Stockholm.homes

Etikett: New York-protokollet 1967

  • Politiker i Staffanstorp stod upp för kommuninvånarna, åtalas.

    Sex politiker i Staffanstorp riskerar nu fällande domar – inte för att de misskött sitt uppdrag, utan för att de vägrade ta emot lyxflyktingar från Mellanöstern. I stället ville de prioritera Ukraina, men får nu stå till svars i domstol för att de satte sina egna kommuninvånares intressen först.

    När en syrisk familj anlände till Sverige våren 2022 var planen att de skulle bosättas i Staffanstorp. Men kommunstyrelsen hade kort dessförinnan beslutat att stoppa mottagandet av lyxflyktingar, trots att det strider mot gällande lag. Kommunen ville i stället prioritera flyktingar från Ukraina.

    Beslutet har lett till att sex kommunpolitiker, däribland kommunstyrelsens ordförande Christian Sonesson (M), nu står åtalade för grovt tjänstefel.

    Familjen uppgav i polisförhör att de blev ledsna och grät över beskedet. Kritiker menar dock att reaktionen är svår att förstå, då de i slutändan placerades i Vellinge – en av landets mest välmående kommuner.

    Vem bär ansvaret?

    Händelsen har satt fokus på ansvarsfördelningen mellan stat, kommuner och internationella organisationer. Staffanstorps politiker hävdar att de försvarade sina skattebetalare och satte de lokala invånarnas behov främst.

    Bakgrunden är FN:s kvotflyktingprogram, där Sverige är bundet av det så kallade New York-protokollet från 1967. Protokollet utvidgade flyktingkonventionen från 1951, som ursprungligen handlade om skydd för människor i Europa efter andra världskriget. I dag omfattar det i praktiken hela världen.

    Kritiker menar att systemet är föråldrat. Frågan ställs om det verkligen är rimligt att små länder som Sverige ska ta emot människor från Mellanöstern och Afrika – när flyktingläger redan finns i dessa regioner och när andra, rikare länder i närområdet skulle kunna ta ett större ansvar.

    Europa först

    Samtidigt betonar många att Sverige självklart bör hjälpa Ukraina. Landet är en del av Europa och står under direkt angrepp från Ryssland. Att stödja ukrainska flyktingar är därför naturligt både ur ett solidaritets- och säkerhetsperspektiv.

    Men att ta emot kvotflyktingar från andra världsdelar, långt bortom Europas gränser, väcker större frågor. Är det rimligt att svenska kommuner och skattebetalare ska bära kostnader för människor som inte har någon naturlig koppling till Europa, när behoven redan är akuta i vårt eget närområde?

    Demokratins gränser

    Åklagaren hävdar att de sex politikerna begått ett brott genom att vägra följa mottagningslagen. Politikerna själva menar att de agerade i enlighet med väljarnas vilja.

    Frågan blir då principiell: kan lokalt folkvalda verkligen åtalas för att de vill hjälpa flyktingar från ett europeiskt grannland men säga nej till flyktingar från Mellanöstern? Och är det demokratiskt försvarbart att ett internationellt FN-protokoll från 1967 styr svenska kommuners beslut 2025?

  • 19 åriga zarif vägra åt åka hem.

    Innehållsförteckning

    Vägrar följa lagen – 19-åring stannar kvar i Sverige efter utvisningsbeslut

    Trots upprepade avslag på sin asylansökan och ett tydligt utvisningsbeslut vägrar 19-årige Zarif Zaman att lämna Sverige. Han kom hit som barn, men Migrationsverket har slagit fast att hans anknytning inte är tillräcklig och att han saknar skyddsbehov.

    I stället för att följa lagen lever han kvar som papperslös och skyller sin situation på svenska myndigheter.

    Medvetet lagtrots

    Zarif har levt hela sitt vuxna liv utan laglig rätt att stanna i landet. Arbetsgivare kan inte anställa honom eftersom han saknar personnummer, men han väljer ändå att stanna kvar i strid med myndigheternas beslut.

    Migrationsverkets presstalesperson Didzis Melbiksis är tydlig:
    – De har aktivt valt att inte följa utvisningsbeslut som vunnit laga kraft och därefter ansökt om asyl på nytt.

    Risker med papperslöshet

    Kritiker varnar för att personer som lever som papperslösa ofta tvingas försörja sig genom svartarbete eller annan illegal verksamhet. Detta göder den svarta ekonomin, försvårar konkurrens på arbetsmarknaden och kan i värsta fall bidra till organiserad brottslighet. När människor lever utanför systemet minskar möjligheterna för myndigheterna att kontrollera inkomster och aktiviteter, vilket skapar grogrund för både ekonomiska och sociala problem.

    Skärpta regler – men fortfarande extremt liberala

    Regeringen har i april 2025 infört hårdare regler för att minska just denna typ av lagtrots. Preskriptionstiden har förlängts från fyra till fem år, och den som fått avslag måste nu lämna landet innan ny ansökan kan göras. Möjligheten till så kallat spårbyte – att byta till arbetstillstånd under asylprocessen – är också borttagen.

    Kritiker påpekar dock att reglerna fortfarande är extremt generösa i ett internationellt perspektiv. I flera länder som betraktas som starka rättsstater är det vanligt med en preskriptionstid på 15–20 år, inte bara fem år. Att kunna ansöka på nytt efter en så kort tid anses av många som ett svaghetstecken i det svenska systemet.

    Föredöme eller belastning?

    Zarifs pappa utvisades redan 2023 och lever nu i Bangladesh, men sonen vägrar följa efter. Kritiker menar att den här typen av vägran att lyda lagakraftvunna beslut undergräver rättssystemet och skickar en signal om att man kan välja vilka lagar man vill följa.

    Fakta om asyl i processen i Sverige

    Kort preskriptionstid

    • Efter lagändringar (april 2025) kan en av- eller utvisad person söka på nytt efter 5 år, förutsatt att landet lefter. Kritiker menar att den här typen av vägran att lyda lagakraftvunna beslut undergräver rättssystemet och skickar en signal omämnats.
    • Kritiker menar att detta är extremt generöst jämfört med länder där 15–20 år är vanligare innan ny prövning anses rimlig.

    Bygger på föråldrat regelverk

    • Svensk asylordning utgår från Genèvekonventionen (1951) och New York-protokollet (1967), som gjorde skyddet globalt.
    • Kritiker anser att regelverket är otidsenligt i förhållande till dagens migrationsmönster.

    Risker med papperslöshet

    • Papperslösa lever utanför myndighetskontroll och kan sakna lagliga inkomster.
    • Kritiker hävdar att papperslösa ofta tar svartjobb eller ägnar sig åt illegal verksamhet, vilket göder den svarta ekonomin och snedvrider konkurrensen.
    • Papperslösa är överrepresenterade i grov kriminalitet, inklusive organiserad brottslighet och arbetslivskriminalitet.

    Säkerhets- och samhällskonsekvenser

    • Svårt för myndigheter att veta vilka som vistas i landet och att följa upp identitet, inkomster och aktiviteter.
    • Bedömare varnar för ökade risker för brottsoffer och negativa effekter på trygghet och skattebas.