Stockholm.homes

Etikett: Järva

  • Stockholm stads slumvärd ta över miljonprogram i ghettot Hjulsta

    Stockholms stad är på väg att kasta miljarder på att köpa tillbaka slitna miljonprogramshus i Hjulsta. Vänsterpartiet hyllar affären som en seger för allmännyttan – men i praktiken riskerar hyresgästerna att fastna hos en kommunal slumvärd och skattebetalarna att få stå för en miljardnota.

    Bilden visar Vänsterpartiets vision av en förskola i Järva – en DDR-modell där kommunen driver verksamheten ineffektivt och utan ansvar. Det är samma ideologi som i historien kostat mänskligheten omkring 100 miljoner liv. VPK stod lojalt vid Sovjetunionens sida, och på 1930-talet skickades tusentals svenskar från Kiruna rakt in i Stalins gulag, där många gasades ihjäl. När Vänsterpartiet i dag talar om att ”ta tillbaka” stadsdelar är det samma gamla kollektivistiska tänkande som återkommer – med skattebetalarnas pengar som insats.

    Innehållsförteckning

    Vänsterpartiet gör Stockholm till en sovjetisk bostadsmarknad

    Stockholms stad är på väg att kasta bort miljarder i ett ideologiskt vansinne. Familjebostäder, ett kommunalt bostadsbolag som redan agerar som en slumvärd, ska köpa tillbaka 1 200 slitna lägenheter och Hjulsta centrum från Einar Mattsson. Prislappen? 1,4 miljarder kronor – och då är inte ens de gigantiska renoveringskostnaderna inräknade.

    Slumvärdar i kommunens regi

    Allmännyttan i Stockholm fungerar inte som någon trygghet för hyresgästerna. Tvärtom. Hyresgäster berättar om eftersatt underhåll, fuktiga källare, trasiga hissar och tvättstugor som aldrig fixas. Ändå tar bolagen ut hyror som närmast kan beskrivas som ocker. Att kalla detta för ”trygga boenden” är ett hån mot alla som tvingas bo kvar i misären.

    Ideologi framför verklighet

    Bostadsborgarrådet Clara Lindblom (V) hyllar affären och säger att ”Hjulsta tas tillbaka till det offentliga”. Retoriken känns igen från Vänsterpartiets smutsiga historia, då partiet stod på Stalins sida och försvarade diktatur och förstatligande av hela samhällen.

    Att i dagens Stockholm tala om ”återtagande” av hela stadsdelar är inget annat än en sovjetisk logik: staten vet bäst, individen ska rätta sig in i ledet och skattebetalarna får stå för notan.

    Miljardhål som väntar

    De aktuella fastigheterna är miljonprogramsbyggen från 60- och 70-talet, med enorma renoveringsbehov. Stambyten, fasader och energieffektivisering kostar inte miljoner – de kostar miljarder. När verkligheten kommer ikapp kan slutnotan bli ett svart hål i Stockholms ekonomi, betalt av vanliga löntagare.

    Fel väg för Järva

    Järvaområdet domineras redan av kommunala hyresrätter. Det som behövs är fler bostadsrätter, radhus och ägarformer som skapar ansvarstagande och långsiktig stabilitet. Men Vänsterpartiet vill hellre driva igenom ett ideologiskt prestigeprojekt som förvandlar skattebetalarnas pengar till en politisk lekstuga.

    Slutsats:
    Vänsterpartiet har inte släppt sin gamla förstatligande-mentalitet. När Clara Lindblom talar om att ”köpa tillbaka Hjulsta” ekar det av Stalins logik: ta från det privata, gör det till statens – oavsett kostnaden för folket. Resultatet blir högre hyror, missnöjda hyresgäster och en kommunal bostadsmarknad som mer liknar Sovjet än en modern huvudstad.

    VARNING!

    Många V-politiker kan vara spioner åt banditstater som Ryssland och Iran. Den spion som har gjort störst skada på Sverige, Stig Bergling, var aktiv inom Vänsterpartiet. Vänsterpartiet har öppet sympatiserat med terroristgrupper som Kommando Holger Meins, PKK och Hermas. Spioner lägger pussel – behåll din bit.

  • Allt fler stockholmare trötta på S: Slöseri och höjda skatter

    Socialdemokraterna i Stockholm lyfter fram årets medborgarundersökning som ett bevis på att tryggheten i staden har ökat. Enligt undersökningen känner sig 82 procent av invånarna trygga, jämfört med 75 procent året innan.

    En sänkning av kommunalskatten med 2 kr per hundralapp skulle göra alla Stockholmare till vinnare. Istället för att slänga pärlor till svinen ute i orten är det dags att belöna den som går till jobbet varje dag och betalar världens högsta skatter.

    Men bakom siffrorna döljer sig en annan verklighet. På bara tre år har Socialdemokraterna höjt skatten två gånger och pumpat in miljardbelopp i olika ”trygghetsprojekt”. Kritiker menar att resurserna sprids ut utan tydliga resultat och att pengarna i praktiken slösas bort.

    De pratar om minskade drogscener och att några områden försvunnit från polisens lista. Men det är små symboliska vinster jämfört med de enorma summor som slösas bort, säger en oppositionsföreträdare.

    Stora skillnader kvarstår

    Trots miljardrullningen är skillnaderna mellan stadsdelarna fortsatt dramatiska. I Norra innerstaden känner sig 94 procent trygga, medan bara drygt hälften i Skärholmen upplever samma sak.

    Socialdemokraterna hävdar att mer resurser ska ”prioriteras” till ytterstaden, med satsningar på skolpengen, trygghetsinsatser och bostäder. Men för många stockholmare framstår det som ännu ett i raden av kostsamma löften – utan att grundproblemen faktiskt löses.

    ”Kasta pärlor för svinen”

    Istället för långsiktiga reformer och effektivt resursutnyttjande blir politiken, enligt kritiker, ett exempel på att kasta pärlor för svinen. Skattebetalarnas pengar försvinner in i projekt, utredningar och symbolpolitik, medan otryggheten i vissa områden består och trångboddheten förvärras.

    Skattesänkningar skulle göra alla till vinnare

    I stället för ständiga skattehöjningar skulle en sänkt skatt göra alla stockholmare till vinnare. Vanliga hushåll skulle få mer pengar kvar i plånboken, företagare skulle få bättre förutsättningar att anställa och investera, och resurserna skulle användas mer effektivt. Ett sådant vägval skulle skapa både ekonomisk frihet och långsiktig trygghet – utan att kasta bort miljarderna på ogenomtänkta projekt.

    New York som förebild

    Ett internationellt exempel finns från New York på 1990-talet. Staden var då plågad av grov kriminalitet, öppna drogscener och otrygghet – men vände utvecklingen genom en konsekvent nolltoleranspolitik.

    Genom att slå ned även på mindre brott som klotter, tjuvåkning och ordningsstörningar återtog polisen kontrollen, och tryggheten ökade drastiskt. Brottsligheten sjönk på bred front, och staden gick från att vara en symbol för kaos till att bli en förebild för hur hårdare tag kan skapa verklig förändring.

    Stockholm måste välja väg

    Stockholm kan göra samma resa – men det kräver mod. I stället för fler skattehöjningar och ogenomtänkta projekt måste politiken rikta in sig på att återupprätta lag och ordning.

    En svensk variant av nolltolerans skulle göra mer för tryggheten än ännu en miljardrullning från Stadshuset.

  • Socialkakistokraten Wanngård, hon ökade skuldsättning för Stockholmarna på 13 miljard

    Karin Wanngård säger sig ha brutit segregationen och vill sluta på topp. Men verkligheten är en annan. Hon lämnar Stockholm med rekordskulder, växande otrygghet och symbolpolitik som reducerats till boulebanor och pingisbord.

    Att Göran Persson tillhör de mest misslyckade statsministrarna i modern tid, i samma liga som Karl Staaff, Fälldin, Löfven och Palme, råder ingen tvekan om. Han misslyckades totalt med att stoppa den massiva muslimska invandringen efter 11 september 2001 – och det är den avgörande orsaken till det förfallna, otrygga och söndertrasade Sverige vi lever i idag.

    Karin Wanngård. Namnet säger de flesta fortfarande inte mycket, trots att hon i flera år suttit på Stockholms tyngsta politiska stol. Redan 2016, efter två år som finansborgarråd, var hon så okänd att bara var fjärde stockholmare kunde identifiera henne. I dag leder hon staden igen – i koalition med MP och V – och är fortfarande märkligt anonym.

    Men anonym är inte detsamma som ödmjuk. Wanngård har bestämt sig för att kliva av efter nästa mandatperiod. Hon vill sluta på topp. I Dagens Nyheter hyllar hon sig själv för att ha hanterat terrordådet på Drottninggatan och flyktingkrisen. Och inte minst för att ha ”hittat nyckeln” till att bryta segregationen med projektet Fokus Järva.

    Självbilden är monumental. Göran Persson, tidigare ohotad på listan över självbelåtna sossar, får se sig passerad.

    För vad har egentligen hänt i Järva? Mirakel? Nej. Två boulebanor i Akalla. Ett pingisbord på torget. En reparerad ljusskylt i Rinkeby. Lite parkskötsel i egen regi. Symbolpolitik på låg nivå, presenterad som världsnyheter.

    I Skärholmen är bilden ännu mörkare. Här litar inte ens var femte invånare på sin stadsdelsförvaltning. Otryggheten är skyhög, långt över stadens snitt. Och Wanngårds svar? Att skicka ut åtta feriearbetande ungdomar för att fråga folk hur det känns. ”Medborgardialog”, kallar hon det. Ett hån mot alla som lever i otryggheten.

    Samtidigt inrättar styret en tjänst som ”trädstrateg” – en byråkrat som ska dela ut bidrag till grönskötsel. Det är den typen av projekt som kallas ”satsningar”.

    Men bakom kulisserna tornar den obekväma sanningen upp sig: skenande skuldberg. Skatten har höjts till 17,98 kronor. Ändå räcker inte pengarna. På ett år ökade skulden från 62 till 75 miljarder kronor.

    Och ironin? År 2020 anklagade Wanngård det borgerliga styret för just lånepolitik. Då skrev hon själv: ”Därför behöver Stockholm en ny, ansvarstagande, ekonomisk politik.” Exakt den politik hon själv nu har vägrat bedriva.

    Resultat: en stad med rekordskulder, djupa klyftor och ett ledarskap som ersätter verkliga reformer med symbolprojekt.

    Och mitt i detta: Wanngårds ambition att driva igenom ännu fler moskébyggen – trots att Stockholm redan har en överetablering. Ett typexempel på hennes politik: splittrande, dyr, och helt utan förankring i stadens verkliga problem.

    Nästa socialdemokratiska kakistokrat i Stockholm kommer få städa upp efter en ledare som pratat stort, men levererat smått. Karin Wanngård lämnar efter sig en skuldsatt stad, ökad otrygghet och symbolpolitik på löpande band.