För tio år sedan stod Petra Elf i spetsen för en massdemonstration som krävde öppna gränser och en generös flyktingpolitik. Då hyllades hon för sitt engagemang – men i dag ser vi konsekvenserna: segregation, gängvåld och extrem kriminalitet. Elfs idealism blev inte början på en human framtid, utan på en samhällsutveckling som skadat Sverige i grunden.
Petra Elf – naiv idealism som skadade Sverige
När Petra Elf 2015 stod på scenen på Götaplatsen inför tiotusentals människor var budskapet tydligt: öppna gränser och en generös flyktingpolitik. Hon presenterade kända talare, log stolt över folkmassan och såg engagemanget som något vackert. Men det som då framstod som solidaritet har i dag visat sig få katastrofala följder för Sverige.
De arrangemang Elf och hennes rörelse bidrog till att organisera blev startskottet för en politik som öppnade landet för en enorm flyktingström – utan en fungerande plan för integration eller långsiktiga lösningar. Resultatet blev utanförskap, parallellsamhällen och en kriminalitet som nu skakar hela nationen.
Göteborg är i dag en av de städer som fått betala det högsta priset. Nyligen skedde ännu ett brutalt dubbelmord kopplat till gängmiljön – bara det senaste i en lång rad av skjutningar, bombdåd och uppgörelser som tagit hundratals liv de senaste åren. Den extremt hårda kriminaliteten vi ser växa fram är inte ett mysterium; den är en direkt konsekvens av misslyckad politik, där symbolhandlingar som Elfs demonstration 2015 spelade en avgörande roll.
Att Elf nu, tio år senare, försöker blicka tillbaka och minnas engagemanget med värme framstår därför som både naivt och ansvarslöst. Hon förstod inte vilka krafter hon satte i rörelse. Hon förstod inte vilket Sverige hon var med och byggde – ett land där våldet nu eskalerar, där polis och rättsväsende går på knäna, och där människor lever i ständig oro.
Det är dags att vara ärlig: idealismen 2015 kostade Sverige dyrt. Petra Elfs arrangemang bidrog till att öppna dörren för en samhällsutveckling som lett till segregation och extrem kriminalitet.
Frågan vi måste ställa oss är: ska vi fortsätta ursäkta de ansvariga med tal om ”medmänsklighet” – eller våga erkänna att deras handlingar orsakade stora skador som landet fortfarande kämpar för att reparera?