Etikett: mordförsök

  • Livstidsdömd våldtäktsman belönas med permission – du betalar för lyxvården.

    En livstidsdömd våldtäktsman och mordförsöksdömd man, Taher Amini från Afghanistan, beviljas återigen permission – trots att kriminalvården bedömer risken för återfall i sexualbrott som hög. Beslutet blottlägger ett kriminalvårdssystem där ideologisk normalisering väger tyngre än allmänhetens säkerhet och brottsoffrets upprättelse.

    Behöver verkligen en livstidsdömd våldtäktsman permissioner? En cell på 5 m² och ett halsfängelse så att vederbörande inte kan rymma – då håller man kostnaderna nere för vad odjuret kostar svenska skattebetalare. Cirka 30 miljoner kronor kostar det att vårda odjuret i Sverige. Hade man outsourcat vården till något land i tredje världen hade kostnaden varit betydligt lägre.
    skr

    Den livstidsdömde våldtäkts- och mordförsöksdömde Taher Amini, medborgare i Afghanistan, har återigen beviljats permission från fängelset. Beslutet fattas trots att risken för återfall i sexualbrott bedöms som hög. Ändå tillåts han lämna anstalten för restaurangbesök, shopping och vistelse i köpcentrum.

    Detta är inte rehabilitering. Det är ett systematiskt svek mot brottsoffret – och ett tydligt exempel på hur den svenska kriminalvården prioriterar gärningsmannen framför allmänhetens säkerhet.

    Ett av de grövsta våldsbrotten i modern tid

    I april 2022 hittades en ung kvinna svårt skadad i ett övergivet gruvhål i Norberg. Hon hade legat där i omkring ett dygn, skadad och nedkyld, innan förbipasserande hörde hennes rop på hjälp. Gruvhålet var 24 meter djupt. Räddningsinsatsen krävde helikopter.

    Mannen som knuffade ner henne hade först våldtagit och misshandlat henne. Därefter försökte han döda henne genom att kasta ner henne i gruvhålet. När hon mirakulöst överlevde återvände han och kastade tegelstenar mot henne – i ännu ett försök att avsluta det han påbörjat.

    Detta var inte ett impulshandlande. Domstolen slog fast att brottet var planerat.

    Hedersmotiv och uttalad dödsavsikt

    Motivet var att kvinnan vägrat gifta sig med honom. Han hade rest till platsen med avsikten att våldta och döda henne. Rättsläkare vittnade om att kvinnan sannolikt hade avlidit inom kort om hon inte hittats i tid.

    Straffvärdet bedömdes ligga mycket nära fullbordat mord. Domen blev livstids fängelse samt utvisning till Afghanistan efter avtjänat straff, med återreseförbud.

    Detta är alltså den person som den svenska staten nu återkommande låter vistas bland allmänheten.

    Repinköp och fortsatt livsfara

    Efter att ha slängt ner kvinnan i gruvhålet åkte mannen och köpte rep på Biltema. Kvinnan har i förhör berättat att hon fruktade att han skulle försöka få upp henne – inte för att rädda henne, utan för att kunna fullborda mordet.

    Trots detta, trots brottets extrema brutalitet och trots en dokumenterat hög risk för återfall i sexualbrott, anser kriminalvården att permissioner är förenliga med säkerheten.

    En liberal kriminalvård utan förankring i verkligheten

    Av beslutsunderlagen framgår att risken för återfall i sexualbrott bedöms som hög. Ändå beviljas permission. Detta är inte ett misstag – det är ett systemfel.

    Permissionssystemet har urartat till ett verktyg för symbolisk ”normalisering”, även för livstidsdömda sexualförbrytare med dokumenterad farlighet. Livstidsstraffet urholkas när gärningsmän som aldrig borde vistas bland allmänheten tillåts göra just det – gång på gång.

    Att en livstidsdömd våldtäktsman från Afghanistan, dömd för ett planerat hedersrelaterat mordförsök, får promenera i köpcentrum och äta på restaurang är inte human kriminalpolitik. Det är ansvarslöshet.

    Offret betalar priset – staten tar risken

    I denna kriminalvård är det inte offret som står i centrum, utan gärningsmannens upplevelse, behov och rätt till ”återanpassning”. Brottsoffrets livslånga trauma väger uppenbarligen lättare än förövarens rätt till miljöombyte.

    Frågan är hur många varningssignaler som krävs innan den liberala kriminalvården tvingas erkänna sitt misslyckande. När livstidsdömda våldtäktsmän med hög återfallsrisk tillåts vistas bland allmänheten är det inte rättsstaten som visar styrka – det är rättsstaten som abdikerar från sitt ansvar.

    Faktaruta: Vad kostar en livstidsdömd fånge?

    Kriminalvården redovisar en genomsnittlig dygnskostnad för anstaltsplats på cirka 3 773 kr per person och dygn (2023).

    • Per dygn: ca 3 773 kr
    • Per år (365 dygn): ca 1,38 miljoner kr
    • Exempel 10 år: ca 13,8 miljoner kr
    • Exempel 20 år: ca 27,5 miljoner kr

    Observera: Dygnskostnaden påverkas bland annat av beläggning, säkerhetsnivå och bemanning. Siffrorna avser Kriminalvårdens driftkostnader för anstaltsplacering och är ett genomsnitt.

    (För jämförelse: Kriminalvården anger att häkte ligger runt 3 488 kr per dygn och frivård runt 341 kr per dygn, enligt samma redovisning.)

  • Det mångkulturella Sverige : Gangsterdramat i Alby – Blodbad i tunnelbanan!

    Gangsterdrama i miljonprogrammet! Lördagskvällen slutade i blodbad när skotten ekade genom Alby tunnelbanestation. Mitt bland betonghusen i förorten förvandlades en vanlig resa hem till en skräckfylld gangsteruppgörelse – blodet flödade och paniken var total.

    Lördagskvällen skakades av ett blodigt skottdrama i miljonprogrammet Alby. Inne på tunnelbanestationen small det plötsligt – en gangster öppnade automateld.

    Offret föll till marken. Blodet flödade. Paniken spred sig.

    – Jag såg honom ligga där, det var blod överallt, berättar ögonvittnet Rodrigo Leiva, 67.

    Uppgörelse i den undre världen

    Enligt uppgifter stod skytten tätt intill sitt offer, som i en scen ur en gangsterfilm. Sedan bröt helvetet lös. Kulorna ven. Kaoset var ett faktum.

    Polisen kallades dit strax efter klockan 18. En massiv insats sattes in.

    – Mannen hade blivit skjuten med flera skott men var vid liv och talbar när vi kom fram, säger polisens presstalesperson Ola Österling.

    Offret fördes akut till sjukhus. Hans tillstånd är ännu okänt.

    Skräck i tunneln

    Stationen spärrades av. Tågen stod stilla. Ett 30-tal resenärer blev instängda mitt i gangsterdramat.

    – Ingen fick lämna. Polisen stängde allt. Sverige är inte som det var förr – nu är det bara kaos, säger Leiva.

    Skytten på flykt

    Efter blodbadet försvann gärningsmannen spårlöst. Jakten på honom pågår för fullt.

    Polisen har inlett en förundersökning om mordförsök.

  • SKOTTDRAMA I BETONGEN – SOSSARNAS MILJONPROGRAM BLÖDER!

    Två män skadades i en våldsam skottlossning i Flemingsberg på torsdagskvällen. Kvarteren som en gång var Socialdemokraternas framtidsdröm har i dag förvandlats till ett betonggetto präglat av gängbråk, rädsla och misslyckad politik.

    FLEMINGSBERG. Två män skadades när skottlossning bröt ut i ett trapphus i Flemingsberg på torsdagskvällen. En man greps under natten – misstänkt för mordförsök.

    – Larmet kom strax före klockan 20. Kort därefter hördes skott, säger polisens presstalesperson Per Fahlström.

    När patrullerna anlände fann de två män blodiga i anslutning till trapphuset.
    – Den ene var skjuten, den andre misshandlad, säger Fahlström.

    Båda kunde föras till sjukhus – vid medvetande men svårt medtagna.

    Polisen slog till under natten och grep en misstänkt gärningsman. Han sitter nu anhållen, misstänkt för mordförsök.
    – Gripandet skedde inom ramen för insatsen, men i övrigt kan jag inte lämna några detaljer, säger vakthavande befäl Jari Kalliorinne.

    MILJONPROGRAMMETS BAKSIDA

    Flemingsberg var tänkt att bli framtidens bostadsområde – Socialdemokraternas stolta satsning i miljonprogrammet. Stora betonghus, raka linjer, billiga hyror.

    Men drömmen om ett folkhem i betong har spruckit. I dag är området stämplat som utsatt. Kriminalitet, otrygghet och gänguppgörelser har tagit över gårdarna där barn en gång lekte.

    ”Det här är resultatet av ett samhällsbygge som misslyckats”, säger en boende uppgivet.

    Flemingsberg – en gång symbol för framtidstron – har blivit ett getto där skotten nu ekar mellan husväggarna.

  • Tre år efter överfallet – Luna lär sig gå igen, medan Sverige fortfarande blundar för riskerna

    För tre år sedan utsattes nioåriga Luna i Skellefteå för en av de mest brutala våldtäkterna i svensk historia. Gärningsmannen var en nyanländ från tredje världen som aldrig borde ha fått stanna i landet. I dag, tolv år gammal, kämpar Luna fortfarande för att lära sig gå igen – samtidigt som Sverige fortsätter en migrationspolitik som riskerar att skapa fler offer.

    Innehållsförteckning

    Det har gått tre år sedan den då nioåriga Luna attackerades på en lekplats i Skellefteå. Hon utsattes för en av de mest brutala våldtäkterna i modern tid och fick hjärnan svårt skadad när gärningsmannen, en nyligen anländ migrant från Etiopien, försökte slå ihjäl henne.

    I dag är Luna tolv år gammal. Hon tränar fortfarande på att återfå sina grundläggande förmågor – att sitta själv, hålla balansen och långsamt ta steg framåt. Med hjälp av familj och assistenter kan hon numera gå i en halvtimme åt gången. Hon har dessutom börjat återvända till skolan, om än i en särskild miljö med speciallärare.

    Föräldrarna beskriver vardagen som en kamp, men också som en seger för varje liten förbättring. Att se Luna sträcka sig efter löv från träd under sina promenader symboliserar både hennes viljestyrka och familjens målmedvetenhet.

    Ett brott som kunde ha förhindrats

    Samtidigt går det inte att blunda för frågan som hela händelsen väcker: varför befann sig gärningsmannen i Sverige överhuvudtaget?

    Han hade kommit hit som asylsökande från tredje världen. Trots bristfälliga uppgifter om bakgrund och identitet, trots varningssignaler om ett riskbeteende, fick han vistas fritt i landet. Resultatet blev en tragedi som skakade Sverige – och som förstörde livet för en liten flicka och hennes familj.

    Fallet är inte unikt. Under årtionden har Sverige tagit emot hundratusentals personer från länder präglade av våld, klankultur och islamistisk extremism, ofta utan att kunna verifiera deras identitet eller bakgrund. Konsekvenserna har blivit tydliga: ökad grov kriminalitet, hedersvåld, parallellsamhällen – och i det här fallet, en bestialisk attack mot ett barn.

    Lex Luna – en lag född ur ett misslyckande

    Efter dådet infördes ”Lex Luna”, en lag som innebär att skolor i vissa fall måste informera polis och myndigheter om elever som uppvisar farligt beteende. Men sanningen är att lagen aldrig hade behövts om Sverige haft en ansvarsfull migrationspolitik från början.

    Ingen asylprocess i världen kan med säkerhet avslöja vilka som är potentiella förövare. Ändå har Sverige gång på gång öppnat sina gränser, driven av en naiv idé om humanitet, utan att väga in riskerna för den egna befolkningen.

    Hur många fler offer krävs?

    Luna kämpar i dag för att lära sig gå, medan gärningsmannen avtjänar sitt straff. Men frågan som hela Sverige borde ställa sig är: hur många fler barn ska behöva bli offer för samma politiska misstag? Hur många fler ”Lex” måste stiftas innan ansvariga politiker inser att grundproblemet ligger i att vi släppt in människor från kulturer och miljöer som är fundamentalt oförenliga med trygghet och säkerhet i Sverige?

    Sverige behöver sätta sin egen befolkning först

    Det borde vara en självklarhet: statens första plikt är att skydda sina egna medborgare. Att istället prioritera asylsökande från tredje världen – ofta utan ID-handlingar, ofta med våldsamma bakgrunder – är ett svek.

    Luna och hennes familj lever med konsekvenserna varje dag. Det minsta politikerna kan göra är att lära av misstaget. Sverige måste dra åt migrationskranen, införa hårdare kontroller, och i första hand se till tryggheten för sina egna medborgare.