Stockholm.homes

Etikett: demonstrationer

  • Extremistgrupperingar överutnyttjar sin rätt att demonstrera – dussintals busslinjer i Stockholms stad måste ställas in.

    Ständiga pro-palestinska demonstrationer tvingar nu SL att lägga om ett dussin busslinjer varje lördag – ett beslut som fått kritiker att varna för att aktivistgrupper ges oproportionerligt inflytande över det offentliga rummet. Samtidigt växer oron för att principfast rättstillämpning ersätts av godtyckliga undantag, där vissa grupper tillåts dominera på bekostnad av allmänhetens fri- och rättigheter.

    Innehållsförteckning

    Ständiga pro-palestinska demonstrationer i centrala Stockholm leder nu till att ett dussin busslinjer läggs om varje lördag. Beslutet, som motiveras av ”förutsägbar påverkan på trafiken”, väcker starka reaktioner. Kritiker menar att tiotusentals resenärer drabbas för att aktivister med högljudda aktioner ska kunna dominera det offentliga rummet.

    Samtidigt väcker omläggningen frågor om hur Sverige hanterar en ökande mängd politiska, religiösa och etniska konflikter i det offentliga rummet – och på vilket sätt demonstrationsfriheten ska vägas mot ordning, säkerhet och andra samhällsintressen.

    Extremistgrupperingar får göra vad de vill.

    Stockholms lokaltrafik framhåller att polisen är den myndighet som beviljar demonstrationstillstånd och att SL ”har att förhålla sig till det”. Men enligt kritiker är omläggningen i praktiken en signal om att aktivistgrupper kan påverka infrastrukturen genom återkommande protester.

    Flera debattörer menar att samma hänsyn inte visas andra grupper. Som exempel lyfts beslutet 2017 att flytta NMR:s demonstration bort från synagogan och bokmässan i Göteborg, där polisen aktivt begränsade utrymmet för att upprätthålla ordning och säkerhet – en möjlighet som juridiskt sett även finns i dagens situation.

    Särbehandling av vissa grupper

    Frågan om likabehandling återkommer också i diskussionen om Koranbränningarna och påskupploppen 2022. Kritiker menar att staten ”vek ner sig” när polisen valde att dra sig tillbaka från våldsamma upplopp, vilket uppfattades som att hot om våld kan påverka lagens tillämpning. Hovrättens domar om hets mot folkgrupp kopplade till Koranbränningar beskrivs av samma kritiker som en form av selektivt hädelseförbud – där islam ges ett särskilt skydd.

    Liknande tolkningsmönster påtalas i andra händelser, till exempel kravallerna vid den eritreanska kulturfestivalen i Järva 2023, där två grupper drabbade samman och polisen överrumplades trots kännedom om konfliktnivån. Samtidigt beskrivs beslutet att tillåta stora Black Lives Matter-demonstrationer sommaren 2020, trots rådande restriktioner mot folksamlingar, som ytterligare ett exempel på att vissa grupper ges undantag som andra medborgare inte får.

    Frågan om oklar principfasthet återkommer även i diskussionen om de romska tältlägren som etablerades på flera platser i Sverige under 2010-talet, där politiska reaktioner och åtgärder dröjde trots sanitära och juridiska problem.

    Demokratins förtroende under press

    Sammantaget beskriver kritikerna utvecklingen som ”de små stegens tyranni”, där en rad undantag – ofta motiverade av hänsyn, utsatthet eller rädsla för våld – sammantaget riskerar att urholka principen om lika behandling inför lagen.

    Argumentet är att varje avsteg från fasta regler flyttar gränsen ytterligare, och att ett samhälle som styrs av känslor och undantag i stället för av konsekventa principer blir mer sårbart. När grupper som upplevs som utsatta eller hotfulla ges särskilda rättigheter, sker det på bekostnad av allmän ordning, trygghet och andra medborgares fri- och rättigheter, menar kritikerna.

    Det som står på spel, enligt denna analys, är inte bara framkomligheten i Stockholms innerstad på lördagar – utan själva tilliten till att staten upprätthåller rättvisa, ordning och lika spelregler.

    Faktaruta: Vad kostade koranupploppen?

    Koranupploppen 2022 – resulterade i omfattande kostnader för staten. Polisinsatser, skadegörelse och kriminalvård gör att den totala belastningen på skattebetalarna uppgår till tiotals miljoner kronor.

    • Polisens extra kostnader: cirka 43–44 miljoner kronor nationellt för insatser kopplade till Paludans möten och påskupploppen.
    • Skadegörelse och sanering: i Malmö uppgick kostnaderna till cirka 850 000 kronor enbart i Rosengård, exklusive nedbrunnen buss, skola och polisfordon.
    • Fängelsekostnader: flera dömda har fått fängelsestraff på mellan några månader och flera år. Med en genomsnittlig kriminalvårdskostnad på cirka 4 000 kronor per dygn blir den samlade kostnaden för avtjänade straff mångmiljonbelopp över strafftidernas längd.
    • Samlad bedömning: totalkostnaden för polis, skador, räddningstjänst, sanering och kriminalvård uppgår till över 50 miljoner kronor, med risk för högre slutnotor.

    Kostnaderna bygger på offentliga uppgifter, domar och genomsnittliga kriminalvårdstaxor. Den verkliga totalen kan vara betydligt högre.

  • När orden blir vapen: Vänsterns ordkrig i svensk politik

    När regeringsföreträdare beskrev hotfulla propalestinska aktioner som ”antisocialt dominansbeteende” och ”odjur” flyttade vänstern – med delar av public service i släptåg – fokus från övergreppen till orden. I stället för att erkänna problemen stämplas språkbruket som rasistiskt och avhumaniserande, och ordkriget blir ett verktyg för att trycka undan en obekväm verklighet.

    Innehållsförteckning

    En serie ordval från regeringsföreträdare har utlöst en storm i svensk debatt – men inte på grund av våldet som drabbat politiker, utan för att vänstern bestämt sig för att angripa själva språket.

    Civilförsvarsminister Karl-Oskar Bohlin kallade de hotfulla propalestinska demonstranter som förföljde honom för ”antisocialt dominansbeteende”. Statsminister Ulf Kristersson höll med och betonade att beteendet var oacceptabelt i ett civiliserat samhälle. Kort därefter beskrev utrikesminister Maria Malmer Stenergard de aktivister som samlats utanför en judisk skola som ”odjur”.

    Vänsterns ilska över ord – inte handlingar

    Reaktionerna från vänstern lät inte vänta på sig. Socialdemokraternas partiledare Magdalena Andersson hävdade att Stenergards ord riktades mot judar, trots att det uttryckligen handlade om de aktivister som skrämde barn utanför skolan. Vänstermedier hakade på och kallade språkbruket rasistiskt, djuriskt och oacceptabelt.

    Men vad de undvek att tala om var själva kärnan: att politiker och barn hotas, att judar i Sverige inte längre känner sig trygga. Istället riktades hela fokus mot orden – som om verkligheten kunde trollas bort bara man angriper den som beskriver den.

    Mediernas roll i ordkriget

    Etablerade medier, särskilt public service, har gång på gång agerat språkrör för denna vänsterlogik. När Hamas statistik över döda i Gaza ifrågasatts internationellt fortsätter SVT och Sveriges Radio att presentera siffrorna som fakta. När frilansjournalister med tydlig propalestinsk aktivism avslöjats, har SR försvarat dem som ”oberoende röster”.

    Samtidigt har samma redaktioner riktat udden mot svenska ministrar som burit en Davidsstjärna – men inte haft några invändningar när en vänsterpolitiker trotsat riksdagens regler och burit Palestinasjal i kammaren.

    Ord som maktmedel

    Historien är full av exempel på hur makthavare försökt kontrollera verkligheten genom att styra språket. I dag är det vänstern som med hjälp av aktivistiska medier bestämmer vilka ord som är tillåtna och vilka som ska smutskastas. ”No-go-zoner”, ”klaner” eller ”antisocialt dominansbeteende” blir omedelbart fördömda – inte för att de är osanna, utan för att de blottlägger problem som vänstern inte vill kännas vid.

    En farlig tryckkokare

    Konsekvensen blir en offentlighet där det är farligare att välja fel ord än att hota en politiker. När medier och vänsterpolitiker systematiskt förvränger verkligheten och stämplar alla som lyfter obekväma sanningar som rasister eller alarmister, skapas en tryckkokare i samhället.

    När människor till slut inser att de blivit manipulerade, riskerar reaktionen att bli så kraftfull att det skadar själva demokratin.

    Startsida

  • Nederländerna på väg in i politiskt stormväder

    Nederländerna står inför ett avgörande ögonblick. Efter år av växande missnöje med migration, bostadsbrist och bristande integration ser allt fler väljare Geert Wilders som den som vågar tala klarspråk och erbjuda en ny kurs. Från hans historiska seger 2023 till dagens oroligheter i Haag löper en röd tråd: folket kräver förändring.

    Innehållsförteckning

    En tidig höstdag i Haag förvandlades en mångkulturell-kritisk demonstration till en våldsam uppgörelse. Svarta flaggor vajade, föremål kastades mot polis och en polisbil sattes i brand när tusentals invandringskritiska demonstranter fyllde gatorna. Polisen svarade med vattenkanoner och tårgas, men våldet hann ändå skaka både huvudstaden och det politiska etablissemanget.

    Mitt i kaoset attackerades partihögkvarteret för D66, ett mittenliberalt parti, vilket fick partiledaren Rob Jetten att reagera kraftigt:

    ”Pack. Ni håller era händer borta från politiska partier. Om ni tror ni kan skrämma oss, så misstar ni er.”

    Bilder från protesterna visade deltagare med flaggor som påminde om det gamla nazistpartiet NSB, en symbol som många nederländare reagerade starkt på. Men för många deltagare handlade protesten framför allt om frustration över ett asylsystem som länge upplevts som orättvist och ohållbart.

    En nation på väg mot förändring

    Redan i november 2023 fick Geert Wilders sitt stora genombrott. Hans Frihetsparti (PVV) fördubblade sitt mandatantal i parlamentsvalet och gick från 17 till 37 platser i underhuset. Resultatet blev ett tecken på att en stor del av befolkningen ville se en annan kurs för landet.

    Wilders själv uttryckte känslan efter valet:

    ”Jag var tvungen att nypa mig i armen.”

    Hans kampanj byggde på krav om ett stopp för asylmottagande, en folkomröstning om EU och en tydlig politik för att försvara Nederländernas identitet. Han förde fram budskapet med större eftertänksamhet än tidigare, vilket gjorde att ännu fler väljare kände att han kunde representera deras oro.

    Priset för en generös asylpolitik

    Under lång tid har Nederländerna haft en mycket generös asylrätt. Det har lett till växande problem som blivit omöjliga att ignorera. Kommuner kämpar med att ordna boenden i redan trångbodda områden, och välfärdssystemet pressas hårt.

    Kritiker pekar på att parallellsamhällen har vuxit fram i vissa förorter där arbetslösheten är högre, skolresultaten sämre och kriminaliteten större än i andra delar av landet. Polisen har varnat för att unga rekryteras till narkotikagäng, särskilt i Rotterdam och Amsterdam, vilket bidragit till våld och skjutningar.

    Bostadsbristen är en annan konfliktpunkt. Många unga nederländare vittnar om att de inte hittar en egen lägenhet, samtidigt som nyanlända ofta prioriteras i akuta boendelösningar. Dessutom har kulturella skillnader kring jämställdhet och yttrandefrihet skapat konflikter, där journalister och lärare i flera fall hotats när de uttryckt sig kritiskt om religion.

    För Wilders och hans väljare är detta bevis på att systemet inte fungerar. Hans budskap har därför blivit ett löfte om att återställa ordningen och sätta den nederländska befolkningen i första rummet.

    Mellan hopp och hot

    När demonstranter blockerade motorvägen A12 och kallade sitt agerande en kamp mot en ”asyltsunami” visade det att migrationsfrågan är landets stora skiljelinje. Samtidigt markerade Wilders tydligt att våld inte hör hemma i den politiska kampen.

    Premiärminister Dick Schoof kallade våldsscenerna i Haag ”chockerande och helt oacceptabla”, men för många väljare kvarstår frågan om den nuvarande politiska kursen verkligen kan lösa problemen.

    Europas nya karta

    Wilders framgångar är en del av en större europeisk trend där partier som kräver stramare asylpolitik och starkare nationellt självbestämmande vinner mark. Giorgia Meloni i Italien har redan visat att det är möjligt att kombinera tydliga budskap med ansvarstagande regeringsarbete, och Ungerns Viktor Orbán gratulerade Wilders med orden:

    ”Vindarna av förändring är här. Grattis!”

    Trots sin seger måste Wilders fortfarande bygga koalitioner. Men hans styrka är större än tidigare, och många ser honom nu som den enda som på allvar vågar ta tag i migrationskrisen och sätta Nederländernas intressen först.

    En korsväg

    Från jubelnatten 2023 till gatustriderna 2025 löper en röd tråd: folket har tröttnat på en politik som inte fungerar. Migrationsfrågan har fällt regeringar, skapat folkstormar och utlöst våld på gatorna.

    Frågan är nu om valet i oktober blir början på en ny väg – en väg där Geert Wilders får chansen att genomföra de förändringar många nederländare länge har efterfrågat.