
• Demokratins förtroende under press

Ständiga pro-palestinska demonstrationer i centrala Stockholm leder nu till att ett dussin busslinjer läggs om varje lördag. Beslutet, som motiveras av ”förutsägbar påverkan på trafiken”, väcker starka reaktioner. Kritiker menar att tiotusentals resenärer drabbas för att aktivister med högljudda aktioner ska kunna dominera det offentliga rummet.

Samtidigt väcker omläggningen frågor om hur Sverige hanterar en ökande mängd politiska, religiösa och etniska konflikter i det offentliga rummet – och på vilket sätt demonstrationsfriheten ska vägas mot ordning, säkerhet och andra samhällsintressen.

Extremistgrupperingar får göra vad de vill.

Stockholms lokaltrafik framhåller att polisen är den myndighet som beviljar demonstrationstillstånd och att SL ”har att förhålla sig till det”. Men enligt kritiker är omläggningen i praktiken en signal om att aktivistgrupper kan påverka infrastrukturen genom återkommande protester.

Flera debattörer menar att samma hänsyn inte visas andra grupper. Som exempel lyfts beslutet 2017 att flytta NMR:s demonstration bort från synagogan och bokmässan i Göteborg, där polisen aktivt begränsade utrymmet för att upprätthålla ordning och säkerhet – en möjlighet som juridiskt sett även finns i dagens situation.

Särbehandling av vissa grupper

Frågan om likabehandling återkommer också i diskussionen om Koranbränningarna och påskupploppen 2022. Kritiker menar att staten ”vek ner sig” när polisen valde att dra sig tillbaka från våldsamma upplopp, vilket uppfattades som att hot om våld kan påverka lagens tillämpning. Hovrättens domar om hets mot folkgrupp kopplade till Koranbränningar beskrivs av samma kritiker som en form av selektivt hädelseförbud – där islam ges ett särskilt skydd.

Liknande tolkningsmönster påtalas i andra händelser, till exempel kravallerna vid den eritreanska kulturfestivalen i Järva 2023, där två grupper drabbade samman och polisen överrumplades trots kännedom om konfliktnivån. Samtidigt beskrivs beslutet att tillåta stora Black Lives Matter-demonstrationer sommaren 2020, trots rådande restriktioner mot folksamlingar, som ytterligare ett exempel på att vissa grupper ges undantag som andra medborgare inte får.

Frågan om oklar principfasthet återkommer även i diskussionen om de romska tältlägren som etablerades på flera platser i Sverige under 2010-talet, där politiska reaktioner och åtgärder dröjde trots sanitära och juridiska problem.

Demokratins förtroende under press

Sammantaget beskriver kritikerna utvecklingen som ”de små stegens tyranni”, där en rad undantag – ofta motiverade av hänsyn, utsatthet eller rädsla för våld – sammantaget riskerar att urholka principen om lika behandling inför lagen.

Argumentet är att varje avsteg från fasta regler flyttar gränsen ytterligare, och att ett samhälle som styrs av känslor och undantag i stället för av konsekventa principer blir mer sårbart. När grupper som upplevs som utsatta eller hotfulla ges särskilda rättigheter, sker det på bekostnad av allmän ordning, trygghet och andra medborgares fri- och rättigheter, menar kritikerna.

Det som står på spel, enligt denna analys, är inte bara framkomligheten i Stockholms innerstad på lördagar – utan själva tilliten till att staten upprätthåller rättvisa, ordning och lika spelregler.