Etikett: maktmissbruk

  • Vänsterpartiets korrupta politiker gör att vården fungera usel i region Stockholm

    Region Stockholm slår sig för bröstet över höjda friskvårdsbidrag och fler jobbsökande i vården. Bakom siffrorna döljer sig dock en verklighet präglad av skandaler, försämrad sjukvård och ett politiskt styre som belönar sig självt medan systemet krackelerar. När Vänsterpartiet ges inflytande blir ideologi viktigare än fungerande vård – och det är patienterna som betalar priset.

    Vänsterpartiet gillar att göra Stalin stolt. På 1 Maj kan man höra partiet sjunga en sång om Stalin.

    För två år sedan beslutade Region Stockholm att kraftigt höja friskvårdsbidraget för sina anställda – från 2 000 till 5 000 kronor. Samtidigt lanserades ännu en av regionens självberömmande kampanjer om hur man ”minskat beroendet av hyrpersonal” och i stället anställt fler sjuksköterskor och läkare på fasta tjänster.

    – Att vi dragit ner på inhyrd personal är troligen den viktigaste orsaken till att fler nu söker sig till våra sjukhus. Det har lett till en lugnare arbetssituation och förbättrad arbetsmiljö, säger regionrådet Jonas Lindberg (V), som själv arbetar som sjuksköterska.

    Vad Jonas Lindberg däremot noggrant undviker att nämna är det historiska bagage hans parti bär med sig. Samma ideologiska rörelse som i decennier försvarade diktaturer, skickade svenskar i exil till sovjetiska Gulag-läger och fungerade som nyttiga idioter – eller regelrätta spioner – åt brutala regimer bakom järnridån. Samma parti som öppet hyllade Josef Stalin samtidigt som sovjetiska stridskrafter sköt ner svenska flygplan över Östersjön. Marxismen, den ideologiska grund Vänsterpartiet fortfarande vilar på, har enligt seriösa historiker orsakat omkring 100 miljoner människors död. Det är ett blodigt arv, oavsett hur mycket man försöker putsa fasaden.

    Ett vänsterpartistiskt regionråd kvitterar dessutom ut en lön på runt 120 000 kronor i månaden – samt två årskort hos SL. När en undersköterska får några procents rabatt på ett SL-kort framställs det som generositet. I verkligheten är det kaffepengar i jämförelse med de privilegier den kommunistiska nomenklaturan roffar åt sig.

    Under 2025 har 18 340 sjuksköterskor sökt arbete inom regionens sjukvård, jämfört med 12 127 år 2022. Bland läkare syns samma trend: 14 287 sökande i år, mot 10 381 tre år tidigare. Drygt 10 000 fler ansökningar används nu som propagandamaterial för att legitimera ett system som i praktiken blivit allt sämre.

    För vården i Region Stockholm har försämrats kraftigt sedan maktskiftet. Skandalerna avlöser varandra. Den rödgröna kakistokratiska röran klarar inte ens av att få kollektivtrafiken att fungera. Den sjukvård regionen levererar kan snarare jämföras med fältsjukhus från första världskriget än med modern välfärd. Många bedömare menar att den DDR-inspirerade vårdmodell som Jonas Lindberg och hans partikamrater implementerat i praktiken är sämre än den vård som sårade soldater fick, så som den skildras i På västfronten intet nytt.

    Ändå uppmanas vi medborgare till ”tolerans”. Som om detta vore ett missförstånd snarare än ett mönster. När Vänsterpartiet får inflytande går det nästan alltid fel. Det är ingen slump. Partiets ideologiska profet Josef Stalin var bankrånare, massmördare och tyrann – ett faktum som sitter djupt inpräntat i partiets DNA. Korruption, maktfullkomlighet och förakt för vanligt folk följer samma röda tråd.

    Historien är entydig: inget land där antidemokratisk socialism fått fritt spelrum har slutat väl. DDR, Kuba, Nordkorea – överallt har folket fått betala priset. Region Stockholm är inget undantag när Vänsterpartiet tillåts vara med och styra.

    Vänsterpartiet hyllar Stalin på youtube

    VARNING!

    Många V-politiker kan vara spioner åt banditstater som Ryssland och Iran. Den spion som har gjort störst skada på Sverige, Stig Bergling, var aktiv inom Vänsterpartiet. Vänsterpartiet har öppet sympatiserat med terroristgrupper som Kommando Holger Meins, PKK och Hermas. Spioner lägger pussel – behåll din bit.
    V är klassade av IB och Säpo som subversiva element, dvs. systemhotande brottslingar.

  • Haijbyaffären: när kungen begick lagbrottet ”otukt som mot naturen är”.

    På 1930- och 1950-talens Sverige rörde sig en berättelse i skuggorna – om pengar som betalades i tysthet, om en obekväm man som aldrig försvann och om en stat som fruktade skandal mer än offentlig prövning. Haijbyaffären blev till slut en av landets mest omstridda rättsaffärer, där rykten om kungahuset, rättsväsendets agerande och folkhemmets behov av kontroll flöt samman. Än i dag väcker den frågan om vad som händer när makten väljer tystnad framför öppenhet.

    Polismördaren Kurt Haijby och Kung Gustaf V hade en ”kärleksaffär” som enligt dåtidens lagstiftning var otukt mot naturen.

    Det börjar som en ganska vardaglig historia i 1930-talets Stockholm: en restaurang, ett tillstånd, en man med dåligt rykte och en stat som gärna håller ordning. Men den slutar som en av Sveriges mest omtalade affärer – där kungahusets anseende, rättsstatens självkänsla och folkhemmets behov av kontroll hamnar i samma tryckkokare.

    En restaurangägare söker kungens hjälp

    Kurt Haijby driver restaurang Lido på Kungsgatan. Han är entreprenör, men också belastad av ett kriminellt förflutet. Det gör livet svårt när det gäller utskänkningstillstånd. Och när de vanliga vägarna känns stängda finns alltid den svenska genvägen: att försöka nå någon som kan påverka.

    Så söker Haijby audiens hos Gustaf V. Det är 1933, kungen är gammal men fortfarande symbolen för staten. Haijby får träffa honom, tillsammans med många andra.

    Efteråt börjar berättelserna glida isär.

    Enligt Haijby själv tar historien en helt annan riktning än en enkel bön om vinrättigheter. Han påstår att det uppstår en sexuell relation mellan honom och kungen. Andra kommer senare att säga att den berättelsen inte håller – men att den ändå blev farlig, därför att den var möjlig att tro på i en tid av rykten, skam och tabun.

    Pengarna som inte borde ha funnits

    Det är här affären får sin märkliga tyngd. För även om man inte accepterar Haijbys kärnberättelse finns något mer konkret: pengar betalas ut.

    Hovet betalar. Inte en gång, utan över tid, i olika former. Det handlar om belopp som i samtiden är stora nog att förändra ett liv. Varför?

    Om Haijby bara var en lögnare borde det rimliga ha varit att stoppa honom, polisanmäla, säga nej. Men i stället verkar man vilja köpa lugn.

    Det är i det här spänningsfältet som affären föds: mellan det som sägs vara bluff och det som faktiskt görs för att hålla bluffen tyst.

    När lösningen blir att försvinna

    Under 1930-talet prövas en klassisk metod: flytta problemet bort från Sverige.

    Haijby får pengar för att emigrera. Tanken är enkel: om han inte finns här, kan han inte ställa till med något här. Men han kommer tillbaka. Och när han kommer tillbaka står han där igen – lika besvärlig, lika beroende, lika laddad.

    Under de följande åren får han olika former av “hjälp”: affärslösningar, pengar, möjligheter. I berättelsen blir det en sorts märklig livlina som samtidigt är en kedja. Hjälpen ges – men den förutsätter att han håller tyst.

    Och i bakgrunden finns alltid samma rädsla: inte bara för en personlig skandal, utan för vad som händer om monarkin tappar sin glans.

    Psykiatrin som lugn och lås

    När Haijby på nytt blir ett problem tar historien en mörkare ton.

    Han hamnar under observation på Beckomberga, och senare sker nya perioder av inläggning. Formellt finns motiveringar: oro för hans psykiska tillstånd, behov av vård, behov av observation.

    Men när man läser affären som berättelse framstår psykiatrin också som något annat: ett sätt att skapa stillhet. En plats där en bråkig människa kan bli tyst, avskild, kontrollerad.

    Det gör Haijbyaffären till mer än en skandalhistoria. Den blir en berättelse om ett samhälle som ibland föredrar att “hantera” människor snarare än att ta strid med sakfrågan öppet.

    Boken som inte fick finnas

    1947 gör Haijby det förbjudna: han slutar hålla inne med sin historia.

    Han ger ut en nyckelroman – Patrik Kajson går igen – där han i romanform lägger fram sitt perspektiv. Det är ett sätt att tala utan att skriva ett protokoll. Men alla förstår vad den handlar om.

    Och då händer något som är så svenskt att det nästan blir absurt: stora delar av upplagan köps upp och försvinner ur cirkulation.

    Man vill inte ha en tryckfrihetsprocess. Man vill inte ha rubriker. Man vill inte ha vittnesmål, rykten, insinuationer.

    Man vill ha tystnad.

    Men när tystnad blir en aktiv insats – då börjar folk ana att det finns något att tysta.

    När staten måste titta – men inte för mycket

    Efter kungens död 1950 trappas allt upp. Haijby skriver brev till myndigheter, gång på gång, om rättsövergrepp och om hur han menar sig ha behandlats.

    Till slut hamnar frågan hos Justitiekanslern, som utreder om det finns fog för anklagelserna. Utredningen landar i en dubbelhet som nästan känns som en dramaturgisk knut:

    Å ena sidan: Haijbys påståenden anses i stort sakna grund.

    Å andra sidan: det står klart att hovet betalat stora summor och gjort mycket för att hålla honom tyst.

    Det är som om staten säger: “Vi ser inget brott” – men samtidigt: “vi ser att något ovanligt pågick.”

    Och det räcker för att misstron ska växa.

    Rättegången som blev nationell feber

    Till slut blir det rättegång. Haijby åtalas och döms för grov utpressning. Domen blir ett slags officiellt avslut: ett sätt att slå fast vem som är skurken i berättelsen.

    Men i offentligheten blir det inte ett avslut. Det blir en explosion.

    Debattörer går i clinch. Ledarsidor rasar. I riksdagen talas det om rättsröta. Vilhelm Moberg kliver fram som en av de mest hänsynslösa kritikerna och menar att själva faktum att Haijby döms visar att rättssystemet skyddar makten.

    Andra säger tvärtom: domen visar att han var en bedragare som pressade hovet på pengar.

    Och det är här affären stelnar till sin eviga form: den blir en kamp om tolkning.

    Var det sant? Eller var det bara farligt att det kunde vara sant?

    När man försöker knyta ihop berättelsen återstår en sak som gör den mer plågsam än många andra skandaler:

    Det går inte att enkelt bevisa den centrala kärnfrågan.

    Hade Gustaf V och Haijby en relation? Var Haijby offer för ett system som skyddade sig självt? Eller var han en skicklig manipulatör som spelade på samtidens största tabun?

    Historiker, jurister och författare har landat på olika sidor. Vissa menar att relationen är obevisad och att tidpunkter inte stämmer. Andra menar att något måste ha hänt, eftersom systemet agerade så kraftfullt.

    Och kanske ligger affärens verkliga kärna just där: inte i om allt Haijby sa var sant, utan i att staten och hovet betedde sig som om det kunde vara sant – och att det räckte för att sätta igång en kedja av hemligheter, pengar, inlåsning, tystnad och till slut dom.

    Varför affären fortfarande känns modern

    Haijbyaffären lever kvar för att den inte bara handlar om kungar och skandaler. Den handlar om mekanismer som fortfarande känns igen:

    Ett samhälle som skyddar sina institutioner.
    En obekväm person som blir ett “problem” snarare än en människa.
    En offentlighet som växer när insynen minskar.
    Och en berättelse där pengar, sekretess och prestige blir starkare krafter än principer.

    Det är därför Haijbyaffären fortfarande diskuteras. Inte för att alla vill veta vad som hände i ett sovrum på 1930-talet – utan för att många vill förstå vad som händer i en stat när det som måste skyddas blir viktigare än det som borde prövas öppet.

  • Forenede Care – sossarnas propp­lösning på jätteproppen Orvar

    Många minns Astrid Lindgrens berättelse om kommandoran i Lönneberga som tog maten från de fattiga. Kritiker menar att samma mönster återfinns i dagens sosse­styrda kommuner: pengar som borde gå till vård och omsorg försvinner, privata bolag som Forenede Care tar över – och missförhållandena blir möjliga genom låga krav, till och med utan språkkrav på personalen.

    Innehållsförteckning

    Vanvårdens pris – granskning av Forenede Care

    Forenede Care beskriver sig själva som en värderingsstyrd omsorgsaktör som sätter människan i centrum. Med över 60 äldreboenden, hemtjänst och avancerad sjukvård i hemmet har bolaget vuxit snabbt och blivit en av Sveriges största privata vårdföretag. Omsättningen har legat på närmare 1,7 miljarder kronor per år.

    Men bakom de polerade årsredovisningarna döljer sig en annan verklighet: vittnesmål från anhöriga, larm från personal och kommunala granskningar som pekar på allvarliga brister. Under de senaste fem åren har en rad skandaler avslöjat vanvård, underbemanning – och en återkommande kritik mot att personal inte kan kommunicera på svenska.

    “Mamma fick inte duscha på tre månader” – berättelserna från boendena

    Malmö – mannen som försvann i tystnad
    Victoria i Limhamn 2020 upptäckte anhöriga att en 84-årig man tappat över 30 kilo, var uttorkad och hade trycksår. När han lades in på sjukhus var det för sent. Han avled kort därefter. Under pandemins besöksförbud hade familjen hållits ovetande om hans tillstånd. Forenede Care lovade en utredning – men familjen talar fortfarande om en känsla av svek.

    Åtvidaberg – tvångsmedicinering och urin i sängen
    Kopparsvanen 2022 vittnade personal om hur boende tvångsmedicinerades. Anhöriga berättade att deras äldre fick ligga nedkissade för att ingen hann hjälpa dem till toaletten. Smutsiga rum och använda blöjor som lämnats kvar blev symboler för en omsorg som fallit samman. Kommunens politiker kallade situationen “oacceptabel” och krävde åtgärder.

    Mjölby – bemanning på pappret, inte i verkligheten
    När Forenede Care tog över Vifolkagården i Mantorp 2022 var löftet att fyra personal skulle arbeta natt på boendet. Men kommunen upptäckte att samma fyra också täckte hemtjänsten. Resultatet: ensamma äldre, otrygghet och brister i dokumentation. Kommunen krävde tillbaka 1,7 miljoner kronor och bröt avtalet.

    Mora – tystade avvikelser
    Tomtebogården i Mora rapporterades inte allvarliga incidenter till kommunen. Anhöriga berättade om brist på mat, brist på hjälp, brist på närvaro. Till slut var förtroendet helt förbrukat. Kommunen tog över driften 2024.

    Krokom – dödsfall utan besked
    Det nybyggda boendet på Tullkvarnsvägen 21 öppnade 2023. Inom månader vittnade anhöriga om brist på hygien – boende som inte fått borsta tänderna på månader. En äldre person avled utan att anhöriga underrättades. Kommunen utdömde 1,55 miljoner i vite.

    Åkersberga – “ett hus i en skräckfilm”
    På Enebacken beskrev personalen 2024 sin arbetsplats som ett “hus i en skräckfilm”. En boende hade inte duschats på tre månader, en annan blev utan mat i 17 timmar. Ett öppet brev från 30 anställda beskrev hur både personal och äldre far illa.

    Språkbarriären – äldre som inte blir förstådda

    En återkommande kritik mot Forenede Care gäller språk. Kommuner har vid flera tillfällen fått signaler om att många anställda inte talar svenska tillräckligt bra.

    På boenden i både Stockholm, Östergötland och Jämtland har anhöriga berättat om äldre som inte förstås av personalen. I vissa fall har dementa boende, som inte kan uttrycka sig tydligt, mött personal som inte ens behärskar grundläggande svenska. Resultatet blir missförstånd kring mediciner, måltider och vårdbehov – med allvarliga konsekvenser.

    “Min mamma försökte säga att hon hade ont, men personalen bara log och gick därifrån. De förstod inte vad hon menade,” berättar en dotter till en boende på Kopparsvanen.

    Personal själva har vittnat om svårigheter i kommunikationen. Instruktioner från sjuksköterskor har missats. Journalföring blir bristfällig när vårdpersonalen inte kan skriva ordentligt på svenska. Kommuner har varnat för att språkbrister direkt äventyrar patientsäkerheten.

    Myndigheternas dom – vite, varningar och brutna avtal

    • Mjölby kommun: krävde tillbaka 1,7 miljoner och bröt avtalet på Vifolkagården.
    • Mora kommun: sade upp avtalet på Tomtebogården, “förtroendet är förbrukat”.
    • Krokoms kommun: utdömde 1,55 miljoner i vite på Tullkvarnsvägen.
    • Österåkers kommun: införde löpande vite för brister på Enebacken.

    Inspektionen för vård och omsorg (IVO) har riktat kritik mot flera av bolagets boenden och konstaterat omfattande kvalitetsbrister.

    Ett system under press

    Forenede Care har ofta svarat på kritiken med att man tar problemen på allvar och arbetar med förbättringar. Samtidigt har företaget ibland avfärdat kritik som politiskt motiverad.

    Men när samma mönster upprepas – från Malmö till Åtvidaberg, från Mora till Krokom – blir frågan större än enskilda misstag. Är det ett enskilt företags oförmåga att leverera trygg äldreomsorg, eller ett symptom på ett system där vinstintressen krockar med omsorgens kärna?

    För de äldre som drabbats, och deras anhöriga, är svaret redan givet: vanvården har ett namn – och det är Forenede Care.

    Faktaruta: Forenede Care – brister & åtgärder (senaste 5 åren, Sverige)

    Snabb översikt

    • Verksamhet: Äldreboenden, hemtjänst, hemsjukvård (inkl. ASIH), palliativ vård; viss LSS.
    • Storlek: ~62 äldreboenden efter förvärv 2023; ~2 000–2 200 anställda i Forenede Care AB (Sverige).
    • Ekonomi: Omsättning ca 1,6–1,7 mdr kr/år, låga vinstmarginaler.

    Rapporterade missförhållanden (urval)

    Boende / Plats År Händelse / Brister Åtgärd / Konsekvens
    Victoria, Malmö (Limhamn) 2020 Allvarlig undernäring, uttorkning, trycksår; dödsfall under pandemin. Anmälan/utredning; IVO involverad.
    Kopparsvanen, Åtvidaberg 2022 Uppgifter om tvångsmedicinering, bristande toalettassistans, hygienbrister. Kommunal extra tillsyn; politiska krav på hävt avtal.
    Vifolkagården, Mantorp (Mjölby) 2022–2023 Otillräcklig nattbemanning, brister i dokumentation/ledning. Vite ca 1,7 mkr; avtal uppsagt, kommunen tog över (apr 2023).
    Tomtebogården, Mora 2022–2023 Underrapportering av avvikelser; vittnesmål om omsorgssvikt. Avtal sagt upp; kommunen tog över (maj 2024).
    Tullkvarnsvägen 21, Krokom 2023 Hygienbrister; utebliven anhöriginformation vid dödsfall. Vite ca 1,55 mkr; skärpt tillsyn.
    Enebacken, Åkersberga (Österåker) 2022–2024 Återkommande brister (bemanning, hygien); personalupprop om vanvård. Varning & löpande vite (hygien); politiska krav på övertagande.

    Språkbarriärer

    • Återkommande uppgifter om personal med otillräckliga svenskakunskaper.
    • Risk för missförstånd kring smärta, läkemedel, kost och basal omvårdnad.
    • Journalföring och instruktioner påverkas – direkt patientsäkerhetsrisk.

    Vanliga mönster i bristerna

    • Otillräcklig bemanning (särskilt nätter) & bristande ledningsnärvaro.
    • Bristande hygienrutiner, fördröjd/utebliven avvikelse- och anhörigrapportering.
    • Språkbrister som försvårar kommunikation och dokumentation.
    Obs: Sammanställning baserad på offentliga uppgifter från kommuner, IVO och mediarapportering under de senaste fem åren.
  • Svenska företagare degraderas till statare – av Sossarna själva

    Från i höst får inte längre alla som vill starta företag i Stockholm hjälp av staden. Socialdemokraterna gör om systemet – och nu prioriteras personer med utländsk bakgrund och ”gröna” idéer. Svenskfödda företagare riskerar att bli helt utan stöd.

    Vi svenskar förvandlas till andra klassens medborgare – av Sossarna

    Innehållsförteckning

    ”Sossarna stänger ute svenska företagare”

    Från i höst blir det svårare för många att få hjälp att starta företag i Stockholm. Socialdemokraterna gör om systemet – och nu får bara vissa grupper tillgång till rådgivningen.

    I stället för att vara öppet för alla ska Entreprenör Stockholm rikta sig främst till personer med utländsk bakgrund och entreprenörer inom ”gröna idéer” och socialt företagande.

    För svenskfödda som vill förverkliga sina affärsdrömmar stängs dörren.

    Vi stärker vårt fokus på de som är långt ifrån arbetsmarknaden, säger Arvid Vikman Rindevall (S), ordförande i arbetsmarknadsnämnden.

    ”En politisk gräddfil”

    Det som tidigare var en neutral tjänst för alla nya företagare blir nu en politisk gräddfil. Sossarna pekar ut vilka som ska få stöd – och vilka som inte längre räknas.

    Varje år startas runt 12 000 nya företag i Stockholm. Men nu riskerar tusentals idéer att aldrig bli verklighet, bara för att de inte passar in i partiets mall.

    Risk för orättvisa

    Många varnar för att förändringen skapar orättvisa och missnöje. Svenskar som också vill göra rätt för sig, betala skatt och bygga företag nekas samma chans till stöd som andra får.

    Kritiker menar att Socialdemokraterna politiserar företagandet – och på köpet riskerar att försvaga både tillväxten och förtroendet för kommunen.

    ”Att starta företag ska vara för alla”

    Att göra rätt för sig som företagare borde inte vara en förmån för en utvald skara. Offentlig rådgivning ska hjälpa alla som vill skapa jobb, inte bara de som Socialdemokraterna tycker ”behöver det mest”.

    Nu växer frågan:
    Varför ska svenskfödda företagare betala skatt till ett system – men själva stängas ute när de behöver hjälp?

  • Det dålig virket hos Ordningsvakte urholka allmänhetens förtroende för rättsstaten.

    Innehållsförteckning

    Många som hamnar som ordningsvakter hade aldrig klarat av att ens bli vicekorpraler i det militära. Frågan är om dessa misslyckade och olämpliga individer överhuvudtaget borde ges någon form av maktbefogenheter – än mindre ett juridiskt skydd som likställer dem med poliser.

    Första åtalet i Östergötland under nya lagen

    I juli trädde den nya lagen ”Förolämpning mot tjänsteman” i kraft – och nu används den för första gången i Östergötland.

    Ett åtal har väckts mot en 58-årig man efter en händelse på en krog i Linköping den 19 juli 2025. När mannen nekades inträde av en ordningsvakt ska han ha kallat vakten ”jävla arab”. Ordningsvakten kräver nu 7 000 kronor i skadestånd för påstådd kränkning. Den åtalade nekar till brott.

    Lagen som skulle skydda riktiga tjänstemän

    Problemet? Lagen är tänkt att skydda riktiga tjänstemän – poliser, brandmän, ambulanspersonal – men omfattar även ordningsvakter.

    Det innebär att personer med en kortkurs och väst, ofta de som inte klarat att bli polis eller officer, nu ges samma skydd som utbildad och beväpnad statlig personal.

    Yrket med dåligt rykte får mer makt

    Yrket har redan länge dragits med problem kring låg kompetens, maktmissbruk och felrekryteringar, och nu har dessa personer fått ytterligare ett juridiskt vapen att använda mot allmänheten.

    När politikerna säger att lagen ska ”minska utsattheten” säger de inte att den också stärker en yrkeskår vars rykte länge varit skamfilat – och som många menar aldrig borde jämställas med polisen.

    Faktaruta: Förolämpning mot tjänsteman

    Gäller från: 2 juli 2025

    Lagrum: Brottsbalken (BrB) 17 kap. 3 § – Förolämpning mot tjänsteman

    Vad omfattas?
    Att rikta beskyllning, nedsättande uttalande eller förödmjukande beteende mot en tjänsteman på ett sätt som är ägnat att kränka personens självkänsla eller värdighet.

    Vem skyddas?
    Offentliganställda tjänstemän och utövare av vissa samhällsnyttiga funktioner (t.ex. poliser, ordningsvakter, lärare, vårdpersonal m.fl.).

    Straffskala:
    Böter. Om brottet är grovt: böter eller fängelse i upp till 6 månader.

    Åtalsregel:
    Allmänt åtal (åklagare kan väcka åtal utan att målsäganden själv anmäler).

    Notera: Lagen gäller även ordningsvakter, som därmed uttryckligen omfattas av det förstärkta straffrättsliga skyddet.