Lede fi har många ansikten – förutom Ryssland gäller det även en inre lede fi, såsom kommunister och de som förespråkar en islamisering av Sverige. Sverige har i dag ett överskott på moskéer. Det finns redan en stor moské på Södermalm, och det finns ingen anledning att lägga skattepengar på religiösa byggnader som saknar kulturvärde.
Moderaterna i Nacka sätter stopp för planerna på att använda skattepengar till bygget av en ny moské i Fisksätra. Kommunstyrelsens ordförande Mats Gerdau (M) slår fast att kommunen inte får finansiera religiösa byggnader – och markerar därmed en tydlig gräns mellan religion och politik.
Insamlingsstiftelsen Guds hus har sedan 2015 planerat att bygga en moské intill Fisksätra kyrka, på kyrkans mark. Projektet beräknas kosta 60 miljoner kronor, och man hade hoppats på bidrag från både Nacka kommun och staten.
Men kommunstyrelsens ordförande Mats Gerdau (M) ger ett tydligt besked: – Nej. Det finns inga löften eller intentioner, vare sig från mig eller någon annan i kommunledningen.
Han menar att kommunen skulle bryta mot kommunallagen om den finansierade religiösa byggnader. – Kommunens uppdrag är att använda skattepengar till skolor, vägar och idrottsplatser – inte till samfundslokaler, säger Gerdau.
Moderaterna markerar därmed en tydlig gräns mellan religion och politik, och understryker att skattebetalarnas pengar ska gå till lagstadgade, gemensamma behov – inte till trosinriktade projekt.
Dessutom har Sverige ett överskott på moskéer, det behövs inga fler. ”Vi bygger inte ubåtsbaser åt Putin på Muskö – lika lite ska vi ha fler moskéer”, säger en Fisksätrabo.
Miljöpartiets motstånd mot Östlig förbindelse har satt hela tunnelbaneutbyggnaden i gungning. Fyra miljarder kronor saknas – och utan en ny uppgörelse riskerar bygget att tvärstanna vid årsskiftet.
Miljömuppar är inte som du och jag. I början av 80-talet ville dessa knäppskallar avveckla kärnkraften. Sverige hade blivit ett u-land. Nu klarar knäppskallarna inte ens av att bygga tunnelbana.
Stockholms tunnelbana hotas nu av totalstopp. Fyra miljarder kronor saknas – och orsaken är Miljöpartiet.
Regeringen var redo att stå för en stor del av kostnaden. Men Region Stockholm och Stockholms stad, styrda av Miljöpartiet, vägrade skriva under regeringens villkor: att inte motarbeta Östlig förbindelse.
Därmed sprack uppgörelsen i sista stund. Staten drog tillbaka pennan, och bygget står utan pengar.
”Tiden rinner ut. Regionen har försatt sig i en rävsax”, säger Kristoffer Tamsons (M).
Konsekvensen är att arbetet kan tvingas stoppas redan vid årsskiftet. Bara i Barkarby väntar merkostnader på över en och en halv miljard om bygget avbryts.
Miljöpartiets nej till Östlig förbindelse har länge blockerat väg- och tunnelplaner. Nu slår det tillbaka. Partiets linje hotar inte bara motorvägen, utan också tunnelbanan till Nacka, Arenastaden och Barkarby – samt Spårväg syd till Huddinge.
Ett nej som blivit dyrt – och kan kosta Stockholms kollektivtrafik miljarder.
Faktaruta: Om Sverige sagt nej till kärnkraft i början av 1980-talet
Elmix & kapacitet
Bortfall av ~40–50 % av den planerade/byggda elproduktionen under 80–90-talet hade behövt ersättas.
Vattenkraften var redan nära fullt utnyttjad → begränsat expansionsutrymme.
Ersättning sannolikt via kol/olja/torv & import + effektiviseringar och viss tidig vindkraft.
Utsläpp & miljö
Väsentligt högre CO₂-utsläpp från el- och fjärrvärmesektorn under 1980–2000.
Mer SO₂/NOₓ → sämre luftkvalitet och större bidrag till försurning.
Mindre kärnavfall, men större bränsleimport & gruvavtryck globalt.
Priser & konkurrenskraft
Högre och mer volatila elpriser, särskilt vintertid.
Tryck på elintensiv industri (stål, kemi, massa/papper) → risk för utflyttning/investeringsstopp.
Större fokus på energieffektivisering i hushåll och industri tidigare.
Försörjningstrygghet
Högre importberoende (kol/gas/el) och exponerad för internationella kriser.
Svårare effektbalans i södra Sverige utan planerbar kärnkraft.
Behov av snabbare nätutbyggnad och fler reservkraftverk.
Teknik & investeringar
Tidigare storskaliga satsningar på vind, bio-CHP och lagring (dock dyrare teknik på 80-talet).
Högre samhällskostnad för subventioner/stödprogram i flera decennier.
Snabbare omställning av fjärrvärme bort från olja → mer biobränsle/avfall.
Policy & samhälle
Tydligare energibesparing i byggnormer och apparatstandarder tidigare.
Svårare klimatmål före 2000-talet p.g.a. fossil el.
Mindre export av billig, planerbar el → svagare Nordeuropeisk elmarknadsposition.
Antaganden: Kärnkraftens historiska andel av svensk elproduktion når ~45–50 % från sent 1980-tal/1990-tal.
Vind/sol var omogna och dyra på 80-talet; vattenkraft har begränsad expansion.
Slutsatserna är uppskattningar och visar troliga riktningar (±) snarare än exakta tal.
