Stockholm.homes

Etikett: kvotflyktingar

  • Fler och fler kräver att PUT skall återkallas och omvandlas till medborgarskap

    Experter inom juridik, migration och samhällssäkerhet riktar allt skarpare kritik mot dagens regler för permanent uppehållstillstånd. De menar att lagstiftningen försvårar utvisning av grovt kriminella utlänningar, undergräver förtroendet för rättssystemet och riskerar att göra permanenta tillstånd till ett alternativ till medborgarskap. En ny föreslagen lag kan innebära ett avgörande skifte i svensk migrationspolitik.

    Du har rätt att returnera en felköpt vara på nätet, men Sverige kan inte returnera en våldtäktsman till hemlandet som bara har varit i Sverige sedan 2003 och inte ens tillhör den Svenska folkstamnen. Är inte det märkligt?

    Debatten om permanent uppehållstillstånd skärps

    Missnöjet växer bland allt fler medborgare över att reformeringen av migrationslagstiftningen går långsamt. Experter inom juridik, migration och samhällssäkerhet menar att regeringen borde ha agerat betydligt snabbare i frågan om permanent uppehållstillstånd (PUT). I samhällsdebatten har det framförts att en reform av PUT-reglerna hade kunnat bli en symbolisk men kraftfull markering om politisk handlingskraft.

    Sverige har under flera decennier fört en jämförelsevis liberal linje när det gäller beviljande av permanenta uppehållstillstånd. Enligt flera experter har detta lett till att PUT i praktiken kommit att fungera som ett alternativ till medborgarskap, trots att tillståndet saknar motsvarande krav på långsiktig lojalitet, etablering och skötsamhet. Därför menar experter att medborgarskap, inte PUT, bör vara den slutliga och permanenta statusen.

    När grova brott inte leder till utvisning

    Ett återkommande problem som experter pekar på är svårigheten att utvisa utländska medborgare som begår allvarliga brott men som har permanent uppehållstillstånd. När PUT väl har beviljats är tröskeln för utvisning mycket hög, även vid grov kriminalitet.

    Ett fall som fått stor uppmärksamhet i expertdebatter är Shakir Mahmoud Shakir, som dömdes för våldtäkt mot en mycket äldre person inom ramen för sitt arbete i hemtjänsten. Brottet bedömdes som synnerligen allvarligt, men trots detta ledde domen inte till ett livslångt utvisningsbeslut.

    Enligt flera rättsexperter illustrerar fallet ett strukturellt problem i lagstiftningen. Shakir Mahmoud Shakir hade vistats i Sverige sedan 2006 och saknade djupare generationsanknytning till landet. Ändå vägde vistelsetiden tungt i domstolens bedömning, något som enligt experter riskerar att underminera allmänhetens förtroende för rättssystemet.

    Konsekvenser efter avtjänat straff

    Experter inom både kriminalvård och arbetsmarknad pekar även på den långsiktiga samhällsekonomiska konsekvensen. En person som dömts för grova sexualbrott har mycket små möjligheter att återetablera sig på arbetsmarknaden efter avtjänat fängelsestraff.

    Detta innebär ofta ett långvarigt beroende av offentliga försörjningssystem. Samtidigt saknas, enligt flera sakkunniga, en tydlig strategi för hur samhället ska hantera sådana individer när utvisning inte är möjlig trots allvarlig brottslighet.

    Förslag om ny lag för återkallelse av PUT

    Mot denna bakgrund har en statlig utredning lagt fram förslag om att införa en ny, särskild lag som reglerar möjligheten att återkalla permanent uppehållstillstånd. Förslaget omfattar personer som beviljats PUT som flyktingar, alternativt skyddsbehövande, kvotflyktingar, varaktigt bosatta samt personer som fått tillstånd på grund av synnerligen ömmande omständigheter eller verkställighetshinder.

    Även personer som fått permanent uppehållstillstånd enligt tidigare regelverk, inklusive den tillfälliga lagen och gymnasielagen, föreslås omfattas, liksom anhöriga till dessa grupper.

    PUT ersätts med tidsbegränsat tillstånd

    Enligt huvudregeln i den föreslagna lagen ska permanent uppehållstillstånd kunna återkallas och ersättas med ett tidsbegränsat uppehållstillstånd, under förutsättning att villkoren för fortsatt vistelse är uppfyllda. Enligt experter syftar detta till att skapa ett system där rätten att stanna i landet kan omprövas och inte är ovillkorlig.

    Medborgarskap som incitament

    För att uppmuntra fler att ansöka om svenskt medborgarskap föreslås ett undantag från huvudregeln. Den som inom en viss tidsfrist har påbörjat en ansökan om medborgarskap ska inte få sitt permanenta uppehållstillstånd återkallat, så länge ansökan inte har avslagits genom ett lagakraftvunnet beslut.

    Experter menar att detta kan bidra till att tydligare skilja mellan tillfällig vistelse och fullvärdigt medlemskap i det svenska samhället.

    Undantag vid synnerliga skäl

    Utredningen föreslår även att återkallelse inte ska ske om det finns synnerliga skäl som talar emot detta. En sådan bedömning ska enligt förslaget göras restriktivt och baseras på en helhetsbedömning av individens framtida skötsamhet och levnadssätt.

    Ett avgörande vägval

    Enligt flera experter markerar förslaget ett avgörande vägval i svensk migrationspolitik. Permanenta uppehållstillstånd föreslås inte längre vara en självklar slutpunkt, utan ett steg på vägen mot medborgarskap, med tydligare krav och konsekvenser.

    Samtidigt återstår frågan om reformerna kommer att genomföras med den tydlighet och konsekvens som situationen kräver, eller om problemen med grov brottslighet, bristande utvisningsmöjligheter och minskat förtroende för rättssystemet kommer att bestå.

    Fakta: Förslag om återkallelse av permanent uppehållstillstånd
    • Vad föreslås? En särskild lag som gör det möjligt att återkalla vissa permanenta uppehållstillstånd och ersätta dem med tidsbegränsade.
    • Vilka kan omfattas? Personer med PUT som bl.a. flyktingar, alternativt skyddsbehövande, kvotflyktingar (vidarebosatta), varaktigt bosatta, samt de som fått PUT p.g.a. synnerligen ömmande omständigheter eller vissa verkställighetshinder (även enligt äldre regler).
    • Även dessa ingår: Personer med PUT enligt den tillfälliga lagen eller gymnasielagen samt anhöriga till de grupper som omfattas.
    • Huvudregel: PUT ska återkallas och ersättas med tidsbegränsat uppehållstillstånd om förutsättningar finns.
    • Undantag – medborgarskap: PUT ska inte återkallas om personen inom viss tid har initierat ett ärende om svenskt medborgarskap och inte fått avslag i ett lagakraftvunnet beslut.
    • Undantag – synnerliga skäl: Återkallelse ska inte ske om synnerliga skäl talar emot och det inte finns tveksamhet om att personen bör ha PUT, med hänsyn till förväntad vandel.

  • Staffanstorp politiker bestraffas av hovrätten för dom stod upp för Ukarniska flyktringar

    En syrisk familj nekades mottagande i Staffanstorp – kommunen ville istället prioritera ukrainare. Nu har hovrätten slagit fast att beslutet var diskriminering, ett avgörande som väcker stark kritik mot Sveriges asylsystem och domstolarnas linje.

    När Ali Al-Hariri och hans familj anlände som kvotflyktingar från Syrien 2022 vägrade Staffanstorps kommun att ta emot dem. Kommunen hade beslutat att istället prioritera ukrainare, som flydde från kriget i vårt närområde. Familjen blev stående på flygplatsen och senare placerad i ett hotell i Malmö.

    Nu har både tingsrätten och hovrätten slagit fast att kommunen diskriminerat familjen. Domen innebär i praktiken att svenska kommuner tvingas ta emot kvotflyktingar från tredje världen – oavsett om vi redan har ett akut ansvar för människor på flykt inom Europa.

    Det är djupt problematiskt. Att hovrätten sätter lagtolkningen framför verkligheten visar hur långt ifrån folkviljan rättsväsendet befinner sig. Medan miljoner ukrainare söker skydd i Europa, anser hovrätten att Sverige ändå ska fortsätta ta emot syrier som redan har tillgång till flyktingläger i närområdet.

    Det är orimligt att människor kan resa över halva världen och ändå ges asyl i Sverige. Asylrätten borde vara kopplad till Europas gränser, inte globaliserad på detta sätt. Domen underminerar kommunernas möjlighet att själva prioritera och riskerar att försvåra integrationen ännu mer.

    Kommunstyrelsens ordförande i Staffanstorp, Christian Sonesson (M), vill nu pröva ärendet i Högsta domstolen. Det är nödvändigt. För om inte kommunerna får säga nej, tvingas svenska skattebetalare stå för en politik som inte tar hänsyn till våra faktiska resurser eller ansvar gentemot våra grannländer.

  • Politiker i Staffanstorp stod upp för kommuninvånarna, åtalas.

    Sex politiker i Staffanstorp riskerar nu fällande domar – inte för att de misskött sitt uppdrag, utan för att de vägrade ta emot lyxflyktingar från Mellanöstern. I stället ville de prioritera Ukraina, men får nu stå till svars i domstol för att de satte sina egna kommuninvånares intressen först.

    När en syrisk familj anlände till Sverige våren 2022 var planen att de skulle bosättas i Staffanstorp. Men kommunstyrelsen hade kort dessförinnan beslutat att stoppa mottagandet av lyxflyktingar, trots att det strider mot gällande lag. Kommunen ville i stället prioritera flyktingar från Ukraina.

    Beslutet har lett till att sex kommunpolitiker, däribland kommunstyrelsens ordförande Christian Sonesson (M), nu står åtalade för grovt tjänstefel.

    Familjen uppgav i polisförhör att de blev ledsna och grät över beskedet. Kritiker menar dock att reaktionen är svår att förstå, då de i slutändan placerades i Vellinge – en av landets mest välmående kommuner.

    Vem bär ansvaret?

    Händelsen har satt fokus på ansvarsfördelningen mellan stat, kommuner och internationella organisationer. Staffanstorps politiker hävdar att de försvarade sina skattebetalare och satte de lokala invånarnas behov främst.

    Bakgrunden är FN:s kvotflyktingprogram, där Sverige är bundet av det så kallade New York-protokollet från 1967. Protokollet utvidgade flyktingkonventionen från 1951, som ursprungligen handlade om skydd för människor i Europa efter andra världskriget. I dag omfattar det i praktiken hela världen.

    Kritiker menar att systemet är föråldrat. Frågan ställs om det verkligen är rimligt att små länder som Sverige ska ta emot människor från Mellanöstern och Afrika – när flyktingläger redan finns i dessa regioner och när andra, rikare länder i närområdet skulle kunna ta ett större ansvar.

    Europa först

    Samtidigt betonar många att Sverige självklart bör hjälpa Ukraina. Landet är en del av Europa och står under direkt angrepp från Ryssland. Att stödja ukrainska flyktingar är därför naturligt både ur ett solidaritets- och säkerhetsperspektiv.

    Men att ta emot kvotflyktingar från andra världsdelar, långt bortom Europas gränser, väcker större frågor. Är det rimligt att svenska kommuner och skattebetalare ska bära kostnader för människor som inte har någon naturlig koppling till Europa, när behoven redan är akuta i vårt eget närområde?

    Demokratins gränser

    Åklagaren hävdar att de sex politikerna begått ett brott genom att vägra följa mottagningslagen. Politikerna själva menar att de agerade i enlighet med väljarnas vilja.

    Frågan blir då principiell: kan lokalt folkvalda verkligen åtalas för att de vill hjälpa flyktingar från ett europeiskt grannland men säga nej till flyktingar från Mellanöstern? Och är det demokratiskt försvarbart att ett internationellt FN-protokoll från 1967 styr svenska kommuners beslut 2025?

  • Politiker Staffanstorp åtalas – för att ha satt sina invånare före Migrationsverkets diktat

    När staten kräver att kommuner ska ta emot kvotflyktingar från Mellanöstern säger Staffanstorp ifrån. Trots höga skatter och begränsade resurser åtalas nu kommunstyrelsens ordförande Christian Sonesson (M) för grovt tjänstefel – för att han vägrade följa Migrationsverkets order. Staffanstorp valde i stället att hjälpa riktiga krigsflyktingar från Ukraina och vägrade bli ett nytt Malmö.

    Innehållsförteckning

    När en syrisk familj anlände till Malmö flygplats i maj 2022 blev de kvarlämnade. Staffanstorps kommun, som fått anvisningen att ta emot dem, vägrade. Bakom beslutet stod kommunstyrelsens ordförande Christian Sonesson (M) – som nu åtalas för grovt tjänstefel.

    Men bakom rubrikerna finns en större verklighet: en liten kommun i Skåne med höga skatter, begränsade resurser och en stark vilja att inte bli ett nytt Malmö.

    Staffanstorp – en pressad kommun

    Staffanstorp är ingen rik storstad. Kommunalskatten är redan högre än i både Lidingö, Vellinge, Täby, Solna, Nacka och Österåker, och ändå pressas kommunen att ta på sig fler kostnader som egentligen borde bäras av staten.

    När Migrationsverket skickar ut sina order är det i praktiken kommuninvånarna som får betala notan – genom högre skatt, minskad välfärd och ökad belastning på skola, vård och bostadsmarknad.

    Prioriterade riktiga flyktingar

    När Ryssland gick till fullskalig attack mot Ukraina strömmade miljoner verkliga krigsflyktingar till Eu. Staffanstorp valde att prioritera dessa, i stället för att ta emot kvotflyktingar från MENA-regionen.

    – Vi kan inte göra båda delar, skrev Sonesson i sitt berömda mejl.

    Kommunen tog emot ukrainare – medan de fyra kvotflyktingarna omplacerades till Vellinge.

    Migrationsverkets verklighetsfrånvända krav

    Staten talar gärna om ”solidaritet” – men det är småkommunerna som tvingas bära konsekvenserna. Samtidigt duckar rika arabstater i Mellanöstern, som Saudiarabien, Förenade Arabemiraten och Qatar, ansvar för sina egna grannländers flyktingar.

    Varför ska just Sverige – med redan pressade välfärdssystem – agera världens socialkontor, medan oljerika gulfstater stänger dörren?

    ”Vi vill inte bli ett nytt Malmö”

    Staffanstorp har dessutom sett hur Malmö, bara några kilometer bort, utvecklats till ett parallellt samhälle med kriminalitet, segregation och social oro. Där vill man inte hamna.

    Att säga nej till kvotflyktingar är för Staffanstorp inte ett tecken på bristande humanitet – utan på ansvarstagande för kommunens framtid och invånarnas trygghet.

    Politik eller brott?

    Trots att beslutet var politiskt fattat menar åklagaren att Sonesson och hans kollegor gjort sig skyldiga till grovt tjänstefel. Men ska folkvalda politiker verkligen riskera fängelse för att de vägrar blint lyda statens påbud?

    Det här handlar inte bara om en enskild familj. Det handlar om vem som har sista ordet i Sverige – Migrationsverket i Stockholm, eller kommunpolitiker som tar ansvar inför sina egna invånare.

    Skåne – en tradition av att säga ifrån

    Skåne har länge haft en tradition av att stå upp för sina invånare när staten driver igenom politik som slår hårt lokalt. Redan på 1980-talet gick Sjöbo till folkomröstning om flyktingmottagande – och en klar majoritet sade nej. Det var första gången svenska folket direkt fick säga sin mening om invandringspolitiken, och resultatet visade tydligt att många inte accepterade att staten körde över kommunerna.

    I dag, med facit i hand, framstår Sjöbos nej som förutseende. Bara några mil bort har Malmö blivit ett avskräckande exempel på vad en misslyckad migrationspolitik kan leda till: parallella samhällen, kriminalitet och växande otrygghet.

    Sedan dess har Sjöbo blivit en symbol för lokalt motstånd mot en verklighetsfrånvänd flyktingpolitik. När Staffanstorp nu säger ifrån mot att pressas ta emot kvotflyktingar är det i samma anda – en vilja att skydda den egna kommunen från att gå samma väg som Malmö.

    Staten bär ansvaret – inte småkommunerna

    Det är lätt för staten och Migrationsverket att peka finger och kräva ”solidaritet” när det i praktiken är små kommuner som Staffanstorp som får bära bördan. Med redan hög skatt, begränsade resurser och viljan att skydda sina invånare från samma utveckling som Malmö har sett, är det självklart att lokala politiker måste sätta sin kommun först.

    Ansvar för migrationspolitiken ligger hos staten – inte hos mindre kommuner som redan kämpar för att få vardagen att gå ihop. Att åtala folkvalda för att de vågar säga ifrån är inget annat än ett försök att tysta lokalt motstånd mot en politik som gång på gång visat sig ohållbar.

  • Sverige – världens öppna soptunna

    Innehållsförteckning

    Det en gång i tiden så trygga och homogena Sverige, där man kunde lämna dörren olåst, är sedan länge bara ett minne från svunna dagar. Det mångkulturella helvetet på jorden har gett oss ett Sverige med hög kriminalitet och extremt höga skatter.

    Varför tillåts migranter utanför EU fortfarande stanna i Sverige? Jag talar inte om arbetskraftsinvandrare – vi behöver högutbildade specialister från andra utvecklade länder, inte outbildade bidragstagare.

    PUT till vem som helst

    I dag kan människor fortfarande komma från ett land i Afrika eller MENA och på kort tid få permanent uppehållstillstånd här. Vänsterextrema politiker vrålar att vi behöver denna ”arbetskraft” i äldreomsorgen – men verkligheten visar raka motsatsen. Vi har sett äldre och sjuka serveras kattmat till frukost. Kommunerna blundar och fortsätter anställa personer utan språk, utan yrkeskunskap och utan engagemang, på låtsasjobb inom den kommunala verksamheten. I stället för att omedelbart skicka tillbaka dem till hemlandet låter man dem stanna i Sverige till varje pris.

    Bakdörren stängd – frontdörren vidöppen

    Ja, Tidöregeringen har stängt den vidriga bakdörr som tidigare fanns, där illegala kunde få PUT genom spårbyte – det är ett steg i rätt riktning. Men vi behöver absolut inte utomeuropeisk arbetskraft för enkla jobb. EU:s inre marknad består av cirka 300 miljoner invånare – där finns mer än nog människor att rekrytera ifrån om behovet verkligen finns.

    Svenskarna betalar – med tryggheten

    Priset för denna vansinnespolitik betalar vi svenskar – vi som byggt upp landet och bott här i generationer – i form av otrygghet, skenande kriminalitet och en välfärd som bryts ned framför våra ögon. Det som en gång var det trygga och homogena folkhemmet har förvandlats till ett mångkulturellt helvete där laglöshet och våld blivit vardag.

    Vi har redan burit världen på våra axlar

    Vi svenskar har gjort mer än någon annan nation för världens flyktingar. I slutet av andra världskriget skickade vi ner Vita bussarna i Europa för att rädda människor undan den marxistiska ondskan. Men vi har också begått historiska misstag – som när Vänsterpartiet drev på Baltutlämningen.

    Politikens största landsförräderi

    De största sveken i modern tid var att upphäva Luciabeslutet och att fortsätta ta emot migranter från muslimska länder även efter 11 september. Asylrätten till Sverige måste stramas åt till det yttersta – det är fullständigt orimligt att vi ska ta emot kvotflyktingar eller andra flyktingar utanför Europas gränser. Vårt land är inte världens socialkontor, och vi har ingen skyldighet att offra vår trygghet och framtid för att rädda alla andra.