En 100-årig kvinna våldtogs i sitt eget hem av en hemtjänstanställd – och ändå misslyckas Sverige med det mest självklara: att utvisa gärningsmannen efter en fällande dom. I stället för en tydlig gränsdragning får vi ännu ett exempel på ett överliberalt system där grova brott inte leder till verkliga konsekvenser, där förövarens anknytning och ”proportionalitet” väger tyngre än samhällsskydd och moralisk tydlighet. Resultatet är en rättsstat som signalerar svaghet och ett samhälle som sviker sina mest utsatta.

En 38-årig man från Irak, som varit anställd inom hemtjänsten i Stockholmsområdet, har dömts till fyra års fängelse efter att ha våldtagit en 100-årig kvinna i hennes hem. Trots brottets allvar beslutade Södertörns tingsrätt att mannen inte ska utvisas.

Övergreppet inträffade den 1 oktober. Enligt domen använde mannen ett föremål, alternativt sina fingrar, för att föra in något i kvinnans underliv. Detta skedde under förevändningen att han behövde ”smörja” henne som en del av omsorgen. I polisförhör berättade kvinnan hur hon bad honom att sluta men upplevde sig helt maktlös, då hon saknade fysisk möjlighet att försvara sig.

Motstånd under polisens utredning

När polisen inledde sin utredning möttes de av bristande samarbetsvilja från delar av hemtjänstpersonalen. En kollega till gärningsmannen uppgav i förhör att hon misstänkte vem som låg bakom övergreppet, men vägrade att lämna namn trots upprepade uppmaningar från förhörsledaren. Förhöret avslutades utan att polisen fick den information de efterfrågade.

Enligt den drabbade kvinnans dotter försökte samma anställda även hindra henne från att ta kontakt med polisen.

Misstänkt identifieras

Trots detta lyckades polisen identifiera den misstänkte: Shakir Mahmoud Shakir, född 1986 och bosatt i Sverige sedan 2003, då han anlände som anhöriginvandrare till sin mor. Han har permanent uppehållstillstånd men saknar svenskt medborgarskap och har aldrig ansökt om asyl på egen hand. Enligt Migrationsverket finns därför inga formella hinder för utvisning.

Enligt Migrationsverket finns därför inga formella hinder för utvisning.

Mannen är sedan tidigare känd av rättsväsendet och har dömts för bland annat urkundsförfalskning, föregivande av allmän ställning, ringa narkotikabrott samt rattfylleri.

Kort efter att anmälan från den 100-åriga kvinnan inkommit anmälde även en 94-årig kvinna att hon utsatts för våldtäkt av samme hemtjänstanställde. Mannen greps, häktades och åtalades för våldtäkt och grov våldtäkt, men nekade till samtliga anklagelser.

Fällande dom – men ingen utvisning

Södertörns tingsrätt fann det bevisat att Shakir Mahmoud Shakir begått våldtäkt mot den 100-åriga kvinnan. Domstolen framhöll att hennes berättelse var sammanhängande, trovärdig och stöddes av övrig bevisning. Han dömdes därför till fyra års fängelse.

Däremot friades han från åtalet om grov våldtäkt mot den 94-åriga kvinnan. Enligt domstolen fanns osäkerhet kring när brottet ska ha begåtts och huruvida rätt person pekats ut, även om man inte ifrågasatte att kvinnan utsatts för ett övergrepp av någon inom hemtjänsten.

Åklagarens yrkande om utvisning avslogs. Domstolen hänvisade till att mannen vistats i Sverige sedan tonåren, behärskar svenska språket och har en minderårig dotter som han har viss kontakt med. En utvisning bedömdes därför vara oproportionerlig, trots att lagstiftningen på området skärpts.

Bakom domen står rådmannen Mohamed Ali, nyligen utnämnd av regeringen, tillsammans med tre nämndemän.

Åklagaren överväger överklagande

Kammaråklagare Linn Nyberg uppger att hon ännu inte tagit ställning till om domen ska överklagas till Svea hovrätt. Hon menar att hon först behöver gå igenom domskälen i detalj, både vad gäller frikännandet i det ena våldtäktsåtalet och beslutet att inte utvisa den dömde.

Hon konstaterar samtidigt att hon, i och med att åtal väckts, ansett att bevisningen varit tillräcklig – något som gör ett överklagande sannolikt, även om inget beslut ännu fattats.

Slutsats

Här har det svenska samhället misslyckats. Mohamed Ali har bara varit i Sverige sedan 2003 och har ingen blod- eller jordkoppling till landet. Det finns inga skäl att låta honom stanna i Sverige efter de grova brott han har begått. Hade han ens skäl att komma till Sverige 2003? Troligen inte.

Nu ska han avtjäna ett straff i ett svenskt ”lyxfängelse”, vilket kommer att kosta samhället cirka 5,6 miljoner kronor. Det går inte att rehabilitera sådana brottslingar i ett modernt Sverige. Sveriges sista skarprättare hette Anders Gustaf Dalman och utförde sitt sista uppdrag för över 100 år sedan. Det svenska rättsväsendet klarar inte av att ge gärningsmannen ett straff som verkligen biter.

Därför är det enda logiska att han avtjänar straff i Irak eller outsourcas till något annat Arab land, där han hör hemma.