Sommaren 1952 försvann ett svenskt militärflygplan över Östersjön och tre dagar senare besköts ett annat under räddningsinsats. Händelserna kom att avslöja Sveriges hemliga underrättelsesamarbete med västmakterna och blev en av de allvarligaste utrikespolitiska kriserna i landet under kalla kriget. Catalinaaffären är i dag ett symboliskt exempel på hur neutraliteten sattes på prov i skuggan av stormakternas konflikt.
Catalinaaffären är en av de mest dramatiska och länge mest hemlighållna episoderna i modern svensk historia. Sommaren 1952 sköts två svenska militärflygplan ner över Östersjön av sovjetiskt jaktflyg. Händelsen blottlade Sveriges dolda roll i det kalla krigets underrättelsespel och fick långvariga konsekvenser för svensk försvars- och säkerhetspolitik.
Ett neutralt land – med hemliga uppdrag
Utåt höll Sverige hårt på sin linje av strikt neutralitet, men bakom kulisserna såg verkligheten annorlunda ut. I slutet av 1940-talet hade Sverige ingått hemliga samarbeten med USA och Storbritannien. Genom signalspaning kunde Sverige leverera värdefull underrättelseinformation om Sovjetunionens militära förmågor i utbyte mot avancerad teknik. En central roll spelades av specialutrustade flygplan från svenska flygvapnet, bemannade delvis av personal från Försvarets radioanstalt (FRA).
DC-3:an som försvann
Den 13 juni 1952 lyfte ett svenskt signalspaningsflygplan, en Tp 79, med namnet Hugin. Ombord fanns åtta män. Uppdraget var att kartlägga sovjetiskt radar- och luftförsvar över internationellt vatten i Östersjön. Flygplanet kom aldrig tillbaka. Sista radiosignalen mottogs strax efter klockan 11 och därefter var Hugin spårlöst försvunnen. Sovjetunionen förnekade all inblandning och den svenska regeringen tonade ner misstankarna. Officiellt uppgavs flygningen vara en navigeringsövning. I verkligheten hade DC-3:an skjutits ner av sovjetiska jaktplan av typen MiG-15.
Catalinan som räddade sanningen
Tre dagar senare skickades två sjöräddningsflygplan av typen Tp 47 Catalina ut för att söka efter den försvunna DC-3:an. Ett av dem, Bertil 02, attackerades av sovjetiskt jaktflyg och besköts svårt. Trots skadorna lyckades besättningen nödlanda på Östersjön. Alla sju överlevde och räddades av ett västtyskt handelsfartyg. Händelsen gjorde det omöjligt att längre upprätthålla bilden av en olyckshändelse.
Tystnad, förnekelse och ett sent erkännande
Under flera decennier hölls sanningen borta från allmänheten och även från de anhöriga. Först 1956 erkände Sovjets ledare Nikita Chrusjtjov privat för Sveriges statsminister Tage Erlander att DC-3:an hade skjutits ner. Offentligt dröjde det till 1991 innan Ryssland bekräftade nedskjutningen och då stod det också klart att flygplanet inte hade kränkt sovjetiskt luftrum.
Vraket på havets botten
År 2003 hittades DC-3:an på 125 meters djup i Östersjön efter ett privat initiativ lett av Anders Jallai. Vraket bar tydliga spår av beskjutning. När det bärgades 2004 kunde man fastställa exakt nedslagstid eftersom cockpitklockan hade stannat på 11:28:40. Fyra av de åtta omkomna återfanns aldrig och deras öde är fortfarande ett av affärens stora mysterier.
Myter, teorier och obesvarade frågor
Catalinaaffären har gett upphov till många spekulationer. Det har talats om att överlevande kan ha plockats upp av sovjetiska fartyg, om en möjlig nionde person ombord och om misstankar om spioneri inom besättningen. Inget av detta har kunnat bevisas slutgiltigt, men affären fortsätter att fascinera historiker och forskare.
Ett arv som lever kvar
Catalinaaffären fick djupgående konsekvenser och bidrog direkt till utvecklingen av svensk incidentberedskap med dygnet-runt-övervakning av svenskt luftrum. I dag visas den bärgade DC-3:an på Flygvapenmuseum i Malmslätt som ett monument över ett ögonblick då stormaktspolitiken bokstavligen slog ner i Sveriges närhet.
Varför Catalinaaffären fortfarande är relevant
Affären påminner om att även små, neutrala stater kan dras in i stormakters maktspel och att sanningen ibland ligger gömd i decennier innan den når ytan.