Allt fler hushåll riktar kritik mot påtvingade gratistidningar som delas ut trots ”Ej reklam”-skyltar. Tidningarna, som ofta består av annonser och köpt innehåll, ifrågasätts både för sin kvalitet och för att de marknadsförs som samhällsinformation trots att många menar att sådan information i dag finns lättillgänglig digitalt.
Det råder en Joseph Goebbels-mentalitet bland Stockholms journalister som vägrar lyssna på fakta eller ens ta till sig fakta. I gratistidningen som delas ut i din brevlåda sprids ”nyheter” som innehåller grova faktafel. Många journalister har en dold politisk agenda.
Kritik mot påtvingade gratistidningar i brevlådor
Trots att många hushåll tydligt markerar att de inte vill ha reklam fortsätter så kallade gratistidningar att delas ut i brevlådor runt om i landet. Det väcker irritation och kritik, särskilt eftersom publikationerna ofta marknadsförs som samhällsinformation.
Gratistidningarna innehåller i regel en mindre andel redaktionellt material, medan större delen består av annonser och köpt innehåll. Kritiker menar att kvalitén på det redaktionella innehållet ofta är låg och att faktagranskningen brister, vilket riskerar att bidra till spridning av vilseledande eller felaktig information.
När boende kontaktar distributionsföretagen för att stoppa utdelningen möts de enligt uppgift ofta av ett krav på att själva sätta upp skyltar med texten ”Ej gratistidningar”. Detta trots att många redan har markerat ”Ej reklam”, vilket upplevs som nonchalant och arrogant.
Distributionsföretagen försvarar sig ofta med att tidningarna utgör samhällsinformation och därför inte omfattas av reklamförbud. Kritiker ifrågasätter detta resonemang och pekar på att majoriteten av befolkningen i dag har tillgång till samhällsinformation via internet och smartphones.
Missnöjet är särskilt stort kring innehållet i lokala gratistidningar, där journalistiken enligt kritiker inte lever upp till etablerade mediers krav på kvalitet och oberoende.
Trots hård kritik mot politiska trollfabriker och krav på skärpta regler för anonym påverkan i sociala medier, pekas partiet nu själva ut för att bedriva en omfattande digital kampanj via det egenägda bolaget AIP Media. Granskningar beskriver hur innehåll riktas mot barn och unga utan tydlig avsändare – samtidigt som Socialdemokraterna offentligt varnat för just denna typ av verksamhet. Frågan om politisk transparens och dubbla måttstockar har därmed tagit ny fart i den svenska samhällsdebatten.
Granskning: Anklagelser om trollfabriker kopplas till Socialdemokraterna
I ett nyligen publicerat videoklipp lyfter samhällsdebattören Henrik Jönsson kritik mot Socialdemokraterna, som enligt flera medieuppgifter ska ha bedrivit en digital opinionspåverkan via bolaget AIP Media. I videon ifrågasätts partiets tidigare uttalanden om så kallade ”trollfabriker”, och fokus riktas mot huruvida den egna verksamheten följer samma principer som de kritiserat hos politiska motståndare.
Bakgrunden
Socialdemokraterna har vid flera tillfällen uttryckt oro över anonyma politiska konton i sociala medier och efterlyst hårdare regler, inklusive ID-krav och digital polisverksamhet. Bland annat har Magdalena Andersson tidigare sagt att partier som driver trollfabriker inte bör delta i regeringsarbete.
Samtidigt har AIP Media – ett bolag med koppling till Socialdemokraterna – enligt olika granskningar driftat konton i sociala medier som använder politiskt vinklat innehåll. Detta material har framför allt riktats mot yngre målgrupper via plattformar som TikTok och Snapchat.
Kontroversen kring AIP Media
Enligt granskningar från bland annat TV4 och uttalanden från politiska motståndare ska innehållet på dessa konton ibland framstå som neutralt, utan tydlig avsändare. Ett exempel som lyfts fram är sajten Politikkollen, som beskrivs som ett politiskt uppslagsverk men där tonfallet uppges vara positivt till Socialdemokraterna och mer kritiskt till regeringens Tidöpartier.
Socialdemokraterna menar att AIP Media har ett redaktionellt oberoende och att det inte rör sig om trollverksamhet, medan kritiker hävdar att strukturen syftar till att maskera politiskt innehåll. Vissa av kontona ska enligt uppgifter även ha samarbetat med aktörer som publicerat kontroversiellt material – bland annat med anklagelser om antisemitism.
Frågan om transparens och finansiering
AIP Media ska enligt uppgifter ha fått omfattande bidragsfinansiering, över 100 miljoner kronor i skattemedel, och samtidigt varit momsbefriat. Kritiker menar att detta kan ses som ett sätt att kringgå regler för politisk annonsering på sociala medier, vilket Socialdemokraterna tidigare velat skärpa.
Partiet förnekar att man styr innehållet i AIP:s kanaler och hänvisar till redaktionellt oberoende. Enligt företagsregister har dock flera personer med stark koppling till Socialdemokraterna framträdande roller inom bolaget.
Debatten om dubbelmoral
I videon som publicerats används detta som exempel på vad som beskrivs som ”dubbla måttstockar” inom svensk politisk och medial debatt. Jönsson menar att högeraktörer som startar nya medieplattformar möts av hård kritik, medan initiativ med vänsterprofil enligt honom ges ett mer välvilligt mottagande från journalistkåren.
Som illustration jämförs mediehajpen kring Feministiskt initiativ vid starten 2005 och debatten kring den nyligen lanserade högerorienterade medieplattformen ”100%”. Jönsson hävdar att lanseringen av det sistnämnda möttes av starkt kritiska reaktioner från flera etablerade medier, medan liknande vänsterorienterade satsningar välkomnades.
Frågan om moral och demokratiskt ansvar
Videons budskap kretsar kring att politiska aktörer bör bedömas efter samma standard, oavsett ideologisk tillhörighet. Flera exempel lyfts fram där beteenden kritiseras hårt när de kopplas till högerpolitik, men accepteras eller tonas ned när de förekommer inom vänstern.
Jönsson avslutar med en uppmaning till följare att delta i vidare diskussion via sin plattform och att hålla en respektfull ton i kommentarerna, utan personangrepp eller diskriminerande språk.
Sammanfattning
Ämne
Kritik/Kontrovers
AIP Media
Påstås bedriva opinionspåverkan riktad mot unga utan tydlig avsändare.
Politikkollen
Hävdas vara vinklat till förmån för Socialdemokraterna.
Trollfabriker
Socialdemokraterna har kritiserat andra partier, men anklagas nu för liknande metoder själva.
Finansiering
Över 100 miljoner kronor i bidrag till AIP Media enligt uppgifter.
Mediebevakning
Kritik mot upplevd ideologisk snedvridning inom journalistiken.
Nästa steg i debatten
Frågan om politisk närvaro på sociala medier, transparens och hur medieaktörer bör granska alla politiska initiativ oavsett ideologi väntas fortsatt vara aktuell. Krav på tydlig avsändare och ökad märkning av politiskt innehåll är sannolikt centrala i den fortsatta diskussionen.
Sosseskandaler vi minns : Geijeraffären och Olof Palmes försvar
Vad var Geijeraffären?
En politisk skandal i slutet av 1970-talet som rörde justitieministern Lennart Geijer (S) och uppgifter om att han varit kund hos prostituerade i den så kallade bordellhärvan kring Doris Hopp. Affären kom att handla lika mycket om hur regeringen hanterade uppgifterna som om själva misstankarna.
När briserade skandalen?
Den 18 november 1977 publicerade Dagens Nyheter en artikel av Peter Bratt som avslöjade att rikspolischefen Carl Persson i en promemoria till statsminister Olof Palme pekat ut Geijer som en säkerhetsrisk på grund av hans kontakter med en ung prostituerad kvinna.
Palmes formella roll
Olof Palme var statsminister när Carl Persson lämnade sina PM om Geijer till regeringen. Promemoriorna varnade för att justitieministern kunde utgöra en säkerhetsrisk, bland annat på grund av kopplingar till kriminella miljöer och misstänkta kontakter med öststatlig underrättelsetjänst.
Hur försvarade Palme Lennart Geijer?
Palme gick ut mycket kraftigt till Geijers försvar. I intervjuer kallade han uppgifterna i DN för ”sällsynt skamlig(a) anklagelser” och hävdade att det var osant att rikspolischefen skulle ha utpekat Geijer som säkerhetsrisk. Han förnekade också att han fått någon sådan promemoria.
Dementin mot Dagens Nyheter
Regeringen och Geijer beskrev DN:s artikel som grovt förtal. DN backade, publicerade en ursäkt och gick med på att betala 50 000 kronor i skadestånd till Geijer. Vid detta tillfälle framstod Palmes linje – att uppgifterna saknade grund – som den officiella sanningen.
Senare bedömning När tidigare sekretessbelagda dokument senare gjordes offentliga framkom att rikspolischefen mycket riktigt hade skrivit och överlämnat promemorior om Geijer till statsminister Olof Palme. I efterhand har man bedömt att Dagens Nyheter i huvudsak hade rätt vad gäller promemorians existens, även om flera av de konkreta uppgifterna inte kunde bekräftas. Palmes kraftfulla dementi och försvar av Geijer har därför kommit att ses som en central del av hur affären utvecklades efteråt.
När Radio Nord och Radio Syd började sända från internationellt vatten på 1960-talet bröts Sveriges mediekoncentration för första gången i modern tid. Deras utmaning mot dåtidens statliga radiomonopol ledde ironiskt nog till att staten skapade Melodiradion. Idag menar flera röster att medierna står inför en liknande förändringsvåg. Genom kritik mot etablerade mediehus och lanseringen av nya digitala plattformar menar vissa att det återigen blåser förändringens vind över den svenska mediebranschen.
Ett skifte i vår tid
Under större delen av 1900-talet tog svenska medborgare del av nyheter och samhällsinformation via ett begränsat antal kanaler. Public service byggdes upp med syftet att erbjuda oberoende och mångsidig rapportering, utan yttre påverkan.
Men i takt med att digitala medier växer och fler röster etablerar sig, ifrågasätts public service-modellen allt oftare. Kritiken handlar inte längre bara om enskilda publiceringar – utan om strukturer, narrativ och hur journalistikens uppdrag ska tolkas.
Mediernas roll i demokratin
Traditionellt betraktas mediernas huvuduppgift som att granska makthavare och presentera fakta som underlag för medborgarnas beslut. Enligt kritiker har rollen gradvis förskjutits mot att forma opinion, i stället för att neutralt återge verkligheten.
Detta beskrivs som en av orsakerna till att alternativa plattformar vuxit fram.
Historien som upprepar sig – Radio Nord och Radio Syd
På 1960-talet utmanade Radio Nord och Radio Syd det svenska radiomonopolet genom att sända populärmusik och nyheter från fartyg utanför Sveriges territorialvatten. Deras program lockade stor publik, särskilt yngre lyssnare, som upplevde den statliga radion som stel och begränsande.
Radioskeppet Bon Jour (Radio Nord) och Cheeta (Radio Syd) fick snabbt folkligt genomslag. Staten reagerade genom att anta Lex Radio Nord, som förbjöd svenskar att medverka i sändningar från internationella fartyg.
Men effekten blev motsatt den avsedda. För att behålla publiken lanserade Sveriges Radio snart Melodiradion – ett format inspirerat av de förbjudna piratradiostationerna. Med andra ord:
De nya aktörerna tystades – men förändringen de representerade integrerades i systemet.
Paralleller till dagens digitala medierevolution
I videon som denna artikel bygger på framhålls att vi idag ser ett liknande skifte. Nu utgår förändringen inte från havet utan från internet, poddar, YouTube och oberoende digitala plattformar.
Precis som då handlar det om att tillföra nya perspektiv, ibland med annat språk, annan ton och andra prioriteringar än de etablerade aktörerna.
Kritik mot dagens etablerade medier
Flera exempel tas upp på situationer där medieorganisationer anklagats för att förstärka politiska narrativ istället för att kritiskt granska dem. Bland annat nämns:
Medieaktör
Exempel på kritik
BBC
Klippning av Donald Trumps tal med 54 minuters mellanrum sammanfogade
SVT
Diskuterad intervju om samma tal, omredigerad utan självkritik
TV4
Publicerade misstanke om motiv mot polisens uppmaning att avvakta
Sveriges Radio
Anlitade frilansare med politisk aktivism i konfliktområde
Dagens Nyheter
Publicerade material från personer med politisk bakgrund utan tydlig redovisning
I videon hävdas att dessa exempel speglar en trend snarare än enskilda misstag.
Nya aktörer i medielandskapet – parallell till Radio Nord
Precis som Radio Nord erbjöd något som publiken saknade, beskriver grundarna av det nya initiativet 100 % att de vill tillföra perspektiv som de menar lämnas utanför traditionella mediers rapportering.
Projektet betonar att det inte gör anspråk på opartiskhet, utan istället deklarerar sina utgångspunkter öppet.
Till skillnad från public service finansieras detta genom privata investerare och stöd från tittare.
Studio, produktion och innehåll
Den nya satsningen uppges omfatta:
nyhetsdesk med modern teknik
robotiserade kameror
poddstudio
greenscreen-miljö
intervjuscener för samtal och debatt
cirka 400 kvadratmeter studiolokaler nära public service-hus
Innehållet beskrivs spänna från samhällsanalys och intervjuer till frågeprogram, satir och diskussionsformat.
När en ensam aktör möter en institution
Precis som staten reagerade kraftfullt mot piratradion, beskrivs det i videon hur etablerade medier med betydande resurser kritiserat enskilda debattörer. I vissa fall har detta enligt berättelsen fått motsatt effekt – nya röster har stärkts snarare än tystats, vilket påskyndat framväxten av alternativa medieinitiativ.
Mediebranschens återkommande mönster
Utifrån berättelsens perspektiv verkar samma mönster återkomma:
En ny aktör tillför något som publiken saknar.
Etablerade krafter reagerar negativt.
Ur konflikten föds innovation eller förändring.
På 1960-talet ledde det till att piratradion förbjöds men också till att Melodiradion startades. I dag driver motsvarande drivkrafter utvecklingen mot digitala plattformar.
Slutord – förändringens vindar
Den tid då statligt finansierade aktörer ensamma kunde forma verklighetsbeskrivningen anses vara över. Precis som när Radio Nord tvingade fram en förändring av svensk radio beskrivs dagens alternativa plattformar som en katalysator för omvandling av mediestrukturen.
Framtidens medielandskap blir sannolikt bredare, mer dynamiskt – men också mer komplext. Oavsett format eller finansieringsmodell blir en avgörande fråga framöver:
Hur säkerställs saklighet, transparens och ansvarstagande när rösterna blir fler?
Historien visar att förändring sällan stoppas. Den absorberas, omformas och fortsätter.
Faktaruta: Hur staten försökte stoppa Radio Nord och Radio Syd – och Palmes roll
Statsmonopol på radio:
I början av 1960-talet hade staten via Sveriges Radio monopol på radiosändningar. Radio Nord och Radio Syd sände från internationellt vatten och kringgick därmed den svenska jurisdiktionen, vilket uppfattades som ett hot mot statens kontroll över etern.
Palme som drivande kraft:
Olof Palme, då statssekreterare i kommunikationsdepartementet under minister Sven Andersson, var en av de politiker som drev frågan om att stoppa piratradion. Han deltog aktivt i lagstiftningsarbetet och argumenterade offentligt för att sändningarna utgjorde ett hot mot ordningen och svensk mediepolitik.
Palme ansåg att kommersiell radio riskerade att underminera folkbildningsuppdraget och bidrog till att lagen utformades så att svenskar inte kunde medverka i eller stödja verksamheten, även om den bedrevs utanför territoriet.
Politiska utredningar och stark retorik:
Regeringen såg sändningarna som en form av ”angrepp utifrån”. Palme uttryckte att radio inte skulle styras av ”kommersiella intressen” utan av samhällsansvar. Han argumenterade även för att privat radio kunde öppna för utländskt inflytande.
Lex Radio Nord (1962):
Riksdagen antog lagen efter regeringsförslag där Palme haft inflytande. Lagen gjorde det straffbart för svenska företag och medborgare att tekniskt, ekonomiskt eller praktiskt bistå ”piratstationerna”, även om sändningarna skedde utanför Sveriges gränser.
Tryck mot annonsörer och medverkande:
Syftet var att ekonomiskt isolera Radio Nord och Radio Syd. Annonsörer, tekniker, journalister och andra som samarbetade med stationerna riskerade sanktioner eller rättsligt ansvar.
Myndighets- och övervakningsinsatser:
Staten följde fartygens rörelser, hotade med beslag av utrustning i hamn och agerade juridiskt mot personer kopplade till verksamheten. Offentlig kritik mot stationerna var hård, ofta politiskt förankrad.
Stationerna tystnar:
Radio Nord upphörde med sina sändningar i mars 1962, kort efter att lagen trätt i kraft. Radio Syd höll ut längre men tystnade mot slutet av 1960-talet.
Ironin: staten kopierar piratradions format:
Kort efter att stationerna stoppats lanserade Sveriges Radio Melodiradion – med musik och ett mer populärt anslag, direkt inspirerat av Radio Nord och Radio Syd. Det innebar att staten först stoppade de nya aktörerna – och sedan tog över deras koncept.
Man bör alltid ha i åtanke att svenska journalister i stor utsträckning är politiskt vänstervridna och ofta oförmögna att vara objektiva. För många Södermalmsjournalister är snyftreportage om migranter som inte får stanna i Sverige inte bara en favoritgenre – det är en ideologisk mission.
Snyftjournalistiken som mörkar verkligheten
Den liberala slaskpressen frossar i snyftartiklar – känsloreportage där en Södermalmsjournalist målar migranten som ett offer. Den verkliga bakgrunden lämnas ute, för sanningen riskerar att rasera hela narrativet. Det är ofta först när medborgargranskare på nätet börjar granska fallen som det framkommer att det inte finns något att tycka synd om.
Fallet Femi Leke
Ett färskt exempel är historien om Femi Leke i Södertälje. Han menar att hans 19-årige son drabbas orättvist när han riskerar utvisning. Men lagen är tydlig: vid 18 års ålder är man vuxen och måste själv uppfylla kraven för att få stanna.
Sverige redan mer än generöst
Sverige har en av världens mest liberala migrationslagar, med långtgående möjligheter till arbets- och anhöriginvandring. Att utöka detta till att även omfatta vuxna anhöriga som inte uppfyller kraven är inte rimligt.
Bakom snyfthistorierna
Många som gråter ut i media har i själva verket klamrat sig kvar i Sverige i åratal utan giltiga skäl. Tidöregeringen har påbörjat ett arbete för att stoppa lönedumpning från arbetskraft utanför EU, samtidigt som utrikes födda redan har rekordhög arbetslöshet i Sverige – något som snyftjournalisterna bekvämt väljer att bortse från.
Tydliga gränser behövs
När Femi Leke till slut fick permanent uppehållstillstånd var sonen redan myndig. Migrationsminister Johan Forssell (M) anser att 18-årsgränsen är rimlig, och han väntar på en utredning om hur anhöriginvandringen ska göras mer ändamålsenlig. Trots Sveriges generösa system måste det finnas en gräns mellan barn och vuxna – annars urholkas hela regelverket.
Faktaruta: Så bör snyftartiklar läsas kritiskt
Empati är i grunden något positivt. Men en nackdel med de så kallade ”snyftartiklar” som både liberal press och statliga medier, såsom SVT, ofta publicerar, är att väsentliga fakta inte alltid redovisas.
När en person står inför utvisning har ärendet redan prövats mycket noggrant. Den sökande har haft tillgång till skattefinansierat juridiskt ombud och fått sin sak prövad i flera rättsliga instanser. Beslut fattas först efter en omfattande och flerledd process.
Sverige har dessutom ett av världens mest generösa asylsystem. Detta system har, enligt kritiker, bidragit till en negativ samhällsutveckling. En jämförelse mellan situationen under Tage Erlanders tid som statsminister och dagens läge under Ulf Kristersson visar på en markant ökning av grov kriminalitet och otrygghet under de senaste 60 åren.
Visst finns det ömmande fall, till exempel när barn som är födda här har placerats i fosterfamilj redan som spädbarn. I sådana fall kan samhället låta dem få stanna. Däremot kan man kompensera genom att utvisa andra som inte hör hemma i Sverige – exempelvis 100 fängelseinterner för varje barn som får stanna – och returnera dem direkt till hemlandet utan utdragna domstolsprocesser.
