Tyskland har länge setts som Europas stabila motor, men i dag växer kritiken mot landets migrationspolitik. Trots politiska löften om en stramare asylordning visar nya siffror att mycket få stoppas vid gränsen, samtidigt som hundratusentals människor beviljas inresa genom asyl, familjeåterförening och särskilda mottagningsprogram. Kritiker menar att gapet mellan retorik och verklighet aldrig har varit tydligare.
Tyskland och den uteblivna asylomläggningen
Tyskland har historiskt betraktats som Europas ekonomiska motor – ett land som efter andra världskriget reste sig ur ruinerna och byggde upp en av världens starkaste industrinationer. Samtidigt bär landet på ett tungt historiskt arv efter två världskrig som man själv var drivande i och förlorade. Detta arv har i decennier präglat den tyska självbilden, inte minst i frågor som rör moral, ansvar och internationell solidaritet.
I dag menar experter att denna historiska skuldbörda fortsatt påverkar tysk politik, särskilt migrations- och asylpolitiken. Trots ökande samhällsproblem, integrationssvårigheter och växande folkligt missnöje anser många att landets politiska ledning fortfarande inte har erkänt omfattningen av problemen. I stället fortsätter en mycket liberal asylpolitik, som enligt experter i praktiken lockar stora grupper migranter från tredje världen utan fungerande förutsättningar för integration.
Den så kallade asylomläggningen, som politiker återkommande har utlovat, tycks i praktiken utebli. Detta bekräftas av färska siffror som nyligen presenterades efter en fråga från De gröna i den tyska förbundsdagen. Där framgår att mellan maj och oktober stoppades endast 993 personer som sökte asyl vid Tysklands landgränser – en försvinnande liten andel sett till det totala inflödet.
Statistik från den federala migrationsmyndigheten BAMF visar samtidigt att totalt 157 436 asylansökningar hade lämnats in fram till november i år. Därtill kommer familjeåterförening: under samma period beviljade det tyska utrikesdepartementet omkring 102 000 visum för makar och barn till personer som redan fått asyl i landet. Uppgifterna rapporterades av tidningen Welt am Sonntag (WamS).
Utöver detta tog Tyskland emot cirka 37 000 afghanska medborgare genom ett särskilt statligt mottagningsprogram, vilket ytterligare ökade antalet nyanlända.
Sammantaget innebär detta att knappt tusen asylsökande nekades inresa, medan omkring 139 000 personer – genom asyl, familjeåterförening och särskilda program – gavs möjlighet att komma till landet under samma tidsperiod. För kritikerna illustrerar siffrorna tydligt gapet mellan politiska löften om stramare regler och den faktiska politiken i praktiken.
Frågan om migration och asyl har därmed återigen blivit en symbol för ett djupare politiskt problem i Tyskland: spänningen mellan historiskt ansvar, ideologisk övertygelse och dagens sociala och ekonomiska realiteter. Om och när en verklig omläggning kommer till stånd återstår att se – men för många framstår den fortfarande som långt borta.
