Etikett: Danmark

  • Sossarna vill skicka Svenska 19 åringar som infanterikött till Grönland vid en eventuell konflikt med USA.

    Att ens överväga att skicka svenska soldater till Grönland är ett historiskt ansvarslöst steg. I ett geopolitiskt spel mellan stormakter riskerar Sverige att offra unga liv i en konflikt som inte angår oss, inte går att vinna och som saknar folkligt mandat. Grönlands framtid ska avgöras av grönländarna – inte med svenska soldater som insats.

    Socialdemokraternas partiledare Magdalena Andersson öppnar för att svenska soldater ska skickas till Grönland. Uttalandet kommer efter ett förslag från partiets ungdomsförbund och förutsätts, enligt Andersson, bygga på en dansk och grönländsk efterfrågan.

    ”Jag är inte främmande för ökad militär närvaro på Grönland. Det gäller självklart även svenska soldater.”

    Detta är ett fullständigt vansinnigt resonemang.

    Sverige har inte varit i krig sedan 1814. I över 200 år har vi – medvetet och klokt – hållit oss utanför direkta militära konflikter mellan stormakter. Att nu ens antyda att svenska soldater ska placeras på Grönland, i ett geopolitiskt extremt känsligt område där USA redan är militär övermakt, är att spela rysk roulette med unga människors liv.

    Ett nytt Falklandskrig – fast värre

    Om situationen kring Grönland skulle eskalera till en militär konflikt mellan Danmark och USA är utfallet redan givet. Grönland skulle bli vad Falklandsöarna var för Argentina i början av 1980-talet: ett strategiskt mål som snabbt mals ned av en överlägsen militärmakt.

    Att i ett sådant scenario skicka in svenska soldater vore inte solidaritet – det vore ansvarslöshet.

    Sverige har inget att vinna på att bli indraget i en konflikt som inte angår oss, på en plats långt bort, där vi saknar både strategiskt inflytande och militär tyngd. Resultatet blir detsamma som alltid när små länder försöker spela stormaktspolitik: unga människor betalar priset.

    Ett svenskt Vietnam?

    Det är lätt att prata om ”närvaro”, ”säkerhet” och ”internationellt ansvar” från en trygg position i Stockholm. Det är betydligt svårare att förklara för föräldrar varför deras 19-åriga son eller dotter skickats till Arktis – för att dö i en konflikt där USA är motparten.

    Det här är exakt hur meningslösa krig börjar:
    med goda ord, dåliga analyser och total frånvaro av konsekvenstänk.

    Sverige riskerar att skapa sitt eget Vietnam – en utdragen, hopplös militär insats utan folkligt stöd, utan tydligt mål och utan möjlighet att vinna. Det enda som kommer ut ur en sådan konflikt är unga 19-åriga soldater som flygs hem i liksäckar.

    Den enda rimliga lösningen: grönländskt självbestämmande

    Om något är ”det enda rätta” i Grönlandsfrågan, så är det detta:

    Låt Grönland bli självständigt.

    Låt invånarna på Grönland själva få rösta om sin framtid:

    • fortsatt tillhörighet till Danmark
    • full självständighet
    • eller någon annan ordning de själva väljer

    Det är inte Sveriges roll att skicka soldater för att säkra andras koloniala eller geopolitiska intressen. Självbestämmande kan inte uppnås med gevär – och definitivt inte med svenska liv som insats.

    Sverige ska inte vara kanonmat

    Att öppna för svensk militär närvaro på Grönland är att reducera svenska soldater till brickor i ett stormaktsspel. Det strider mot allt som svensk säkerhetspolitik historiskt har byggt på: försiktighet, självständighet och respekt för människoliv.

    Det här är inte ledarskap.
    Det är politisk lättvindighet med potentiellt katastrofala följder.

    Sverige ska inte skicka sina barn till slakt i Arktis.
    Inte nu. Inte någonsin.

    Faktaruta: Unga soldater i Vietnamkriget
    • Totalt stupade amerikanska soldater: cirka 58 200
    • Medelålder på stupade: cirka 23 år
    • Under 21 år: ungefär 11 000
    • Under 25 år: cirka 75 %
    • Period (USA:s huvudsakliga insats): 1955–1975
    • Värnplikt: en stor del av de stupade var inkallade (inte yrkessoldater)
    Obs: Siffrorna är ofta avrundade i källor och kan variera något beroende på definitioner och sammanställningar.
    År 1965 verkade Vietnam som bara ännu ett utländskt krig, men det var det inte
    Det var annorlunda på många sätt, liksom de som stred där
    Under andra världskriget var medelåldern för stridande soldater tjugosex
    I Vietnam var han nitton
    
    I i-i-i-i-i-i Vietnam var han nitton
    I i-i-i-i-i-i Vietnam, var han nitton
    I Vietnam var han nitton
    N-n-n-n-nitton
    
    De hårdaste striderna under de senaste två veckorna
    Fortsatte idag tjugofem miles nordväst om Saigon
    Jag var verkligen inte säker på vad som hände
    
    N-n-n-n-nitton, nitton
    N-nitton, nitton
    
    I Vietnam tjänstgjorde stridssoldaten vanligtvis en tolvmånaders tjänstgöring
    Men utsattes för fientlig eld nästan varje dag
    
    N-n-n-n-nitton
    (N-n-n-n-nitton) nitton
    
    I Saigon sade idag en amerikansk militärtalesman
    Att mer än sju hundra fiendesoldater dödades förra veckan
    I det känsliga gränsområdet
    I hela Sydvietnam
    Förlorade fienden totalt två tusen sex hundra åttionio soldater
    
    Alla som minns kriget
    Kommer aldrig att glömma vad de sett
    Förstörelsen av män i sina bästa år
    Vars medelålder var nitton
    
    F-f-f-f-f-förstörelse
    F-f-f-f-f-förstörelse
    
    Enligt en studie från Veterans Administration
    Led hälften av Vietnams stridsveteraner
    Av det som psykiatriker kallar
    Posttraumatiskt stressyndrom
    Många veteraner klagar över utanförskap, vrede eller skuld
    Vissa får självmordstankar
    Åtta till tio år efter att de kommit hem
    Kämpar nästan åtta hundra tusen män
    Fortfarande med Vietnamkriget
    
    Ingen av dem fick ett hjältes välkomnande
    
    Nitton
    S-S-S-S-Saigon
    Nitton, n-n-n-n-n-nitton
    N-n-n-n-n-nitton
    Nitton n-n-n-n-n-nitton
    N-n-n-n-n-nitton, nitton
    
    Purple Heart-medaljen, Saigon
      
    ”`
  • Danmark visa vägen medan Sverige förfaller

    Ett fruset hav förändrade Skandinaviens historia 1658. I dag menar många att ett annat vägval – migrationspolitiken – håller på att forma regionens framtid med lika långtgående konsekvenser. Jämförelsen mellan Sverige och Danmark väcker frågan om hur politiska beslut i ett givet ögonblick kan få effekter som sträcker sig över generationer.

    Många städer i Skåne hade i dag varit bättre platser om isarna över Stora Bält inte hade hållit 1658.

    Från isvintern 1658 till migrationspolitiken 2025 – två vägval i Skandinavien

    I dag uppmärksammas i Skåne ett historiskt ögonblick med blandade känslor. Vintern 1658 frös isarna över Stora Bält, vilket gjorde det möjligt för den svenska armén att marschera rakt in i Danmark. Utfallet blev freden i Roskilde – och att Skåne blev svenskt. Ett enda extremt naturfenomen ledde till ett politiskt vägval som förändrade hela regionens framtid.

    För många skåningar är detta inte längre bara historia. I dagens debatt hörs allt oftare bitter ironi: hade klimatet varit mildare 1658 kanske Skåne aldrig hade blivit svenskt. Det är en provokativ tanke, men den säger något viktigt – beslut och omständigheter vid ett visst ögonblick kan få konsekvenser i hundratals år.

    Skåne 2025 – priset för politiska experiment

    Många menar i dag att stora delar av Skåne fått betala ett högt pris för vad de uppfattar som en ansvarslös migrationspolitik. Städer som Malmö, Landskrona och Helsingborg lyfts ofta fram som exempel på samhällen där utvecklingen gått kraftigt åt fel håll. Man gjorde tappra försök i Sjöbo på 1980-talet, då det fortfarande fanns politiker som lyssnade på folkviljan, och man hade en folkomröstning om huruvida man skulle ta emot ”flyktingar” eller ej. Priset som dåtidens politiker i Sjöbo fick betala, i form av trakasserier från den politiska eliten i Stockholm, blev högt. I dag skulle nog hela Svenska folket vilja resa tillbaka till 1988 och göra om samma folkomröstning för hela riket.

    Särskilt Malmö har blivit en symbol. I Rosengård, bland de DDR-inspirerade betongkomplexen från socialdemokratins misslyckade miljonprogram ifrån 1960-talet, talar boende om skjutningar, sprängningar och öppen kriminalitet. Automatelden ekar ibland mellan husen när kriminella nätverk och klaner – ofta med rötter i MENA-regionen – gör upp om territorier och makt. För många är detta inte längre en fråga om ”upplevd otrygghet”, utan om vardaglig rädsla.

    Sverige – en generös linje med högt pris

    Sedan mitten av 1970-talet har Sverige fört en av Europas mest generösa asyl- och migrationspolitiker. Experter menar att det länge varit för enkelt att få asyl eller stanna kvar, även utan reella möjligheter till egen försörjning. Resultatet har blivit ett omfattande bidragsberoende där notan i slutändan skickas till skattebetalarna.

    Konsekvenserna, enligt denna expertis, är tydliga: djup segregation, parallellsamhällen, gängkriminalitet, skjutningar och socialt sönderfall. Uttalanden från tidigare regeringar – som att ”Europa inte bygger murar” – har i efterhand blivit symboler för en politik som uppfattas som naiv och verklighetsfrånvänd.

    Trots senare års åtstramningar beviljar Sverige fortfarande över 80 000 uppehållstillstånd om året, vilket placerar landet i en särställning i Norden, resultatet är samhälls förfall och kriminalitet.

    Danmark – tidig insikt och hård kurs

    Danmark valde en helt annan väg. Där drog man i bromsen betydligt tidigare. Redan för över tio år sedan började danska politiker tala öppet om riskerna med ett stort asylmottagande, och därefter har kursen konsekvent stramats åt.

    Enligt prognoser för 2025 kan Danmark hamna på det lägsta antalet beviljade asyltillstånd i modern tid – möjligen under 1 000 på ett helt år. Migrationsminister Rasmus Stoklund har varit tydlig: målet är att så få utlänningar som möjligt ska ta sig till Danmark och få asyl. Begränsning är inte ett medel – det är själva målet.

    ”Noll flyktingar” – från tabu till uttalad ambition

    Sedan 2019 har statsminister Mette Frederiksen drivit en linje där ambitionen i praktiken är noll asylinvandring. Kraven för permanent uppehållstillstånd och medborgarskap har skärpts kraftigt, och signalpolitiken är glasklar: Danmark ska inte vara ett attraktivt mål för asylsökande.

    Vänsterextrema antidemokratiska element talar om brott mot internationella konventioner och om ett kallt samhälle. Förespråkare svarar att alternativet är värre – ett land som förlorar kontrollen över sin migration, sin trygghet och i förlängningen sin välfärdsmodell.

    Två länder – två utfall

    Skillnaden mellan Sverige och Danmark är i dag svår att bortförklara. Där Sverige fortfarande brottas med konsekvenserna av decennier av generös migrationspolitik pekas Danmark ofta ut som ett exempel på ett land som såg problemen i tid och faktiskt gjorde något åt dem.

    Precis som isvintern 1658 blev ett avgörande ögonblick för Skandinavien kan migrationspolitiken visa sig vara ett av vår tids mest ödesdigra vägval – ett vägval vars konsekvenser kommer att prägla våra samhällen långt efter att dagens politiker lämnat scenen.

  • Tidöregeringen skapar incitament för tredje världen att ta hand om avfallet från migrationsindustrin.

    Regeringen vill ge utvecklingsländer en positiv morot för att ta ansvar för sina egna medborgare som befinner sig i Europa. Genom att koppla handel och bistånd till samarbete kring återvändande hoppas bistånds- och utrikeshandelsminister Benjamin Dousa (M) skapa ett system som både gynnar Sverige och stärker utvecklingsländernas ekonomi – där mer bistånd och lägre tullar väntar de länder som tar emot sina medborgare tillbaka.


    Sverige älskar att dalta med brottslingar som vi har importerat från länder i tredje världen. Men precis som du har rätt att returnera en felköpt vara på nätet, måste ett land ha rätt att returnera asylflyktingar som inte kan uppvisa god vandel. Det är inte humant mot det svenska folket att vi ska behöva behålla kriminella element som saknar jord- och blodkopplingar till Sverige.

    Sverige vill belöna samarbetsvilliga länder med ökad handel och bistånd

    Bistånds- och utrikeshandelsminister Benjamin Dousa (M) presenterar nu en ny, mer resultatinriktad och positiv linje i migrationspolitiken, där EU:s handel och bistånd används som morot för att uppmuntra utvecklingsländer att ta ansvar för sina egna medborgare.

    Regeringens mål är att skapa partnerskap som gynnar båda parter – där länder som samarbetar kring återvändande inte bara bidrar till en fungerande migrationspolitik, utan även får ekonomiska fördelar i form av lägre tullar och ökat bistånd.

    Handel, bistånd och ansvar i samverkan

    Dousa berättar i en intervju med SVT att Sverige, tillsammans med flera EU-länder, driver på för att införa en migrationskomponent i EU:s handelspolitik. Det innebär att länder som underlättar återvändande av sina medborgare snabbare ska få tillgång till EU:s förmånliga tullsatser och större biståndsramar.

    – Länder som visar ansvar och vill samarbeta ska mötas med öppnare handel och ökade resurser. Det är en win-win-modell som stärker både utvecklingsländernas ekonomi och Europas förmåga att hantera migration på ett humant och hållbart sätt, säger Dousa.

    Enligt förslaget ska även storleken på biståndet kopplas till hur många återvändande medborgare ett land tar emot. Det gör att biståndet blir mer målinriktat och rättvist, och premierar konkreta resultat.

    En politik som gynnar både Sverige och mottagarländerna

    Dousa framhåller att det nya upplägget inte handlar om hot eller sanktioner, utan om positiva incitament. Länder som samarbetar får tillgång till mer handel, mer bistånd och starkare ekonomiska band med EU.

    Han betonar också att denna politik är positiv för Sverige. Den gör det möjligt att återföra personer som har svårt att anpassa sig till det svenska samhället och dess värderingar, vilket minskar risken för långvarigt utanförskap.

    – Det är bättre för alla inblandade att människor som inte känner sig hemma i det västerländska sättet att leva får möjlighet att återvända till sina hemländer under värdiga former, säger Dousa.

    Samtidigt får mottagarländerna stöd för att skapa bättre framtidsutsikter på hemmaplan, vilket i längden kan minska behovet av migration.

    EU-förhandlingar pågår

    Just nu pågår förhandlingar om EU:s nya GSP-förordning (Generalized Scheme of Preferences), som reglerar vilka utvecklingsländer som får förmånliga tullvillkor. Förhandlingarna leds av Danmark, och ambitionen är att nå en överenskommelse innan årsskiftet.

    Sverige har enligt Dousa starkt stöd från andra medlemsländer, bland dem Danmark, Finland och Tyskland, som delar synen på att handel och bistånd kan användas för att stärka migrationssamarbetet.

    – Sverige har länge stått vid sidan av den här typen av initiativ, men nu tar vi en ledande roll i EU. Vi vill använda både den svenska och europeiska politiken för att skapa ett ansvarsfullt, rättvist och långsiktigt samarbete, säger Dousa.

    En ny riktning för bistånd och migration

    Regeringens strategi markerar en ny riktning för svensk bistånds- och handelspolitik, där fokus ligger på ömsesidig nytta och tydliga resultat. Genom att belöna länder som tar ansvar för sina egna medborgare vill man skapa en mer hållbar migrationspolitik – och samtidigt stärka förtroendet mellan Europa och utvecklingsländerna.

    – Det handlar om att bygga partnerskap, inte beroenden. När länder tar ansvar ska de känna att det lönar sig – både i form av handel, tillväxt och gemensamt förtroende, avslutar Dousa.

  • Busch vill göra skillnad – vill ha förbud mot burka och niqab på offentliga platser.

    Kristdemokraternas partiledare Ebba Busch vill införa ett förbud mot burka och niqab på offentliga platser. Hon menar att människor ska kunna mötas ansikte mot ansikte i vardagen och att Sverige bör följa flera europeiska länder som redan infört liknande förbud. Enligt Busch handlar det både om trygghet, integration och gemensamma värderingar.

    Busch vill införa förbud mot burka och niqab på offentliga platser

    – När man möts i vardagen – på gatan, på torget, i mataffären eller på vårdcentralen – ska man kunna se varandra ansikte mot ansikte. Jag vill inte att människor ska dölja hela sitt ansikte i sådana situationer, säger hon till Aftonbladet.

    Hon menar att plaggen representerar en strikt tolkning av islam, sådan som tillämpas i länder som Iran och Afghanistan.

    Det föreslagna förbudet skulle gälla på offentliga platser som gator, torg, köpcentrum och vårdinrättningar. Förslaget är ännu inte förankrat med de övriga partierna i Tidö-samarbetet.

    Samtidigt skulle ett sådant förbud innebära att Sverige följer en utveckling som redan skett i flera europeiska länder. Länder som Frankrike, Belgien, Nederländerna, Danmark, Österrike, Schweiz och Bulgarien har infört liknande förbud mot burka och niqab i offentliga miljöer. Förespråkare menar att dessa regler inte bara handlar om integration och gemensamma samhällsnormer, utan även om trygghet och brottsförebyggande åtgärder – eftersom det blir svårare att dölja sin identitet i det offentliga rummet.

    Experter anser att den som trotsar ett eventuellt förbud mot burka och niqab bör få livstidsutvisning. Dessa plagg hör inte hemma i Sverige, och vill man bära dem kan man enligt en expertkår deportera sig själv. Klarar man inte av detta, måste samhället hjälpa till.

    Faktaruta: Niqab och burka

    Niqab: Ansiktsslöja som täcker hela ansiktet utom ögonen.

    Burka: Heltäckande plagg som täcker hela kroppen, inklusive ansiktet (ofta med nät över ögonen).


    Länder i Europa med förbud i offentliga miljöer

    • Frankrike – nationellt förbud sedan 2011; böter upp till €150 (samt straff för den som tvingar någon att bära heltäckande slöja).
    • Belgien – nationellt förbud sedan 2011; böter ca €137,50 och upp till 7 dagars fängelse.
    • Österrike – nationellt förbud sedan 2017; administrativa böter upp till €150.
    • Danmark – nationellt förbud sedan 2018; 1 000 DKK i förstgångsböter, upp till 10 000 DKK vid upprepade överträdelser.
    • Bulgarien – nationellt förbud (2016) i offentliga institutioner m.m.; böter upp till 1 500 lev samt möjlighet till indragna sociala förmåner.
    • Schweiz – nationellt förbud i kraft från 1 jan 2025; administrativa böter (typiskt CHF 100 på plats, upp till CHF 1 000 vid prövning).
    • Nederländernapartiellt förbud (2019) i bl.a. kollektivtrafik, skolor, sjukhus och myndighetsbyggnader; böter cirka €150.

    Vanliga straffnivåer

    • Administrativa böter – ca €150 (Frankrike/Österrike/Nederländerna), 1 000–10 000 DKK (Danmark), upp till 1 500 lev (Bulgarien), upp till CHF 1 000 (Schweiz).
    • Skärpta åtgärder – i vissa länder kan upprepade brott ge högre böter; i Belgien kan även kortare fängelsestraff tillämpas.

    Obs: Reglerna har undantag (t.ex. för arbete, hälsa, sport, traditionella evenemang) och kan tolkas olika i tillämpning.
    Senast uppdaterad: 12 oktober 2025.